AGONY

Jag trycker också nu.



Jag fick just en siffra på hur många som anmält sig till att komma och kolla på modevisningen.
Jag tror jag måste gå och kräkas nu.

/L.

P.S. Note to self: köpa 2 storpack svarta strumpbyxor i stl 36 på H&M imorgon.

Nej, det är inte ett skämt.

Det här är då alltså inte ett skämt, utan en faktisk sida ur en amerikansk IKEA-katalog:



Efter mycket om och men har det visat sig att det faktiskt inte är ett practical joke, utan en riktig annons.

Helt bisarrt.

/L.

Sickness.

Blä,
jag hatar att vara sjuk.
Jag är inte förkyld, men helt svullen i halsen och har feber. Så fort jag reser mig och rör mig blir jag yr i huvudet. Har inte alls tid med sådant här trams just nu. Det blir till att jobba över imorgon och torsdag.
Plus att dagtids-tv är helt värdelöst just nu.
Nu ska jag gå och tycka lite mer synd om mig själv.

-----------------------------

Efter ett par timmars sömn, Echinacea brustabletter och några ipren gjorde jag en expedition ner till ica efter middag. Bad decision. Är nu yr och illamående och alldeles svag i hela kroppen.
Jag har säkert SARS.

/L.

I wish I could just stop, I know another moment will break my heart

Klockan är riktigt sent, eller snarare tidigt och horisonten är alldeles röd och jag spelade precis en låt i iTunes: "1963" med New Order. Jag hörde den i lördags på 80's och har spelat den om och om i ipoden sedan dess.
När jag var 16 var det en av de där låtarna jag älskade sådär otroligt hett. Jag spelade den hela tiden.
Och nu när jag hör den igen och det är varmt ute kan jag svära på att jag är 16 år, minns exakt hur det luktade i parken där vi satt om kvällarna innan vi gick till nattöppna Stippes Grill och exakt hur M:s tröja luktade, mina avklippta spetshandskar, grimaserna vi gjorde i spegeln när vi sminkade varandra och jag minns exakt hur hans hand kändes i min när vi sprang mot kravallstaketet när vi skulle se Depeche Mode i Köpenhamn. Jag minns allt det där exakt in i minsta detalj.
"1963" med New Order är i min värld helt dedikerad till Mikael.
Han brukade skriva Cure-citat på mina händer när vi fikade.
"Alone above a raging sea
That stole the only girl I loved
And drowned her deep inside of me "

Alla har vi någon gång varit olyckligt föräldkade i en kille som vi egentligen inser är homosexuell, men ändå någonstans mot bättre vetande hoppas ska falla för oss för att de är helt underbara människor. Jag minns när han hånglade med Sandra, jag tänkte inte "fuck, nu hånglar jordens mest perfekta kille med min kompis", jag tänkte "yes, han gillar tjejer, jag har en chans!"
I tell you, It's the curse of the faghag.

I sann High Fidelity-anda, I present you with a list:

10 låtar som av olika anledningar för mig alltid är kopplade till en enda person:

1. "1963" - New Order : M.

2. "Gravitation" - Kent: A.

3. "High & Dry"- Radiohead: Niklas

4. "The Asphalt World" - Suede: Johanna

5. "Take This Waltz" - Leonard Cohen: Sara

6. "Modern Love" - Yvonne: A.

7. "While I'm still strong"- Weeping Willows: Alex

8. "Are You The One That I've Been Waiting For"- Nick Cave : Jakob

9. "Whirlwind" - Broder Daniel: Sandra

10. "First We Take Manhattan" - Leonard Cohen : Victor


/L.

"...and really bad eggs"

Har spenderat dagen med att sy upp fyra toppar, bestämma musik till visningen, fika och sedan gick jag och såg "Pirates Of The Caribbean - At Worlds End" med A.
Den var mycket bättre än tvåan. Alla karaktärerna fick fördjupa sig ordentligt och bisarrt nog kändes de två och en halva timmarna inte alls lika långa som de 150 minuter som spenderades med tvåan.
Elisabeth Swann var inte riktigt lika irriterande putslustig och tramsig, utan faktiskt helt uthärdlig, Orlando är ju träig, men han gjorde mer intressanta saker av sin figur den här gången. Alla fick orentligt med utrymme för att utveckla alla intriger kring sin person och de långa slagsmålen lyckades med att kännas motiverade.
Och så har vi Keath Richards. Alltså jag dog nästan, medan jag försökte att inte halka av sätet. I love Keith! Han var helt perfekt som Jack Sparrows farsa.
I övrigt gillade jag det bitterljuva slutet starkt. Det öppnar för eventuella uppföljare. Plus att kläderna var svinsnygga, rakt igenom. Elisabeth hade väl kanske lite väl snygga tänder jämfört med resten av gänget om man ska gnälla på något.

