LIKE A BAD GIRL SHOULD

Ni ser ju själv hur snygg den här klänningen kommer att bli:

2012-02-02T08:38:00.001-08:00

Advanced Style

2012-01-30T16:26:00.001-08:00

Jo jag kollade på Fashion och den här mannen som har bloggen Advanced Style, med äldre stilsäkra kvinnor, var med. Det är ju lätt min favoritblogg när det kommer till streetstyle.
I programmet säger han "when you get to this age you just have to work with what you have got, when hour body is changing and getting old" och "they know what they like, they've had a lng time to find out and it's not about what's in, they just do it for themselves."
Och det låter vilsamt, skönt och roligt.
Varför kan man inte få känna ett lugn inför att jobba med det man har när man är 18-24-30-40? Varför måste man bli gammal och ha en osynlig kropp för att få bara låta den vara och klä sig efter vad den tycker om?
Jag vill klä mig så nu, som jag tycker om. Jag vill inte känna att det jag har inte duger för att jag är ung och borde kunna göra något åt allt jag inte gillar.
Jag är nöjd med min kropp just nu. Jag har en awesome gardrob full av kläder jag verkligen trivs i och tycker är vackra oavsett vad någon annan anser om dem. Jag behöver inte ha kläder på mig som andra tycker är smickrande eller slimming. Jag kan bara ha på mig vad jag vill och vila i att jag skiter i alla som inte fattar vad jag håller på med.
Lite som när jag var 16.
Tänk att man skulle behöva bli 30 innan man insåg att man hade rätt från början.

Jag satt med ögonbrynen upphissade till hårfästet hela förra veckan.

2012-01-30T04:52:00.000-08:00

Förra veckan fick man typ lära sig att "feminist" inte är en ideologi utan ett personlighetsdrag. Det var helt surrealistiskt.
Dvs, om någon som har hetsigt temperament, uttrycker sig illa, gillar att vara sarkastisk eller något annat som snarare har att göra med personens personlighet än med ideologin, då kan man tydligen ändå sluta sig till att personen inte är feminist.
Det var spännande att följa!
Men rövhål kommer i alla storlekar och utseenden. Så även feminister. En del har hetsigt temeprament och är snara att förolämpa meningsmotståndare, precis som människor från andra politiska ideologier. Ja, det är illa när feminister använder härskartekniker som går ut på kön, I agree. Det finns inget vettigt i att inte kritisera människor inom den rörelse man verkar för hur de uttrycker sig eller när de gör något man tycker är kontraproduktivt. Samtidigt måste man inse att alla andra inte har exakt samma agenda som en själv eller samma uppfattning om hur man bäst hanterar en viss situation.
Det finns folk jag tycker verkar vara idioter socialt, i sitt samspel med andra människor, men vars politiska analys jag fortfarande delar.
Det är klart att man ibland kan få lust att peka finger åt någon som kallar sig feminist och sedan inte beter sig som en eller agerar som en.
Men det finns så många olika tillfällen när man inte kan vara den perfekta feministen och lyckas leva som man önskade var möjligt i precis alla aspekter av livet. Att se en struktur och kämpa mot den är inte nödvändigtvis samma sak som att lyckas leva som om strukturen inte existerade.
Vilket betyder att ibland kommer en feminist att tycka att en annan feminist beter sig som ett rövhål. Men det kommer att hända inom alla andra politiska rörelser också.
Jag vet inte varför man bör vänta sig att alla feminister ska lyckas vara den perfekta förebilden ifråga om pedagogik i alla diskussioner alltid, alltid välformulerad så att alla förstår och samtidigt ständigt styrka allt med en akademisk hänvisning de råkar ha behändigt till hands, alltid på ett lagomt humör så att ingen blir sårad och alltid med acceptans och förståelse för alla som inte håller med.
Jag tror inte jag träffat en enda politiskt engagerad människa inom någon rörelse som lyckas med det alltid.

Snart Kite!

2012-01-27T12:27:00.001-08:00

Whistleblowers är hyllade, men inte om de är kvinnor som blåser i visselpipan när de ser patriarkala strukturer.

2012-01-25T03:20:00.000-08:00

Det är fascinerande, det här med patriarkatet, med kön och klass.
En kvinna i mediebranschen berättar om hur hon blivit illa behandlad av några äldre branschkollegor på en lunch. De har gjort anmärkningar på hennes utseende och klädsel och skrattat åt henne. De är alla män som är äldre än henne. De har gjort sig lustiga på hennes bekostnad på ett sätt som jag aldrig hört någon av de män jag känner som ofta träffar äldre manliga branschkollegor berättat om. Att de skulle ha fått sina kläder kommenterade med en touch av klassförakt och fått sitt utseende recenserat i förhållande till en snyggare man med finare bakgrund.
Men nu berättar hon om den här upplevelsen och hur obehagligt hon tyckte det var, särskilt för att det var kollegor inom samma bransch som trampade över gränsen för hur man behandlar andra kollegor.
Jag respekterar den berättelsen och hennes känslor.
Och oavsett vad man tycker borde man ju kunna sätta sig in i situationen, känslomässigt. Om man tycker snubbarna betedde sig heeelt okej så betyder det inte att man MÅSTE trampa på henne och ogiltigförklara hennes upplevelse.
En av de mest irriterande kommentarerna jag såg var ordagrant (och ja, den kom från en man):

"Roligt med feminister som vill hänga i miljö med rika män men samtidigt klagar på rika män. Byt miljö?"

Oooookej. Här hade vi en kommentar som dryper av så mycket olika äckliga saker.
För det första: om jag som kvinna har råd att gå ut och äta på dyra ställen där Rika Män™hänger, då kan och bör jag alltså vänta mig att bli behandlad illa av dem? Jag kan inte få lov att gå ut och spendera mina pengar på dyra ställen utan att vänta mig det av de män som har råd att göra detsamma?
För det andra: Är det garanterat att slippa bli behandlad illa av alla män som inte hänger på dyra ställen och ingår i gruppen Rika Män™? Och får gruppen Rika Män™bete sig som skit mot kvinnor överallt, även utanför de dyra miljöerna, sträcker sig privilegiet att förnedra så att säga ända till korvkiosken på Slussen? Kan fattiga män inte bete sig illa mot kvinnor?
Jag frågade om det inte var rimligare att de Rika Män™som inte klarade av normal vett & etikett lärde sig det och fick svaret "jo, men det kommer inte att hända".
Vilket leder mig till det tredje: Trevlig människosyn, sådär överlag! Så fort en man har pengar blir han sexist? Går den människosynen då igen men åt andra hållet också? Så fort en kvinna inte har pengar blir hon...?
Jag kämpar hela tiden som feminist mot de här typen av sjuka manssyn. Jag är feminist för att jag inte går med på att alla män är
1) "likadana"
2) konsekvent respektlösa mot kvinnor
3) tycker sexism är helt okej
Jag blir ledsen när folk påstår att man inte kan lita på några män, att man måste vara lite rädd för alla män och att alla män alltid kommer att tycka det är jul att skämta sexistiskt på min bekostnad och att jag kan vänta mig det. Jag är inte beredd att avskriva allt opassande, nedvärderande beteende från män med att "de är män". De kan ta ansvar för hur de beter sig, mot alla människor.
Av någon anledning blir en massa män ofta sura för det, för att jag tror att de är människor som kan hållas ansvariga för hur de beter sig alldeles oavsett vilket kön de förolämpar. För att jag inte går med på att ni är genetiskt programmerade till att vara sexister så att ni har en ursäkt för att inte fundera över ert beteende?
Ni kan liksom inte både ha kakan och äta den.
Men så här blir det ju hela tiden. Om en kvinna berättar om en obehaglig situation hon hamnat i, där det är för mig tydligt att det är den patriarkala strukturen i sammanhanget som föranleder att män tar sig friheter de inte tagit sig mot en annan man, då haglar alltid kritiken in. Om man vill jobba i en mansdominerad bransch får man "ta sådant" är en vanlig klyscha. Män som känner sig förorättade eftersom det är män son anklagas är plötsligt en del av just gruppen män (vanligtvis sådana som brukar hävda att patriarkala strukturer inte existerar, att män som grupp inte finns utan bara individer!) och tycker det är manshat. Sedan har vi alla som är kompisar med de som betedde sig illa som måste avrätta den klagande kvinnans karaktär helt genom en massa "sanningar" om hur hon är som person.
Om man som kvinna öppnar käften och påtalar en upplevelse från en patriarkal struktur inom en bransch eller på en arbetsplats så kan man vänta sig att få skit för det.
Varsågod för utmärkt exempel på att det finns patriarkala strukturer som fortfarande frodas och mår bra!

I julklapp fick min sambo en diskmaskin.

