Louise Hallin är helt bananas.

Alltså den här sjuka lilla artikeln på En Ding Ding Värld, förlåt, Expressens hemsida, I don't get it.
Jämställdhet är inte viktigt för svenska folket?
Ursäkta, vad?
Jag har ganska många vänner som är aktiva, livskraftiga feminister. Ni vet, sådana där radikala jävlar som Louise Hallin uppenbarligen är scared shitless för.
En del av dem som är sambos bitchar ibland över det här med jämställdheten hemma. Det går ofta ut på att vi sitter och diskuterar strategier för skaffa sig ett liv man står ut med.
Ibland undrar jag i ärlighetens namn om det allra bästa inte vore att bo själv, för att helt eliminera alla problem med vem som slänger strumporna var, hur ofta det ska diskas, varför man inte använder samma wettex-trasa på toa som i köket, vem som toelrerar mest skit i hörnen och varför man inte vill lämna gammal disk på bordet i en vecka. Men c'est la fucking vie om man gillar någon så mycket att man faktiskt vill bo med dem. Plus att det är jävligt dyrt att bo ensam i Stockholm. Så man försöker hitta kompromisser, höja och sänka trösklar.
Jag har även stött på min beskärda del av icke-feminister som sitter och drar ungefär samma drapor, men utan att fundera över att man kanske behöver sätta sig ner och analysera situationen ihop lite, fundera över hur man ser på varandras tid. Ibland tänker jag att jag säkert gör något lika idiotiskt som det jag stör mig på hos sambon. Jag har typ en tendens att släppa saker där jag senast använde dem. Ja, jag kanske tycker att jag städar mer, men måste jag göra det? Måste mitt hem se ut som en jävla veckotidning? Nä, kanske inte, så då kanske städningen får stryka på foten och så gör jag också något jag tycker är roligare med min tid, än att städa.
Men det är samma jävla gnäll: whä whä, det är bara jag som ser att det behöver städas, whä whä det är bara jag som tänker på att använda toaborsten. So don't fucking give me att jämställdhet inte är viktigt, annars skulle alla dessa antifeministiska svennebrudar inte bonda över vilka grisar till karlar de har utan lycklig suck it up och tänka att det "det jämnar ut sig, han meckar ju ändå med bilen, javisst ja vi har ingen bil för vi bor på en t-banelinje, nåja men han skruvar ju upp nån hylla varannat sekel eller pillar lite på modemet och kopplar in dvd:n..."
Jag menar den här undersökningen är ju helt koko-crazy. Vad säger det egentligen att alla dessa svenskar som väljer att dejta via E-kontakt tycker att respekt, passion, vänskap och humor är viktigare i ett förhållande än just jämställdhet? Förhoppningsvis att människorna där inte är totala nutjobs, men inte betyder det att "svenska folket satt ner foten". Vem fan blir ihop med någon de inte känner mer passion än jämställdhet inför? Vem säger att passion, vänskap och respekt inte är grundade i en känsla av jämställdhet? Förhoppningsvis hör jämställdheten ihop med respekten och den satte ju både männen och kvinnorna överst på listan och hade jag gjort den här lilla quizzet hade nog fan jag också satt respekt och passion över jämställdhet, eftersom jag hoppas att någon som respekterar mig, älskar mig passionerat och är min vän vill att jag ska må bra i vårt förhållande. Meaning: de vill inte göra mig till sin städerska, hushållerska och barnflicka.
Så jävla mycket skit får inte de svenska männen tugga att de inte orkar med en liten jämställdhetskaramell också.
It makes me so tiered.

Hur långt är ett snöre?

Alltså people. You have to love them.

På Helgon:
Tjej1: Vad är polyestser för tyg? Mjukt? Prassligt?
Tjej2: Det beror sig ju på vad det är för tyg. Sammet? Kjoltyg? Manchester?
Tjej1: Det är polyester, det är polyestertyg!!!

På Jobbet:
Kvinna: Jaha, hur mycket behöver jag för att klä om två stolar då?
Jag: Hur stora är stolarna?
Kvinna: Jaa-a du!
Jag: Ungefär?
Kvinna: Jag vet inte!
Jag: då blir det plötsligt väldigt svårt för mig att berätta hur mycket du behöver.

