More of the same:

OK,
så jag skrev en kommentar under mitt inlägg om våldtäktsdiskussionen i england men det blev så djävla illa formulerad (thnx Apple!) att jag kände att jag behövde skriva ett nytt inlägg utifrån det den fick mig att tänka på.
Jag fick nämligen frågan om jag tänkt på att män även kan bli våldtagna av kvinnor, ellr om jag led lite av en "feministisk blind spot" där.
Nu vet jag inte om jag helt håller med om att just de feministiska diskussionerna kring våldtäkt är blinda på den punkten. I spåren av Prata Om Det har ju en hel del män gjort sig lustiga i twitterfeeden, på bloggar och på SVT Debatt över att de skulle ha blivit våldtagna alla gånger de "ställt upp".
Men i min originaltext skriver jag visserligen att den engelska diskussionen i media just nu bara porträtterar män som förövare och kvinnor som offer, aldrig aldrig män som offer. Men ingenstans i exemplet om två kollegor som börjar kvällen med drinkar i samförstånd som sedan leder till att den ena begår ett övergrepp på den andra tycker jag att jag förutsätter att den i exemplet våldtagna mannen endast blivit utnyttjad av en annan man?
Jag skrev inte att det var två manliga kollegor. Jag skrev att många män som diskuterar våldtäkt offentligt utan att själv ha varit utsatt inte uttrycker sig som om de levde med rädslan för att det kan hända dem som en ständig följeslagare. På varje jävla enslig bakgata du någonsin vandrat på väg hem om nätterna, på varje nattbuss där det bara är du och tre personer du är rädd för och i varje taxi nattetid har den rädslan gått bakom mig som en illaluktande stalker. Jag känner många män som vandrar hem med samma rädsla för någon slags våld men denna rädsla hörs fanimig aldrig av i debatten kring våldsbrott som våldtäkt. Jag önskar att mina vänner av manligt kön kunde ringa en sån där jävla hotline när man går ensam hem så att någon vet var man är och att man kommer hem okej, för jag är ofta rädd att de ska få stryk. Men när ett våldsbrott drabbar en man är det ändå inte trivialt. I debatten är män ändå aldrig de orättfärdiga offren. De måste aldrig akta sig eller tänka på vem de sätter sig i en bil med. Kanske är det för att så mycket av det våld som drabbar kvinnor har inslag av sexuellt utnyttjande, medan inte lika stor andel av det våld som drabbar män har det.

Jag är tyvärr böjd att tro att anmälda våldtäkter begågna mot män av kvinnor inte skulle få lika stora rubriker i kvällspressen som våldtäkter mot män begågna av andra män. Jag vet inte om det beror på att vi är helt ovilliga att se män som offer för sexbrott eller helt ovilliga att se kvinnor som sexbrottslingar?
My point?
En våldtäkt är en våldtäkt och varje sådan är ett brott som borde kunna anmälas utan rädsla för att ens upplevelse ska förringas eller ses som "mindre allvarlig" än någon annans. Oavsett om det är en man eller kvinna som utsatts av en annan man eller kvinna.