Ska jobba imorgon igen, försöka slänga ihop några extra toppar till TjallaMalla för att kompensera för modevisningsarbete och kommande semestervecka.
Börjar bli lagom nervös inör visningen nu, så ni får ursäkta om jag går på nålar och är nervig att umgås med.

/L.

Världens mest jämställda land.

"När det gäller elitfeminismen och genusforskningen så måste de naturligtvis få granskas och debatteras. Om inte Fi och radikalfeministerna respekterar detta så är de inte demokrater".
Så säger Cecilia Stegö Chiló.
Ni kommer ihåg henne va? Kulturministern vi hade i en vecka som inte hade betalat TV-licens på 12 år, eller vad det nu var.
När hon själv var den som blev granskad var hon inte alls så pigg på mediernas så kallade drev.
Fi! kommer inte att fortsätta som parti, inte bara för att de fick så dåligt med röster i valet och folkrörelsestöd beviljat, utan huvudsakligen för att medlemmarna inte står ut med de trakasserier det har visat sig innebära att kandidera för Fi! i en hel del kommuner runt om i Sverige. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med folk som är beredda att bli behandlade av sina grannar och folk på bygden som Tiina Rosenberg blev när hon satt i Fi!s styrelse, med allt vad det innebar av glåpord på stan, attacker och trakasserier. Tänk att bli utsatt för det när man har barn som går i skolan eller på dagis. Jag vet inte om jag skulle palla det.
Det finns en skillnad på att granskas och på att bli utsedd till målatavla.
Och jag förstår det, men det känns så otroligt sorgligt.
Det här är Sverige, liksom. Ett av världens mest jämställda länder.

/L.

Åh helvete, dit.

Igår när jag satt och gjorde örhängen med dörren öppen kom ett av de mer alkoholiserade störande momenten som bor i huset/kvarteret förbi och stack in huvudet.

Störande Moment: Ööh, duuu! Min kompis har beställt en korsett! Åreneinteklar!
Jag: Ursäkta?
SM: Jaaa, alltså han, Nisse, har beställt en sådan där laxfärgad korsett av dig åreneinteklar! Måsterenjubli!
Jag: Vi har ingen sådan beställning och ingen sådan kund. Vad vill du egentligen?
SM: Men alltså Niiisseeee...
Jag: Ser inte du att jag sitter här och arbetar? Tycker du det här är roligt?
SM: Men aaaaaaltså, Nisse...

Då bad jag honom faktiskt dra åt helvete.

/L.

List it!

1. put your music player on shuffle.
2. press forward for each question.
3. use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!
(För att inte förvirra, Titel först, sen artist.)

1. how are you feeling today?
Alabama Song : David Bowie

2. will you get far in life?
Bas Riff : Kent

3. how do your friends see you?
Laura : Fields of the nephilim

4. will you get married?
Just one fix : Ministry

5. what is your life’s theme song?
Sweet the sting : Tori Amos

6. what is the story of your life?
Born to die in Berlin : The Ramones

7. what was high school like?
Time : David Bowie

8. how can you get ahead in life?
I wanna be your girlfriend : Lush

9. what is tomorrow going to be like?
101 in the dark : KLF

10. what is the best thing about your friends?
Dal : Skinny puppy

11. what is in store for the next weekend?
Don't get funny with me : The Cramps

12. what song best describes you?
Swing Low : The Gossip

13. how is your life going?
No Club Lone Wolf : The Cramps

14. what song will play at your funeral?
For all the boys in the world : Chicks on speed

15. how does the world see you?
Centerfold : J. Geils Band (nej, jag skojar inte...)

