Walking like a man, hitting like a hammer

Låtar jag en gång i tiden lyssnat sönder: (Men like, who hasn't? Mellanstadiet, hallå!)



När jag var en sådär sju-åtta år hade jag en svår crush på Per Gessle. Det var där innan och kring Joyride, när han hade mörkt spretigt hår, boots och scarves fastknutna i gitarren. (Jag vet inte om steget till Aerosmith och senare till Robert Smith är så förvånande egentligen) Och jag ÄLSKAR Maries brallor i den här videon.



Ååååh, ge mig!
Eller, jag vet inte. Kanske inte. Det beror på hur det går med Träning 2008 inför Beach 08 för att bli av med Fettet Ever Present, så att säga. Heh.
Och så de mesta tryckarna någonsin:





Har fortfarande mycket svaga minnen av att Marre och jag ligger på ett golv och ylar Spending My Time på en Singstar-fest hos Lottchen.
Men om jag nånsin dansar tryckare igen så blir det fanimej till Listen To Your Heart.
And that's probably a promise, if you just get me drunk enough.

If you wanna be my lover, you gotta get with my friends

Lektion ett när du vill gå hem med någon:

Man ignorerar aldrig kompisen.
Ladies, listen and learn. Man dissar aldrig aldrig ALDRIG en killes tjejpolare. Det är ren strategi. Du vill ligga med honom, han vill kanske ligga med dig och du har ingen aning om hur länge hon har känt honom så det smartaste du kan göra är att försöka snacka upp henne också. För tro mig, om hon känner det som att du försöker norpa hennes sällskap och sabba hennes kväll, då kommer du inte att få några bra recensioner.
Om du är otrevlig mot hans tjejpolare och det sedan visar sig att du faktiskt ville träffa honom igen, vare sig det är som kompis ellr dejt, så kommer du att jobba i motvind, för tro mig, de kommer att trashtalka dig. Ingen gillar att bli gjord till tredje hjulet. Om han har känt henne längre än dig kommer han inte att vara helt oemottaglig för hennes dåliga intryck av dig.
My god, jag har vart med om det här alldeles för ofta ute på krogen. Tjej som kommer och i princip ställers sig mellan mig och min killkompis och och börjar flörta med honom, mitt i en konversation. Hallå, JAG STÅR PRECIS HÄR!
Eller för den delen, dejter till killkompisar som man blivit presenterad för och som sedan behandlar en som luft. Och då menar jag inte att de inte hälsar hjärtligt på krogen, jag menar att de kan komma dram och bra dra iväg eller hångla upp honom mitt i ett samtal och i största allmänhet bara beter sig som att de önskar att de vore ensamma med honom och alla andra är bara hinder.


Om han står med en tjej som det verkar lite oklart vad han har för realtion med, flörta med henne också. Alla gillar uppmärksamhet och är hon bara en polare så kommer hon att gilla att få sitt ego lite strykt.

Men kan man för i helvete bara få knulla ifred?!

Jag hittade den här bloggposten från Maria Vuitton alldeles nyligen och den gör mig ganska upprörd och ledsen.
Fast mest gör den mig heligt förbannad.
Det är inte för sin låga IQ de här killarna "betalar", det är för att de våldtagit en annan människa.
Om man ligger med två killar man känner då är det tydligen inte alls konstigt att de ser en som en hora och därmed anser att de har rätt att göra vad de vill med en?
Jag skulle bli väldigt upprörd om mina killkompisar såg mig på det sättet. Jag skulle tycka att de var förbannade idioter.
Frågan är väl när det egentligen är okej att som tjej vilja ha sex med folk, vare sig det är en eller flera samtidigt det handlar om?
När får jag lov att vilja gå hem med någon jag precis träffat eller någon jag känt i en månad eller ett år och knulla med dem UTAN att plötsligt kunna anses som någon man inte behöver respektera?
Så fort en tjej vill ha sex med någon så är det så jävla farligt. Då blir hon antingen utnyttjad eller så är hon en hora. När är vi bara kåta människor som knullar med andra kåta människor för att det är roligt och trevligt? När får en kvinna vara stark och smart TROTS att hon har sex med folk? NÄR, FÖR I HELVETE NÄR?!
Det här handlar inte om att folk ibland gör dumma val på fyllan och missbedömer potentiellt farliga situationer.
Kvinnan försvarar sina åsikter med ord som "Ingen förtjänar att bli våldtagen. Men ni missar ju poängen! OM MAN NU VET ATT DET finns så mkt våldtäkter, varför ta såna risker!" i kommentarerna under inlägget.
Men ARGH, what the fuck liksom?? Vad är det där för jävla retorik? Det är inte som att det svävar ett obestämt antal våldtäkter därute och bara väntar på att hända någon! Våldtäktsstatistiken är inte som femmorna i betygssytemet på 80-talet (det finns bara ett visst antal per klass att dela ut, oavsett hur många som förtjänat dem). Våldtäkter är brott som en del människor begår mot andra människor, de är handlingar, inte snöflingor som bara väntar på att landa på någon. Man blir inte våldtagen av misstag, det är inget som "händer" en, det är något en annan människa utsätter en för.

