Saturday, October 23, 2010

Body to body

Här håller jag verkligen inte med Linna, verkligen verkligen inte.
"På gym spelar man house, trance och techno, blipp och blopp, Toca’s ”Miracle” i nån ny ändlös remix. För där vill man flyta fritt, relatera till ingen och inget alls. På gymmet ska en namnlös människa upprepa ”leave the world behind you” så många gånger att man tillslut gör det. Men Robyns pubertala kärleksproblem, gud nej, fy fan, aldrig mer tack."
När jag går på gymmet har jag med mig ipoden. Jag går inte på gymmet utan ipoden, då går jag en promenad över Västerbron istället.
Varför då?
För att inne på gymmet spelar de bara radio med house-techno-smurfspeedade versioner av pophits, hårdrockslåtar och r'n'b. Alla de här genrerna är väl  bra på sitt sätt, jag känner mig som en storsint människa idag. Men gillar man techno och house (och jag gillar en del house) kan jag ändå inte se att man skulle uppskatta de här mixarna, varken om house eller hårdrock är ens förstagenre.
Jag förstår att man inte kan tillfredställa alla på gymmet så därför har jag med mig min musik.
För jag vill inte flyta fritt i en oändligt oengagerande smet av danceremixar. Jag vill ha hårda explosiva synthlåtar, Le Tigre, L7, The Cramps att gymma till. Jag behöver gymma till något som får mig att känna, som maxar andrenalinkicken. Jag lägger mina spellistor så att jag vet att precis efter fyra minuter i roddmaskinen, när jag behövder ta i som mest för att maxa sista biten, DÅ kommer Bikini Girls With Machine Guns och så orkar jag lite till. Jag föreställer mig att det är olika saker som pushar folk den där sista biten. Dock vill jag inte hävda att jag sitter på universalreceptet för alla och berätta för alla att jag bara hatar det de vill gymma till.
Gymma till vilken skit du vill, så länge det pushar dig.

No comments: