Separatism?

Brasklapp: Jag sitter vid en PC på 7/11. Därav alla typerrors. Stress och PC-ovana.
-------------------------------
Nu kan vi börja med det viktiga.
Jan Björklund, Allas Våran Galning, har lagt ett förslag som jag tycker låter smått absurdt.
Han fastslår att pojkar mognar långsammare än flickor och därför ofta blir ett disciplinärt problem i klassrummet. Lösningen på problemet är separata klasser för pojkar och flickor.
Låt mig börja med att säga att jag är inte helt anti-separatistiskt inställd. Separat undervisning kan vara ett bra medel ibland. Om inte annat så kan det vara en bra variation i de ämnen där det ena könet har "överhanden" för att ge det andra mer spelrum. Det kan visa för tjejerna att det inte måste vara en kille som räcker upp handen först på Tekniken eller Kemin, så att eleverna själva funderar över det sedan när de är i blandad klass igen.
Jag argumenterar inte med problembeskrivningen att pojkar ofta blir ett disciplinärt problem i skolan. Jag tyckte de var asjobbiga.
Men jag känner att problemet inte kommer att lösas långsiktigt av separata klasser.
Problemet ligger i hur olika pojkar och flickor behandlas av den vuxna världen, vilak förväntningar som ställs på dem. Så länge "Boys will be boys" så spelar det inten roll hur mycket vi separerar könen. Någon gång måste de mötas igen, i arbetslivet, och då kommer flickor från flickskolor att möta "pojkar som fått vara pojkar" och uppstår inte problemet då igen?
Det är bara några få saker jag funderar över när jag hör Björklunds förslag.
Annat jag skulle vilja veta är vilken forskning han stöjder sig på när han säger att pojakr och flickor mognaar olika snabbt?
Min erfarenhet säger mig att skillnaderna är större mellan individer än mellan kön när det gäller den typen av personliga utveckling, naturligtvis i kombination med uppfostran.
Vill vi verkligen klumpa ihop folk på det sättet, alla tjejer är supermogna tidigt och alla killar är apor tills de fyller 25?
Och framförallt, om de är det, är det intressant att fråga sig varför? Vad är biologi, vad är miljö?
Jag skyller allt på "Boys will be boys"-attityden.
Mina lärare borde ha gjort klart för så väl pojkar som föräldrar att det itne är okej att killarna slår tjejerna på rasterna, istället för att säga "Men de är ju pojkar, de vill bara ha uppmärksamhet."
Jag känner att en kortsiktig lösning som könsseparatistisk undervisning inte skulle lösa problemet på lång sikt utan bara gömma det och framför allt så finns det andra sätt att komma åt problemet.
Jag säger lärarutbildning, jämställdhetsplaner och föräldraansvar.

Jag kommer säkert att återkomma till ämnet.

/L.

Okej,
nu ska vi ta tag i en sak som jag gått och irriterat mig på länge.
Det här med kroppar och kommentarer om dem.
Det är ett minfält som alltför många människor glatt ger sig ut och skuttar i.
På radion talar de i Boktornet med två författare, en svensk man och en skottsk kvinna. Mannen intervjuas om sitt författarskap. Kvinnan intervjuas om sitt författarskap.
MEN! (ni visste att det skulle komma ett "men" här snart.)
Inslaget om den skottska kvinna inleds med att reportern berättar vilka vackra nötbruna ögon hon har och hur de lyser och vilket vackert hår hon har.
Varför är det här viktig information för mig när jag ska lyssna på henne när hon pratar? Och varför är det helt oviktig information när jag ska lyssna på den andra för fattaren, mannen? Varför är det alltid i första hand viktigt hur kvinnor i olika sammanhang ser ut, går det inte att relatera till en kvinna i radio om man inte vet något om hennes utseende?
Vidare på samma ämne får jag ofta kommentarer ute på stan.
Jag är lång men inte fet eller ens något jag skulle vilja kalla "kraftig" heller. Jag är 178 cm lång och byggd för det. Dock har jag en söt liten potbelly. I love my potbelly. Och folk tror ofta att jag är gravid. Inget ont om det. Folk får tro vad de vill. Det är däremot inte okej att vilt främmande människor jag aldrig träffat förr i hela mitt liv börjar prata med mig på stan för att kommentera det. Det är inte heller okej att bekanta som släktingar och annat löst folk ger sig in i graviditets-träsket och sak kommentera och fråga eller gratta.
Det spelar ingen roll att ni säger "Amen de försöker ju bara vara snälla".
Det är inte okej.
Jag inser att alla har olika gränser kring det här, men mina är väldigt snäva. Jag vill itne höra några kommentarer om min kropp från någon omkring mig. Det är inte något ajg diskuterar med personen bredvid mig på bussen eller min pojkväns släktingar och därför inget naturligt samtalsämne. Min kropp och dess egenheter är ett väldigt privat ämne som ajg förbehåller att diskutera med mian närmsta vänne roch då när ajg själv väljer att ta upp det och de samtycker till att tala om det.
Jag skulle aldrig drömma om att gå fram till någon på stan och säga åt dem att de ser ut att träna för mycket och att de borde äta upp sig. Jag skulle aldrig få för mig att kommentera en bekants vikt, storlek, form, längd, eller annat kroppsligt attribut. Jag tycker det är sanslöst respektlöst att klampa in på folks ytterst privata territorium på det sättet.
Och nej, jag vill inte höra bra saker heller. Jag vill inte höra av dig, Främmande Man På Stan, att jag ser "het" ut eller "oj oj oj!" i menande tonfall. Jag är inte intresserad. (Väldigt få kvinnor är intresserade av den formen av bekräftelse, FYI)'

/L.

Psyko-Carola.

Det här med att inte ha internet hemma (eftersom det kan ta upp till 30 sköna dgar innan glocalnet flyttar ens abonnemang) håller på att döda mig.
Jag minns i somras när jag var datorlös i typ två månader (eller var det en? det kändes som ett halvår).
Detta ständiga 7-eleven-internettande! Ugh.

Att inte ha dator hemma har även pajat min melodifestivalsblogg, jag kunde inte skriva om hur tippat det var att idiot-sverige skulle ge Carola en finalplats och hur hur totalt otippat det var att den andra skulle gå till Bjrön Kjellman.
Jag får göra det nu istället.
Åh, han var så fin. Fast jag tror inte han skulle ha vunnit i Aten, men han var fin och det var ett roligt bidrag.
Vad som däremot inte var så roligt var att Carola vann i lördags.
Jag ska börja med att lägga in en brasklapp.
När Carola tävlade med Stormvind och vi var på bilresa genom Europa ylade jag i tills mian föräldrar hittade ett hotel i stället för att köra hela natten. Och jag var skitglad när hon vann. Jag avr typ 8. Jag visste inte bättre. Detta är mitt försvar. Jag tvivlar på att det var alla sveriges åttaårigar som röstade henne till Aten i lördags.
VAD tänkte ni som röstade på Carola med?
Ni inser att ni röstade på en galen kvinna som klär ut sig till Jesus morsa varje jul och sjunger psalmer, som hade ett Psaltaren-tecken i GLITTER på armen?
INSER ni att det är vad som ska representera oss i Aten.
Jag blev helt chockad över att folk ville skicka Adreas Johnson, jag såg inte det komma. Men jag hoppades så innerligt på BWO. Alexander Bard är visserligen galen, men de hade gått hem skitbra bland östblocket. Vi hade haft chans på vinsten, folks.
Men nu blir det Carola.
The Poodles hade ju för fan haft en bättre chans, Norge skickade glamrock förra året och placerade sig högt, men vi, vi ska skicka en manisk Livets Ord toka med en låt som inte ens är särskilt bra. Sist Carola var med hade hon en sanslöst dålig låt och då slapp vi se henne gå vidare, VARFÖR har alla helt plötsligt tappat huvudet?
ARGH.
Fy fan vad jag hoppas att hon inte går vidare från kvalet, för det är fan bättre att inte komma med än att tävla med det här. Plus att hon får skämmas asmycket.
För det absolut allra värsta som skulle kunna hända, det är om hela Europa fick hjärnsläpp och hon vann hela skiten en gång till.
Fattar ni att hennes jesus-komplex skulle bli om möjligt ännu större då.
Hon skulle bli helt olidlig att ha att göra med.
Vi skulle bli tvugna att deportera henne.

/L.

% evil

You Are 66% Evil

You are very evil. And you're too evil to care. Those who love you probably also fear you. A lot.

How Evil Are You?

Flyttkoma

Jag har varit i total flyttkoma i typ en vecka nu, men nu är det tillslut ÖVER.
Jag har lämnat min lilla etta på Söder och flyttat till Aspudden. Alla kontrakt är skrivna och bytta, posten ändrad, alla saker flyttade.
Och allt känns helt freaky.
Jag är glad över att ha flyttat, jag ville verkligen ha den här lägenheten, verkligen verkligen.
Men allt är så stort och mycket på en gång så jag får ångest och känner mig orolig och rotlös och mörkrädd.
Det känns inte som mitt hem än, så jag känner mig helt hemlös. Jag har bott 5 1/2 år på Söder och även om jag bara flyttat två ynkliga stationer så känns det ändå lite konstigt. Sorligt att lämna lilla lägenheten, den var min första egna och den var helt perfekt tills vi behövde bo två på samma ställe.
Det har ajg också ångest över. Förut bodde jag själv och A var på besök mycket, sedan flyttade han in för att han inte hade någonstans att ta vägen och nu har vi blivit planerade sambos. Varje gång jag tänker på det så stiger paniken upp i halsen och jag får lite svårt att andas. Det är lite för gift och bestämt för min smak.
Det blir väl bättre när vi bott in oss lite och fått in våra saker där de ska stå.

av allt flyttande har jag insett att jag är kulturnarkoman.
Jag har lådvis tidningar, böcker, filmer, skivor.
Fine, jag har en massa modeskit också (Och även om jag inte hävdar att mode är konst särskilt ofta, så vill jag nog påstå att det är kultur), men framför allt var det detta som skulle flyttas. Lådor och åter lådor med böcker, skivor, film, tidningar. Som jag inte kan slänga för de är viktiga. Bra böcker, fantasiksa konst-och designböcker, skräckfilmer, seriealbum, alla de där tidningarna med legendariska intervjuer med legendariska personer, skivorskivorskivor... Och så alla Alex dito.
Ugh.

