Det är fel på min hjärna. Och din.

Annica Dahlström.
Var ska jag börja?
Jag tror jag börjar med att säga "Jävla kärring, försvinn och sluta förstöra mitt liv!". Så. Då var inledningen klar.

Hon startar friskt med att konstatera att kvinnor "tvingas" att bli "mer som män" för att lyckas i arbetslivet.
Sedan avslutas artikeln med att hon konstaterar att hon nog har mycket "manligt" i sig, annars hade hon nog aldrig uppnått den position hon har.
Konstpaus.
Eh?
Så alla kvinnor som vill arbeta när de fått barn har TVINGATS till det? Jag antar även att alla pappor som är pappalediga då också har tvingats till det, eftersom de egentligen vill vara mer macho?
Vidare så hävdar hon att pappor aldrig bör ha det övergripande ansvaret för barn, eftersom de är sämre på "passning" och att barn som växer upp med sina fäder får en otryggare miljö och därför blir deprimerade och stressade.
VAD har det med något att göra?
Män ska dock inte känna sig kränkta av resonemanget att de är olämpliga att ta hand om barn, eftersom "vi kompletterar varandra".
Vad blir konsekvenserna av hennes resonemang?
Män bör inte jobba på dagis, som dagpappor eller på fritids?
Bögpar får inte adoptera, men lesbiska får?
Hon konstaterar sedan även att könet mest sitter i hjärnan och att lite blandning är bra och att man inte ska känna sig pressad av att det är en så tydlig uppdelning mellan manligt och kvinnligt. För vi får inte säga att män ska vara si och kvinnor så.
Men... det är ju det hon gör!
Hon säger att män och kvinnor är bra på helt olika saker pga sitt kön och att det sitter i hjärnan!
Betyder det att avvikare har fel på hjärnan?
VAD går hennes argumentation i frågan egentligen ut på!??!
Hon ska dessuotm snart utkomma med en bok i ämnet.
Jag vet inte om man borde eller inte borde köpa den.
Å ena sidan borde man absolut läsa den för att kunna såga den.
Å andra sidan så vill jag inte betala kärringen en spänn.
Teoretiskt borde man nog stjäla den.

/L.