Jag vill inte se på alla mina manliga vänner som potentiella våldtäktsmän och jag vill inte vara rädd för att gå ut med dem eller att de ska se mig som en "hora" de kan göra vad de vill med om jag har sex med någon av dem. Jag vill inte heller se på alla män omkring mig ute på stan som potentiella väldtäktsmän. Inte för att jag helt saknar självbevarelsedrift, utan för att jag inte vill begränsa mig till att vara en rädd kvinna. Jag FÅR se ut hur jag vill. Jag FÅR gå vilka gator hem jag vill.
Mest av allt är jag rädd för att prata med en tjejkompis om en våldtäkt och få höra henne säga sakerna Maria säger i sin blogg. Att jag inte får lov att vilja ha sex med flera människor samtidigt eller på sätt som inte passar konvetionen för då kan jag i princip inte bli våldtagen, det kommer liksom inte att räknas. Varför tror ni att folk låter bli att prata om det, gömmer det som om det vore deras eget fel? För alla är vi rädda att vår bästa vän ska tycka precis så här och ge oss skulden.
Alla människor är värda respekten att inte bli våldtagna, oavsett med vem eller hur de tidigare velat ha sex.

College Callgirls citat från det här minnesvärda blogginlägget är värt att föra vidare igen:

"They are assaults, crimes that come to a specific number. No matter what mistakes I made before or after. I have gotten drunk many times. I have had many boyfriends and gotten into many cars. The only times I was raped were when the man I was with was a rapist."

Det där med Fejjan

Hej,
kan vi diskutera det här med Facebook och hur alla förfasar sig över att de typ äger ens själ om man hänger där?
Jag har ett jävligt hett tips: lägg inte upp nakenbilder på dig själv på internet. Eller bilder där du fontänspyr, knullar, visar brösten eller dansar utmanande på något bord på firmafesten. Jag trodde det var allmängods?
Bara för att någon spionerar på dig är det inte deras fel om du beter dig som en idiot. I'm just sayin'. Och hela "buhu, du kanske aldrig får ngt jobb för att rekryteraren kollar på din Facebook!"
Man ba "eh privacy settings, anyone?"
Ställ in alla fotoalbum på privata, låt ingen som inte är din vän se din profil et voila så är Fejjan plötlsigt ett mycket mer privat community än Helgon och Lunarstorm och Hamsterpaj och vad fan alla jävla hangouts heter nu för tiden.
Argumentet "men tänk om NÅGON ANNAN tar bilder på mig och lägger upp på Fejjan utan att jag säger att det är OK?" känns ju jävligt 1800-tal.
Till det vill jag säga GRATTIS! till informationssamhället vi lever i.
Du tycker det är svinkul med mobil i kameran. Tror du prinsessan Victoria delar din förtjusning? Nej just det. Framsidan och baksidan av myntet och så vidare. Man kan inte hindra folk från att ta bilder av en. Man kan säga att de inte får, man kan be dem ta ner bilderna från internet osv. Men ibland funkar inte det. Som sagt var, alla läser skvallerbloggar, men jag tror inte människan som fångade Micke Persbrandts kokainskandal på bild funderade på om han "ville" ha den på aftonbladets löp eller ej. Det känns som om folk är rädda för sig själva, för alla vet någonstans att trots att vi egentligen inte vill klicka på länken och se Brittans icke-existerande underkläder för tionde gången så kommer många av oss att göra det i alla fall.
Om det finns info om oss därute kommer andra kanske att läsa den på samma sätt och det tycker vi är läskigt.
På vilket sätt hjälper det att gnöla över en sajt man inte måste gå med i, där folk kan censurera sig själva helt?
Jag menar, det är ju bara att låta bli att hänga på internet.


