90:s, Robinson tema

23.30
J: Nu ska jag gå och fota mej med Robinson-Robban!
L: Näääeee...
J: Jo!
L. Okejrå.

01.45
Bartendern: ... och du vill ha en gin & Tonic, eller hur?
L: ... eh, ja. *hangs head in shame*

02:00
Tjej i grafiskt mönstrad tunika: Asså kan ni inte spela nån bugg?
Marre & Shaun tittade förtvivlat på varandra medan jag och Johanna var tvugna att nypa vrandra i röven för att inte skratta ihjäl.

02.15
Grafisk tunika: Men alltså vad ÄR det hära "indie" för något?
L: NU ska jag gå hem!

Ridå.
/L.

No kittens please, k thnx.

3:an har slutat vara så tanig.
Faktum är att hon antagit en viss rondör.
En viss rondör runt med mittersta biten, så att säga.
Vilket betyder att antingen så är kattjäveln trots allt inte kastrerad och på smällen och då har jag ett problem, eller så har hon bara lätt för att lägga på sig. Eller potentiellt sett upp till åtta problem.
Snälla gud i himlen, jag ville inte ha några kattungar. Men på tal om gud, fatta extrapoängen att rädda en katt och sedan visar den sig vara på smällen. Helt Maria & Josef. Fatta extrapoängen. Jag borde nästan lyckas ta mig in på high score på den.
Nu ska det bokas attans snabb veterinärtid för att ge katten diverse vaccinationer och om allt blir som jag vill, konstatera att 3:an inte har varit en slampa.

Annars kommer jag att kasta kattungar på er allihop, hör ni det?

/L.

Kattgodis

Gossarna:


Sabbat gillar att dricka ur vattenkokaren...


Sabbat och Kali myser i soffan.


Sabbat och 3:an myser i sängen.

/L.

Åskar.

Idag har Åskar har sprungit till de sälla jaktmarkerna. Hejdå Åskar. Hoppas det finns många kycklingbröst att mumsa på och filtar att snutta i och inga jobbiga fötter att bråka med när man sover i fotändan av sängen där du är nu.

/L.

A View To A Kill

OK, here we go again.
Jag är trött på er igen.
Så fort man skriver något någonstans på internet så ska det komma någon jävla kille på 30+ och tala om för en att man minsann bara är en gnällig liten tjej med taskig smak som minsann borde veta bättre.
Men I go muthafukkin crazy.
Har precis betraktat en diskussion där Kille A framför att Bandet XXX är makalöst.
Kvinna A på 20+ framför kritik mot bandet, men säger samtidigt att hon inte gillar genren.
Hon får genast höra att hon borde lyssna mer och inte förstår varför de är bra.
Kille B på 30+ framför SAMMA kritik, men tillägger att han trots det gillar bandet.
Han får inget mothugg.
Resten av diskussionen urartar till ett praktexempel på patriarkal argumentationsteknik: kvinnor som framför åsikter kritik som inte är av "Halleluja, this band saved my life!"-karaktär behöver sluta gnälla och växa upp så att de mognar ifrån sådana barnsligheter som att inte gilla "bra musik".
Ergo: ska åsikter vara legitima inom den här subkultureall musikgenren så ska de framföras av man 30+, annars är de ogiltiga.
Uffe Lundell & Jan Guillo är stolta över er argumentationsteknik, grabbar! Släng in den om "Vadäre, haru PMS eller?" också nästa gång någon ifrågasätter era åsikter så är ni home safe och kan antagligen få bli proffstyckare i Metro.
Självinsikten att "bra musik" är ett sjukt subjektivt begrepp och att "smak" är personligt och tillika subjektivt verkar helt ha gått herrarna förbi.

/L.

PS. Nu ska jag gå och lyssna på Propaganda & Duran Duran.

Svart spets & Rövsvett

A: Du din stackars skjorta, den luktar rätt äckligt.
Jag: Vaddå, den som hänger i badrummet?
A: Ja, den där spetsblusen.
Jag: Du menar Brett Anderson-blusen?
A: Ja. Den luktar gammal rövsvett. Jag gick in i badrummet och bara "...men vad fan jag HAR ju duschat idag..."

Ridå.

/L.

It must have been love, but it's over now & every rose has its thorn.

