Det här inlägget kommer bland annat att handla om min fitta och om ni inte vill läsa om den, då föreslår jag att ni går härifrån. Nu.

Lyssnade Studio Ett på P1 idag och blev så otroligt jävla ledsen. Det handlade om p-piller och hur höga chanserna för att få en blodpropp av en del av dem är.
Det gör mig så jävla ledsen att det ska vara så förbannat svårt att bli tagen på allvar inom vården som ung kvinna.
Det är fan ingen som lyssnar på en, man blir behandlad som om man är helt dum i huvudet och allt är psykosomatiskt.

När jag fick mina första p-piller fick jag ett märke som är ett så kallat tredje generationens p-piller på ungdomsmottagningen.
Ett par år senare fick jag känselbortfall i ena benet och samtidigt fick jag reda på att man inte bör skriva ut den typen av p-piller till förstagångeanvändare just för att riskerna för blodproppar är högre då. Jag fick gå på fyra läkarbesök där ingen kunde förklara för mig hur en blodpropp faktiskt känns och varför det här *inte* var en, tills jag lyckades tvinga mig till ett möte med en fantastisk neurolog på Ersta sjukhus som magnetröntgade mig och faktiskt försökte ta reda på *vad* som var fel, istället för att bara säga "det är i alla fall inte en blodpropp, hejdå"'

Alltså ungdomsmottagningar, jag vill ju hylla dem men jag har bara träffat idioter där.
Jag fick i alla fall nya p-piller, även de av en generation 3-sort.
De var inte så lysande för mig, skulle det visa sig, även om jag inte fattade det då.
Att ha sex kändes inget vidare, det gjorde ont och ingeting funkade. Jag blev helt enkelt inte våt, hur kåt jag än var. Not such fun, I tell you. Det gör att det gör ont att ligga och då blir man spänd och TJENA OND CIRKEL och till slut noll ligga.
Jag gick till ungdomsmottagnignen för att få reda på om det var något anatomiskt fel på mig, eller varför slemhinnorna inte funkade.
Gynekologen öppnade med att dra mig i håret (jävla kärring, brinn i Gehenna) och sedan säga att eftersom jag haft en könssjukdom för länge sedan var det nog sviterna av det, det var inget fel på mig eller mina p-piller, använd glidmedel.
Det fick jag urinvägs och svampinfektioner av, berättade jag. Varför hade hon ingen aning om, det var bara att försöka igen.
Jag fattade ingenting och inget funkade och varje gång jag tänkte på att ligga ville jag grina av frustration.
Så en dag hörde jag ett program på P1 (åh, kära P1!) där en kvinna berättade att hennes p-piller hade gjort att slemhinnorna slutade fungera efter en längre tids användning och hon beskrev sina samlagssmärtor och ångesten. Hon sa att hon hade slutat med p-pillren för att se vad som skulle hända och då försvann alla besvären. Jag ville bara brista ut i ett stort HALLELUJA! Var det så lätt? Varför i helvete hade inte gynekologen sagt det?? I samma veva fick jag nys om att om man är känslig kan man få problem av glidmedel med socker i och borde leta efter sockerfria.
Jag slutade med p-piller och det var som att trycka på en knapp.
POFF!
Det kändes som om jag fick tillbaka min kropp och bekräftelse på att det inte var fel på den eller mitt psyke, bara mina p-piller.

Men varje gång jag tänker på det blir jag förbannat på kärringarna på ungdomsmottagningen. Hur kan man vara så jävla inkompetent och ointresserad av sina patienter? Tur att man känner så grymma människor som kommer att verka inom de här områdena i framtiden.
De sa idag i programmet att de fortfarande skriver ut fel sorts p-piller till förstagångsanvändare för att tjejerna vill ha dem, för att de tar bort acne och om patienten tycker det är viktigt ska de få som de vill.
NEJ, det ska de inte! Du är läkare och de är dina patienter och du har ansvar för dem. Låt brudarna ha acne, hellre acne än blodpropp goddammit! Hellre finnar än inget ligga!

