Varför blir du så arg av vad jag äter?

Diskuterade för ett tag sedan det här med vad man får äta som vegetarian med några vänner.
Jag har efter mina år som olika former av icke-köttätare dragit några slutsatser.
Den första är att köttätare ofta anser att vegetarianen "fuskar".
Dvs, om jag istället för att noggrant redogöra för mina matval och vanor helt enkelt säger "Jag är vegetarian" och det sedan visar sig att jag äter ägg, då "fuskar jag".
Om jag är vegetarian i tio år och sedan äter en halv grillad kyckling, då "fuskar" jag.
Jag undrar alltid vad jag fuskar mot?
Andras uppfattning om hur min matmoral borde se ut?
Antagligen.
För så fort man andas att man "inte äter kött" antar alla att man har storartade, ideologiska moralfyllda skäl till det. Det som är dåligt med det, det är att det får alla andra runt omkring som inte "inte äter kött" att känna sig så fruktansvärt skyldiga.
Så fruktansvärt fruktansvärt skyldiga att de önskar att "vegetarianen inte hade gjort väsen av sig". 
OK, you know what? Vad jag äter och inte äter handlar inte om DIG, det handlar om MIG. Du måste inte kasta dig in i ett skuldtyngt förhör av vad och varför jag äter som jag gör om det får dig att må så jävla dåligt.
Om jag är vegetarian för att jag såg en hemsk film om en djurtransport eller för att jag såg min katt äta en mus som barn är inte din fucking jävla business och du har inte med mina skäl att göra. Det är som att säga "Aha, och varför är du glutenallergiker/muslim/laktosintolerant då? Gud så jobbigt, kunde du inte bara varit tyst så vi slapp köpa specialpasta till köttfärssåsen?"
Man avkrävs också en helt otrolig nivå av dogmatisk moralkonsekvens som icke-köttätare.
För alla som frågar som inte bor med mig är jag vegetarian. Punkt. Fucking. Slut.
Däremot äter jag fisk. Jag äter fisk när jag köper den själv och vet var den kommer ifrån och hur den är producerad. Jag sticker inte under stol med det och jag tycker inte jag är en hemsk människa för det.
Men tro fan om jag inte får höra det HELA tiden. Sällan av andra vegetarianer dock, utan av köttätare i närheten som sätter kalvfilén i halsen och ba "MEN DU SLOG IHJÄL EN MYGGA! Är inte du vegetarian?!" Själv har de öppet mål för att tortera kattungar om de vill, de äter liksom redan kött och behöver därför inte rättfärdiga något för de är redan "dåliga". Det måste vara jobbigt att leva med ett så stort ok på axlarna och ständigt döma sig själv och känna sig skyldig.

Liksom, vad fan, ska jag gå fram och sparka till alla kundkorgar på ICA där det ligger ekologiska varor? Jag menar, hur bara vågar de jävlarna köpa dyra, ekologiska grejer för sitt eget världsamvetes skull när jag inte har råd fast jag VILL? Hur vågar de välja fisk som inte är utfiskad och närproducerade grönsaker och rättvisemärkt kaffe och brunt socker?
Hur bara vågar de moralisera över min matkonsumtion genom sin egen??
Alltså jag blir så upprörd, det är knappt så jag får ner kalopsen.