OK, så Miami Ink.
Mycket fula tatueringar där. Eller inte fula som i dåligt gjorda, men som i.... fula. en kvinna kommer in och vill liksom ha tre blaffiga blommor över hela ryggen för att påminna sig om hur mycket hon längtar efter ett amerikanskt medborgarskap: en viol, en hibiscus och en orkidé. I totalt kraschande färger. Över heeela ryggen. Uäck.
Men sedan kommer den som tar priset. En kvinna har lyckats grilla en jävla ostmacka så att det ser ut som Jungfru Maria på den och nu vill hon tatuera in en bild av den halvätna grillade ostmackan. På allvar. Alltså, skiten som betyder något för folk slutar aldrig förvåna mig.
Eller killen som tatuerade in sina barns månadsblommor. Gillade han ens specifikt de blommorna? Nej.
Folk är så jävla banala! (OK, ska tjejen med en ängel med "Pappa" i en banderoll under på armen säga, men hey. Folk frågar ALLTId varför det inte står "Mamma", eftersom det typ är kutym, och folk frågar alltid om min Pappa är död. Det är han inte, men han är det bästa jag ahr i hela världen i alla fall och det kändes som att det var lika bra att visa hur mycket han betyder medan han fortfarande är här och kan se den.)
Jag ska fan spara mina barns första bajskorvar och gå och få bilder tatuerade av dem när jag är 40, med små banderoller under med deras namn och första bajskorvs-datum.
Jag har även funderat på att tatuera in en liten banderoll med en pistol där det ska stå "Liza: pissing people off since 1982".
ARGH.
/L.
6 comments:
nån gång ska jag berätta den fantastiska historien om killen som tatuerade ett porträtt av martin timell över halva kroppen för dig. kan vara det roligaste jag någonsin hört.
Men det är ju det som är grundproblemet - att folk tatuerar saker som "betyder" så jävla mycket för dem. Klart som fan att det blir fult och klyschigt!
(säger den som inga tatueringar har för att inget betyder så mycket att man MÅSTE ha det permanent inristat i huden, dårå)
I löööööv you!
Det intressanta för tatueraren måste ju dock vara att lyckas få till det här konstiga som kunden ber om, och lyckas få det snyggt. Känns dock jävligt överspelat att en tatuering MÅSTE stå för något speciellt (ska jag säga ioförsig, men jag är ju av den åsikten att tatueringens mening och innehåll blir bra mycket större och annorlunda efter några år på kroppen en den någonsin varit innan.). Klart som fan man ångrar den om DET är grunden till ens val av tatueringar.
Nåja, jag har inte sett dem göra en viking än så länge iallafall. Man får vara glad för det lilla.
sulla: man får indeed vara glad för det lilla.
jag hörde från P3 nån gång om den coolaste tatuering var den där två "W" bokstaver på varje skinka av rumpan. Väldigt kreativt när man gillar att "moona" (visa skjärten). hahaha!
Post a Comment