En fråga om etik och motmänniskor:

Ponera att man via upprepade samarbeten får väldigt dåliga erfarenheter av någon man jobbar med (eller i det här fallet mot, haha). Så pass dåliga att man faktiskt lidit viss ekonomisk skada av det, för att inte tala om den stress eviga komplikationer skapar och därmed gärna vill varna andra för samarbeten, i den mån det är möjligt.
Liksom, VAD får man säga?
Om det man säger är sant och inte utbroderat med en massa nedsättande personangrepp, då kan det väl inte klassas som förtal, right?
Får man lov att hänga ut någon med namn och skriva att de är opålitliga, omöjliga att kommunicera med, värdelösa att sluta avtal med, ljuger om vad man får för "deal" jämfört med andra inblandade i samarbetet och att man borde sky dem som pesten?
Får man det eller kommer de att polisanmäla en då?

Jävla rövhattar

Urban Oufitters, trendfitteträsket nummer ett på Biblioteksgatan, har ju då som bekant hotat med att antingen säga upp all personal, eller låta dem övergå till ett bemaninngsföretag som sedan hyr ut personalen till UO.
Ja, vad ska man säga, fantastiskt sätt att skaffa sig massvis med bad will från potentiella presentköpare mitt i julshoppingen.
Så självklart gjorde jag det alla ivriga världsförändrare gör när de vill PÅVERKA, FÖRÄNDRA och riktigt visa hur mycket de BRYR SIG: jag gick med i Facebook-gruppen. Jajemän.
Och ni skulle se rövhattarna som kommenterar där.
Mitt favoritcitat lyder:
"Gud vad underbart! En spark i röven på den slappa svenska arbetsmarknaden! Go go Urban Outfitters jag gillar er i motsats till de andra!"

Alltså vilket praktexemplar av människotypen inhuman jubelidiot han verkar vara. Man vet inte om man ska skratta eller gråta?
Jag kan se honom resonera om mänskliga rättigheter på andra plan, typ varför ska vi protestera mot t ex barnarbete? Det är ju bara en spark i röven på de där lata indiska barnen som annars bara skulle leka i dammet med några magra getter eller istället för att TJÄNA PENGAR, så att de kan hjälpa till att försörja sina familjer!
Familjer där föräldrarna skulle tjäna mer pengar om härliga stora västerländska företag anställde vuxna människor och därmed betalade deras föräldrar en bättre lön. Allt om vi vore intresserade av att betala någon spänn mer för en jävla tröja.
Jajemen, det är lilla Fröken Nationalekonom som talar här!

Glad jävla advent på er.

Alltså, det skiter ju ni i,

men fuck-me-skorna kom idag.
De är de mest perfekta skorna på jorden. Behövde inte ens gås in. Passar perfekt. Jag ska lätt köpa ett par likadana med guldnitar också.
Imorgon blir det sko-collage! *ekta modeblöggare*

Det finns folk som lyssnar på Gloria Gaynors "Survive" så fort de gör slut med någon. Det gör inte jag. Jag lyssnar på den här:

Vidare:

Jag vill ha hennes skor så mycket att jag kan dö. Och jag får dem typ, IMORGON! YAY!

Varning för kärring:

Kollar på Skolfront.
Vad fan är det för flamsig jävla tramslärare de har dragit dit? Alltså jag vet en massa jättesmarta lärare som skulle kunna föra en spännande diskussion om betygssättning, istället för att stå och bete sig som en.... jag vet inte vad, hetsig gymnasieelev?
Fast först trodde jag att det var kristna crazy-angelica från första Big Brother.
Kommer ni ens ihåg henne?

The language is leaving me

ÅÅÅH, men folk bara missar poängen precis hela tiden

Alltså,
Underbara Clara skriver om Gina Tricots bisarra underklädesreklam och dissar både deras och Lindex val av modeller. Hon kritiserar att folk jämt drar upp alla "naturligt smala" som ett argument för hur modeller ser ut och mot att hon efterlyser "naturligt feta". Hon har fått en del riktigt scary kommentarer.
Det är fan ingen som skäller på de naturligt smala människorna där ute, sluta vara så överkänsliga!
Varför är det bara de PUCKADE jättesmala tjejerna som ger sig in i kommentarsfälten? Kritiken gäller kedjornas ensidiga val av modeller, inte ER personligen.
Många tjejer som drar storlek 34 är betydligt kortare än modellerna. Många tjejer som drar storlek 42 är lika långa som fotomodellerna, eller längre, men ändå helt fel.
Problemet är ju att tjejer av högst vanlig storlek ses som för feta för att få ingå i reklam. Det här är något som långsamt nöts in och blir extremare hela tiden. Du behöver inte vara fet för att vara för fet för att vara modell. Du behöver bara vara lite för normalviktig. Jag tror att många skulle vilja se modeller av olika storlekar, längder och former. Det är bara så att vi tränas i att tycka att smalt, smalare, smalast är "mer estetiskt" som folk ibland smaklöst uttrycker det. Och då blir "tjock" ett skällsord och samma sak som att inte ha kontroll.

