sweet denial

Saxat från Genders sida på Sveriges Radio:

"Inga fler glada flickor på speedway
Samtidigt som rapporter säger att unga människor konsumerar mer pornografi än kanske någonsin, så försöker man på olika håll motverka objektifieringen av kvinnor. I Avesta har kommunen ställt ett ultimatum till Speedwayklubben Masarna: Sluta ha ”startflickor” alltså lättklädda tjejer framför motorcyklarna i starten, eller så riskerar ni förlora ert kommunala bidrag."

I samband med inslaget intervjuas en tjej. Hon har tyckt det har varit kul att vara startflicka. På frågan om ifall det inte är jobbigt att objektifieras och ses som ett sexobjekt svarar hon "Nej jag tycker inte att jag blir sexualiserad och objektifierad och jag mår inte dåligt av det, vi visste ju vad vi gav oss in på allihop".
Okej, sakta i backarna nu här.
Vore det inte revolutionerande om någon som har ett jobb som går ut på att vara kuttersmycke någon gång för omväxlings skull faktiskt medgav att JA, de blir objektifierade och sexualiserade, MEN de mår inte dåligt av det. För de är ju uppenbarligen anställda för att vara kuttersmycken, lite sexigt och utmanande klädda och vifta med en flagga. Men ingen av dem som har jobbet ser sig själva som sexobjekt. Men hela deras jobb, det lönechecken dimper ner för, går ju ut på att vara just det.
Alltså, jag luktar en hund begraven.
Alla som på något sätt har jobb där det ingår att bli sexualiserad och objektifierad (porr, utvik, glamourmodellande, prostitution, etc.) bara vägrar att erkänna att det är precis det deras jobb handlar om, men samtidigt så vet de alltid "vad de gav sig in i", underligt nog. Och de tycker det är så roligt och mår INTE dåligt! Samtidigt som de inte vill att deras barn eller småsyrror ska skaffa samma jobb.

Ja, det är märkligt det där med förneklese.

/L.