Har haft Möte, nu ska jag dricka en chailatte och äta en cesarsallad och sedan powerwalka till nästa Möte, häpp!

Alltså, det här med att vara en häftig bussiness woman, det är sjukt inne just nu va?

Det känns som att vart man än vänder sig så har man häcken full av energiskt twittrande och bloggande brudar som ba "Möte! Powerwalk! Naturgodis! Mulberryväska! Unna sig choklad! Iiiih!"
Jag blir alldeles matt. Alltså, nog för att jag försöker få mitt liv och mina affärer att rulla på, och träffar en massa folk för att diskutera samarbeten och idéer, jobbar mycket sena kvällar, samt börjar och slutar dagen med en kopp kaffe och att svara på och skriva jobbmejl i sängen, så känner jag allt som oftast att jag vill blogga om annat.
Dels därför att jag inte kan föreställa mig att "alla" mina läsare därute blir särskilt exalterade över att höra att jag haft ett jävla möte. Dels därför att allt det där blir uthärdligt och hanterligt och till och med kul om jag bara får släppa ut andra delar av mig själv och helt andra tankar några timmar om dygnet. Till exempel i blöggen.
Mitt jobb är mitt jobb. Jag pratar gärna om det, men då vill jag också gärna berätta något om det. Det är till stor del mitt liv och en stor del av mitt jag. Men det är fanimej inte det enda jag gör eller tänker på.
Här känns det mest som att det är ett gäng wannabe-workaholics som vill framstå som mekaniskt vältränade små Ebba von Sydows, med märkesväskan i högsta hugg, på språng mellan alla dessa stressande, glamoröst utbrännande möten, på jakt efter $$$, så att de kan köpa fler dyra handväskor.
Jag är inte ett så jävla stort fan av det, kanske gör det mig till en kass business woman i slutändan, men jag vill inte ge sken av att vara någon slags statustokig brud som har Blondinbella som största idol och vill klä sig i märkeskläder. Jag är fult nöjd med jävligt snygga kläder och att vara min egen förebild.
Ibland är det okej att inte palla, att inte jobba en timme extra, att misslyckas och fucka upp och göra om.
Det är när jag ser alla de här knäppsiarna som jag inser det. Jag behöver inte försöka överbevisa mig själv och alla andra om att jag är så överdrivet bra hela tiden. det räcker med att jag är så bra som det förväntas. Ska jag sälja min själ så ska den fan betinga ett lite högre pris än att kunna uppdatera min FB-status tio gånger om dagen med hur mycket jag har jobbat.

PS. När mina killkopmisar som håller på med "sån där data", alltså göra hemsidor sa att de skulle "ha ett möte" så betydde det oftast en öl eller en fika. Erkänn att det är det ni gör också.