Det här med års-listor är inte riktigt min grej egentligen, jag får aldrig till dem. Men i år tänkte jag göra en och den är säkert svintråkig för er, men här är den, 2011 i parfym!
I januari var det en hel del Eau Mega, eftersom jag fick den i julklapp av pappa. Jag gillar ganska lätta dofter när det är kallt. Dels för att jag tvättar en del av mina vinterkläder mer sällan än sommarkläderna och tycker om att ha flyktigare dofter som inte sätter sig så hårt i dem och dels för att jag upplever att t ex citrusdofter sitter kvar längre när det är kallt. Bergamottolja försvinner ju snabbt som en nysning när det är över 30-grader ute och de flesta citrusdofter bara dör på mig i hetta. I februari kom min leverans från Tokyo Milk och då var det Crushed & Distilled och Excess som gällde. Crushed & Distilled är en typisk "söndagsparfym" för mig. På söndagar när jag är lite sliten vill jag skrubba hela ansiktet med salt, sanera tänderna med munskölj, duscha och sedan ta på mig något lätt som luktar lite salt. Den här har tagit platsen efter mina gamla söndagstrotjänare, Salt Air och Gin & Tonic från Demeter. Excess skulle visa sig bli en kärlekshistoria som skulle fortsätta hela året, men mest från Mars och framåt. Den är inte så kryddig, det kådiga, sträva är tydligare. Den är precis tillräckligt intressant utan att vara helt överväldigande för vardagsbruk.
Sedan blev det April! Fick Hesperides från Fresh i födelsedagspresent av pappa (ja, han är min parfympimp varje gång han passerar en tax free affär eller ett Sephoras)och så länge det fortfarande var svalt nog för att de fina citrustonerna skulle stanna kvar på mig fick den hänga med. I Maj åkte jag till London med J, S och B för att se Suede 3 kvällar i rad på Brixton Academy. Då köpte jag Avignon på Libertys efter att ha trånat efter den ett bra tag. Jag hade länge letat efter en riktigt påträngande rökelsedoft och Avignon är för mig alla rökelsedofters moder. Jag tycker inte Messe de Minuit riktigt håller vad den lovar, Cinnabar var alldeles för påträngande och inte tillräckligt torr. Avignon luktar exakt som jag minns franska kyrkor på Atlantkusten. Gammalt torrt inrökt trä, inpyrd rökelse som nästan är lite frän, kall fuktig sten, ålder, katolskt. Den luktar heligt. Den fick inte vara en vardagsparfym, för jag är inte helt hundra på om det är hänsysnfullt att utsätta folk för den på tunnelbanan. Det ska väl dock sägas att jag har en rätt känslig näsa. Jag nyser hejdlöst av Mitsouko och klarar knappt av Angel. Men den har blivit årets festparfym, som ersättare för älskade älskade Tar, också från Comme des Garcons, som inte verkar gå att få tag på längre. I juni blev det varmt och då åkte min gamla sommarklenod fram: Mandragore från Annick Goutal. Den är kryddig och pepprig och mörk och precis vad jag älskar när det blir varmt. Den stannar länge på huden och utvecklas fint på mig när det är varmt.
Under Juli, Augusti och September fick Mandragore och Excess jobba dagskiftet i hettan medan jag och J låg i Tanto och läste Halfhead respektive The Pillars Of The Earth. Avignon fick ta nattskiftet och ta oss igenom nätter på Garage, Musikkafeet, Skansen, Tanto och Embargo. Jag har haft den där jätteflaskan Mandragore i lite över 5 år men det börjar bli dags att dra hem en ny från Ebay.
I Oktober åkte jag till London för att se Fields of the Nephilim och The Mission och plockade upp en flaska Tam Dao på Libertys. Avignon väckte under sommarmånaderna en längtan efter en lite lättare rökelsedoft med samma grundkaraktär som Avignon som jag kan ha till vardags. På min hud är Tam Dao exakt det. Den är inte lika frän som Avignon, lite tamare, men fortfarande väldigt torr och stenig. Tycker de flesta av Etros parfymer är för tantiga och damiga för min smak (sorry alla fumelövers, har so far inte fastnat för någon av dem) trots att det finns en hype kring dem bland folk som gillar sandelträ/rökelseparfymer. Sedan blev det kallare igen och då åkte La Bateleur, en gammal julklapp från gissa vem, fram igen som parhäst med Tam Dao ändra fram till den 21 December. Då knallade jag genom tax freen på Köpenhamns flygplats, såg Korres hyllan och sögs dit som av en magnet. Jag älskar Korres och hade inte greppat att de gör parfym. Men det gör de och O EM GEE vilken kärlek vid första sniffen Amber, Saffron, Cardamom var! Den luktar juligt, men det kådiga, hartsiga är lite tydligare, kryddorna känns ganska svala men ändå juliga. En kryddparfym för kallt väder, was I dreaming? I wasn't och den har nu gått och blivit julparfymen i hyllan. Hur många år tror ni flaskan varar...?
Om jag ska ge ett nyårslöfte inför 2012 så blir det detta:
Lägga mina små monster paws på en flaska No 25 Indochine från Parfumerie Generale. Det kommer sannolikt att innebära ett överpris på Ebay eller ett besök på Les Senteurs i London eller ett besök i Paris. Jag har en känsla av att jag skulle föredra någon av de senare!
4 comments:
Det här var en rolig och intressant text att läsa. Den fångade verkligen mig som är i början av ett relativt nyväckt parfymintresse. En sak jag har funderat en del på är hur andra, rent praktiskt, använder sina parfymer. Alltså vilket/vilka ställen på kroppen de sprutar på, hur mycket, "gnugga" eller inte gnugga osv.
Jag förstår ju att allt detta är högst subjektivt och att jag i slutändan gör som jag vill. Men. Jag upplever ofta att jag inte får den fulla upplevelsen av en parfym, att den liksom inte räcker ända fram och håller i sig så länge jag önskar. Misstänker därför att jag kanske har fel tänk när jag tar på mig. Men eftersom jag inte har någon som helst relation till hur mycket andra tar på sig vet jag inte om jag tar för mycket eller för lite. Vill inte förgifta min omgivning och fegar därför ur med att öka mängden. Jag ser att du har Le Bateleur, min senaste i samlingen, om du har lust, som ett exempel, hur gör du med den? Finns det några knep för att parfymen ska komma mer till sin fulla rätt?
Agnes:
Jag brukar t ex inte ha parfym på handlederna, utan lite högre upp på underarmen.
Brukar undvika att gnugga in den, trycker hellre armen mot halsen/nacken för att trycka av överskottet där. Sedan är det två sprej innanför tröjan i nacken, ett eller två sprej innanför tröjan i urringningen. Det ser ut som en liten morgondans när jag tar på mig parfym!
Vissa parfymer tycker jag sitter mycket längre, oftast de jag tycker luktar starkast. Brukar vara mycket mer sparsam med dem, men La Bateleur brukar jag dränka mig lite mer hedonistiskt i för jag tycker inte den är så påträngande. Jag tycker om att ha parfym där jag själv kan känna den och gillar inte att tvätta bort den, därav inget på handlederna utan högre upp.
LABGS: Tack för svaret!
Vilken enkel grej egentligen, men inte att förakta, att ha parfymen lite längre upp på armarna. Jag har själv tänkt på att den tvättas bort från handlederna men "löst" det genom att inte spreja där och kanske ta ett extra sprej någon annanstans. Jag gillar också att känna parfymen själv och därför är det ju bra att ha på armarna, de rör sig ju onekligen i ansiktshöjd ganska ofta. En del parfymer, som du säger, känns som att de sitter längre. De lite lättare parfymerna gör ju inte det men ibland kan det bli som att kläderna är bärare av parfymen och då kan den hålla lite längre tycker jag. Jag är nog för mesig när jag sprejar på helt enkelt.
Den där bläckfisken är väldigt snygg.
Post a Comment