16. will you have a happy life?
Little White Lies : Ella Fitzgerald

17. what do your friends really think of you?
The Upstairs Room : The Cure

18. what song describes the person you’re attracted to?
Lovesong (Aching heart remix) : Tori Amos

19. what message would you like to tell the next generation?
Train : Goldfrapp

20. do you have a deep dark secret?
Tour De France : Telex

21. do people secretly lust after you?
Shadowplay : Joy Division

22. how can you make yourself happy?
Nightwalking : Yvonne

23. will you ever have children?
Frank Sinatra : Miss Kittin

24. what’s some good advice for you?
Pantomime Horse : Suede

25. how will you be remembered?
It's Mighty Crazy

26. what is your signature dance song?
Brathing in fumes : Depeche Mode

---------------------------------

I love me a good lista :)

/L.

Jag älskar er.

Hej, nu delar vi upp det här i hanterliga delar:

1) Du som googlade mitt nick 0taxidermy0 tio gånger den 16 juni med 10-30 minuters mellanrum: du har inte funderat på att bookmarka den här sidan? Jag kan inte se vem som bookmarkar mig, it's safe.

2. Du som googlade www.knulla mig nu, www.knulla och www.knulla,se, testa heal adresser.

3. Du som googlade nakna pojkar: varför hamnade ud alls här?

4. Du som googlade "janet jackson video med aluminium kläder", vilken video menar du?

Och slutligen
5. du som googlade "art nouveau and tatuering". Menar du and som i och? och varför blandar du engelska och svenska i sökorden? Eller menade du faktiskt and som i anka? Som i att du vill ha en anka i art nouveau-stil?

Statcounter, I love you.

/L.

80's, -97 & chirre.

Den är härlig, den här korta tiden när man kan ramla ut från en klubb klockan tre på morgonen samtidigt som det ljusnar, alldeles svettig och lycklig.
Marie Laveau var mycket trevligare efter ombyggnaden, förut när det bara fanns en bar och kondensen rann från taket. Luftkonditioneringen är inte lysande nu heller, men det var iaf inte längre kö till baren än till toan.
Jag stannade tills de körde ut oss. Tydligen kunde man vinna ett års gratis interäde till 80's/90's & TN om man var på plats tidigt och var uppklädd och kunde få en lott. Det var jag ju såklart inte, eftersom fint folk kommer sent. (Eftersom fint folk pysslar med eyelinern in en halv evighet.) 1997 startade 80's. Då var jag 15 år och satt på mitt rum och lyssnade på Black Celebration på repeat. Jag hade ingalunda börjat gå ut på riktigt, om man inte räknar en liten smygpremiär på en klubbspelning i London och ett par festivaler. Så när de spelade Stripped igår blev jag väldigt glad. För det första för att den ligger utanför repertoaren av vilka DM-låtar de brukar spela och för det andra för att den är en av mina absoluta favoritlåtar. Jag upptäckte DM i en skivaffäre i en galleria i Schweiz när jag var 15. Jag hade rymt från gud-vet-vilken gudförgäten aktivitet min moster planerat för dagen och så hittde jag den där affären och spenderade ett par timmar med att lyssna igenom skivor som såg intressanta ut. Tillslut kom en i personalen med en skiva och sa "I think you will like this" och det var Black Celebration. Tack gud för sådana människor.

Det var dessutom inte så fruktansvärt mycket folk, vilket var skönt. Det vore roligt om de hade något slags incitament som fick folk att klä upp sig. Typ, lite billigare inträde om man är 80-tals klädd, eller en ölbiljett eller något. Eller dyrare inträde för folk som inte är uppklädda?

Just nu kureras en ändock ganska mild bakfylla med Lays "4 cheese & red onions"-chips. Totalt addictive.

/L.

Guldägg, anyone?

Jag dööööör!
Det är den bästa reklamen någonsin!
Nu vill jag också rida på en liten åsna och ha en kistformad surfbräda.

/L.

No wedding, please.

Igår blev jag presenterad som "min kusins fru".
Alltså.
Last time I checked, there was no gigantic diamond on this little finger.
Och jag kan inte nog undertryka hur mycket jag rös inombords bara vid tanken. Huu!
Tack, men nej tack.

/L.

Coyote Ugly? Japp.

Allvarligt talat, hur många skitfilmer kan det komma på temat på att nördig tjej blir het och snygg och lär sig att gilla att ta av sig kläderna på en bardisk eller slutar måla och blir promqueen istället? Det är en genre jag är så urbota trött på. She's All That, Coyote Ugly och Miss Secret Agent, allihop har fått mig att kräkas lite i munnen.