Men ajg ska ha fotolabb på vinden. Yeay.

/L.

Lindas Moralkakor

Det här är typ det

ROLIGASTE

i mannaminne.


Linda, om det här är svaren du fått som respons på din krönika om att du inte vill höra ett knyst om alla pubbeungars fejkade ångest, då förstår jag inte vad du är så himla mallig över. "Alla era föräldrar och lärare håller med mig, minsann!"
Jamen way to go Linda! När jag var 14 diggade jag dig för att du var en häftig skribent som skrev intressanta saker om bl a musik och hade ett feministiskt perspektiv på tillvaron. Om du hade klämt ur dig moralkakan "Amen jag har rätt och du borde lyssna på mig för dina föräldrar och lärare håller med mig", då hade jag nog inte kännt kärleken, så att säga. Jag hade velat läsa en annan vinkling av problemet, som inte sa åt mig att jag var en dum unge.
Det här är det äldsta tricket i boken för att totalt alienera sig från en ung läskrets. Det är idiotsäkert. Numera läser endast pensionärerna och moderaterna Linda Skugge, men de gillar henne ruskigt mycket! Linda, du kanske skulle läsa några Enid Blython-böcker också, för att få lite bra inspiration?
Eller så kanske du skulle starta en talkshow med Agneta Sjödin? Så kan ni gemensamt tvångsmata oss med era moralkakor?

/L.

Melodifesten, del 3

Jag är nu redo att avkunna dom över gårdagens deltävling.
Jag vet att ni alla väntat sååå.

Vara ska man börja?
Dagens roligaste löpsedel handlar om "Jessicas sex kläder" och syftar på Fame-Jessica (och nej, det fanns inget bindestreck på löpsedeln heller). Bert Karlsson säger att sexchocker inte säljer. Ursäkta mig? Jessica rörde sig som en jävla nunna, det spelar ingen roll om hon hade haft tassels och crotchless panties på scen. Shortsen, porrstövlarna, sammetsdraperierna och stolen gick helt förlorade. Tack och lov att hon inte gick vidare. Inga syrénlila shorts i Eurovision, tack.

BWO gick ju vidare till finalen och visst, det skulle känans helt okej att skicka dem. Han eh, vad-heter-han-nu-igen-som-sjunger, var ruskigt söt igår, önskar bara att han hade sjungit starkare första gången och inte genom näsan andra gången. Och Alexander Bard ser alltid ut som han är med i Hitler Jugend. Jag undrar om det ger plus eller minuspoäng i Eurovision?
Men jag, min gamla gothkärring, tycker nog att låtnamnet Temple Of Love är lite välupptaget. Speciellt som det inte verkade vara relevant för låtens text, hörde det bara nämnas en eller två gånger, så lite mer nyskapande på den fronten hade uppskattats. Men gud i himlen så roligt det vore om Andrew Eldricht stämde dem. Han behöver ju tydligen pengar just nu, så han kanske chansar.

Gregor kom sist, vilket var precis vad han förtjänade. Han gav mig rysningar. Dåliga sådana. Hans läskiga hår, läskiga tanorexia, läskiga kläder, läskiga blick, tråkiga låt. Urk. Det var för övrigt den andra låten som hette Mi Amor i år.
Patrik Isaksson borde inte få kliva nära en mikrofon över huvudtaget. Han är så jävla obehaglig. Dock kunde man ju ana att pöbeln skulle skicka honom vidare. Hoppas han kommer sist i andra Chansen. Bu för Patte.
Sen har vi spektaklet Elysion. Herre min gud, varför? Varför?! Låten och framförandet var så sjukt pretentiöst att ordet fick en ny innebörd. Opera? Check. Kör? Check. Fula kläder av Lars Wallin? Check. Bisarra tygstycken i formation på scen? Check. Det var helt fruktansvärt. FRUKTANSVÄRT. Jag har knappt ord.
Jessica Folcker floppade i år igen, och ingen hade väl väntat sig mindre. Och hon såg fruktansvärd ut för andra året i rad. Den här kvinnan har alltså lett ett modeprogram, men föredrar lila tält och toppluva på scen. Jag minns inte ens Kayos bidrag.

Och The Poodels gick vidare!Jag måste erkänna att jag är lite glad att de gick vidare. Jag har som sagt en soft spot för pudelrockare och svulstiga pudelrocklåtar. Och WigWam fick ju en bra placering förra året, så något hopp finns det väl. Jag hoppas vi skickar dem till Eurovision. Men bu för Hammerfall-rustningen på gitarristen. Buuu. Man kan ju hoppas att de byter kläder till nästa gång.

Nästa vecka ska Björn Kjellman sjunga! Yay! Och Carola, Günther, Pontare och Rednex. Fy fan vilket bra startfält. Varför kunde de inte spitt ut de roliga bidragen lite bättre, ås att fler av dem kom med och fick fajtas med varandra?

/L.