Någon-Annan-Stans-ismen

Hos Vi Som Aldrig Sa Sexist ligger som bekant en text om Arvika och deras feministiska initiativ.
Det kom en kommentar som fick mig att börja fundera på en grej som ständigt är aktuell när det gäller feministiska initiativ eller aktioner.
Det är hur man alltid borde påbörja arbetet Någon Annan Stans.

"Vill man skapa en mer jämställd värld är det kan inte på festivalarenorna man ska börja. Sätt istället fokus på att få in mer män inom barn- och äldreomsorg, socialtjänsten, skola och vården. Det vore ju ballt om alla festivaler var jämställda, men det är knappast en prio ett fråga när det gäller jämställdhet. "

Med detta Någon Annan Stans menas antagligen ofta hos någon Myndighet eller Statligt Verk, kanske borde det föregås av en Utredning.
Gräsrotsinitiativ verkar aldrig duga till riktigt och jag förstår inte varför.
Varför kan man inte börja på musikfestivalerna? Varför kan inte de festivalerna ha det som en av sina huvudprioriteringar? Ska Arvika bara skita i att ta feministiska initiativ till förändringar för att andra inte gör det? Det är som att man alltid måste vänta på att rätt person eller instans ska börja göra något så att man kan följa efter, annars kna INGET göras. Det är en så kontraproduktiv ståndpunkt.
Varför ska man tro att det magiskt ska hända något i riksdagen i så politiskt lågt prioriterade frågor utan påtryckningar och initiativ utifrån?
Ibland yrar Per Ström och gelikar om Statsfeminismen och hur Sverige ständigt skickar ut feministiska bullor som Verklighetens Fölk bara har att lyda oavsett om de inte förstår allt "genustrams" som påbjuds.
Jag fattar inte vad de menar, den svenska feminismen har väl alltid jobbat underifrån, som gräsrotsrörelse? Det har aldrig suttit några mäktiga, feministiska män och bara gett alla kvinnor rösträtt, arvsrätt, dagis, möjlighet att välja hur många barn man ska föda, studier, löner som liknar männens och tillträde till vilka arbeten de vill. De frågorna har alltid börjat drivas från positioner långt under riksdagsnivå och det är där de fortfarande startar. Det är fortfarande ingen som sitter och ger kvinnor lika tillträde till styrelserummen och lika löner, så inget har ju egentligen förändrats där.
Jag förstår inte vem denna nästintill gudomliga makthavare är som påstås ge kvinnor en massa fördelar och makt och särbehandling.
Jag böjar liksom titta mig omkring efter The TARDIS och undra om vi befinner oss i den fantastiska feministiska framtiden...?