Thursday, June 30, 2011

Lite politisk action för att hjälpa istället för att stjälpa, tack!

Tänk att man bara visste att det skulle ta noll tid innan några reaktionära jävla rötägg från Sverigedemokraterna kom och gastade om att kvinnors rättigheter bör inskränkas med det där jävla nonsensargumentet att kvinnor "använder abort som preventivmedel".
NEWSFLASH: Det gör de inte! Det är inte så kul eller lätt att genomgå en abort och det är nog många medvetna om.
Har ni som sitter där och bräker om att aborträtten borde begränsas någonsin
1. Blivit utsatte för ett övergrepp och undrar om ni var gravida?
2. Blivit oönskat gravida, av vilken anledning som helst, och tvingats fundera över det?
För det låter inte så! Det låter som att ni lever i en liten jävla bomullsfodrad bubbla utan att alls kunna relatera till det problem ni moraliserar över.
Liksom, grattis till alla er som aldrig gjort ett misstag eller tagit ett dumt beslut och alltså aldrig behövt fundera över konsekvenserna av det beslutet! Det måste vara skönt att vara så jävla perfekta.
Tydligen har Magnus Betnér släppt citatet "Om det var män som behövde göra abort skulle det finnas drop in-aborter".
Well, jag vill inte vara gnällig nu, jag förstår poängen han vill göra, men när man väl får en tid så är det jävligt mycket drop in-tid hos frisören över det hela. På ett dåligt sätt.
När jag fick min sjukhustid sa de att jag bara behövde vara där en halvdag och att jag kunde jobba dagen efter. Jag behövde bara vara där i fyra timmar och sedan kunde jag gå hem. De krävde inte att jag skulle ha sällskap med mig. Allt det var nys. Jag var där i sex timmar och var knappt redo att gå hem då. Man fick ligga i en sal andra i samma sits. När man har blött och kräkts i fyra timmar och fått skitstarka värktabletter är man rätt trött kan jag meddela. Jag hade känt mig tryggare med att få stanna tills jag kände att jag mådde bra, men det fanns inte möjlighet. Jag kunde knappt gå. Jag somnade på Apoteket, på busshållplatsen, på bussen, och på tunnelbanan på vägen hem. Hade jag inte haft sällskap hade jag inte klarat mig hem själv. Att jag skulle gå till jobbet dagen efter var helt otänkbart. Jag sov i 48 timmar. Kroppen är inte en maskin.
Om ni vill måna om att aborter görs så tidigt som möjligt, då är det inte en inskränkning av aborträtten som behövs, det är en satsning på sjukvården däromkring.
Så här borde det ha gått till efter att jag ringt sjukvårdsupplysningen:
Jag borde inom några dagar ha fått en tid för att göra en bekräftande undersökning och graviditetstest hos läkare. Sedan borde de ha remitterat mig till en abortklinik med en gång, vilken borde ha hört av sig till mig inom ett par dagar med en tid. Man har rätt till behandling inom tio dagar.
Så här gick det till: Jag fick själv sitta och ringa runt till de mottagningar i Stockholm som gör aborter för att försöka få en tid, under deras telefontider och sitta och höka över telefonen i väntan på besked. Det fanns fyra, kommunala och privata inräknade, öppna mitt i sommaren. De var alla fullbokade och underbemannade. Tillslut fick jag en tid hos en av dem. Jag fick vänta i 30 dagar på mitt första läkarbesök. SEDAN fick jag en tid för abort.
Hur har ni mage att fråga er varför kvinnor inte gör abort tidigare eller skuldbelägga dem för det? Det är ofta inte möjligt att få tid så fort som man skulle önska! Gör något åt DET istället för att skrämma upp kvinnor med skräckhistorier om foster som rör sig efter att de aborterats. Tidsgränserna behöver inte sänkas, för det är så otroligt få aborter som görs nära den övre tidsgränsen och de görs av skäl som är lika goda och giltiga som de tidiga aborterna. Den är två veckor efter det ultraljud där man kan se om barnet har några livshotande skador som gör att det inte ens skulle överleva en förlossning. De kvinnor som behöver den möjligheten ska inte förvägras den för att folk som inte har med deras beslut att göra ska kunna sova gott om nätterna.

Varsågod att läsa mina andra inlägg i frågan:
Nolltolerans?
Förra sommaren, del 1
Förra sommaren, del 2

13 comments:

Anonymous said...

SÅ BRA SKRIVET! Tycker att "SD-kvinnorna" borde tillbringa mer tid i verkligheten innan de börjar hojta om ökad abortbegränsning. Och sedan göra något åt verkligheten.
/M

Dvärghundspossen said...