Jag får gåshud av att sitta och läsa hur folk i kommentarerna "asså om man sköter sin kropp så blir man inte överviktig!"
Man ba JO!!! Det kan man visst bli! Precis som det finns folk som är små och smala utan att göra något särskilt så finns det folk som är vad modebranschen skulle kalla för "feta" utan att vara extrema i sin kost åt något håll.
Men då ska man anstränga sig och äta och träna som attan för att ha en viss kroppsform eller storlek för att... ja för VADDÅ? Vad är den stora jävla belöningen? När jag vägde 52 kilo som 17-åring och handlade på H&Ms barnavdelning och tyckte jag var fetast på planeten så var det fan ingen som kom fram och gratulerade mig till min fantastiska självkontroll och fantastiska kropp och jag ville hela tiden ha någonting bättre. Och det känns inte fantastiskt alla dagar nu heller, men nu för tiden har jag i alla fall inga illusioner om att det är dagen när jag blir smal som mitt liv kommer att kickstartas. Jag börjar inte längre åren med att tänka " I ÅR är året när jag är riktigt smal till bikinisäsongen", för när i helvete går jag i bikini?
Jag köper inte second hand-fynd en storlek för små för att jag ska ju ändå gå ner i vikt.
Jag köper saker i min storlek och nästa år är året när jag är alldeles fantastisk mitt i sommaren oavsett om jag har bikini eller ej, av den enda enkla anledningen att jag REGERAR för att jag är så jävla cool och kompetent och grym, fettvalkar or not, bikini eller ej.

PS. Alltså jag känner mig nödgad att gör att litet tillägg här:
Jag inser att det öppnar för en hel värld av taskiga gränsöverskridanden att vara det folk definerar som "för smal" också, samt att folk tycker det är att okej att fälla kommentarer om det, eftersom det på något sätt antas vara ett lyxproblem. Det är det ju naturligtvis inte.
Men att "det finns ju naturligt smala människor också" måste inte alltid vara den givna comebacken på diskussioner kring modeller och provdockor i olika storlekar. Det måste finnas en annan väg in i diskussionen, det måste finnas ett annat startagument?

Nej jag är inte "från Vellinge" och det är inte alla från Vellinge heller.

Alltså, Vellinge och diskussionerna däromkring.

Det faktum att det finns andra kommuner som inte tar emot flyktingar, att det finns många ställen i Sverige där integrationen är problematisk och vardagsrasismen är mer norm än undantag så betyder det inte att exemplet Vellinge är mindre värt att bli förbannad över.
Jag menar, det är som att säga att bara för att det finns många råpantade sexiter där ute så är Rolf Hillegren inget att förfasas över.
Det är han visst och det är Vellinge visst! Jag ahr bott nere i den här landsändan och jag vet att alla inte är såhär, att alla i Vellinge inte är såhär men att det finns en helt sjuk kultur av främlingsfientlighet och rädsla och det är fruktansvärt att den eldas på av moderata politiker som är rädda att deras hus ska gå ner i värde.

Och vad fan, om vi blir förbannade på Vellinge kanske det blir en väckarklocka för andra kommuner.

"Ich bin... eh... possibly mit baby?"

Det pågår ett par missbruk i vårt hushåll.
Nu för en minut sedan ägnade sig B simultant åt två av dem, nämligen att titta på Bridget Jones för hundrade gången och samtidigt läsa Sofi Fahrmans blogg.

Alltså dekadensen, den är total.

B tittar på Landet Runt som den äkta pensionär han är.

Jag sitter och funderar på att köpa den där schyssta dubbelringen som ingår i antirök-kampanjen från Glitter för att den är så jävla snygg. Är dessutom destruktivt nyfiken på att ta reda på hur svårt det är att röka i den.

Ps. Fast nu måste jag skriva något snällt annars fryser nackmassagen inne.
PUSS!

Gud & Gud:

Fredag med Gud:

FUCK det där med att frossa måttligt och bla bla bla.

Staropramen och tre mörka chokladkakor.