Hittade låtlistan till Singstar Rock Ballads och god knows it takes me back to mellanstadiet.
Vad lyssnade jag på på mellanstadiet?
Jag vet att Dangerous med Michael Jackson gick ganska varm, likaså Cross Roads med Bon Jovi och alla album med Roxette, TLC och (jag dör av skäms nu) Meatlofs Bat Out Of Hell och några Aerosmith-skivor.
Jag minns att min pappa motvilligt köpte Get A Grip och sedan vid något tillfälle när en killkompis behövde få en födelsedagspresent föreslog att jag skulle ge honom mitt exemplar, så kunde han skaffa en ny åt mig vid tillfälle. Det tillfället har aldrig kommit. Jag tror att det finns mycket min far har tålamod med med Steven Tyler är inte en av dem.
När jag organiserade om min skivhylla (alfabetiskt) tidigare i år packade jag upp en låda gammalt skräp och började sortera in skiten i hyllorna enligt devisen Man Slänger Inte Skivor och moralpelaren En Gång Gillade Jag Verkligen Den Här Skivan Och Det Står Jag För!
Och sedan bara föll jag helt av det tåget. För jag står för alla mina Absolute Dance (3-9) och Absolute Music (8-19). Hell, jag står till och med för Ronny & Ragge-skivan. Men jag står inte för Nordman. Eller Enya och Gyllene Tider. Och det värsta är att jag har inte mindre än dubbla ex av Nordmans två första skivor, samtliga signerade och dedikerade till mig (min pappa brukade känna folk på skivbolag som tyckte sådant var roligt). Så jag har liksom inte kunnat slänga dem.
Det borde vara kul, men det är det inte. Jag vill bara vrida på mig av ångest, ungefär som jag föreställer mig att A gjorde när han stapplade fram till Westlife när de signerade på hans jobb och (under tvång och hot) bad dem dedikera sin senaste skiva till undertecknad.
Så nu har jag lagt dem åt sidan i en liten hög och försöker lista ut var jag ska gömma dem för att de aldrig mer ska bli hittade.
Jag KAN fortfarande inte slänga skivor.

/L.

PS. I Would Do Anything For Love But I Won't Do That.

Let the cheeze flow!

OK, så Miami Ink.
Mycket fula tatueringar där. Eller inte fula som i dåligt gjorda, men som i.... fula. en kvinna kommer in och vill liksom ha tre blaffiga blommor över hela ryggen för att påminna sig om hur mycket hon längtar efter ett amerikanskt medborgarskap: en viol, en hibiscus och en orkidé. I totalt kraschande färger. Över heeela ryggen. Uäck.
Men sedan kommer den som tar priset. En kvinna har lyckats grilla en jävla ostmacka så att det ser ut som Jungfru Maria på den och nu vill hon tatuera in en bild av den halvätna grillade ostmackan. På allvar. Alltså, skiten som betyder något för folk slutar aldrig förvåna mig.
Eller killen som tatuerade in sina barns månadsblommor. Gillade han ens specifikt de blommorna? Nej.
Folk är så jävla banala! (OK, ska tjejen med en ängel med "Pappa" i en banderoll under på armen säga, men hey. Folk frågar ALLTId varför det inte står "Mamma", eftersom det typ är kutym, och folk frågar alltid om min Pappa är död. Det är han inte, men han är det bästa jag ahr i hela världen i alla fall och det kändes som att det var lika bra att visa hur mycket han betyder medan han fortfarande är här och kan se den.)
Jag ska fan spara mina barns första bajskorvar och gå och få bilder tatuerade av dem när jag är 40, med små banderoller under med deras namn och första bajskorvs-datum.
Jag har även funderat på att tatuera in en liten banderoll med en pistol där det ska stå "Liza: pissing people off since 1982".
ARGH.

/L.

"Lill-Chippen"

Nu har vi i den totala namnkrisen börjat kalla katten för "lill-chippen".
Och det kan den INTE heta.

/L.

Stureplansprofilerna, igen.

Magnus Betnér, jag älskar dig.
This is all I ever wanted to say.
Den blir aldrig sämre, den växer liksom med tiden. Han säger allt som jävligt många journalister missar att poängtera: Om man får lov att behandla en tjej med "dåligt rykte" illa och knulla henne för att hon hade kort kjol, för då vill man ju knulla, då vet man ju.
Då borde ju logiken vara att om man knullar en massa tjejer så är det inte så konstigt om man blir anklagad och häktad för våldtäkt, för man har ju liksom bäddat för det själv, genom att knulla alla de här brudarna?
Eller för den delen, så aknse det är så att om man är journalist och skriver jävligt korkade debattartiklar om hur folks auror skickar ut signaler om hur man vill bli behandlad, då skickar ens egen hjärna ut signalen att man är dum i huvudet och vill ha en käftsmäll?
Det är ju en intressant cirkel att resonera i.

/L.

www.knulla.se finns inte.