2012-01-23T04:30:00.001-08:00

Vilket ju är jävligt sweet. Nu har vi sedan dess kollat ut den modell, köpt den, hämtat den och börjat installera den. Idag var jag i en järnhandel och letade rätt på sista delan (förhoppningsvis!) för att få allt att funka. Under hela den här tiden har jag mött diverse skämt på temat. ALLA har frågat mig om jag inte är glad att jag slipper diska nu, när B står bredvid. En man frågade B varför han köpt en diskmaskin, när han har en tvåbent diskmaskin, höhö? And so on, i en evighet. Inte bara från män, ska sägas, men från många män över 35.
Jag vet inte varför alla förutsätter att jag är någon slags pushover som går med på att göra allt hushållsarbete hemma. Det är jag inte, kan jag meddela. Inte heller är B en total skit som förutsätter att det äe mitt jobb. Ibland bråkar vi om vem som diskar mest eller annat som rör hemmet och vem som lägger tid på vad. Även om vi spelar på samma planhalva vad gäller feminism och medvetenhet om strukurer så ser man inte alltid skogen för alla träden ibland. Därför bråkar vi om saker som att jag ibland uppfattar att min tid är värd mindre än hans. Att han helt oproblematiskt kan komma hem och sätta sig och spela tv-spel i en timme tills jag kommer hem och är dödens hungrig, medan jag hade spenderat den timmen med att göra tråkiga hushållsgrejer för att få det gjort. Jag säger inte att han gör fel. Men det blir problematiskt att han ibland blir irriterad när jag gör likadant: skiter i saker som behöver bli gjorda, inte tänker på att han är hungrig när han slutar senare än jag och surfar skor istället. Då bråkar vi om det och det är oftast rätt nyttigt. Jag tänker inte vara ett städande yrväder hemma för någon annans skull än min egen. Varför skulle jag?
Men jag är helt till leda trött på att människor omkring mig ständigt förutsätter att jag snällt inordnat mig i deras uppfattning om vad jag borde göra hemma.
Så nästa gång någon undrar varför jag föredrar "stängd verkstad", diskussioner med folk jag vet att jag får något vettigt ut av att diskutera med och ett smalt umgänge med folk jag inte behöver kallprata om skit med sö vet ni varför. För att jag inte vill umgås med folk jag tycker är idioter. De kan umgås med folk som inte tycker de är idioter.

Om kött och vänner och samvaro

2012-01-15T15:10:00.000-08:00

Jag har funderat lite på det där med vänner, inte minst efter Ribbings råd kring vegetarianer som gäster i veckan.

Ja, alltså att de kan ta med sig sin egen mat till en bjudning eller peta bort köttet ur maten och äta det som bjuds. Det var nämligen en vegetarian som kände sig förolämpad över att bli ombedd att ta med sig sin egen mat eftersom hen kände sig utpekat i sammanhanget. Och jag håller med, det blev hen ju.
Jag tycker att tar med sig sin egen mat som vegetarian, det gör man inom den nära familjen, inte på en bjudning.
Hur som helst så fick det mig att fundera kring mina vänner och hur jag umgås med dem och hur jag ser på premisserna för det. Umgänge med mina vänner är inget jag vill komplicera onödigt eller ha under former som jag behöva öva på. De är mina vänner, jag umgås med dem på premisserna att jag tycker om dem som människor. Vi har saker som är viktiga gemensamt och det gör att det vi inte har gemensamt inte måste vara ett hinder. Jag behöver inte att mina vänner tillhandahåller en perfekt kuliss för mig att lajva middagsbjudning till. Så jobbar jag med inredning, inte med folk.
Vidare är mat är inte "bara mat", annars skulle folk inte bjuda på just middag som ursäkt för den trevliga samvaron. Jag träffar ofta vänner utan att bjuda dem på middag, det finns andra umgängesformer om det här med mat nu är så jävla komplicerat. Ha coctailparties istället! Då kan man ha buffé med en massa matvanealternativ OCH tjusiga kläder.
Att bjuda på middag och inte se till att alla ens inbjudna gäster vars matvanor man vet om kan äta är otrevligt och arrogant. Det är ogästvänligt. Man torde ju rimligen veta vem man bjuder hem på middag? En måltid utan kött är inte en inkomplett middag, det handlar bara om fantasi och engagemang. Om du inte kan laga en festmiddag utan kött tycker jag du är en tråkig och okunnig kock. Jag bor med någon som utan problem skulle kunna servera en helt köttfri festmiddag i fem rätter som inte består av sallad och som för all del har gjort just detta en nyårsafton för 8 gäster. Inga problem! Folk som äter kött upplever jag ofta som väldigt upphängda kring just det, att det inte går att ha fest utan gåslever, hjort, hummer och så vidare. Det går utmärkt!
Jag vill gärna att folk som är middagsgäster hos mig ska känna sig välkomna i bemärkelsen att jag försöker se till att de kan äta och då i så stor utsträckning som möjligt samma sak som övriga gäster.
Om det nu är samvaron med vännerna kring middagen som är huvudsaken med sammankomsten tycker jag att ansträngningen att visa att de är välkomna och sedda är en viktig markör från värdens sida. Jag serverar hellre mat alla kan äta från grunden, med olika tillbehör som man kan välja till eller bort.
En gång tog en gäst med sig kött hem till mig för att han visste att det inte skulle serveras och strimlade det över en rätt som inte ens på restaurang är en kötträtt. Tog jag illa upp? Ja, ganska. Det var som att säga att det var jobbigt att komma hem till mig och att min mat var oätlig. Alla kring bordet KUNDE vid tillfället äta maten. Köttätare KAN äta vegetarisk mat utan att tumma på sin moralkompass, att äta kött ses vanligen inte som ett stort moraliskt ställningstagande som är viktigt för personen. Jag vet få som basunerar ut att de måste få se till att något dött idag, att det är viktigt för dem. Det var inte som att vi alla beställde pizza och valde olika toppings. Det var inte som att beställa olika saker på restaurang. Den här personen blev hembjuden på middag och tog med sig kött att lägga på maten för att han redan visste att han inte skulle få kött här. Han kunde faktiskt bara ha tackat nej och vid annat tillfälle föreslagit en middag på stan.
En vacker jävla dag sak jag skriva till Ribbing om DET!

2011 i parfym

2012-01-10T15:20:00.000-08:00

Det här med års-listor är inte riktigt min grej egentligen, jag får aldrig till dem. Men i år tänkte jag göra en och den är säkert svintråkig för er, men här är den, 2011 i parfym!

I januari var det en hel del Eau Mega, eftersom jag fick den i julklapp av pappa. Jag gillar ganska lätta dofter när det är kallt. Dels för att jag tvättar en del av mina vinterkläder mer sällan än sommarkläderna och tycker om att ha flyktigare dofter som inte sätter sig så hårt i dem och dels för att jag upplever att t ex citrusdofter sitter kvar längre när det är kallt. Bergamottolja försvinner ju snabbt som en nysning när det är över 30-grader ute och de flesta citrusdofter bara dör på mig i hetta. I februari kom min leverans från Tokyo Milk och då var det Crushed & Distilled och Excess som gällde. Crushed & Distilled är en typisk "söndagsparfym" för mig. På söndagar när jag är lite sliten vill jag skrubba hela ansiktet med salt, sanera tänderna med munskölj, duscha och sedan ta på mig något lätt som luktar lite salt. Den här har tagit platsen efter mina gamla söndagstrotjänare, Salt Air och Gin & Tonic från Demeter. Excess skulle visa sig bli en kärlekshistoria som skulle fortsätta hela året, men mest från Mars och framåt. Den är inte så kryddig, det kådiga, sträva är tydligare. Den är precis tillräckligt intressant utan att vara helt överväldigande för vardagsbruk.

Sedan blev det April! Fick Hesperides från Fresh i födelsedagspresent av pappa (ja, han är min parfympimp varje gång han passerar en tax free affär eller ett Sephoras)och så länge det fortfarande var svalt nog för att de fina citrustonerna skulle stanna kvar på mig fick den hänga med. I Maj åkte jag till London med J, S och B för att se Suede 3 kvällar i rad på Brixton Academy. Då köpte jag Avignon på Libertys efter att ha trånat efter den ett bra tag. Jag hade länge letat efter en riktigt påträngande rökelsedoft och Avignon är för mig alla rökelsedofters moder. Jag tycker inte Messe de Minuit riktigt håller vad den lovar, Cinnabar var alldeles för påträngande och inte tillräckligt torr. Avignon luktar exakt som jag minns franska kyrkor på Atlantkusten. Gammalt torrt inrökt trä, inpyrd rökelse som nästan är lite frän, kall fuktig sten, ålder, katolskt. Den luktar heligt. Den fick inte vara en vardagsparfym, för jag är inte helt hundra på om det är hänsysnfullt att utsätta folk för den på tunnelbanan. Det ska väl dock sägas att jag har en rätt känslig näsa. Jag nyser hejdlöst av Mitsouko och klarar knappt av Angel. Men den har blivit årets festparfym, som ersättare för älskade älskade Tar, också från Comme des Garcons, som inte verkar gå att få tag på längre. I juni blev det varmt och då åkte min gamla sommarklenod fram: Mandragore från Annick Goutal. Den är kryddig och pepprig och mörk och precis vad jag älskar när det blir varmt. Den stannar länge på huden och utvecklas fint på mig när det är varmt.

Under Juli, Augusti och September fick Mandragore och Excess jobba dagskiftet i hettan medan jag och J låg i Tanto och läste Halfhead respektive The Pillars Of The Earth. Avignon fick ta nattskiftet och ta oss igenom nätter på Garage, Musikkafeet, Skansen, Tanto och Embargo. Jag har haft den där jätteflaskan Mandragore i lite över 5 år men det börjar bli dags att dra hem en ny från Ebay.