Kollar på Ullared. Alltså, förlåt om jag låter som Kissie nu, men folket de valt att filma är fan inte friska. Det finns säkert fullt normala människor som handlar där. eller till och med folk med en ganska salt inställning till livet. But how do we know, när allt vi får se är en inavlad skånsk familj, två idioter som ska ha "maffia-bröllop" eller kåta småländskor som går på erotikoutlet och har EXAKT lika dana kläder och inte kan sluta säga "va". Och i bloggar yrar folk om att det är iiiinget konstigt med att handla på Ullared. Nä, det är möjligt, men det är fan något konstigt med folk som vallfärdar dit.

Och vem är det där seriefreaket? Hans fru ser jämt ut som om hon undrar varför hon fortfarande är kvar därute i skogen.

Åh, vänta jag vet! Det är det här som är "verklighetens folk", eller hur?

Alltså jag dör, varje gång:

Konversation idag:

B har en pin med texten "VIDEOVÅLD".
"Vad är 'videovåld'?" frågar en tjej på ett fik.
"Jo men", försöker jag förklara, "du vet, när videokassetterna kom på 80-talet och man började skylla det ökade ungdomsvåldet på videofilmerna, Siwert Öholm och allt det där?"
"Näe?"
"Ja, men.... som att då skyllde man det på videofilmerna och videospelen, sedan skyllde man att ungdomar var våldsamma och tog livet av sig på Marilyn Manson och nu skyller man på... ja, på Kissie, typ! Fast jag ser hellre att man skyller på Kissie än Marilyn Manson".

Varning, trendigt inlägg om hur upptagen jag är på ingång:

Alltså, work is crazy right now.
Men det finns crazy good och crazy bad.
Crazy bad är när jag inte får betalt eller inte får betalt i tid och ändå måste jobba röven av mig och låna pengar för att kunna betala allt i tid. Det är så otroligt ångestframkallande att inte veta när och hur mycket man får betalt.
Crazy good är när jag måste jobba röven av mig med roliga saker och får betalt.
Just nu är det lite mitt emellan, vissa projekt hänger kvar på crazy bad-sidan och andra nya är mer på crazy good-sidan.

Plus att jag lyckats med konststycket att hitta nästan alla mina julklappar redan. Så jävla sweet. Det ska fan inte springas i affärer på löradagarna i december här inte.

Men sluta gnälla om min kamp och för er egen istället, jävla gnällrövar.

Om det finns en sak som ständigt ligger på min tio-i-topp-listab över saker som ger mig akut hjärnblödning av ren frustration så är det folk som inte kämpar för sin egen sak utan bara sysslar med på att racka ner på det alla andra kämpar för.
Klassiska exempel:
Antifeminist: Amen alltså fan vad olönt att kämpa för kvinnors rättigheter i Sverige, har du tänkt på kvinnorna i Afghanistan tex? DE har ju något att kämpa emot, där är ju förtrycket på riktigt och handlar inte om upp- eller nerfällda toaringar och annat trams!
Lämpligt svar: Jaha och vad gör DU för kvinnornas situation i Afghanistan, nu när du tycker den är en sådan hjärtefråga för dig?

Jag har nyligen sett det här hända i den i förra veckan så heta, men nu ack så passé, debatten om Lindex Storlekar i sin exklusiva kollektion.
Krönikörer och bloggare har skrivit om att den inte går över storlek medium och därmed stänger den ute en hel massa konsumenter. Skälen till varför den inte sträcker sig högre i storlekarna är ren bullshit. Plaggen är inte plagg som inte skulle fungera i större storlekar.
I precis alla kommentarsfält ser jag ständigt indignerade kommentarer av typen "Amen JAG har storlek 34 och jag kan inte heller ha den, sluta gnälla, plus att det FAKTISKT inte är hälsosamt att vara större än 42, så banta istället hallå, plus att det faktiskt är synd om mig som har en så liten sotrlek och är så kort också, hallå!"
Och inför detta känner jag en sådan otrolig trötthet.
För ingenstans bland alla krönikor har jag läst en enda som beklagar sig över att kläderna inte går ner under storlek 36.
Jag säger inte att det inte är ett problem, det är det. Precis som jag tycker det är självklart att en stor kedja ser till att försöka pricka in så många målgrupper som möjligt genom att ha plagg för kurviga, stora, små, korta och långa. Jag har gått upp och ner i vikt som en jojo sedan jag var 14, men aldrig kommit under en storlek 42 ändå, för jag är för lång och för bred över axlarna och jag kan fan inte banta mitt skelett.
Vad jag säger är att istället för att sitta och skriva sura kommentarer till bloggar och krönikor borde ni skriva egna blogginlägg och föra egen debatt i frågan, som inte hela tiden är beroende av att vara mothugg till någon annan.
Skriv till kedjorna, kontakta dem, belys problemet, istället för att pissa på dem som försöker belysa sina problem.
Det skulle vara mer konstruktivt. Jag vet att det går, jag vet flera bloggare som skrive rom det då och då, utan att sparka på folk som har större storlekar.