Och hur många rullar fuskläder behövde egentligen dö för att göra Coyote Ugly? Det här med flames i nitar på boot cut fuskläderbrallor och djurmönster i psykedeliska färger, kan inte det modet gå och dö i stysthet någonstans?

/L.

Tvätta bort allting med thinner

Det här är helt makalöst,
men sju, nästan åtta år efteråt kan jag fortfarande inte lyssna på Kents tre första skivor.
De är tre av de bästa skivorna jag vet, jag skulle lätt sätta Verkligen på min topp 5-lista, men jag skulle aldrig sätta den på min ta-med-till-en-öde-ö-lista.
Jag har försökt se dem live några gånger, vilket alltid slutat med tårar och ångest och tidig hemgång.
Jag ahr lyssnat på de här skivorna på ofantligt hög volym på repeat i två somrar i rad, den mellan åttan och nian och den mellan nian och ettan och jag måste nu i efterhand ändå kategoriera de åren som de olyckligaste i mitt liv (hittills).
Trots allt annat som hände så tar de här skivorna mig inte tillbaka till alla sommarkvällar som var bra, i den mån de var bra och inte alltid lite sorgkantade, (men det var bara för att hela jag var lite sorgkantad vid tillfället) utan bara till en enda känsla, till ett enda förhållande och en enda person, att lyssna på de här skivorna eller övriga Kent-låtar från samma period gör mig bara direkt hjärtskärande olycklig. De är helt kodade. Märkligt nog är inga andra skivor som jag upptäckte under samma period inte alls lika laddade. De står liksom för sig själv på ett helt annat sätt.
Jag har vissa skivor som är öronmärkta på det där sättet, för vissa personer och vissa förhållanden, märker jag när jag går igenom samlingen.

Och bara för att bli lite härligt High Fidelity-nördig, här är mina öde-ö-skivor:

1. Disintegration - The Cure
2. Black Celebration - Depeche Mode
3. Every You, Every Me - Placebo
4. Sum & Substance - The Mission
5. The Choirgirl Hotel - Tori Amos
6. Dog Man Star - Suede
7. Siouxsie & The Banshees: Juju
8. Yvonne: Getting Out, Getting Anywhere
9. The Smiths: The Queen Is Dead
10. Nine Inch Nails : Broken


/L.

Den magiska Kompetensformeln

Vid regeringsbildandet i höstas så förundrades jag över hur Reinfeldt gick på om hur det är viktigare att det är kompetenta människor i regeringen än att den är jämställd och liksom förfasades lite över ignoransen i detta.
Det man säger med ett sådant uttalande är ju att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor. Och det verkar aldrig finnas tillräckligt med kompetnta kvinnor, men mystiskt nog finns det hur många män som helst som är med i insiderhärvor och blir avskedade för ren och skär inkompetens som _ändå_ lyckats få de här jobben.
Marianne Nivert var med i P1 för lite över en vecka sedan och hon sa en så bra grej: "Den dagen så jag kliver in i ett styrelserum och ser lika många töntiga kvinnor som jag ser töntiga män, då är jämställdheten total". För som halvakass man kan man fortfarande komma till en position dit man skulle behöva vara en förbannat remarkabel kvinna för att ta sig.
Jag fick klart för mig idag att en del bolag ökar sin kvot av kvinnor i chefspostion genom att avskeda män i chefsposition och därmed ha färre anställda. Fler kvinnor har alltså inte anställts, men jämställdheten ha procentuellt ökat på arbetsplatsen.

