Wednesday, December 22, 2010

Husfriden, igen.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer om den där husfriden jag nämnde innan, eftersom debatten om snällsex och när sex som inte godkänts i förväg blir ett övergrepp och hur man ibland som potentiellt offer kan "tvätta" situationen.
Också för att jag fick en kommentar i förra inlägget som jag skrev ett svar som blev så långt och grötigt att det verkade höra hemma i ett nytt inlägg istället för kommentarerna.
Först vill jag poängtera två saker som är själva grundstenarna för hur jag ser på sex.
För det första: sex är allltid på den som vill minsts villkor. Den som vill minst är den som får bestämma vad som görs och takten det görs i. Ingen ska bli tvingad över sina gränser, att gå för snabbt fram eller göra saker de inte vill. Om partnern som vill mer tycker det är viktigare än sin partners välbefinnande får hen hitta någon annan att ha en (sex)relation med.
För det andra: sex är inget någon någonsin har rätt till att kräva av en annan människa. Människor har olika stort sexbehov. Den som vill mindres inställning ska inte offras till förmån för den som vill mer.
Jag förstår Billings argumentation om att det är skillnad på våldtäkt och våldtäkt, på olika övergrepp. Att bli våldtagen under hot om våld eller med utövat våld från förövarens sida är inte samma sak som att gå med på att ligga fast man inte har lust, eller att gå med på att ligga efter tjat.

Självklart lämnar det också helt olika spår hos människor för att vi hanterar saker olika. Alla blir inte djupt traumatiserade av en våldtäkt. Alla blir inte djupt traumatiserade av vakna av att någon har sex med dem även om de inte ville att det skulle hända.
Men det här "snällsexet", sexet för husfridens skull, jag tycker det odlar en ganska obehaglig kultur.
Det finns ett slags inbyggt hot i den typen av sex som inte nödvändigtvis alls handlar om våld, utan snarare om trygghet. Om att sex är något man är skyldig sin partner i en relation och därför "ställer man upp". Eller att det är något man är skyldig efter att man gått hem med någon och därför "ställer man upp".
Så man har sex för att inte skapa dålig stämning eller för att undvika att sätta sig i en situation där det outtalade "Annars..." som hänger i luften kring husfridssexet ska bli verklighet. Vad händer om man inte ställer upp på sex när partnern vill? Är hen otrogen? Älskar hen en mindre? Tror hen att hen inte längre är attraktiv? Kommer det att bli taskig stämning i förhållandet?
Men eftersom man inte blev direkt tvingad med fysiskt våld eller hot kallar man det inte heller en våldtäkt, vilket är rätt rimligt. Man uppfattar sig inte som ett våldtäktsoffer. Man kanske inte ens kallar det dåligt sex i slutändan. Men faktum är ändå att om lusten fått styra hade man tackat nej just då. Man upplät sin kropp åt någon annans behov och ignorerade sina egna. Det är inte en vidare bra grund att bygga ett trevligt sexliv för alla inblandade på, men jag skulle även vilja vara fräck nog att påstå att det inte är en vidare bra inställning att bygga en relation å. Den att den ena parten har rätt till att nyttja den andras kropp och inte respektera en önskan om att inte göra det. Om man har sex man inte vill ha är det inte förvånande att sex inte är så skönt. Det är ofta en rätt kass förutsättning för att vilja ha mer sex att leva under trycket att man kan bli skuldbelagd om man nekar sex.
Nu hör jag hur några foliehattar därute börjar yla om att då kan man ju ALDRIG ens ta initiativ vill sex, för det räknas som tjat och respektlöst.
Men ett initiativ till sex behöver inte som regel följas av utpressning i form av sura miner och dålig stämning. Om det gör det är det en ganska tydlig vink. Det går att både ta initiativ och ta ett ej.
Jag har inte sex för husfridens skull. Om jag inte har velat ha sex har jag sagt det: jag inte vill nu. Jag kräver respekt för det i en relation och det brukar jag klargöra väldigt tidigt, helst innan en sådan situation uppstår om det är möjligt.
Det finns en mycket enkel anledning till det. Jag har blivit utsatt för tre övergrepp av olika art, tre helt olika situationer, men all tre situationerna solklart möjliga att polisanmäla. Man får fråga om det och diskutera men ovillkorligen måste ett nej från min sida innebära ett omedelbart stopp. Jag kommer aldrig att kunna ha en relation med någon som inte respekterar mitt nej, för jag kommer att tappa lusten att ha sex med en sådan person helt och tappa respekten för dem. Min lust att ha sex är helt beroende av att jag vet att mina gränser respektera och min sexlust är väldigt väldigt värdefull för mig. Den är faktiskt en av de saker jag är mest rädd om hos min kropp.

Min sexlust och mitt hår, det är det jag pysslar om mest.

4 comments:

Hans said...

Tack för en intressant text! Bra med reflektioner som gäller längre förhållanden. Någon, kommer inte ihåg vem, varnade för att sätta likhetstecken mellan sex = kärlek, och visst det kan jag kanske hålla med om. Åtminstone kan det finnas andra skäl till att man inte vill ha sex än att kärleken tryter. Men en likhet finns i alla fall: det är lika dumt att kräva att någon ska vilja ha sex med än som att kräva av någon att den ska älska en.

Anonymous said...

Men seriöst.

Det här var nog det dummaste jag läst. Om du inte ställer upp för din partner, varförihelvete har du ett förhållande?

Hela poängen med ett förhållande är att ställa upp för varandra. Det gäller inte bara sex, det gäller *allt*. Om viljorna är för disparata kan man mötas ngn stans på halva vägen, man kan *alrig* bara ensidigt gå på "den som inte vill", livet är FULLT av saker som man inte VILL, men ändå MÅSTE göra, diska, städa, jobba, taxera, osv. Sex är bara en del av denna lista.

Jag gör oändligt många urtråkiga trista saker jag absolute inte skulle vilja göra för min partner (diskar, städar, etc). Varför ska då min partner inte ställa upp på mig, även om man kanske inte "har lust"?

Tycker #prataomdet börjar bli en feministgnällkatastrof, ärligt!!

Like A Bad Girl Should said...

Anonym:

Skriv gärna någon form av namn i rutan när du kommenterar här!

Du har ju säkert gissat dig till att jag inte kommer att hålla med dig.
Jag undrar tillbaka:
Varför har du en relation om du inte ställer upp för din partner?
Att kräva att någon tillhandahåller sex utan att själv egentligen ha lust med det ser jag inte som att ställa upp för sin partner.
Varför verkar det ses som extremt dåligt och problemfyllt att ha sex när båda har lust med det? Är det inte roligare att ha sex med någon som vill ha sex?

Vidare: du verkar se på att diska och städa som något du gör för din partner, inte en normal syssla du utför i ditt eget hem. Det gör det svårt för mig att greppa din jämförelse mellan att diska och sex...? Är det du försöker säga att om din partner inte krävde det skulle du inte diska eller städa hemma?

Jag förstår inte vart du vill komma med liknelsen.

Grovt Initiativ said...

sex är inget måste, anonym. get some real.