Det är en grej från Andra Chansen igår jag inte kan släppa och det är när Sanna Nielsen kallar "One Love" med Johnson & Häggkvist för en "riktig rockrökare".
Men please.
Sanna Nielsen, du får ursäkta, men din uppfattning om vad som är en "riktig rockrökare" är så sjukt söndagsskolekristen att jag får lite ångest. Jag har inte en enda gång efter att jag hört skiten kunnat nynna den. Den och "Visst finns mirakler" är mina hatlåtar den här säsongen. Den kan jag inte heller nynna. Sanna Nielsen skulle säkert kalla den för "stadiumrock", eller nåt.
Det här är på samma nivå som när en tjej i den där rocksäsongen av Idol (när aaalla hade svart spretigt hår och jeans och fick göra varsin tatuering som betalades av Idol och MArcus vann, remember?) sa att hon börjat gilla rock när hon såg Rhapsody In Rock.
Då ville jag grina lite.
VAD ÄR DET HÄR FÖR MÄNNISKOR?!
Det är ju så att man vill tatuera "HATE" i pannan.
Topics
BEST OF BLOGGEN
black minimalistic witch
Brinna I Gehenna
Chez Aspudden
dinosaurier
feminism
ha ha ha
intelligensreserven
It's my party and I'll cry if I want to
Killar Smink Disco
material girl
metadebatt
mode
modeblögg
Monster
musik
out and about
patriarkatet rides again
politik
polyvore
popkultur
praktmiffon
prata om det
rövhattar
s e x
SUBBKULTUR
the internetz
the mad hatters tea party
Verklighetens Folk
VET HUT
Wont SOMEONE think of the CHILDREN?
No comments:
Post a Comment