Take your troubles out the door

Skiten.

Nu,
nu bara orkar jag faktiskt inte mer.
Och så är det med det.

Brinna i Gehenna

Alltså tjejer och toalettr, vad i den ekvationen är det som alltid skapar krig?

Idiotexempel 1: Det finns två bås, utanför dessa handfat, spegel, handtork och papperskorg. Det är kö. Öndå hör jag hur tanten som varit inne på toaletten åtminstone 10 minuter (VAD TAR SÅ LÅNG TID? Om man behöver bajsa i tio minuter behöver man gå till läkaren) börjar tvätta händerna där inne. Mmmm, hänsynsfullt.
Reaktion från mig: Sur blick, anstränger mig för att stå i vägen för tantan.

Idiotexempel 2: Det står en tjej framför dig i toakön. Ojsan hoppsan, precis när det blev hennes tur slank två av hennes kompisar med in.
Reaktion från mig: Ett upprepat sparkande på dörren.

Idiotexempel 3: Tjejen framför dig kommer ut från toa. Du går in. Toapappret är slut. Inte så att det finns en ruta kvar, rullen är tom och bruden framför har typ sprättat upp den och torkat sig med den i dsperation. VARFÖR SA HYNDAN INGET NÄR HON KOM UT? Hur svårt är det att säga "Pappret är slut, ta med lite handdukar in".
Reaktion från mig: Systerskapet inställt, fire the missiles.

Alla är puckon när de är teens, get with the program

Alltså jag tycker det är roligt det här med hur folk relaterar till att Blondinbella och Kenza har några av Sveriges största bloggar (och ett helt gäng followers som ligger och skvalpar i samma sörjaav "mys!" och cesarsallad). Är de bra? Nej! Varför skriver de så dåligt? Varför skriver de bara om skit?
Jag menar, den enda intressanta frågan är ju: Varför vill folk LÄSA det?

Ännu bizarrare blir det när de avkrävs en massa ansvar för vilka förebilder de borde vara. Snacka om att lära sig av livets riktigt hårda skola! Istället för att du som hormonstinn puckad 16-åring gör något dumt som hela din gymnasieskola garvar åt i en vecka och mamma skäller (typ klistrar en rad små svarta prickar över ögonbrynen och tycker att du är världens coolaste Marilyn Manson-fan) så gör du något puckat som snudd på hela Sverige hånar dig för i en vecka. OCH Mamma skäller! Jag kan inte relatera till vad som är lättast att skaka av sig, men det verkar lite bananas att avkräva så unga tonåringar den typen av ansvar. Jag menar, det är liksom teens vi talar om. De är inte redo att vara några jävla förebilder själva. Har du en blogg med hundra tusen besökare lär du dig nog ganska fort att du får betala hårt för misstagen, men samtidigt.... jag vill inte låta som en kärring, men jag tror inte jag skulle vara bekväm som förälder med att min 17-åring exponerade hela sitt liv för 500 000 besökare i veckan.

Jag är en dömande bitch. Jag typ tittar på folk i två minuter och ba "idioooot". Men jag måste fan säga att jag är så sjukt bra på att revidera mina åsikter om folk när jag har fel (vilket jag har ganska ofta) att jag borde få någonslags pris.
Jag suckar också "Meh, jävla pucko" titt som tätt när man hör något crazy som någon av brudarna gjort.
Men de är TONÅRINGAR. Jag må tycka att de beter sig som idioter, men jag är inte förvånad över det. Det jag är förvånad över är hur folk orkar läsa? Jag hade fan inte orkat läsa min internet-dagbok från när jag var 17, let me tell you. Jag var inget under av intelligens när jag var en sisådär 16-18, även om jag säkert tyckte det då. Och om jag nu var det jämfört med jämnåriga så säger det ändå inte så mycket för vi var tonåringar. Tonåringar är provocerande och uppmärksamhetssökande och har ofta kass självdistans. Det är så det är. En tonåring med en blogg med flera hundra tusen besökare per dag är inte så mycket annorlunda, förutom att titt som tätt så kommer med mediamänniskor och avkräver dem att vara förebilder och ta ansvar. Vadå, för 25-åringarna i mediasvängen som beter sig som svin på Spyan en fredagsnatt tar så jävla mycket ansvar?
Jag tycker Blondinbella jävligt ofta osar av åsikter som får mig att tycka att hon är dum i huvudet, men när journalister analyserar de här tjejernas "kompetens" eller "relevans" så blir det bara helt sjukt. Det är klart hon är extrem i sina åsikter, man har inte så himla djupa perspektiv när man är 18!

Det här är två Skunk-dagböcker som lyckats få en halv miljon läsare, that's it.
Det jag fortfarande funderar på är hur de får en halv mille läsare?
Hur många är återkommande? Hur många glider in för att spana in bloggen en gång? Hur många klickar in då och då för att kolla statusen på idiotin? Och räcker alla de faktorerna sammantaget?

Alltså det hära intärnät, det är ju så svårt att hitta där...

Det finns en programpunkt i Nya Vågen i P1 (hear my kärringstatus klampa in och surt sätta sig i ett hörn) som heter Au Contraire. Den går ut på att vara motvalls. Jag brukar gilla motvalls. I just P1 går den ofta ut på att en massa kulturmänniskor på ett ofta lite ironiskt sätt ojar sig över samtiden. Ibland blir det riktigt bra. Ofta mest bara slätstruket gnäll utan finess. Igår var det Maria Lindgren, journalist, som skulle gnöla över det här med bloggarna. Bara där kännr man ju panchis-vibbarna.
Temat var VVB: Våga Vägra Bloggen.
Alltå först ville jag bara fnissa lite åt henne. Liksom hallå, nu ska kulturpanschisarna gnöla på bloggarna, som om Lunarstorm och Helgon aldrig hade hänt och ingen har NÅGONSIN fläkt ut sitt liv och sina åsikter på allmänna internet forum EVER BEFORE.
OH NOES, folk delger andra sina åsikter relativt ocensurerat och utan att underbygga dem vidare bra!
OH NOES, folk fläker ut sitt privatliv!
OH NOES, folk kanske inte har ett lika objektivt och påläst förhållande till nyheter och nyhetsrapportering som journalister!
TEH HORROR!
Jag har bara två små ord till Maria: Linda. Skugge. Hon gör alla ovanstående saker. Krönikor kallas det hon skriver. Återkommande format på åsiktsbaserad text även i dagstidningar. Varför är det så farligt när kreti och pleti ägnar sig åt samma sak på internet?
Jag skiter väl i vad Linda Skugge tycker om barnuppfostran eller hur synd Johan Staël von Holstein tycker det är om honom själv och de trycks i tidningar. Vore de bloggar kunde jag undvika dem. Enligt Maria är det så svååårt att navigera bland alla bloggar och hitta de bra, det tar sådan tid, tid från "annat".
Men alltså ååååååååååh.
Jag förvandlas till en 14-åring och vrider mig i stolen inför denna skolfrökensaktiga gammalmodighet.

Nu när vi alla drar en lättnadens suck såhär i efterhand:

Kommer ni ihåg det här lilla guldkornet?

Det där Miss South Carolina frist svamlar på om att anledningen till att en massa amerikaner inte hitta USA på en världskarta för att en del människor inte har kartor och att vi måste utbilda barnen i Irak och the asian countries?
Helt brilljant.
Det här klippet påminner en hel del om det:

FYI så är det ett klipp från en intervju med Couric, där Palin gör bort sig totalt när hon svamlar på om gränsen till Ryssland och låter sådär härligt puckad som bara hon kan. Maaaverick!

Where'd Russia go?

Jag kan inte riktigt hantera den här siten: Palin As President. Jag sitter och klickar på den hela tiden. Den är lika addictive som "Wax on, wax Hoff". Ni vet, den där man vaxar David Hasselhoffs bröst. Anyhoodels. Tack skräphögen för tipset.

And when the war machines rust eternally, that's when I come back to you