Men alla ni som googlar www.knulla.se och alla de andra kombinationerna, vilka ÄR ni? Är det bara du ensam därute, eller är ni fler? För jag får en tre fyra träffar på det via Google VARJE dag.
Jag har testat att skriva in det i webbläsaren (vilket borde ha varit ditt/ert första drag) och vill bara säga KNULLA.SE FINNS INTE!
Det FINNS ingen sida som heter så, eller .nu, eller något annat! OK, comprende? Move on. Och jag FATTAR fortfarande inte varför folk googlar en jävla webbadress!
Det här är ju direkt relaterat til det jag skrev tidigare om intellektets förfall. Folk är KREATUR.

/L.

Ny katt!

Nu har jag fångat vildkatten.
Den grillade kycklingen i fällan var tydligen helt oemotsåndlig.
Nu sitter hon under soffan och trycker och Sabbat och Kali sitter utanför/under och käkar blängsylta.
Väntar ivrigt och skräckslaget på salgsmålet.
Än så länge total tystnad, inte ett pip från någon av katterna. Är ganska övertyad om att det är en hon.
Funderar på vad hon ska döpas till.
Än så länge funderas det på
Twig
Molochai
Lux
Ivy
Zarah Leander (ja, det är meterosexuella A som vill att den ska heta Zarah Leander.)

Alla förslag mottages tacksamt.

/L.

PS. listan med namnförslag har nu efter mycket gullande med katten som visat sig väldigt kelsjuk uppdaterats med följande förslag:
Hatsepsut
Bastet
Siouxsie (fast det kommer ju bara att låta som Susie = trist)
Hel
Santeria
Samedi

Gnäll.

Varje gång jag tittar i Helgons litteraturforum blir jag lika förvånad över samma saker:
1. Att det finns så otroligt många människor över 18 som inte kan stava eller bygga en begriplig mening på svenska.
2. Folk är helt inkompetenta på att söka efter saker på internet. De skriver in till forumet och frågar saker som de skulle kunna få svar på mycket snabbare med en enkel Googling. Typ hur många Harry Potter-böcker det finns. När vi fick internet var det absolut första jag gjorde att sätta mig på Yahoo och söka fram varenda jävla Suede-sida som existerade. Jag besökte alla. Kom det en ny, då visste jag det. Om jag behövde veta något, då satte jag mig ner och knappade in det för att se vad som kom upp. Alla gnölar jämt om att dagens unga har sådan fantaaastisk IT-vana. Well, de kan vare sig googla eller stava och man måste ju kunna det ena för att lyckas med det andra.

Med andra ord spår jag intellektets undergång.

/L.

National Stupid Day

Igår var en dag fylld av människorhat.
Precis ALLA var förbannat jobbiga och dumma i huvudet.
Och jag hade inte ens PMS. WTF? Måste ha varit nationella puckodagen.
Plus att en fluga som some ett bombplan bosatt sig i lägenheten och ALDRIG sover. Den bara surrar hela jävla tiden och katterna jagar den som tokar.
I go crazy!
Nu ska jag gå och sätta ut kattfällan gillrad med grillad kyckling och hoppas att lillkatten går i den. PÅ väg hem var det en kille som frågade om jag skulle fiska kräftor. Haha.

/L.

Historiska Analer

TVn: "... historiska annaler."
L: *fniss*
A: Hm?
L: Historiska analer!
A: Det handlar om Kinas kejsare.
L: *fniss!*
A: ...inte SÅNNA analer!
L: jaha.

/L.

Dust Devil

Såg om Dust Devil igår. Har längtat efter att se den hela sommaren. Det är en sådan "somrig" film för mig. Och helt makalös. Lyckades knipa någon slags super edition på Repulsive Records på St Eriksplan. Final cut, final directors cut och så några dokumentärer av Richard Stanley, för det facila priset 299 spänn. Fast den har ingen text och de befinner sig i Sydafrika och ibland pratar de Afrikaans. Jag kan verkligen uppskatta att se engelsk film utan text, när jag ser på film själv, eller när ajg sett en film ett par gånger brukar jag ta bort texten. Jag märker hur jag lyssnar och ser på filmen på ett annat sätt. Istället för att koncentrera mig så mycket på texten så tar ögat in hela bilden och mycket fler detaljer, samtidigt som jag behöver ha högre volym ör min hörsel blir verkligen på helspänn. Jag blir mycket mer närvarande, nästan som om jag vore i filmen, den kommer närmare mig. Det är ofta en ganska intressant och trevlig upplevelse.
Jag tror den här filmen lätt kvalar in på min "feelgood"-lista.

/L.

P.S. När jag skriver "trevlig" får ni ta i beaktande att jag tycker att skräckfilm är ganka trevligt, och då menar jag trevligt på samma sätt som varma katter, tända ljus, scones med marmelad och mintchoklad. Underbart.