Monday, March 08, 2010

Idag har jag rensat min Facebook.

Alla som postat statusuppdateringar som ifrågasätter behovet av Internationella Kvinnodagen har fått säga hejdå till att synas i min feed. Skit är något jag gärna begränsar utbredningen av i mitt liv.
Sedan var det ett par som ville veta hur man ska "ta tillbaka" 8:e mars från vänstern, från manshat och skrikande demonstrationståg och annat typiskt "vänster".
(Ni vet om att moderaterna går i Pridetåget och skriker och gapar också va? Inte bara vänsterhomon.)
Anyhoodels, på tal om detta med att "ta tillbaka" Internationella Kvinnodagen och hur man som moderat bäst firar den, uppenbarligen inte såhär. Eller såhär.

Internationella Kvinnodagen instiftades 1910 av Socialistinternationalen.
Vad man än känner som borgerlig feminist så är det så. 8:e mars historia ligger vänster ut.
Jag har coola vänner som är feminister och röstar borgerligt. Jag ser inte en inneboende motsättning i det. Däremot tycker jag det är ganska arrogant och nonchalant att tala om att "ta tillbaka" 8:mars från vänstern. Vänstern instiftade och har hållit liv i 8:mars och dess anda resten av året också. Feminism har (tyvärr?) fram tills 90-talet varit en fråga som enbart partierna åt vänster om mitten drivit, tills de där ödesdigra åren när alla politiker plötsligt kallade sig feminister och helt vattnade ur begreppet till att betyda precis vad som helst.
Jag är så himla trött på att allt tankegods som har med feminism jämt ska strömlinjeformas om till något jävligt ofarligt, lattedrickande, manikyrerat bussinesswomanmonster av många borgerliga feminister. Man ska få säga preciiiiiis vad som helst och det ÄR ett feministiskt statement bara man en gång utnämnt sig själv till feminist. Man behöver knappt veta vad det feministiska tankegodset består av för att kalla sig det.
Katrin Zytomierska bashar 8:e mars, men hon kallar sig i alla fall inte feminist.

Liksom, våga bryta en lösnagel för jämställdhetkampen, will you?

No comments: