Monday, January 23, 2012

I julklapp fick min sambo en diskmaskin.

Vilket ju är jävligt sweet. Nu har vi sedan dess kollat ut den modell, köpt den, hämtat den och börjat installera den. Idag var jag i en järnhandel och letade rätt på sista delan (förhoppningsvis!) för att få allt att funka. Under hela den här tiden har jag mött diverse skämt på temat. ALLA har frågat mig om jag inte är glad att jag slipper diska nu, när B står bredvid. En man frågade B varför han köpt en diskmaskin, när han har en tvåbent diskmaskin, höhö? And so on, i en evighet. Inte bara från män, ska sägas, men från många män över 35.
Jag vet inte varför alla förutsätter att jag är någon slags pushover som går med på att göra allt hushållsarbete hemma. Det är jag inte, kan jag meddela. Inte heller är B en total skit som förutsätter att det äe mitt jobb. Ibland bråkar vi om vem som diskar mest eller annat som rör hemmet och vem som lägger tid på vad. Även om vi spelar på samma planhalva vad gäller feminism och medvetenhet om strukurer så ser man inte alltid skogen för alla träden ibland. Därför bråkar vi om saker som att jag ibland uppfattar att min tid är värd mindre än hans. Att han helt oproblematiskt kan komma hem och sätta sig och spela tv-spel i en timme tills jag kommer hem och är dödens hungrig, medan jag hade spenderat den timmen med att göra tråkiga hushållsgrejer för att få det gjort. Jag säger inte att han gör fel. Men det blir problematiskt att han ibland blir irriterad när jag gör likadant: skiter i saker som behöver bli gjorda, inte tänker på att han är hungrig när han slutar senare än jag och surfar skor istället. Då bråkar vi om det och det är oftast rätt nyttigt. Jag tänker inte vara ett städande yrväder hemma för någon annans skull än min egen. Varför skulle jag?
Men jag är helt till leda trött på att människor omkring mig ständigt förutsätter att jag snällt inordnat mig i deras uppfattning om vad jag borde göra hemma.
Så nästa gång någon undrar varför jag föredrar "stängd verkstad", diskussioner med folk jag vet att jag får något vettigt ut av att diskutera med och ett smalt umgänge med folk jag inte behöver kallprata om skit med sö vet ni varför. För att jag inte vill umgås med folk jag tycker är idioter. De kan umgås med folk som inte tycker de är idioter.

4 comments:

Fiat said...

Word! Har pratat om att skaffa bordsdiskmaskin och jag vet inte hur jävla många som har sagt typ "höhöhö får du inte Alex att göra som du vill" alternativt (vilket nästan är värre för det är välmenande i all sin fördomsfullhet) "skönt för dig med lite avlastning nu när du ska bli mamma". GAAAH! Vad vet folk om hur vi har det hemma?

Candy said...

Men what, tycker folk på allvar att det är kul att dra sådana där skämt om att "du har väl en tvåbent diskmaskin"? Kan verkligen inte se humorn i det hela. Det är inte det att jag blir upprörd och bah: "SKÄMTA INTE OM KÖNSNORMERNA!"; jag anser ändå att man kan skämta om det mesta men kanske inte alltid... fast det där är ju inte roligt ens en gång. Vi har hört dessa skämt i decennier nu. Kom med nåt nytt! Dessutom verkar de där personerna ofta faktiskt hålla med om det de skämtar om, de bara framför det på ett lite "lagom lättsamt" sätt.

Och varför förväntar sig folk att man ska leva en könsnorm bara för att man är ett par bestående av man och kvinna? Förmodligen utgår de från sig själva, men det är ganska korkat. Jag tycker synd om dem. Det kanske jag inte borde göra, för det är väl lite nedlåtande att göra det. Men helt uppriktigt, så gör jag det. För fatta vad begränsade de ändå måste känna sig ibland? Typ: "nej, detta kan jag inte göra, det är inte mitt område... jag är ju man/kvinna!" Snacka om att inte utvecklas som människa om man lever så strängt könsnormativt.

Visst, jag är knappast perfekt själv. Ibland tänker och agerar jag väldigt stereotypt. Men för det mesta är jag i alla fall medveten om det, och de gånger då jag inte ser någon vettig anledning till att följa normen (jag menar de gångerna då min enda orsak är att jag blivit inlärd att göra det) försöker jag att leva utanför den. Istället för att följa den bara för att jag slipper känna mig dömd eller skämmas om jag gör som alla andra. I slutänden mår jag nämligen mycket bättre av att rota runt lite och komma fram till vad JAG vill göra, och sedan göra det oavsett det följer en norm eller inte.

Framför allt är jag inte en sådan idiot att jag skämtar på det där sättet. Eller vräker ur mig saker som min sambos "vänner" har gjort, d.v.s. då han gjort något relaterat till hushållsarbete eller då han ätit vegetariskt (jag är också vegetarian och givetvis får han göra som han vill, därför äter han fortfarande kött ibland, MEN han föredrar vegetariskt efter alla goda rätter jag lagat hehehe), så har han fått höra saker i stil med: "Men du är ju mannen i huset, du ska bestämma!" eller: "Jaha, så du får inte göra tvärtom för din flickvän, är du en toffel eller?" MMM HÄRLIGA VÄNNER. verkligen. inte.

S. said...

Va fan! Kör folk med sånt där på riktigt?

Ang. det Fiat skriver så hänger det där ihop med något jag tycker är minst lika störigt: bilden av flickvänner/fruar/sambos som bara tjatar och vill hindra killen från att göra roliga grejer, och som man helst vill vara ifred från.
(Jfr Lovefilm-kampanjen i t-banan just nu. Kan du inte hata lite på den LABGS?)

Julia said...

Jag frustar irriterat genom näsan å dina vägnar.