If I only could make a deal with God and get him to swap our places, be running up that road, be running up that hill, be running up that building

Well I hope that I don't fall in love with you 'Cause falling in love just makes me blue.

Rapport 03.48:

Kan inte sova.
Bildgooglar Brett Andersson.
Hjälper inte.

Oh Vienna , this means nothing to me...

Vad menas? Ska det vara "Cheery Herring"? Ska det vara "Sherry Herring"? Ska det vara "Cherry Hearing"?

Hej, alltså det här med Lindex och deras storlekar:

För det första, den där "designkollektionen" de släppt, den ser ut som "modeblogg" genom filtret "tant. Enough said.

Det folk pratar om är ju
1. Att de begränsat sig till storlekarna small och medium och hur hemskt det är. Jag håller med. Det är ganska wacko. Massvis av människor som brukar handla på Lindex kan inte köpa den. Lindex "vill nå den största köpgruppen", vilket tydligen är 36-42.

2. Vad är det för fel med det då? Folk ka inte vara så jävla feta, det är bara att "sy om kroppen till en 42:a" som en av Fridéns otroligt puckade läsare skrev. Jävla stolpskott.

3. Det är bra att Lindex gör såhär för man kan inte bara "skala upp" kläder för "stora kvinnor" hur som helst, då sitter de ändå fel. Det är ju både rätt och fel. Vad fan menas med stora kvinnor?

Jaha, jojo, kan vi ta tag i allt det sjuka som pågår i den här debatten nu?

Jag köper ofta storlek large på t ex Lindex. Den funkar utmärkt. Ibland köper jag storlek medium när det fungerar.
Jag är då 1,80 lång. I mina mindre hälsosamma perioder i livet har jag kunnat klämma mig ner i en 38:a. Problemet är att även om jag rent omfångsmässigt har kunnat ta mig i en storlek 38, så passar en 38 mig fortfarande inte. Varför då? För att jag är 1.80 lång och drar 41-42 i skor.
Jag vill inte att jackor ska sluta på halva armen, byxor över fotknörlarna, tröjor över naveln. Dessutom går mina axlar sällan in i en 38:a.
So sure thang, jag skulle kunna banta ner mig till det, men då skulle ännu färre kläder passa mig. Jag har haft storlek 42, MINST sedan jag växte färdigt.
Man behöver inte alltid göra alla stora storlekar anpassade för "stora kvinnor", eller "kvinnor mer former" och när det uttrycket används så antar jag att ni menar feta, tjocka, överviktiga.
För jag är en stor kvinna. Och jag är en stor kvinna oavsett vikt. För mig funkar det oftast utmärkt att kläder bara "skalas upp". De behöver vara lite längre, lite vidare. Men ajg behöver inga konstfärdigt lagda veck för att dölja min kropp. Och det jävligt sorgliga med kläder för "stora kvinnor" är att det så jävla ofta bara verkar handla om att dölja saker som anses osmickrande. Jag ska fan inte behöva handla på Lindes "Generous"-avdelning, och det behöver jag aldrig annars, tack men nej tack Sofia Brax. Lindex kläder är oftast snygga och passar mig fint. Men Generous-avdelningen är något av det fulaste jag sett i hela mitt liv.

Sedan undrar jag om någon av alla de människor som ylar om att passformen är så viktig och att man inte bara kan skala upp saker ens tittat på kollektionen?
Till att börja med ingår ett par tights. HEJ LÄTT SAK ATT FÅ TILL ATT PASSA OSS FETA BRUDAR!
Kolla in bilderna på Lindex hemsida. Allihop ser ju ut som saker som skulle göra sig bra i t ex en 44-50, inte bara 34-42? Mycket draperat, löst, veckat. UTMÄRKTA att gömma bilringarna i, med andra ord.

PS. Ni som tittade tidigare, tog bort bilderna eftersom de bara blev i olika storlekar och såg kackigt ut. Ni får titta på hemsidan istället, de ser bättre ut där.