I Oktober åkte jag till London för att se Fields of the Nephilim och The Mission och plockade upp en flaska Tam Dao på Libertys. Avignon väckte under sommarmånaderna en längtan efter en lite lättare rökelsedoft med samma grundkaraktär som Avignon som jag kan ha till vardags. På min hud är Tam Dao exakt det. Den är inte lika frän som Avignon, lite tamare, men fortfarande väldigt torr och stenig. Tycker de flesta av Etros parfymer är för tantiga och damiga för min smak (sorry alla fumelövers, har so far inte fastnat för någon av dem) trots att det finns en hype kring dem bland folk som gillar sandelträ/rökelseparfymer. Sedan blev det kallare igen och då åkte La Bateleur, en gammal julklapp från gissa vem, fram igen som parhäst med Tam Dao ändra fram till den 21 December. Då knallade jag genom tax freen på Köpenhamns flygplats, såg Korres hyllan och sögs dit som av en magnet. Jag älskar Korres och hade inte greppat att de gör parfym. Men det gör de och O EM GEE vilken kärlek vid första sniffen Amber, Saffron, Cardamom var! Den luktar juligt, men det kådiga, hartsiga är lite tydligare, kryddorna känns ganska svala men ändå juliga. En kryddparfym för kallt väder, was I dreaming? I wasn't och den har nu gått och blivit julparfymen i hyllan. Hur många år tror ni flaskan varar...?

Om jag ska ge ett nyårslöfte inför 2012 så blir det detta:

Lägga mina små monster paws på en flaska No 25 Indochine från Parfumerie Generale. Det kommer sannolikt att innebära ett överpris på Ebay eller ett besök på Les Senteurs i London eller ett besök i Paris. Jag har en känsla av att jag skulle föredra någon av de senare!

Den sorgligaste granen i år:

2012-01-07T06:08:00.001-08:00

Fanns på Alvestas tågstation den 28/12.

Om du inte vill misstas för en date rapist föreslår jag att du slutar uttrycka dig som en.

2012-01-05T16:59:00.000-08:00

Om man måste börja en text med att be om ursäkt för det man tänker säga i den är det väl rätt lätt att konstatera att vederbörande eventuellt borde ha hållit truten istället. Man är då farligt nära att avsluta nästa mening med "...men det får man väl inte säga i det här landet!!" Om man sedan så fort folk hunnit läsa den måste skriva en helt ny extra ursäktande text borde det vara ett kvitto på hur fel ute man var från början.
Vad kul att det är denne man som ska förklara för de som "inte varit ute i svängen" eller hållit på med "game och raggning" hur det funkar! Ni får ursäkta om jag skulle sky en bok om raggning med honom på omslaget som pesten.

Vi kan ju börja med den första texten. Varför gör den mig så pissed off? Inte är det för att skribenten lyckats pinpointa att det fortfarande är mindre dramatiskt för män än för kvinnor att ha haft många sexpartners i alla fall. Jag trodde att det var lite old news, men tydligen behöver uppfinnandet av hjulet konstateras om och om igen. Med det sagt menar jag inte att ingen kvinna någonsin resonerat eller betett sig så som texten beskriver. Det är nu en gång för alla så att det står alla inblandade fritt att ändra sig angående om de vill ha sex eller inte. En tjej som inte sagt "jag tänker inte ha sex med dig, bara så du vet" kan ha ändrat sig när ni väl kommit hem till sänghalmen. Och tvärtom, kan jag tyvärr upplysa om. Helt lagligen!
Det som gör mig tjurig är att texten befäster några jävligt trista fördomar om män och kvinnor.
För det första så kanske inte precis alla kvinnor är oroliga över sin slampstämpel exakt hela tiden. Det finns en massa kvinnor där ute som inte oroat ihjäl sig över sitt "rykte" när de valt att gå hem med någon de tycker är superhet första kvällen de träffar denne. How do I know? I freaking know a bunch of them! Om en snubbe dagen efter ett one night stand anklagar en för att vara slampig vet man att han är en idiot man aldrig behöver ringa igen. När man är så gammal att man börjar ragga på folk på krogen kanske man skulle lägga en del av högstadieattityderna bakom sig, även som tjej. Det är inte hela världen om en kille har en moralisk komass som säger att du är en slampa. Du kan bara skita i honom och aldrig ge honom tillfälle att oroa sig över din eventuella slampighet igen. Du behöver över huudtaget inte använda dina one night stands eventuella uppfattning om ditt "rykte" som måttstock för hur du behöver bete dig för att skydda detta "rykte".

Vidare kanske man kan anta att om en kvinna säger att hon inte tänker ha sex med mannen hon ändå kan tänka sig att följa med hem eller ta hem så kanske det är en fingervisning om att hon inte är fullt så extremt bekväm i situationen som den andra texten måste förtydliga. How do I know this? Cause I've freaking done it a bunch of times!
Jag har inget tre dejter innan sex-patos jag lever efter, men ibland vet man att man vill gå hem och ligga. Då kan man glatt göra det. Andra gånger vet man inte riktigt säkert. Ja, vissa gånger vill folk säkert testa hur personen reagerar på att man säger så till dem, kanske för att försöka bena ut vad för slags person det här är, om man nu precis träffat dem. Inte så konstigt kanske. Men jag har flertalet gånger sagt det för att jag ofta inte vill ligga med folk jag bara känt i 6 timmar ute på krogen, av flera olika anledningar. Jag vill t ex inte ligga med någon för första gången och vara helt galet packad. Jag vill känna att den här personen verkligen förstår att ett nej helt orubbligt är ett NEJ i alla sexuella situationer, att jag tror att den här personen är någon som greppat det. Jag kanske inte känner personen tillräckligt för att ha lust att ha sex med dem än. Med vissa vet man med en gång, med andra inte. Jag vill även påtala att det inte handlar om att alla kvinnor behöver ha "djupa känslor" för att vilja ha sex. Jag vill ha gjort bedömningen om jag kan lita på personen ifråga. Litar jag på att denne respekterar mina ja och nej? Litar jag på att denne använder kondom när vi kommer överens om det? Litar jag på att denne inte är Patrick Bateman?
Det är inte slutshaming det handlar om, det är att försöka undvika rapeshaming i efterhand när det står klart att man borde ha kunnat "vänta sig" att "titta på min nya 3D-tv" egentligen betydde sex.
Att säga "om du säger si kommer du aldrig att få ligga, men om du bara säger så här så kommer hon garanterat att ligga med dig samma kväll fast hon först sagt nej", det är ju inte bara att visa upp en helt vrickad syn på respekt för en sexpartner och deras tydligt satta gränser, det är ju även att porträttera alla män man tilltalar som aktörer i texten som totala svin.
Allt de ALLTID vill är att ligga och de vill ALLTID det. Ingen man har NÅGONSIN tyckt att det var okej att inte ligga med en tjej första kvällen han träffat henne, it's unheard of! Dessutom vill män ALLTID, har ni hört det? Om en man inte vill kan en kvinna alltså dra slutsatsen att han är impotent eller hon ful, för män vill alltid alltid alltid ALLTID ligga.

Den första exempelsnubben som säger "nej du är skyldig mig sex efter alla drinkar och allt hångel" är ju i alla fall helt tydlig med hur han ser på situationen. Den andra exemeplsnubben som enligt Dennis sköter sina kort rätt när han säger "nej sex ska vi inte ha" för att få tjejen att lättare ta steget hem till honom är ju ett större svin, om än i det fördolda. Det han säger är ju att om man hånglat en hel kväll man man inte INTE VILJA ha sex, men man kan vara omedveten om att man vill ha sex och då behöva luras in i en situation där man lätt kan välja att ha det.
Men alltså, jag har aldrig hört någon beskriva ett date raping-scenario tydligare! Hon är "inte medveten" om att hon trots att hon säger att hon inte vill ha sex ändå faktiskt vill det. Hennes nej är ett ja. Hon har bara inte insett det än, men det har han.
Way to go att skapa kassa stereotyper som gör det svårare för folk att ha sex utan en triljon udda strategier.
Problemet är att många killar som håller på med raggning inte verkar greppa att tjejer faktiskt vill ligga. De vill ligga lika mycket som killar. Problemet är ofta precis den kultur som Dennis text verkar inom och reproducerar. Texter som den här som porträtterar killar som ständigt jättekåta är ju precis det som odlar kulturen att går du hem med någon får du "skylla dig själv" eftersom man borde ha kunnat vänta sig att han skulle vilja ha sex även om ni kommit överens om att inte ha det.

Om ni tycker tjejer har svårt att fatta att de vill ligga så har jag ett bättre tips.
Here it goes: Låt henne inte få ligga. Tacka för kvällen utanför krogen och ring dagen efter. Eller ta hem henne och ligg inte. Folk har rätt att ändra sig angående vad för sexuell aktivitet de vill engagera sig i ändra fram till ögonblicket det ska hända, man som kvinna!
Vill hon ligga med dig kommer du att få veta det och kan hon inte förmedla det så att du fattar är det dags att hon börjar skylla sig själv för att hon inte får ligga och lära sig vara tydlig. Tex genom att fatta att det hon säger faktiskt gäller. Man kan inte rådissa en kille en hel kväll och sedan ta honom i slipsen halv tre och säga "ska vi gå nu?" Så sluta ställa upp på den behandlingen då! Hand i hand med det måste ju också killar våga acceptera tjejers tydlighet. Om du är rätt säker på att hon gillar killar men ger dig noll respons kan du ju sluta ragga, för hade hon velat ha dig hade hon gett respons. Det är dags att tjejer som inte kan vara tydliga börjar få skylla sig själv om de inte får ligga och ta lite ansvar för att göra sitt bästa för att vara tydliga med vad de vill. Att gå runt och anta att alla killar JÄMT vill ligga och kommer att kläcka ur sig en massa skitsnack de inte menar och direkt ljuga om sina intentioner är inte något som gör tjejer trygga i att gå hem med nya bekantskaper, det är precis DET som är en effektiv grogrund för alla sjuka spel som gör att folk kan skriva böcker som The Game som typ går ut på "klä dig färgglatt!!".

