Vad är det ni firar?

Idag har jag suttit och tittar på min Facebook-feed.
Där har folk skrivit saker om att fira valet.
Vad är det vi ska fira? Oavsett vem som har fått flest röster i valet så har Sveride Demokraterna fått 20 mandat i riksdagen.
Oavsett om folk kommer att samarbeta med dem eller inte så har folk röstat så.
Det har känts hånfullt och arrogant att fira den utvecklingen, det är en förlust för alla.
Framför allt har feeden fyllts av ett hat mot mina gamla hemtrakter, Skåne. Det som förut var skämt om att ge skåne till danskarna eller låta Herslow göra egen kärnkraftstat av det har varit många. Jag har också skämtat om det. Men jag kunde inte drömma om det här. Jag kunde inte ens drömma om de här siffrorna.
För ett par timmar sedan satte jag mig och tittade på siffrorna från mina gamla områden i Malmö.
Det här är området där jag bodde och växte upp. SD 9.9 %
Det här är området där jag gick i högstadiet, Lindeborg. SD 15 %
Och områdena där emellan där mina klasskompisar bodde, där ligger SD på 8-13 %.
Det här är mina gamla hemtrakter där jag är uppvuxen. Där bor fortfarande mina gamla klasskompisars föräldrar och far/morföräldrar kvar. Där bor också en hel del av mina gamla klasskompisar kvar om man får tro Facebook.
Att läsa de här siffrorna var det som tillslut tippade allt över ända, jag bara satte mig ner bakom disken på jobbet och grinade och grinade och grinade.
Det här är kvarter där jag bott och lekt. 
Vad har hänt under den här mandatperioden som ökat stödet här så otroligt? Har sympatierna alltid funnits eller har de stärkts?
En sak är säker, att media då och då åker dit för att fotografera brinnande bilar eller förfasas sig lite grann över att alla kommuner inte tar emot flyktingar hjälper inte.
De kommuner i Skåne som tar emot invandrare mäktar inte med den integrationspolitik som behövs. Det har länge behövts ett starkt initiativ från regeringen för att tvinga alla kommuner att ta sitt ansvar. Det är inte bara den sittande utan även de tidigare regeringarna som bör skämmas för det.
Det den här regeringen får fundera över är varför man inte gjort några försök att hjälpa regionen efter all turbulens de senaste åren. Men jag ställer mig grovt tvivlande till att urholkningen av trygghetssystemen inte har skapat mer oro och spänningar i Skåne. För attityderna är ju att jobbar inte invandrarna, då är de bidragstagare och jobbar de, då tar de våra jobb. En sådan attityd botar man inte genom att försvaga trygghetssystemen för de som mest behöver dem. Men det finns säkert flera håll folk har vandrat från.
De senaste regeringarna har övergivit den här regionen och problemen där.

Så alla ni som korkat upp skumpan och firat, fira ni, så fortsätter jag sitta här och gråta över vad som händer med mina gamla hemtrakter.