"Asså, jag har typ bara killkompisar för tjejer är så himla missunsamma!" *

Då och då dyker de där klassiska kommentarerna upp här och där, ni vet de där om att det är svårt att ha tjejkompisar, för de är så avundsjuka och misunnsamma och jante-fixerade..
De kommer ofta packade tillsammans med skrönor som att killar är "rakare och skvallrar mindre".
Det får mig alltid att undra vad fan folk håller på med.
Vaddå "tjejkompisar", det finns väl bra vänner och sugiga vänner, liksom?

Blocket, also known as Doktor Caligaris Kabinett

Alla som någonsin försökt sälja något på Blocket vet vilka freaks som dras till det stället. Skriver man "Piano bortskänkes mot avhämtning inom 3 veckor pga flytt, hiss finns ej i huset" får man frågor om vad pianot kostar, om man kan hämta det till sommaren samt om ägarna vet vilken flyttfirma som är billigast på att flytta pianon.
Iblans undrar man ju om Blocket jävlas och konverterar alla anonser till "circus freaks sökes, öppen audition på tel 070x-xxxxxx"

Förra veckan försökte jag i samarbete med fadern köpa en provdocka på Blocket. Vi ringde på en anons. Det var anonsinnehavarens svärmor som ägde dockan och hade fått hjälp att lägga ut den. Vi ringde svärmodern. Vi sa att vi med lite tur kunde hämta dockan redan samma dag om det var möjligt? Jomen det kanske det var. Jag gör upp om att min far ska ringa när han är inne i stan med bilen så att de får diskutera det. Sagt och gjort. De gör upp om att dockan ska hämtas torsdag den här veckan. Men inte förrän jag har lyssnat på en lång tirad från damen ifråga om hennes miljöstuga och pappersinsamling och att hon slutat sy. Folk tror ofta att man behöver en backgroundstory till det kan ska köpa.
Ikväll ringde tanten till mig och sa att hon hade fått ett högre "bud" på dockan.
Det var ju då ingen auktion, för det första.
Ja, och de kunde hämta dockan redan imorgon, och de betalar frakten och allt och de har gett ett högre bud och hon ville ju gärna ha mer betalt för den.
Jag sa lite kort att jag inte visste vad jag skulle svara på det.
Jomen jamen de kunde hämta den redan imorgon och hon skulle åka bort på onsdag och min far kunde ju inte hämta förrän torsdag men hon kunde inte vara hemma och passa då då det var nog bäst att det blev så här.
Åter igen använde jag en ganska kort ton, eftersom jag kände absolut noll behov av att vara trevlig mot den här ragatan, att jag inte kunde hindra henne från att sälja den till någon annan men att vi inte uppfattat att det var problem med att hämta den torsdag.
Och sedan sa jag "var det något mer?" och lade på.
Efter att ha bitit mig i tungan och låtit bli att kalla henne för en ouppfostrad, slingrig, orm. Hon ville så uppenbart att jag skulle erbjuda mer pengar för att hon skulle hålla den åt mig. Jävla kärringjävel.

För en sak ska sägas om Blocket. Där hänger det mycket folk som har svårt för det här med alla de bindande skyldigheter en auktion innebär.
Bara nu i helgen gjorde jag upp om att träffa en kvinnan för att köpa en sak, som sedan aldrig dök upp eller hörde av sig.

Vardagslyx:

Komma hem, efter att ha stått i kulisserna och pimplat vin efter att ha skapat en kostym av färgglada sopor och krypa ner i sängen med en skål krossade nachos med gräddfil, salsa och en folköl och läsa bloggar med en katt i varje armhåla.
Och försöka undvika bloggar som heter saker som "Fashion fades, Style is eternal" och "Ung mamma till Nova 3 år".

Det verkar som att det är någonslags kosmisk lag att alla unga arbetslösa tjejer som kämt ut en unge innan 20 måste blogga om skiten.

Vi tittar på Mammas Pojkar. Vissa av oss är mer engagerade än andra.

B: Men vad HAR hon på sig?!
L: Det är en slips av svarta pärlor.
B: Och en rosa paljettklänning? Herregud.
L: Mm.
B: OOOOH!, titta nu kommer hon här, hon mjölkpigan i bordsduken med silikontuttarna!