PS. Ett annat skäl att i framtiden stoppa allt den här snubben säger på stället det hör hemma, dvs i papperskorgen, är att han inte skulle tycka det vore OK om hans framtida son ville vara Lucia. Då skulle han ta ett "man to man-snack" med honom och säg att han ska bli kung bland tjejerna genom att vara tomte, inte Lucia! Wow, vilken modern och härlig syn på små barn! Kung bland tjejerna, minsann. Inget utrymme för en homosexuell son eller att framtida tjejer kanske skiter i om killar vill vara Lucia, här är det in med kidsen i den riktigt trånga smala könsrollsfållan som gäller!

Right, ska vi ta tag i det där jävla "tjejsamla" då?

2012-01-04T14:50:00.000-08:00

Men Språkrådet, vad trött jag blir.
Jag kan knappt med ord beskriva hur trött jag är på att "tjej-" fortfarande sätts framför saker för att illustrera att det görs lite sämre än om men vanlig människa skulle göra det. En man alltså. Ja, för att tjejsamla är ju om man läser språkrådets definition att vara lite sämre på att samla på saker och att nöja sig med det.
Precis som att en inte ska spela (fotboll, ishockey, whatever) som en kärring eller köra bil som en kärring, för då är man dålig på det, så kan man nu konstatera att om man samlar "som en tjej" så är man lite sämre på det. Om man vill vara bra på något är själva definitionen att inte göra det som en kärring.
För att liksom rättfärdiga den totala slentriansexismen i ordet försvarar man sig från språkrådets sida genom att säga att man tidigare haft med "tjejkött" (vilket jag först uppfattade som "snygg kille") men att de inte är ansvariga för ordet "tjejkast" eftersom det är så gammalt. Ojdå, så bra att det finns sexistiska uttryck som är gamla, då slipper vi ansvara för att vi fortsätter trenden!
Alltså jag orkar inte, ni ser inte hur ni själva skjuter er i foten när ni hjälper tilla tt cementera normer för att tjejer äter visst sorts kött (vilket jag är säker på skulle kunna kallas att välja "kärringkött" när män gjorde det).
Jag har teoretiskt inget emot ordet "tjejlyssna" eftersom jag inte uppfattar något nedvärderande i ordet, men jag fattar inte behovet av att definera att lyssna på samma låt om och om igen som något tjejer gör mer än killar och att det därmed är något tjejigt att göra. Dessutom kan jag tycka att ordet blir lite tainted av att nästan alla andra ord med tjej- i förledet betyder att man är sämre än en kille på det. Tjejlyssna gör mig helt enkelt misstänksam.
Att "fastslå betydelsen" av det är helt jävla onödigt av språkrådet eftersom det knappt använts innan språkrådet tog upp det! Tanten i intervjun försöker dessutom påskina att hon på något sätt "vet" att killar och tjejer gör det här olika och att de inte värderar det, bara noterar det. Då undrar jag spontant när hon sist träffade en tonårstjej, till exempel. För jag vet få som kan samla på saker med sådan geist som tonårstjejer. Jag vet folk som hade Spice Girls-everything i sina tonårsrum. Inte bara väckarklockan och och posters, utan dessutom alla skivor, singlar, böcker i massor utan dessutom japanpressarna av skivorna och böcker på språk de inte ens förstod. För paradoxalt nog är det väl ingen som skulle hävda att tjejer är dåliga på fandom och hur man då kan hävda att tjejer är kassa på att samla, det övergår i alla fall mitt förstånd.

Sån jävla tur man hade!

2012-01-04T13:57:00.001-08:00

Gick och vann Bare Minerals-tävlingen hos Bjooti!

Jag är en nostalgisk gammal synthare, ge mig lite rostig vittrande DDR-betong över gungande glasbryggor och gallrior any day

2012-01-03T05:16:00.000-08:00

Den här hösten har vågorna gått skyhöga i debatten om Slussens framtid. Kreti och pleti tycker något och den mest gångbara åsikten är att de som tycker annorlunda än en själv är idioter.
Tex så är det så att om man inte vill att slussen ska rivas så är man världsfrånvänd idiotisk kulturelit som inte begriper ett skit om vad som är hållbart i innerstaden. Man begriper inte heller att slussen DE FACTO är äcklig. Den är det! Tyst, du hör väl själv att den är äcklig bara av att höra vad som finns där.
Jag förstår ju varför folk vill riva den. Den vittrar sönder. Den passar inte så fint ihop med allt annat som har hänt med södermalm de senaste tio åren. Den genererar inga pengar.

Men om man stoppar alla logiska argument åt ena eller andra håller så kvarstår för mig: jag tycker Slussen är vacker. Jag gillar Slussen. Det är ett av mina favoritställen i Stockholm. Jag gillar funkislösningarna och vinklarna, formerna. De oväntade fönstren och lokalerna. Bara adressen Järngraven 3 ger mig gåshud, så vackert tycker jag den är.
Jag tycker om ställen där man kan se många lager av tid som samsas ovanpå varandra. Det finns inte så många sådana ställen i Stockholm.
Sedan jag flyttade hit 1999 har jag hängt kring Slussen nattetid som dagtid. Jag har varit kär i alla de sunkiga vittrande delarna med rostränder sedan dess. Inte bara för att jag hittat på så mycket skit kring Slussen, gått på klubbar, sprungit i gångarna under den om nätterna eller suttit nere på kanten vid Graven med hämtkaffe och bok, utan för att jag gillar sådana miljöer. Jag letade reda på dem i Malmö också innan jag flyttade. Frihamnen bakom Centralen med sina skrotupplag, övergivna muddringsverk och pråmar, tomma fabriker. Området kring Kockumskranen, torrdockan innan den blev igenfylld. Jag älskar övergivna urbana miljöer som liksom lämnats åt sig själva, att falla in i sig själva och vad väder och vind gör med matrial som rå betong och järn och tegel.
Jag gillar miljöer som känns som att stå inuti en Einstürzende Neubauten-låt.
Jag är bara en nostalgisk gammal synthare som gillar urban exploring och mina åsikter är helt ointressanta i debatten om ifall Slussen borde rivas eller bevaras.
Men jag ville ha sagt fort the record att jag tycker att Slussen är fruktansvärt vacker.

Jag hatar att "tänka positivt"