P.S. Det första jag gjorde på Fejjan var att söka på alla jag någonsin legat med.

Herremingudjagskaaldrigdrickaspritigen

Igår spelade jag skivor på Hootchy Kootchy.
Och gick på hemlig klubb.

Vilket betyder att jag vaknade till en lägenhet som såg ut som.... ja, jag var helt övertygad om att det bor någon annan här. Någon hemlig som bara kommer fram när jag är full och sover.

Alla mina kläder låg i en hög vid diskbänken.
Jag hade sprättat upp snörningen på korsetten med en förskärare.
Micron stod öppen. Därinne låg det en grönsaksbiff.
På köksbordet låg en lucka som normalt sett brukar sitta fast inne i frysen.
På sovrummsgolvet stod en tallrik med lite wok-rester och ett tomt mjölkpaket.
Sedan började jag fundera på varför jag inte var heljdlöst bakis. Jag menar, jag drack sprit till klockan halv fem.
Och då insåg jag: jag är fortfarande full.

Ibland skrämmer folk mig

Googlingar:

"Daddys bad girl"

"Jätte kukar"

"Jumper Kent Joakim Hillson"

Och så finalen:

"kan husen fuck in malmö for sex"

Javisst, serru!

Välkommen till Tredje Riket, also known as Malmö!

Ho ho ho:



L: Men... men... men!
A: Jaa-a, välkommen in i duschrummet nu!

Ridå.

Varning för homestyling

Notera glasburkarna med snäckor och morteln, bredvid den trevliga rustika krukan med den frodiga gröna växten! (som säääkert trivs i det där mörka hörnet)



Notera det lilla svartvita foto på indiska gurus och den lilla kinesiska sidenburken. Mycket kulturellt och bohemiskt!



Sedan var det någon som sa att folk brukade ställa fram dumma saker som skålar med lime och sådant trams för att köket skulle se fräscht och trevligt ut. Jag orkade fan inte gå och köpa lime, men sedan hittade jag Patrik! Ni ser den där stora gula saken com ser ut som en överdimensionerad grapefrukt/citron? Det är någonslags bisarr jättecitrus och den är stor som mitt huvud och ganska god. Den heter något på P som vi alltid glömmer, så igår kom Johanna fram till att vi lika gärna kan kalla den Patrik. Så nu har ajg homestylat med Patrik:



What can go wrong, liksom?
När det här är över ska jag gå och köpa pizza och förvandla mig själv till Bridget Jones.

Jag tycker inte man ska underskatta mina cleaning skills.

För när jag väl städar, då gör jag det med Klorin, lacknafta och stålull. Stålull, bitches! Ser ni dessutom vilken fin städuniform jag har på mig?



L: Du, vi kanske skulle ställa undan lacknaftan? Äh, skit i det förresten, det är bra om den står framme, man vaknar till lite av den...

Cat In A Bag!

Mommys bag. I has it.

Har vi samma hårfärg nu IGEN?!

I'm 25, going on 14.

Länk som inte förblivit oklickad enbart av Johanna, utan även av mig i dagens aftonbladet:

"BILDEXTRA: Kolla Basshunters galna stringchock - här gör han en Borat för att fira succén i England"