Alltså jag vill bara grina

Såg precis Johan Klings film "Darling".
Total misär. Måste typ kolla på något lättsamt, typ Mammas Pojkar, eller något för att stå ut med att fortsätta leva. Det var liksom två filmer för 99 på Willys. Win!
B köpte På Spaning Med Bridget Jones, för han har typ kollat sönder Bridget Jones Dagbok och behöver omväxling. Sedan köpte vi två Hugh Grant-ilmer ockås att sitta och drägla över.
Jag har lagt fram Lucy Sullivan Is Getting Married (alltså boken), Sense & Sensibility (alltså filmen)och Pride & Predjudice-boxen till honom, så att han har något att göra i veckan.

Let's talk about Manolo

Jag gillar Manolo. Alltså, jag gillar verkligen Olof som skriver på Manolo. Jag gillar klassiskt herrmode, det finns så mycket intressanta detaljer som, jag hyser förbehållslöst lika stort begär efter snygga herrskor som damskor. Nu drar ju jag härliga 41-42 i skor och var i princip ställd inför valen herrskor eller handla på King Size skoavdelning som 13-åring.
När jag var tretton dinglade under samma år tandställning, fula glasögon, skor från butik för freaks och hålfotsinlägg över mitt huvud. Vilket resulterade i att jag helt förlorade förståndet och färgade håret rosa, petade ut tandställningen och låste in mig på mitt rum och sa att jag aldrig mer kom ut om jag inte fick ett par Docs och kontaktlinser. Mamma gav med sig om kontaktlinser, men vägrade Docs. Pappa köpte Docsen. Sensmoral: Tonåringar står i förbund med djävulen.
ANYHOODELS.
Manolo, det är en grym blogg. Olof gör smarta och bra guider kring allt från skor till kostymer och näsdukar, ger historisk bakgrund till plagg, berättar om olika tillverkare, mellanlägg och ifrågasätter om man verkligen måste följa alla klädmässiga etikettregler om man inte befinner sig i ett väldigt formellt sammanhang. Kan man våga bruna skor efter klockan sex, till svart kostym?
Men läsarna.
Jag brukar tycka att en blogg får de läsare den förtjänar, vilket väl skulle betyda att ni är sura bitterfittor allihop.
Det verkar vara riktiga klädnördar som dras till Manolo, med synpunkter på smått och stort (oftast smått). Och klädnördar kan ju vara trevliga och intressanta.
Men ungefär hälften av alla som kommenterar på sidan verkar helt brända i huvudet.
Till exempel blev en del människor helt hysteriskt upprörda över att det lottades ut ett par Vagabondskor på bloggen. Det var uppenbarligen inte bara att LÅTA BLI att delta i utlottningen och fortsätta med sitt liv, nejdå. Skorna var FULA och av dålig kvalitet och det behövde berättas! Varför låta någon glädjas åt ett par gratis skor inför höstmärkret? Varför låta Olof tjäna på bloggen genom lite reklam åt Vagabond? Varför bete sig som en normal, civiliserad människa?

Folk där kan verkligen gå i taket över sådana totala skitsaker att man blir helt paff.
Man undrar ju hur folk mår, när de bränner precis alla säkringar i skallen över att ett par skor det tipsas om är fula?

Men, can't live with them. Pass the beernuts

Fan var jag hatar att ringa upp och försöka vara snäll och omtänksam och fråga hur dagen varit och hur allting gått och så dryper det bara surt ur luren.
Det gör mig så jävla grinig.
Det är väl för fan inte mitt fel om det varit en dålig dag när jag inte träffat karln på hela jävla dagen, eller??

Jag ska fan byta min pojkvän mot en vandrande pinne, eller något annat lättskött som kräver minimalt med emotionellt engagemang.

Dessutom håller jag på att bli sjuk och ingen betalar mina fakturor jag skickar ut.

Allt är som ett jävla skämt.

Göran Hägglund, vad ska jag ta mig till med dig? Och hur FAN väljer du dina by line-bilder?

Jag missade liksom det här lilla stycket som kom ut i samma sväng som uttalandena om kultureliten.
Alltså hur ska karln ha det egentligen?
Det är hemskt att vi har en kulturelit som enligt Göran dikterar vad som är bra kultur, men "biblotekariernas poppighet hotar vår kulturkatt" (obs, Görans egna ord).
Ja, vad ska man med Sverigedemokraterna med när man har Kristdemokraterna?

"Och är litteratur en vara som skall utvecklas enligt en slags "survival of the fittest", det vill säga det som läses mest skulle per definition vara värt mer än det som läses av färre? Skall vi kasta det som inte faller de flesta i smaken på skräphögen - eller i det här fallet mala det i kvarnen?"
Men kära Göran. det är ju precis det här du har sagt att vi ska göra med den smala kultur som "kultureliten" och andra förståsigpåare gillar, t ex tavlor som man inte ser vad de föreställer.