2012-01-02T10:47:00.000-08:00

En bloggare jag läser har fått ett canceresked och i samband med det valt att skriva öppet om det på bloggen.
I och med att hon skrivit om sitt cancerbesked har det dykt upp en diger mängd foliehattar i hennes kommentarsfält och de provocerar mig så outsägligt.
Det är någonting som gör att folk känner ett behov av att missionera till sjuka människor.
Någon säger åt henne att bara äta raw food. Någon säger till henne att inte äta vete och gluten för det försvagar immunförsvaret. Andra säger att hon ska gå med en penna på tvären i munnen så att kroppen tror att hon ler (?!?!).
Sedan har vi, förutom det lilla axplocket av crazy ovan, alla som säger att hon MÅSTE TÄNKA POSITIVT. Hon måste måste måste tänka positivt för allt handlar om inställning. Den och dens morbror fick minsann cancer och skulle dö men klarade sig eftersom han hade en så bra inställning och kämparglöd! Det var det som gjorde att han inte dog och BEAT CANCER, denna inställning.
Förlåt mig, men kan ni gå och sälja er bullshit någon annan stans?
Jag brukar försöka hålla ett öppet sinne vad gäller andras tro på övernaturligheter. Det skadar inte mig om folk i stillhet tror på troll eller jesus eller om de tror att det hjälper dem på traven genom svårigheter att be till dessa. Gift er i kyrkan all you want, men håll gärna ert hokuspokus för er själva, så håller jag mitt privat. Häx away så länge det bara gäller dig själv.
Att tränga sig på människor som är sjuka, som inte bett om dina hokuspokus-råd, är däremot djupt obehagligt. Tänk om alla som har lust att kläcka ur sig något hjälpsamt råd till någon sjuk bara höll käften istället och funderade på följande:
Varför behöver jag desperat få säga det här? Är det här verkligen det den här människan behöver höra i sin sjukdom? Varför vågar jag inte vara stöttande på den sjuka personens villkor, varför måste jag få vara stöttande på mina egna friska villkor?
Det verkar vara svårt att se någon annans sjukdom och sorg och bara erbjuda dem den hjälp de vill ha, istället måste man desperat få pracka på dem den hjälp man själv är mest bekväm med att ge. Det provocerar mig så oerhört.
Jag har en alldeles egen pet peeve med det här jävla mantrat "tänk positivt!"
Min mamma var sjuk i mer än tio år, från att jag var 12. Jag har sedan jag var 12 varit rädd för att hon skulle dö. Jag har alltid varit övertygad om att hon skulle dö ifrån mig i förtid. De gånger jag som barn vädrade min sorg och oro inför vuxna fick jag alltid samma svar: du måste tänka positivt och vara positiv för din mammas skull. Min mamma fick också höra det till leda, att hon var tvungen att vara positiv hela tiden. Jag vet att hon provocerades oerhört av att hela tiden bli tvingad att upprätthålla en fasad av att vara så himla stark och positiv i sin sjukdom.
Min mamma var inte glad och positiv. Hon blev arg, ledsen och deprimerad av sin sjukdom. Och rädd, gissar jag.
Jag fick under hela hennes sjukdomstid intrycket att alla vuxna omkring mig behövde att jag och min mamma skulle vara glada och positiva mer för andras än vår egen skull. Jag var rädd och ledsen och jag behövde få ventilera det och bli tagen på allvar, inte bortviftad.
Hon sa så många gånger att hon inte orkade träffa folk för att det kändes som att hon var tvungen att vara glad hela tiden och att hon inte orkade det. Jag fattar fortfarande inte varför hon hade varit tvungen att ständigt vara glad när hon träffade sina nära vänner. Jag tror att hon hela tiden bävade för att få bekräftelse på att ingen orkar med någon som är rädd, ledsen och deprimerad och behöver få prata om just det.
Att klara av att vara stark i en jobbig situation kommer inte av något magiskt hokuspokus eller pennor på tvären i munnen. Det kommer av att man får den typ av stöd man behöver av människor runt omkring sig. Att det finns folk som faktiskt vågar erbjuda ett stöd där de själva inte står i centrum med beskäftiga oombedda råd. Som vågar se när man är livrädd och vågar höra vad man är rädd för så att man slipper känna sig som om man hela tiden sitter i en bubbla ingen vill bryta igenom. Kom inte hit med din äckliga sorg och rädsla och tvinga oss att se att människor lider och dör, TÄNK POSITIVT! Om någon hade sagt åt mig att ha en penna på tvären i munnen hade jag sannolikt slagit dem.
Ibland är det som gör en starkast att få lov att bli sedd trots att man är obekväm. Ibland är det okej att vara svag när saker är jobbiga. Det är okej att ibland misslyckas med att orka ge det alla andra avkräver en för att de ska vilja umgås med en och ändå få känna att folk inte överger en.
När folk skriver att deras morbrors kompis överlevde cancer för att han hade så bra "inställning" är det också ett sådant jävla hån. Vaddå, så min mamma var inte bra på att överleva? Hon var trots god läkarvård för dålig på att tro att hon skulle bli frisk och därför dog hon, för att hon inte enligt någon jävla självhjälpskultur kunde tänka bort sitt reumatiska Sjögerens Syndrom, tänka bort vätskan i ledkapslarna, tänka bort vattnet i hjärtat och lungorna och njursvikten och det låga blodtrycket och multiorgansvikten?
När folk säger sådant, att allt handlar om inställning, hånar de mig och min sorg något så oerhört. Min mamma fick mycket god vård, men det gick inte att göra mer än vad som gjordes. Allt som provades var för hennes bästa och hon kämpade hårt men i slutändan räckte det inte hela vägen för att det var fysiskt omöjligt att bota alla de problem som uppstod i hennes kropp och påverkade varandra.
Eller det kanske bara är cancer som är en så mystisk sjukdom att det är legio att kläcka ur sig en massa dumt skit om hur man kan bota den med hokuspokus?
Varsågod för info: det kan man inte.

True Blood-granen:

2011-12-27T02:45:00.001-08:00

Jul

2011-12-25T02:05:00.001-08:00

Tog lång promenad på kyrkogården på julafton och lyssnade på Hurts för att orka vara socialt geni.

Att komma hem ska vara en schlager

2011-12-23T08:47:00.001-08:00

Fan vet om det ändå inte är mer som country.

Jesus i öronmuffar

2011-12-23T05:01:00.001-08:00

När jag är i Malmö gillar jag att gå till Mandala. Det är en liten affär full med häxigt hippeskit på Södra Förstadsgatan. Den är befriande ohipp och helt ohäftig. Man möts just nu av Jesus i öronmuffar. Här inne blandas kulturtanter i hemfärgat ylle som vill ha änglar, foliehattar i täckjacka som vill ha kristaller och ikoner, snubbar i byxor med för många remmar som vill ha drakar på motorcyklar i tenn och små gothtjejer som vill ha rökelse. De har allt. Drömfångare, den ena fulare än den andra. Alla upptänkliga varianter på redan nämnda tenndrakar. Vikingafigurer, runor, kristaller, änglar, tarotkort, katolska ikoner, allt vagt relaterat till tro på övernaturligheter av alla inrikningar och lite till. T ex scarves med döskallar och väskor med hampalöv.
Jag känner mig alltid litw lugn där inne.
Där inne är vi alla potentiella foliehattar och ingen dömer någon annan. Jag brukar köpa lite rökelse efter att noga ha besiktigat alla nya lyckokatter och asagudastatyer.

Unisextoaletter = världens undergång

2011-12-22T09:04:00.000-08:00

OK, så förra veckan fick vi via Newsmill lära oss att det inte finns några könsroller längre.
Först ville man ju bara jubla av lycka tills man insåg att det är ett ofantligt problem, detta med de allt mer utsuddade könsrollerna i Sverige, detta feminismens Saudiarabien (fnizz!).
Så här lyder titeln på spektaklet:"Statens genusvetenskap är en irrlära för förmörkade hjärnor". Vad betyder det ens? Vad är en "förmörkad" hjärna?

Nu lärde jag mig iofs veckan innan via Tanjas gästblogg hos Pelle Billing att "kvinnor funnits på arbetsmarknaden i tiotusentals år" samt att "feminister vill skuldbelägga snoppen", så jag känner mig rätt välbildad för tillfället och behöver väl egentligen inte den här lektionen i hur det gick till "I historiens gryning". Vilket btw betyder exakt vad? NÄR är Historiens Gryning? När människan börjar bli bofast? När man börjar tillaga mat? Industrialiseringen? När Gutenberg uppfinner tryckkonsten? När Kina uppfann tryckkonsten?
Jag vill bemöta en massa saker i den här texten men det blir väldigt svårt för den är så full av motsägelsefull skit.
Men nu tänkte jag såhär: vi behandlar texten som en fantasybok och diskuterar den utifrån de parametrar den själv ställer upp för sin världsbild. Det går nämligen utmärkt att diskutera ifall fantsasy är sexistisk eller inte trots att den utspelar sig i en odefinerbar medeltid där "män var män och kvinnor inte män och män absolut inte det minsta lilla omanliga". Så vi utgår från att I Historiens Gryning hade män och kvinnor olika sysslor i de samhällen som fanns I Historiens Gryning, utan att bry oss om att det funnits väldigt många olika civilisationer genom tidevarven med väldigt olika syn på manligt och kvinnligt.
Japp.
Att de haft det och att samhället varit fungerande betyder inte att det inte varit problematiskt för de grupper som pga sitt kön stängts ute från att delta i att forma samhället via politiskt deltagande, ekonomisk makt, handel etc. UPPENBARLIGEN har alla de här sakerna varit önskvärda för utestängda grupper att få tillgång till eftersom de kämpat för dem.
Kvinnor på 1800-talet var uppenbarligen inte nöjda med sin situation som den såg ut, annars hade aldrig suffragettrörelsen tagit form. Uppenbarligen har det funnits en konkurrens mellan könen, inte bara i och med industrialiseringen utan innan den också, då det faktiskt funnits samhällen där kvinnor haft politisk makt. Att nu komma och säga att kvinnor egentligen har bäst förhållanden om de håller sig till vårdyrken och är rundrumpade TROTS att vi alla tycker de ska ha rösträtt och få göra abort och att män mår bäst om hon inte byter fläktremmen själv och han får tjäna pengarna så att han kan ge henne lite pengar för att "bygga ett fint bo", det är jävligt förmätet. Det är att säga att kvinnor borde ta ett steg tillbaka inom yrkeslivet och att män borde ta ett steg bort från hemmet för att tjäna mer pengar. Tänk om vi är många kvinnor som fortfarande inte vill att våra lyckliga förhållandens ska bero på om vi är ekonomiskt undergivna vår partner, tänk om vi tycker att män är människor man kan prata med, inte korkade maskiner på anabola som inte borde få hålla i barn. Tänk om vi fortfarande är många som tycker att män och kvinnor kan få vara människor utan att behöva hålla sig inom vissa ramar för vilka färger man "kan" ha på sig, vilka yrken man "kan" ha och vilka sysslor som "naturligt" faller på ens lott hemma.
Detta presenteras i texten som någon slags universell sanning om hur könens biologiska förutsättningar helt dikterar deras önskningar.
Den här formuleringen står mig upp i halsen:

"Unga arga, muskelbyggda, proteindrickande, ofta dåligt utbildade eller arbetslösa män, attraherar plutmun - och bröstopererade flickor som klär sig och målar sig som strippor. "