Den där kompetensformeln fungerar ju aldrig omvänt.
Män, vilka män som helst som inte är direkt farliga är ju till exepmel hur välkomna som helst inom barnomsorgen, åh vad bra det är med mer jämställdhet och manliga förebilder! Bra löner får de och oj vad de är attraktiva på arbetsmarknaden, på grund av sitt kön. Kvinnor är sällan så populära inom mansdominerade yrken. Det förekommer ju inga manslöner bland t ex dagisfröknar och lågstadielärare.
Och nu rasar det en stor debatt om att mödrar oftare får vårdnaden än fäder i vårdnadstvister, därför att många domare helt enkelt automatiskt räknar med att modern är en bättre förälder eftersom hon är... ja, kvinna. De har ju hand med barn och sådant. Modern är alltid automatiskt närmare barnet än fadern, för hon är ju... modern.
Och jag tycker det är helt befängt, naturligtvis.
Men oj vad en massa män är arga och bildar nätverk och är med i radio. Vilket är helt begripligt och vettigt, men jag hör samtidigt många män vädra åsikter om att kvinnorna som kräver samma sorts jämlika behandling på arbetsmarknaden är gnälliga och att kompetensen måste komma först. Uppenbarligen praktiserar många domare i vårdnadstvister exakt samma kompetensretorik i familjeangelägenheter. Det är bara det att då är inte män som slåss mot de fördomarna gnälliga, de är Hjältar Som Älskar Sina Barn.
Och det är inte så väldigt länge det varit hippt att ta ut pappaledighet och gå runt på stan med truckerkeps och barnvagn och vara lattefarsa. Fördomarna om att pappor inte vet vad som är upp och ner på knodden hänger i, mycket tack vare avskum som Annica Dahlberg och hennes gelikar.
Hörde vi många män ryta till argt då?
Jag gjorde det iaf inte. Jag hörde inga pappa-nätverk höja rösterna i medierna. Jag har däremot hört kvinnor uttrycka sig om det faktum att män skulle vara sämre föräldrar och hur bängt det är.
Men jag hör överhuvudtaget inte många män höja röster i media för att eliminera begreppet kvinnolön eller fler kvinnor i bolagsstyrelserna. De enda jag hör är Gudrun Schyman och Marianne Nivert och några till.
Det är för att det skulle innebära uppoffringar för en massa män. Män skulle vara tvugna att personligen kanske låta sin löneutveckling stå stilla ett år eller två för att Britta på konstorsstolen bredvid ska få samma lön för samma jobb. Inte politiker, utan vanliga män. Det betyder att väldigt många människor som ofta säger "men det här kan ju inte JAG göra något åt" faktsikt skulle kunna höja sina röster och hjälpa till att göra den utvecklingen möjlig nu mitt i avtalstider. Alla fackligt anslutna män skulle kunna göra en skillnad i den här frågan, om de ville.
Och det blir jävligt konstigt, när män plötsligt inser hur lågprioriterade de är på familjemarknaden där de vill in och skriker om det, samtidigt som många inte är vidare villiga att i gengäld låta kvinnorna lyfta på arbetsmarknaden.

Om kvinnolöner inte fanns så skulle det inte vara så svårt att ta ut pappaledgihet p g a inkomstförlust. Pappaledighet skulle bli allmänt vedertaget, kvinnor skulle inte ses som tickande barnbomber på arbetsmarknaden. Som en konsekvens av det skulle fäder också värderas högre som föräldrar i allmänhet vilket skulle reflekteras i vårdnadstvister.
All changes are both ways. Och jag är förbannat trött på att tala för både mäns och kvinnors framtida jämställdhet. Det är fan dags att männen börjar backa upp kvinnornas jämställdhetskrav .

/L.

Den kristna högern hatar homosexuella, de vågar bara inte säga det.

Alltså den här jävla debattartikeln, kan vi inte bara bränna den och låtsas att den aldrig hände? Inte nog med att svenska Kyrkan är helt koko och vill tjuvhålla på äktenskapet, nu backas de upp av ett helt gäng biologistpuckon.

För det första så får formuleringen att "ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer" mig att rysa.
Kärlek är fint, men bara tanken på att skriva ett kontrakt på att man älskar någon gör mig lätt illamående. Jag trodde det var ett juridiskt kontrakt? Och varför man måste älska någon för att gå in i ett juridiskt kontrakt med någon, det går över mitt förstånde. Man måste ju till exempel inte älska den man bildar företag med? Eller den man lånar ut pengar till? Ska man köpa en lägenhet och dela lika på lån, hyra och kontrakt/vinst, då måste man plötsligt ha skrivit någonslags kontrakt på att man älskar varandra.
Vidare så tycker jag att den här kristna lilla högergruppen skiter sig själva i munnen i den här artikeln.

Här har vi deras text, den delen av skiten som är lite för bra för att vara sann:

"Argumentet att enkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisas av den franska utredningen. Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.