Så bra skrivet.
När jag själv en gång i tiden trodde att jag blivit gravid efter ett one-night-stand på fyllan (det var jag inte, visade det sej sen) så hade jag värsta ångesten, och ville göra abort så tidigt som möjligt. Jag ville om möjligt göra abort medan det bara var en "cellklump", innan det börjat bli en mini-bebis. Det var ju en jäkla tur att jag inte behövde det då, om det tar sån tid att få aborten gjord. Jag kan inte tänka mej att jag är den enda i världshistorien som tänkt såhär.

den.mariga said...

Kvinnor använder abort som preventivmedel my ass. Har kompisar som gått igenom abort och de har också berättat om långa väntetider, krånglig byråkrati och resor till andra kommuner för att få graviditeten avbruten. Synd att diskussionen om hur det egentligen fungerar/är alltid lyfts åt sidan när det här är på tapeten.

Like A Bad Girl Should said...

DVP:
Nu hade jag ju oturen att upptäcka min graviditet mitt i industrisemestern. Annars hade det nog inte tagit fullt så lång tid, hoppas jag. Det är dock ingen ursäkt, akutsjukvården måste fungera i semestertider också och en oönskad graviditet tycker jag är ett ganska akut tillstånd.

Like A Bad Girl Should said...

Den Mariga:
Jag fick inte tid på något av de sjukhus som ligger nära mig, jag fick tid på ett sjukhus i andra änden av kommunen. Det sjukhuset räknas säkert som det jag "tillhör", men det var det sjukhus det var som absolut krångligast och mest tidskrävande för mig att komma till. Det gjorde inte det hela bättre för mig.

Isabella Swan said...

Jag brukar försöka undvika den här diskussionen, eftersom ämnet är så infekterat att det är omöjligt att bete sig på ett socialt gångbart sätt. Mer eller mindre oavsett vad man säger eller inte säger, så är det någon som blir sårad på ett personligt plan (inte bara personer som gjort eller övervägt abort) eller förbannad på ett principiellt. Bara det sätt som frågan ofta formuleras på, om man är "för eller emot abort" tycker jag är problematisk. Hur många är egentligen "för abort" i strikt bemärkelse? Mitt intryck är att de flesta är för att det skall vara lagligt att göra abort, ungefär på den modell som vi idag har i Sverige, d.v.s. att det skall vara tillåtet även om det inte är fråga om något extremfall med en tioåring som blivit våldtagen av sin psykiskt störde far. Det är ju inte samma sak som att man tycker att abort är oproblematiskt, att man vill använda det som ett preventivmedel (där kom det).

Isabella Swan said...

Forts på aplång kommentar:

Jag tycker att vi skall ha legal abort. Annat framstår som absurt, och det är ju f.ö. inte direkt som att det inte förekommer aborter i de länder där abort är förbjudet, eller aborträtten svårt inskränkt. Men jag tycker också att det finns problem, som det ser ut idag. Mängden kvinnor eller par som ser abort som ett preventivmedel, på riktigt nu, torde vara för liten för att någonsin bli annat än en marginalanteckning, och jag tror att den som på allvar svingar preventivmedelsargumentet antingen har väldigt dålig uppfattning om hur verkligheten ser ut, eller har låtit sig förblindas av sin egen moralpanik (även om jag egentligen inte gillar detta tämligen utnötta ord). Däremot förekommer det onödiga aborter, i bemärkelsen aborter som inte hade behövt utföras om de två som är fostrets dagars upphov hade tänkt efter. Typ som i kommit ihåg att p-pillerrecept behöver förnyas, kommit ihåg att pillren måste hämtas ut från Apoteket om man skall ha dem hemma när man behöver dem, funderat (och i tveksamma fall ringt och frågat) om en magsjuka eller bakfyllekräkningar kanske gjort att pillret lämnat kroppen, använt annat preventivmedel än p-piller när det inte varit ett alternativ, inte haft fullt så mycket fyllesex (ha gärna fyllesex, men skydda er ffs, AIDS och klamydia är inte så kul det heller), inte tjatat sig till sex utan skydd, inte fegat och inte vågat säga nej till sex utan skydd, inte hållit sig med sexvanor som man inte är vuxen att hantera. Ja, jag antar att jag låter som en moralistisk kärring nu, och det är jag kanske, men jag har sett det här på tillräckligt nära håll för att veta att det förekommer och inte bara är en sverigedemokratsaga. Jag skulle önska att folk, kanske i synnerhet unga, tog hand om sig lite bättre. Nota bene att inget av de exempel jag listade ovan kräver att man explicit tänker på abort som ett preventivmedel; abort är väl snarare det som man får ta till för att man inte tänkt på preventivmedel överhuvudtaget. Med "onödiga" aborter menar jag här alltså "aborter som, oftast utan ofantliga problem, hade kunnat undvikas". Aborter som man gärna VILL undvika; sjukvården för att de kostar pengar och tid, de drabbade för att det helt enkelt inte är särskilt kul. Nota bene också, att det här inte är något som "alla", "alla unga", "alla tjejer", "alla white trash" (ytterligare ett rätt gräsligt uttryck) eller något annat "alla" gör (DET är en saga). Men det räcker ju att det förekommer några för att man skall vilja undvika dem. Jag tycker inte det är mer komplicerat än att man vill undvika onödiga benbrott, lunginflammationer, tumörer eller ätstörningar. Mindre lidande för individen, lägre kostnader för samhället (här kommer ju också aspekter som tillgänglighet osv. in, men de har redan tagits upp, så jag skall inte tugga om dem igen, det här blir långt nog ändå).

Isabella Swan said...

Forts.

Lösningen är dock, som jag ser det, INTE att inskränka aborträtten, utan måste sökas s.a.s. före konceptionen. Hur påverkar man människors sexualbeteende, hur undervisar man i skolorna (jag hade typ bra sexualundervisning i skolan, men jag har fått intrycket att jag är något av ett unikum i det), hur fostrar vi våra barn (vari ingår hur lär vi våra barn säga nej resp att respektera ett nej, hur ger vi våra barn en schysst självkänsla osv.), vad har vi egentligen för attityder till sex i samhället och bör vi göra något för att justera dessa? Osv. osv. i evighet, amen. Att peta i abortlagstiftningen blir ett solklart fall av att skjuta på pianisten. Löftet att "se över" lagstiftningen kan f.ö. vara den tommaste floskeln there ever was; hörs inte den varje gång ämnet är uppe till diskussion? Och brukar inte den betyda att man i random arbetsgrupp diskuterar frågan, finner den skäligen komplicerad och sedan låter allt vara som det är? Här tycker jag att man som abortförespråkare (t.ex. jag själv) skall vara ärlig och stå för att ja, man tar ett liv, helt enkelt för att alla alternativ är sämre. I den mån det finns en verklig gräns för när ett liv uppstår, så är det i befruktningsögonblicket; övriga gränser är godtyckliga och det måste man vara klar över, och stå för. Annars blir det verkligen bara mojs av alltihop. Det finns ingen gräns att sätta så att man inte hamnar i situationen där de som ligger precis på sidorna om den hamnar i kläm.

Isabella Swan said...

Argh, skammen när jag ser längden på texten. :O Heder åt alla som kan formulera sig lite mer pregnant än undertecknad.

Like A Bad Girl Should said...

Isabell: maffigt! Men intressant. Jag störs också ofta av formuleringen för eller emot. Jag är ju självklart för legal abort. Däremot önskar jag ingen att behöva befinna sig i situationen att behöva göra en.
I övrigt håller jag med dig ang preventivmedel.
Dock har ju procenten aborter (om jag minns mina siffror rätt) legat rätt jämnt sedan 70-talet, med befolkningsökning osv.

peachmebaby said...

Isabella: formulera sig lite mer pregnant? Du är ju bäst! Det där går nog inte att formulera på något bättre sätt. Mycket kloka ord.

Mika said...

Bra skrivet! Håller med till 100%. Intressant att du tar upp det här med hanteringen från sjukvårdens sida, det är inte ofta det pratas om. Har liknande erfarenheter, behövde inte vänta lika länge, men att man får ringa runt till alla överbokade kliniker själv, väntetiden och att man förväntas vara "som vanligt" dagen efter är heeelt galet. SD kan dra åt helvete i största allmänhet..

Dvärghundspossen said...

En annan sjuk grej är också att man typ inte FÅR föda barnet och adoptera bort det om man skulle vilja. Det finns ju faktiskt kvinnor som av olika anledningar hellre gör så än gör abort, men det får man inte i Sverige. Om man inte gör abort, så blir man mer eller mindre tvingad att behålla barnet vare sej man vill eller inte. Jag vet att jag läste en artikel i DN för några år sen (en artikelserie om ovanliga familjebildningar) om en tonårstjej som faktiskt adopterat bort sin nyfödda, men hon hade stått på sej och tjatat som fan för att få göra det. Sen var jag i en internetdiskussion mer nyligen där en kille berättade om hans syrra som varit i samma sits. Hon hade berättat för socialen redan tidigt i graviditeten att hon tänkte adoptera bort barnet och varit tydlig med det hela tiden, men i slutändan blev hon mer eller mindre tvingad att behålla det trots att hon absolut inte ville bli mamma.