Förlåt men vad för slags jävla klassförakt sysslar den här kvinnan med? "Målar sig som strippor", jag vet inte ens vad jag ska säga! Och att män inte vet hur de ska ragga på salladsätande kvinnor som tjänar sina egna pengar, kan skribenten idiotförklara män lite mer på lite mer respektlösa sätt?
Den där jävla valfriheten som det ständigt larvas omkring med, hur allt är OK så länge man valt det själv, det är som en pik inlindad i en komplimang som man fick av klasskompisarna på högstadiet. Typ "Oj vilken fin klänning, du ser inte så tjock ut i den!"
ALLT är OK så länge man valt det själv, precis allt! Carl Bildt, Carema, Fas 3, vi har ju valt att det ska se ut såhär själv via röstsedeln så det är helt OK att det är åt helvete. Om en kvinna väljer att stanna med en misshandlande man för att hon är rädd är det heeelt OK. Om en man inte vågar begära 6 månaders föräldraledighet för att det finns en kultur på jobbet att män inte är föräldralediga, då är det heeelt OK. Inga diskussioner om vad valfrihet är och att det oftast blir lättare att välja det alternativ som är norm/status quo för att slippa sanktioner behövs.
Förlåt, men tänk ve och fasa om man fick motorstopp på E4:an och en annan kvinna hjälpte en att fixa bilen istället för en ridderlig man? Varför ska män nekas att göra mysiga saker med sina barn till förmån för att någon jävla hylla behöver skruvas upp? Vore det en sådan jävla katastrof om kvinnan skruvade upp hyllan och han stekte pannkakor till barnen att man behöver spå världens undergång på grund av det? Liksom, jag tar personligen anstöt av att porträtteras så här som kvinna, att jag skulle se på män på det här sättet och att jag aldrig skulle kunna ha en lycklig relation om jag inte inrättade mig i normen eftersom män ständigt skulle känna sig hotade av mig.

Och vet ni vad, jag tycker att fäder/mödrar som vägrar vara med på sina barns förlossning ska ha skäll. Förälder är något man kan välja att låta bli att bli om det inte passar att ta hand om barn, oavsett vilket kön man har. Man kan inte komma och säga att män ska ha rätt att ta mindre ansvar i hemlivet, engagera sig mindre i föräldraskapet och barnfostran och sedan hävda att män ska ses precis lika mycket som likvärdiga föräldrar i vårdnadstvister, till exempel. Det kan ni ju tänka på, alla ni biologistantifeminister därute. Biologismen gynnar inte direkt mäns rättigheter att ses som likvärdiga föräldrar och det borde väl vara uppenbart vid det här laget.
Om män väljer bort barn och hem kan de tyvärr få komma att få betala ett dyrt pris för det om det vill sig illa. Problemet är att kvinnor inte kan välja att inte bli sedda som en riskfaktor för en potentiell arbetsgivare i och med att de kan komma att bli föräldrar när som helst eftersom de bär och föder barnet. Kvinnor kan inte välja bort den biologiska delen av föräldraskapet, men den måste inte förutsätta ojämlikhet i barnomsorgen eller att mannens föräldraroll är oviktig.
Det är ju den totala låsningen vid vad som får ingå i att vara en man eller kvinna som är dålig, inte att män tar hand som sin egen avkomma eller att kvinnor tjänar mer pengar än någon man i deras närhet. Eller för all del att en kvinna stryker sin mans skjortor medan han lagar garageporten. Det är den bisarra låsningen vid vad som är manligt kodade sysslor och kvinnogöra som sabbar för alla för ingen får någon faktisk valfrihet så länge det ändå är outtalat bestämt vad man SKA välja och vad som är "bäst för barnen".
And btw, vi är rätt många här ute som tycker att män med barnvagnar är rätt heta och ser detta tecken på förmåga att ansvara för barn som att de är lämpliga genpooler att beblanda sig med.
Ansvarsfull man= fet turn on.

-------------------------------------------
PS. Tack älskade Eff för korrläsningen!

Julklapparna!

2011-12-19T01:12:00.001-08:00

Skåda detta skamlösa försök att vinna innehållet i Bjootis 19:e adventslucka, mina julklappar! Temat i år är en lite 40-talsaktig pastellskala med silverdekorationer och rutigt band. Jag ville att mina julklappar skulle se ut lite som desserter eller smink eller en skönhetssalong på 50-talet. OK, överdrivet ambitiöst, jag vet, men jag tycker det är sjukligt kul att slå in paket.

Gotisk fredagsstämning? Check?

2011-12-16T13:06:00.001-08:00

Börja kämpa!

2011-12-12T12:27:00.000-08:00

När man inte kan säga det bättre själv säger man det bäst med en länk.
Ja, frågan är ju verkligen: var är alla jämställdister och antifeminister i den här frågan?
Det här är ju verkligen ett område där män blir duktigt diskriminerade och fråntagna sin makt över en otroligt viktig händelse i livet: att bli eller aktivt välja att inte bli förälder.
Jag gjorde en Pär Ström och googlade "Jämställdister p-piller för män" samt "Antifeminister p-piller för män" i tur och ordning för att ta reda på vad den osvikliga källan Googleresultatet har att säga i frågan. När man använder Googlemetoden för att få fram relevanta resultat tittar man traditionellt enbart på första sidan, så jag körde så.
När jag googlade jämställdister gick den första till forskning.se, nästa till en Flashbacktråd, nästa två till bloggen jag länkat först i det här inlägget.
När jag googlade på antifeminister var det första resultatet ironiskt nog från en feministisk blogg!
Efter det kom ett inlägg av Pelle Billing som inte agiterade i frågan, en tråd på Flashback, en till feministisk blogg och så där en bit ner, BINGO! En Newsmill-artikel och en länk till Herrpilleruppropet!
Men tji fick man, för sedan hittar man lite längre ner på googlingslistan info om att det är en grupp kvinnor som står bakom Herrpilleruppropet samt en länk till en blogg som verkar ta illa vid sig av det.

Den spontana undran är ju då fortfarande: varför gillar män att gnälla över att det är så orättvist att kvinnor har all kontroll över föräldraskapet samtidigt som de framstår som helt ointresserade av att agera i egen sak och kämpa för ett fungerande p-piller för män? Varför skriver ni inte debattartiklar och upprop och agiterande blogginlägg i frågan? Varför organiserar ni inte namninsamlingar och protester för att visa läkemedelsbolagen att det finns en efterfrågan?
Ska jag anta att ni inte vill ha någon makt i frågan och att det fortfarande är jävligt bekvämt att kunna skylla ifrån sig på kvinnor som inte tar pillret, som gör abort mot er vilja, eller låter bli att göra abort när ni inte vill bli föräldrar?
Sluta gnälla och börja kämpa!
Jag skulle vilja påstå att ni nog kommer att ha en massa feminister som mer än gärna stödjer er kamp och backar upp er i jämställdhetens namn!

Jag har sett mer striptease de senaste sex åren än jag trodde jag skulle få se i hela mit liv