Jag måste alltid helt tvångsmässigt kalla honom Basshunter som i Aborrjägaren. Dels för att... ja, HUMOR! Och dels för att min älskade far tror att han heter så.
Ibland är min far helt fantastiskt clued in på saker jag gillar och vet vilka The Cure är och allt och sedan ibland, som förra sommaren så säger han saker som "Ja, alltså han den där Basshunter (uttalat så att det blir Aborrjägaren), lyssnar inte du på honom?". Jag riktigt känner hur jag förvandlas till en obstinat fjotonåring anklagad för att gilla BackStreetBoys och mellan tänderna väser "Men neeeeeejeh, gud vad pinsamt, lägg aaaav, det är väl klart jag inte gör".
Lite som när vi var i London förra januari och bestämmer oss för att NU, den här sekunden, har vi fått nog av att gå och går in på första bästa pub. Verkligen, första bästa. Den hette "Quebec". Det tog mig 30 sekunder att greppa att det var en gaypub.
Jag såg mig liksom om och alla larmen gick i huvudet:
1) Det här stället är inrett mycket snyggare än en vanlig engelsk kavrterssylta. Typ matchande färger, snyggt trä, rent på golvet, dämpad belysning.
2) Det sitter tavlor på väggarna, överallt, porträtt. Av män. Bara män. Och bland dem, Oscar Wilde.
3) Det står en stor flygel i den inre delen av rummet och ovanpå den, en manstorso i brons.
4) Den glada rosa LCD-skärmen som glatt berättar att på lördag är det kabaré i källaren, men ikväll är det karaoke!
Hela klientelet tittar på oss. Jag och min fars fru L är de enda kvinnorna i lokalen. Det tar en stund att få min far att faktiskt greppa, ta in och och gå med på att han är på en gaypub. Att ja, alla de här äldre männen med skägg och käpp, alla de här 40-åringarna i jeans, alla de här helt normala människorna utan glitter i ansiktet och strutsfjädrar i röven är BÖGAR.
Jag får inte beställa alkoläsk i baren, för sånt tjejigt trams håller de inte med. Det år bli en G&T.
Och då kommer den, kommentaren som får mig att från den punkten i konversationen bli ungefär ett år yngre i minuten.
"Höhö, tror du de har gangbang i källaren?"
"Nej, pappa, de har karaoke. Och säg inte sådär, alla härinne förstår dig".
"Vaddå, gangbang?"
"JA, PRECIS! Det är ett engelskt ord och vi är i England och alla här inne TALAR engelska."
"Så jag får inte säga gangbang? Vaddå, så du tror inte de har det i källaren?"

Jag var inte den typen av tonåring som skämdes för mina föräldrar, jag höll min mamma i handen på stan och hade inget emot att Pappa gick med mig in i alla hippa gothaffärer i London, men vid det här laget har jag förvandlats till en arg trettonåring med PMS som väser åt honom att sluta, annars kan han gå ner i källaren själv och kolla och sjunga lite karaoke.
Sedan försöker jag demonstrativt storma iväg till damrummet.
Det är bara det att det inte finns något damrum.
Hur fan stod man ut med att vara sådär hela tiden när man var sådär gammal?

Teenage Angst, Deluxe Version

Jag vet, den här skivan är ganska crappy producerad, men jag älskar den fortfarande mer än många andra i min samling:

Jag konstaterade för ett tag sedan att vissa skivor faller i en alldeles speciell kategori som gör att de sätter mer spår än andra.
För det första så köpte jag den här skivan när den kom ut, när den var alldeles pinfärsk.
Jag kommer ihåg att jag såg videon till Nancy Boy på MTV och bara föll helt handlöst. Ge mig sminkade pojkar i trasiga damkläder NU!
Jag upptäckte det här samtidigt som det kom, när det var nytt, inte bara för mig, utan för alla. Nu kommer folk att invända att det här väl inte låter vidare nytt, det här är väl bara någonslags utveckling av grungen, fast med mer könsambivalens.
Men den här skivan är så daterad för mig. Videorna är så otroligt mitten-av-nittiotalet, hela bandets look är ett sådant prime example på en vändning indien tog just där i mitten på nittiotalet.
Och att hitta en helt ny skiva, precis när den kommer ut och formar sin samtid, med ett band som ska komma att bli riktigt riktigt stort, och falla så totalt för den/dem, det ger den skivan, mer än bandet, en speciell plats i min musikhistoria.
Alla andra band jag lyssnade på hade redan släppt allt "viktigt", allt legendariskt, eller så fanns de inte längre, eller var döda.
Men inte Placebo. Placebo var något som kom precis exakt när jag behövde något att växa med. Det är av lite samma anledning jag fortfarande har en softspot för Backyard Babies. De släppte visserligen sin andra skiva när jag började lyssna på dem, men jag minns fortfarande konserter på KB när de var förband åt saker och det var jag och tre andra entsuiaster längst fram vid stängslet.
It makes it special, ya know.

lipsar & ris

No, comment, liksom. Crystal clear.