I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung. Redan idag reses krav ifrån två av riksdagspartiernas ungdomsförbund (c och mp) om vad som kan tyckas vara en logisk fortsättning längs den inslagna vägen _ nämligen införandet av en ny rättsfigur i svensk familjerätt: månggiftet. På miljöpartiets senaste kongress fick partistyrelsen dessutom i uppdrag att arbeta fram en både "köns- och antalsneutral" samlevnadsbalk."

Och jag frågar mig lite milt: var hamnar då alla heterosexuella par som inte kan få barn på naturlig väg? Anulleras deras äktenskap tillbaka till sambo om det visar sig att de är infertila? Eller får de ingå registrerat partnerskap då istället?
De får alltså inte heller adoptera då, om vi ska vara konsekventa, eftersom det uppenbarligen bara är folk som skulle kunna få barn själva som får ha barn.
Hela det här med att förhållandet inte är monogamt om en tredje part blandas in... det är ju bara så dumt att jag får eksem. Vem har sagt att alla människor vill leva i monogama förhållanden över huvudtaget?
Om vi nu ska vara riktigt riktigt petigt konsekvent bara för resonerandets skulle så borde ju faktiskt inte heterosexuella par som inte kan få barn få hjälp med provrörsbefruktning heller, eftersom de, liksom de homosexuella enligt detta resonemang, inte heller är lämpade att fortplanta sig. Annars hade de väl kunnat det? Det verkar ju vara där skon klämmer, att om det är ett "biologiskt faktum" att man inte kan få barn, då får man inte heller ingå äktenskap. Och blir inte förhållandet "omongoamt" mellan heteron om de får hjälp med tredje part inblandning i befruktingen?

Vidare har de baserat sig på en fransk undersökning i Frankrike som var de sista i Europa med att låta kvinnor bära byxor offentligt, vilket jag bara nämner för att säga att när det kommer till jämställdhet och jämlikhet så litar jag inte ett spår på fransmännen. Vad har den undersökningen för relevans i Sverige? Den sägs fastställa att äktenskapet är den institution som ligger till grund för reproduktion. Eh, vad är det här, 50-talet? Jag trodde att vi allihop hade insett att människor alltid blivit gravida utanför äktenskap, att det alltid har funnits människors om fått uppfostra sina barn ensamma och att vi slutat stigmatisera dem? Jag menar herregud, underkänner den här gruppen människor alla ensamstående föräldrar som odugliga också?

På slutet kommer det även en gullig kläm om att många "nyanlända medborgare" skulle känna sig så förvirrade om äktenskapet förändrades.
Men kan vi en gång för alla konstatera att ingen vill tvinga folk att månggifta sig, leva som öppna homon, gifta sig homosexuellt eller göra abort. Det är fullt valbara alternativ som Alf Svensson kan låta bli om de inte känns rätt för honom. Det verkar bara finnas en ganska stor opinion för att folk dock ska få göra de här sakerna om det gör just dem lyckliga.

Faktum är att hela deras resonemang bara faller som ett korthus när man försöker resonera kring det.
Den kristna högern i Sverige hatar homosexuella, men de vågar inte säga det högt eftersom de inser att det skulle vara politiskt självmord.

/L.

PS. Jag kände ett behov av att posta bilden på pärlan som ser ut som ett embryo någonstans så det blev här. Jag hoppas att ni alla verkligen uppskattar den.

Öppna kanalen

Klubben Bodytåget på Carpe Noctem är lite som öppna kanalen, fast för synthare. Typ, om du har ett synthband, kom hit och spela, nevermind hur ni låter.
Det är ganska roligt. Jag väntar med spänning på den gången när det plötligt står någon kille i vitt linne och hängseln och läser undergångsromantiska dikter istället. Det vore helt gyllene!
I överigt var kvällen full av taktfast studsande söta små EBM-killar som verkligen studsade i takt med musiken HELA tiden. Hur orkar de, flera låtar i sträck, upp och ner, hela tiden? Blir de inte trötta? Får de inte håll?
Dessutom fick jag se två tjejer göra gothvarianten av robotdansen, blandat med lite "vogue". It was grand!
Men det vita vinet på Carpe Noctem är verkligen asdåligt.
Glaset jag fick var från en öppnad flaska och precis på gränsen till att börja smaka jäst. Nu inser jag vad det var som skickade mig i avgrunden i december. Det måste ha varit riktigt riktigt riktigt dåligt vin. Även om baksmällan påminde för mycket om suspektare substanser.

/L.