Det där jävla håret

OK, så jag fastnar framför en reklam på dagtids-tv när jag sitter och fakturerar.
Den handlar om en liten hårborttagningesmanick som ska vara helt smärtfri att ta bort "oönskad hårväxt" med. Kvinnan i reklamen använder uttrycket "alla som har oönskad hårväxt" och menar på ben, armar och under armar (och förmodligen andra ställen också).
Låt oss tala om det här med oönskad hårväxt.
För vem är den oönskad?
För genom hela den här reklamen upprepas en annan formulering: "My husband just loves what the DermaHoopla does to my skin" och "I save so much time with the DermaHoopla, I don't have to shave everywhere everyday, I can wait for several weeks between".
OK, så hår. Det är alltså något som på en kvinnokropp är så hemskt att man känner ett behov av att raka sig varje dag. Det är också väldigt viktigt att mannen i ens liv är nöjd med hårsituationen.
Faktum är att det aldrig har föresvävat mig att BE någon jag dejtat raka någon särskilt del av sig själv. Jag tycker det är ett intimt beslut som folk får ta själv. Man är olika bekväm med hårväxt eller att vara utan den.
På kvällen efter det här ramlar jag in i ett Americas Next Top Model-avsnitt. Den supersnygga tjejen som är min favorit visar sig på makeover-dagen ha hår under armarna. Alla blir helt chockade. Liksom, en hårig amrhåla, har ni aldrig sett det förut? Are you crazy? Vad har ni för verklighetsuppfattning? Sedan kläcker en av de andra tjejerna guldkornet:
"If her armpits look like that I wonder what her downstairs is like!"
Som att om man inte rakar pitsen, då rakar man nog inte muffen heller.
AND. OH. THE. HORROR.
Min första tanke var "jaha...?" Har de här brudarna aldrig varit på ett badhus och sett andra nakna människor i olika åldrar? Eller på gymmet? Alla kungsholmentjejerna där jag gymmar är inte renrakade, definitivt inte tanterna på badhuset.
Kan vi bara gissa att om män inte hade varit en faktor hade många av de här brudarna inte brytt sig så jävla mycket om att vara hårlösa jämt och ständigt. Jag är rätt trött på alla som ba "Men jag rakar för MIN skull!" Ja, det är klart du gör, det är det enklaste argumentet i världen. Men vad är dina skäl? Vad är det som får dig att må så bra med att vara rakad? Är det hur svettig man blir av att vara helt renrakad som är så tilltalande? Jag säger inte att det är helvetet på jorden att raka sig, men om det är en sådan tidsfaktor att man behöver en liten maskin för att man inte har tid att göra det flera gånger i veckan då känner jag att något gått över styr. Så jävla mycket orkar inte jag hålla på. Och vad fan är det för jävla killar folk har som skulle dumpa en tjej för att hon inte var tillräckligt rakad? Är folk rädda för det på riktigt? Jag känner inte en enda tjej som har sagt att hon skulle dumpa sin kille om han inte rakade pungen eller armhålorna. Jag tror nog inte att särskilt många killar skulle göra det heller om det kom till kritan så jag tror skräcken är jävligt överdriven.
För jag vet precis vad mina skäl är:
Jag rakar mig under armarna för att jag känner mig osäker på om folk ska tycka jag är lite äcklig om jag inte gör det. Jag får små ryck av det då och då. Det tycker jag är ett jävligt dåligt skäl.
Jag är mest bekväm med att låta bli när jag mår som bäst. Då glömmer jag det och tänker på annat. Sedan kommer det något och slår mig i ansiktet och tar ner mig på jorden igen. Man är inte fri, inte ens i vuxen ålder. Man blir inte fri från sådana här nojjor förrän man VERKLIGEN skiter i vad alla andra tycker. Det är svårt, men det går. Jag har inte lyckats här än men jag tänker inte vara så blind att jag ljuger om det för att rättfärdiga det.

Ibland tror jag det starkaste man kan göra att visa sina svagheter.