Wednesday, May 20, 2009

Hjälp, jag kan inte sluta slå min fru, varför tar feministerna inte tag i det här?

Hoppsan, det här hade man missat lite. Lena Mellin tycker det är hemskt att djur plötsligt ska kunna få slaktas utan bedövning och undrar var alla djurvänner håller hus i debatten
Däremot har jag inte missat det här, om köttskatten.
Alltså herreminje, var börjar man?
Denna önskan om att det alltid ska komma någon rabiat aktivist och städa upp ens skit.
När män inte får sina barn i vårdnadstvister frågar man ständigt upprört varför inte feministerna gör något åt det här, var ÄR det? Vad jag vill veta är var alla de arga demonstrationstågen fulla med pappor är, var är pappa-föreningarna fulla med män som gör könsmaktsanalyser och funerar över världens ordning. De är ingen jävla stans, de är näst intill non fucking existant!

Nu när man ska få slakta utan bedövning vill man veta var djurrättsaktivisterna ÄR och varför de inte GÖR något?
Men newsflash: Majoriteten av oss som på något sätt brinner för djurfrågor är vegetarianer eller veganer, av växlande grad. Vi äter inte kött. Kan inte ni som äter kött och oroar er över det här säga något?
Jag anser redan från början att grundproblemet är att folk ser djur som mat. Det är min ingångspunkt. Djur är inte mat och att dö gör oftast ont. Den onaturliga döden djur utsätts för för prinskorvens skull är stressande och ångestfylld, bedövning eller inte. Man skiter redan tillräckligt mycket i dem för att mala ner kycklingar levande och skålla grisar levande och hålla dem under helt vidriga levnadsförhållande. Vi behöver djur för att hålla landskapen i form I get it, men det är inte det vi har majoriteten av djuren till. När det kommer till att döda djuren är vi redan så långt bortom vad som är acceptabelt på min skala att jag känner mig helt alienerad från frågan.
Och varför ska jag ta er jävla kamp? Ta er egen kamp för rättvisemärkt, ekologiskt uppfött, klimatsmart kött, det är ni som vill äta det! Visa lite jävla konsumentmakt och medvetenhet och ORKA. Jag orkar inte ta min egen kamp OCH er, kan ni fatta det?
Men sedan så fort man säger något när det inte efterfrågas, då jävlar har man inte rätt att säga ett piss om man inte är minst vegan, för då är man en lika god kålsupare själv. Och är man vegan eller något extremare, då stönar folk ofta "hur orkar du?" Hur man orkar? Man mår bättre av det, det är hur man orkar.
Jag ser inga gigantiska problem med köttskatten. Jag säger inte att i ska införa den imorgon, men det är en intressant debatt att ta. Låt den konsumtionen bära sig själv och ta sina egna dolda kostnader. Varför ska folk som inte köper produkterna betala för de som vill köpa dem? Kött är inte ett bibliotek eller en trygghetsförsäkring, så varför ska produktionen finansieras via icke-konsumenters skattsedlar?
Kött är inte en mänsklig rättighet. Mat däremot är en mänsklig rättighet.


PS. Nej, titta inte på mig sådär, ni som är kompis med mig vet att jag inte sitter och tittar dömande på era tallrikar för att göra er obekväma, it's not what I do.

3 comments:

Mydarlingsister said...

åh, exakt sådär tänkte jag när jag läste den där artikeln. Alltid lika smart att gnälla över att ingen annan tar ens fajter.

/Liza. said...

My darling: =D

Biotika said...

Jag dömer folk. Rakt av och utan pardon. Jag är moraliskt överlägsen och gnider gärna in det i folks ansikten, men det är därför ni älskar mig! =)