2011-12-06T13:58:00.000-08:00

Det gör mig förvirrad. Hur hände det? Hur blev mina utekvällar sådana att en kvinna som till musik tar av sig outfits skapade endast för att kunna tas av på konstfärdiga sätt blev en normal del av underhållningen?
Svaret: jag började gå på burleskklubbar.
Jag har haft väldigt roligt på dessa klubbar! Det har varit underbara kvällar och fantastiska tillfällen att klä upp sig och ut sig. Jag ser mig själv lite grann som en deltagare i underhållningen genom att vara roligt och spännande klädd enligt temat för att hjälpa till att skapa stämning och jag njuter av det. Jag njuter av stämningen, att folk släpper lite på spärrana och på de här ställena njuter jag av att folk ska titta på MIG också som på få andra ställen. Annars kan jag vara lite obekväm med att vara för mycket i blickfånget men jag har känt mig så trygg på alla de här klubbarna.
Men jag är så sjukt trött på att 90 % av de burleska uppträdandena alltid slutar med tassels och twirling.
Tycka vad man vill om regelrätt striptease, mainstream eller med vintagefeeling, men det är helt ointressant för mig. Det är där jag skulle vilja säga att skillnaden mellan ett burleskt nummer och en helt vanlig striptease ligger: det finns något subversivt, något mellan raderna, inte bara något vacker utan kanske också något något udda. Lite sång, lite dans, lite naket. Inte alltid superglamoröst, inte alltid slätpolerat och perfekt.
Då och då är det artister av annat slag som gör sin grej utan att ta av sig kläderna på slutet på klubbarna. Då och då är det folk som strippar och lägger in något annat i det än att bara rätt och slätt dansa omkring och släppa plagg omkring sig. Det finns någon annan talang med i akten, eller något överraskande, något oväntat i sammanhanget. Men de börjar verkligen kännas som undantag.
Burlesk är just nu den perfekta ursäkten för alla och envar att ta tillfället i akt att strippa inför publik och inte bli dömd på samma sätt som tjejerna som strippar på regelrätta strippklubbar. Amatörer är varmt välkomna, alla kvinnor som kan tänka sig att ta av sig kläderna inför folk i glittrigt läppstift göre sig gärna besvär, oavsett bh-storlek! Eftersom bara själva inramningen tydligen helt befriar dem från alla associationer med mainstreamstripteasens sunkighet finns det inget som helst stigma i det. Det är ju bara det där lilla problemet att det faktiskt inte är någon skillnad på dem.
Ja, det skulle väl möjligtvis vara att fler storlekar är välkomna på de burleska scenerna. Det är en viktig del av min pet peeve med burlesksripteasen.
Det finns fortfarande ett så starkt förakt och stigma förknippa med "vanlig sriptease" där de riktiga proffsen inom mainstreamstriptease likställs nästan med prostituerade och är lite föraktade för sitt levebröd, medan glada amatörer är mer än välkomna inom den burleska stripteasen. Den burleksa stripteasen framställs gärna som något mer intellektuellt, mer uttänkt och alterantivt, en snäll och medelklassanpassad Dita von Teese-striptease i fina vintagedetaljer som ingen tar anstöt av, till skillnad från hårdblonderad, solbränd silikonstinn poledancing i neonstring.
Kanske för att det ger det hela en air av att inte var så hårt och farligt och destruktivt för de som deltar som för vanliga stackars strippor som säkert strippar för att de verkligen behöver pengarna, till skillnad från dessa glada amatörer som gör det gratis för att det är så KUL och en sådan KICK! (hade jag varit mainstreamstrippa hade jag nog varit topp tunnor rasande vid tanken på att folk utför mitt jobb gratis och dåligt) Annars är det lika välrakat, polerat, glänsande och tillrättalagt som vanligt.
För att inte tala om helt humorlöst. Kanske är det det jag saknar mest: det finns inga dråpliga inslag, inget oborstat eller vulgärt, inget okonventionellt i merparten av all burlesk striptease som framförs just nu på de scener jag besöker.
Att ENBART ta av sig kläderna på konstfärdiga sätt är inte en talang jag är så intresserad av att det blir begripligt för mig varför jag sett säkert närmare 100 stripteasenummer de senaste sex åren.
Allra mest besviken tror jag att jag blev på Mens Club, denna roliga idé om klubbar för kvinnor som tycker om att klä sig i kostym.
Jag var där första gången och den första stämningsdödaren var ju att trots stränga order på hemsidan om att det var kostym/frack/smoking, inga som helst klänningar eller kjolar, som gällde så möts jag i dörren av en kvinna i frackrock och nätstrumpor. Tekniskt sett hade hon ju faktiskt inte kjol, men hon hade ju inte heller kostym, smoking eller frack. Det var ju också tråkigt att till och med här var man TVUNGEN att vara sexig på ett male gaze-skadat sätt. Sedan blev det uppträdanden. Två av dem var burlesk striptease. Ja, vilket alltså var en regelrätt striptease i lite vintageaktiga kläder. (Uppenbarligen är det skillnad på akten att tappa kläderna om kläderna är från 40 eller 50-talet.) Man hade kanske kunnat vänta sig att det skulle komma ut en kvinna i frack och strippa av sig fracken, eller kanske en man i frack som strippade till damunderkläder, eller något annat lite i linje med kvällens könsrollsöverskdridande lek med kläder. Icke. Det var amatörer i glittriga trosor och tassels som inte kunde twirla.
Jag kände mig så jävla kapad då. Jag hade inte gått dit för att bli försatt i rollen av en man i proper frack som busvisslar och applåderar kvinnor som visar brösten för att underhålla mig. Det var inte en kösnrollslek jag var intresserad av att oförberett, eller alls, vara rekvisita i. Det gav mig absolut ingenting.
Det är en scen där kvinnorna är i majoritet och till och med här kan man inte riskera att inte vara sexig. Alla vill vara kittens, vixens och sirens, ingen vågar riskera att vara Babben Larsson. Det gör mig så jävla uttråkad.

...och såhär normaliserar man användningen av rasistiska glåpord:

2011-11-30T14:22:00.000-08:00

Går in på Bloggkommentatorerna och blir lite paff över att de skriver typ "vad är det för tattare som jobbar där?" ang en webbsida.
Det verkar andra i kommentarsfältet också bli.
Bloggkommentatorerna själva slår ifrån sig:

"Ojdå, det var väldigt vilket liv det blev kring mitt ordval tattare. Ingen jag känner använder ordet tattare när de menar Romer. Jag menade absolut inte Romer när jag skrev tattare. Om ni tolkade det så så ber jag om ursäkt. Tattare är vid sidan av den nedsättande benämningen på resandefolk, ett dialektalt ord som används i västra Sverige för någon som beter sig ohyfsat, respektlöst och dumt. Ni kan ju kalla mig för tattare efter detta om ni vill. ;) Ord kan ha flera betydelser och ordet tattare faller bra i mun när man pratar göteborgska. Kanske därför det har blivit avdramatiserat dialektalt sett eftersom det används relativt ofta här?"

Alltså maken till idiotiskt försvar för att få lov att slänga sig med precis vilka nedsättande uttryck som helst utan att behöva ta konsekvenserna av det har jag aldrig sett. "Ordet tattare faller bra i munnen när man pratar göteborgska", det är ju så man får lite flimmer för ögnen.
Jaha, så då är det okej om jag säger neger till folk hit och dit också, för det faller ju så bra i munnen på stockholmska? Särskilt när jag inte ens pratar om en person med svart hudfärg, utan menar någon som är dum, lat, primitiv och bra endast på saker där det krävs rytmkänsla. Ni vet, sådana fördomar som finns om negrer! Så jag tar bara ocks äger neger så fort jag menar vem som helst jag tycker är dum och lat, för jag menar då hjälper jag väl inte alls till att förstärka ordets negativa betydelser, eller hur?
Det spelar ingen roll att Bloggkommentatorerna tycker att det här negativa ordet inte åsyftar zigenare eller resande för er del eller i sin landsända, historiskt gör det faktiskt det i hela Sverige.
För att göra det extremt pedagogiskt: säger man någonsin tattare och menar något alldeles ovanligt bra, en positiv stereotyp för någon eller något det är åtråvärt att vara? Nej, precis. Då kanske det är dags att fundera över hur man själv en negativ bidrar till att sprida en negativ fördom kring gruppen genom ordet. De som inte har någon relation till ordet är inte de som blir kränkta av att det används nedvärderande.
Sluta ursäkta att du uttryckte dig rasistiskt och bara säg något i stil med "Förlåt, jag tänkte med röven, det bara slapp ut, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag ska anstränga mig för att tänka innan jag skriver i fortsättningen, naturligtvis förstår jag varför man inte kan använda nedsättande slang om en etnisk grupp man inte själv tillhör."

Liksom, vuxna kvinnor, VET HUT!

Stuff man gillar just nu:

2011-11-30T12:47:00.001-08:00

Jag är så jävla trött på allt ifrågasättande av aborträtten på senare tid

2011-11-20T07:49:00.001-08:00

Jag försöker begripa hur man kan tycka att den här samvetsfriheten det talas om att vårdpersonal ska kunna registrera sig för är oproblematisk.
I Norge kan ju vårdpersonal och läkare registrera sig för att slippa arbeta med att utföra aborter. Sedan står det tydligen sjukhusen fritt att inte anställa personal som är rgistrerade.
Jag förstår inte varför man inte kan välja att arbeta inom en annan del av vården om man inte vill utföra aborter. Det hade inte gått upp för mig att läkare och sjuksköterskor _tvingas_ specialisera sig inom områden de inte kan tänka sig att arbeta inom. Det är ju så det låter i mina öron, att stackars läkare tvingas arbeta inom mediciniska områden de tycker är förkastliga.
Valfriheten är ju också intressant i det att den är vansinnigt orättvis. Man väljer att arbeta inom ett fält där kvinnor har laglig rätt till ett ingrepp samtidigt som man kan registrera sig för att slippa utföra det ingreppet vilket faktiskt med tiden kan komma att inskränka den lagliga rätten till ingreppet i och med att tillgängligheten riskerar att försämras.
Nu verkar den inte ha gjort det i Norge i de områden som undersökts. Men det är viktigt att poäntera att det ju enbart gäller med den personal som arbetar där just nu. Personalstyrkan är ju en föränderlig faktor, på den här arbetsplatsen som på alla andra. Därför tycker jag det är problematiskt och lite för enkelt att som Paulina Neuding ( i SvD) skriva att bara för att det inte är ett problem där precis nu så är det inte troligt att det blir ett problem i Sverige om samvetsfrihet införs här. Vi vet inte om det här kommer att bli ett problem i Sverige förrän folk fått registrera sig och effekten redan är ett faktum. Vad ska vi göra om det visar sig bli ett problem, dra tillbaka samvetsfriheten och avregistrera igen?
Rätten och tillgängligheten till abort ska inte begränsas av personalens etiska ställningstaganden inom kommunal vård. Då tycker jag en får göra valet att söka jobb annorstädes.
Det finns privata kliniker som inte utför abort på sina gynmottagningar. (Ersta var en sådan för några år sedan om jag inte minns fel. Nu tror jag ev att Ersta lagt ner sin gynmottagning helt?) Till sådana kan man söka sig om man känner så starkt i frågan men ändå vill jobba med gynekologi.
Kommunal sjukvård ska inte utsätta sina patienter för stigmat att veta att det det finns folk i vårdpersonalen som fördömer deras livsval så hårt att de avsvurit sig avsaret att behandla dem.
Tänk om vi applicerade den här samvetsfriheten på annan vård, andra ingrepp. Det känns helt otänkbart att andra lagliga, frivilliga, livsförändrande ingrepp skulle begränsas av att vårdpersonal på ett privat etiskt plan motsätter sig ingreppet.
Det är helt absurdt att man 2011 sitter och behöver oroa sig för att kvinnors rätt till självbestämmande över den egna kroppen och rätten till önskat föräldraskap ska begränsas av andras moraliska dilemman.