Vi kan vända på steken.
Varje år läser en mängd studenter kurser på universitetet och har inte råd att köpa all sin litteratur. Mycket av litteraturen som finns på biblioteket finns bara i ett eller två exemplar. Trots att det bevisligen varje termin är flera klasser som har behov av den och det är långa väntetider på böcker. Det här är böcker som spenderar majoriteten av sin existens utlånade, för kortare sejourer inne på hyllorna över jul och sommar. De böckerna köps det märkligt nog inte in fler exemplar av, trots att de är populära OCH helt aparta och märkliga för folk som bara strosar förbi dem.
Är det inte det ett lysande exempel på böcker som biblioteken borde värna om och tillhandahålla? Jag menar, biblioteken ska väl inte bara vara vinstdrivande institutioner utan också vara en service till medborgarna? Låt mig gissa att det iskallt är budget och platsbrist som gör att det inte finns fler böcker och att en massa böcker nu måste malas ner för att göra platsför sådant folk lånar mer, för att dra mer folk till bibblan. Låt mig gissa att en del av lösningen på problemet stavas budget, för att skapa mer plats så att biblioteken har möjlighet att förvara böcker OCH ha annan kulturrelaterad verksamhet.
Göran, du är ju minister! Lägg ett förslag, gör något åt det, du sitter ju på en ganska fet del av makten att påverka i frågan, sluta gnälla på någon slags ogreppbar elit av kulturarbetare!

De unga hippa biblotekarierna är KNAPPAST problemet, drivnare människor finns inte! Kolla bara in Elin och Siskas blogg. Den är ett utmärkt exempel på biblotekarier som kämpar för att öka läsandet och gör ett förbannat fint jobb.

Jag fattar fan ALDRIG hur bra jag har det.

Alltså jag är så jävla frisk.
Jag vet att det låter motsägelsefullt.
Jag har migrän, jag får ofta ont i nacken, jag har ganska kasst läkkött till och från.
Men inget av det är permanenta tilltånd.
När jag inte har migrän eller ett sår som ska läka eller migrän så fungerar ALLT precis som det ska.
Jag har inga allergier, jag kan äta vad som helst. Jag har inga problem med hårbotten eller hud. Jag har inga magproblem.
Jag blir sjuk några gånger om året, kanske tre.
Och eftersom ajg är helt van vid att mitt allmäntillstånd tillåter mig att göra precis vad som helst och att prick hela kroppen fungerar helt utan problem blir jag helt chockad när den inte gör det.
När jag blir sjuk och får mycket feber blir jag helt förstörd och fattar inte vad som händer. Likaså när något plötsligt inte fungerar, går sönder. När kroppen inte hänger med allt min hjärna vill.
Fast ännu värre är när det är som nu.
Nu har jag skitit i allt min kropp försökt säga mig ett ganska bra tag, till en punkt där det enda den har kvar för att få mig att fatta är att göra så att huvudet slutar funka.
Nu börjar det hända.
Jag bara sitter och glor framför mig och känner mig helt bränd i skallen.
Så nu lägger jag av.
Om ni vill något får ni mejla eller messa. Om jag inte svarar får ni kolla här om ni vill veta vad jag håller på med. Jag svarar inte i telefon just nu. Jag tänker skala av alla mina "måsten" till minsta möjliga nivå.

Nu ska jag gå och köpa en yoga-dvd och en skiva med vågskvalp och liniment och spendera typ en månad i badet med en hög böcker.

Ååh, man ser så härligt efterbliven ut i vampyrtänder av plast!

The sandmans in his way. But the lil children know, they listen to the beating of their blood.

Jo, jag skulle ju skriva något om Idol.
Vi kan börja med en uppenbara frågan: Driver ni med oss? På riktigt? DET HÄR är det som har gått till final? Jag menar, de kunde ju i alla fall tagit med Kissie också, så hade det i alla fall funnits ett tillfälle i varje program att garva rakt ut, istället för att bara pinsamt vrida sig.
Liksom Erik. Han ser alltid ut att vara 12 och är alltid galet tråkig.
För att inte tala om Rabhis version av Amore som var så pinsam att jag kände ett behov av att våldtäktsduscha.
Och Eddie, din version var så jävla mestråkig. Man måste liksom trösta sig med det här:



Den enda man inte hatar instinktivt är Reza.