När man jobbar för att begränsa kvinnors frihet på det här sättet ska man vara på det klara med att man tar ett gigantiskt jävla kliv bakåt i tiden till.
Sluta vara så jävla 1800-tal och vetenskapsfientliga. Kvinnor är också människor och deras lagliga rättigheter ska inte i stor skala riskera att begränsas av vårdgivares privata moraliska dilemman. Det tycker jag bland annat Mats Odell kan ta och komma ihåg.

Fredag i malmö

2011-11-18T07:02:00.001-08:00

Efter frukost på Hollandia med Sara och Nene shoppade jag på SF-bokhandeln:

Samtal om vampyrer och häxor & chokladchampagne

2011-11-18T06:56:00.001-08:00

Tisdag:

2011-11-14T23:29:00.001-08:00

"Ingen ska behöva tacka en för att man väljer att inte vara otrevlig"

2011-11-13T11:52:00.000-08:00

Jag satt ju då och läste det där omtalade blogginlägget hos Medborgare X som uppmanar till att skjuta de som satt upp SCUM på Turteatern och där mitt bland alla kommentarer dök det upp något mycket intressant.
Mikael Sol har lämnat en kommentar om vilken god människa han är.
Jag tänker citera den i sin helhet här, eftersom jag inte gärna vill hamna på listan bloggaren för över vilka som länkar till inlägget (jag är helt säkra på att ni vet hur Google fungerar):

"Medborgare X: Psykologiskt har du hamnat i en svår situation nu. Det tror jag många förstår. Tar du bort en problematiska delen med adresserna kanske några du ser upp till och vars åsikter du värdesätter tycker att du ger upp din kamp. Att du lägger ner ditt flammande svärd. Jag minns själv ett inlägg från mitt tidiga bloggande för några år sen där jag skrev ett ironiskt inlägg. Jag hade tagit ett inlägg från Blondinbellas blogg och skrivit om den en hel del. Skojat till det, så att säga. Jag hade dock med en killes riktiga namn och som i textens sammanhang framstod som våldtäktsman. Det visade sig vara en 18-årig grabb.

Hur fick jag reda på detta? Jo, jag fick ett förtvivlat mail från honom. Han oroade sig för vilka konsekvenser mitt ”skojiga” inlägg skulle få i hans liv. Han skulle snart gå ut gymnasiet och ville söka jobb. Arbetsgivare idag googlar arbetssökande och mitt inlägg var den första träffen på google om honom.
Först tänkte jag, ”Nä, jag har faktiskt skrivit ett briljant inlägg. Det är riktigt roligt. Jag tänker verkligen inte ändra i mitt inlägg! Skulle man ändra i en papperstidning? Nä, det går ju inte!”
Men jag är en vuxen man. Jag tog mitt förnuft till fånga. Till skillnad från tryckt media kan man ändra i texter, och dessutom kan man i tryckt media be om ursäkt när man gjort fel.
Jag vill inte skada någon annan människa, eller bidra till att någon riskerar att bli skadad eller trakasserad. Jag blev uppfostrad av en man att göra rätt för mig. En man som pliktskyldigt betalade skatt under hela sitt liv. En man som hälsade på sina grannar och inte gömde sig bakom gardiner. Varken digitala eller av tyg.
Så vad gjorde jag? Jo, jag tog bort den delen av mitt roliga inlägg. Inlägget var fortfarande roligt. Ja, till och med roligare eftersom det inte längre lämnade en bitter eftersmak. Och jag bad om ursäkt till den 18-åriga killen.
Vet du vad han gjorde då?
Han tackade mig … Då skämdes jag något så otroligt. Ingen ska behöva tacka en för att man väljer att inte vara otrevlig."

Det var ju många stora ord från den store konstnären.
Mikael har nämligen använt även mig i ett av sina konstverk till blogginlägg. Han skrev en parodi på en artikel i ETC. Under originalartikeln hade jag lämnat en kommentar. Under sitt eget blogginlägg kopierade Mikael in modifierade versioner av de kommentarer som fanns under inlägget på ETC, och klistrade också in samma avsändarnamn som lämnats på ETC, med länk och allt. Med andra ord: det såg ut som om bla jag lämnat kommentarer på Mikaels inlägg.
Nu var det så här att jag inte ville medverka i det här sammanhanget. Blogginlägget får inte en ofantlig extra dimension av att just min text ligger kvar så han skulle ha kunnat ta bort den. Han hade tagit min text, ändrat ett par ord i den så att den passade hans syfte och postat om den i mitt namn med länk till min blogg. Ganska taskigt gjort tycker jag.
När jag bad honom ta bort den hänvisade han till att det skulle förstöra konstverket. Jag bad honom flera gånger via Twitter att ta bort min text från sitt inlägg eftersom han faktiskt inte fått lov att använda den. Jag fick bara en massa hån tillbaka och ombads skriva ett blogginlägg om saken istället.
Någon vecka senare fejkar Mikael en liten intervju på sin blogg om de upprörda näthatarna som jag antar är en förklaring till bla varför han tycker att han får kommentera på internet i mitt namn. Den handlar om att det är fritt fram att driva med "puckon som kommenterar artiklar på internet". Det står ju Mikael fritt att tycka att jag är ett pucko. Det står mig fritt att tycka att han är en obehaglig hycklande rövhatt. Det betyder inte att jag har rätt att göra vad jag vill med Mikaels konst, text eller signatur.
Jag var dessutom inte otrevlig mot Mikael, jag skickade inga arga mail. Däremot fick jag en hel del konstiga mail som respons på kommentaren Mikael fejkat, vilket jag inte vet om han någonsin tänkte på.

Så när Mikael skriver den här kommentaren om vilken god jävla människa han är som kan be om ursäkt och ta bort saker han inte borde ha skrivit för att inte vara otrevlig så undrar jag: gäller det bara ibland? Skäms han inte nu, för att han varit otrevlig mot mig och till och med valt att fortsätta vara det efter att jag påpekat att jag tog illa upp och inte ville bli använd av honom i hans konst?
Känner han sig inte som en präktig jävla hycklare full av skit då, eller var det bara den där enda gången hans samvete slog till?

Snygg med vin, mvh Kärringen

2011-11-11T14:03:00.001-08:00

Fredag i ateljen:

2011-11-11T06:00:00.001-08:00

Torsdag:

2011-11-10T10:46:00.001-08:00

Den heliga konsekvensen

2011-11-09T08:38:00.000-08:00

Jag fick idag frågan varför jag var vegetarian.
Vilket var spännande, för det var ett tag sedan sist. Den här gången fick jag frågan om det var av etiska skäl.
När jag inte vill ta "diskussionen" brukar jag bara säga att jag tycker kött är äckligt och inte smakar gott, vilket är en del av sanningen.
Det är bara det att jag har upptäckt att det inte är ett godtagbart svar.
Om man inte äter kött vill folk veta VARFÖR och de vill få ett ordentligt svar. Trots att det verkligen inte är mitt ansvar att ge dem det. Idag fick jag t ex veta att det är obegripligt att vegetarianer vill köpa produkter som härmar kött om de nu inte vill äta kött. Alltså, jag tycker kött är äckligt av en massa olika skäl, bla för att det är muskler från djur. Jag tycker det är en offantligt äcklig tanke. Kötthärmande produkter är inte gjorda av djurs muskler ocv därmed är de inte äckliga för mig. Precis som det räcker för mig att en köttätare säger "jag gillar inte lamm för det smakar kofta", oavsett hur dumt det låter.
Jag märker att jag avkrävs en konsekvens i min vegetarianism som jag aldrig skulle drömma om att avkräva en köttätare.
Till att börja med vill jag då säga såhär: jag tycker inte man måste vara konsekvent. Mat är inte bara kliniskt bränsle. Mat är även kultur och barndomsminnen och habitus. Det är mycket känslor kring mat. Och det är väl därför folk frågar, jag fattar ju det. Men det är just därför de kanske inte borde fråga utan vara lite finkänsliga.
Folk vill gärna påpeka för mig när jag säger att jag inte äter kött att jag MINSANN äter ägg och ibland fisk, som om jag inte visste det själv. Eftersom jag då inte är konsekvent så får jag inte kalla mig vegetarian och därmed är jag helt misskrediterad i frågan.
Jag skulle till exempel aldrig drömma om att säga till en köttätare att de måste gå med på att äta alla sorters djur. Det är många som inte äter häst, hund, katt och marsvin av olika skäl. Känslomässiga skäl är okej, till och med norm, för vilka sorters kött det är okej att inte äta. Det verkar även vara okej att tycka illa om vissa livsmedel och undvika dem, t ex spenat, ärtor, bryssellål och vad mer det nu är som vanligtvis ligger på den där hatlistan. Däremot är det inte helt ok att av just känslomässiga skäl inte äta kött alls eller att som mestadels vegetarian äta bara några få animaliska produkter.
Jag kan fåhöjda ögonbryn när jag köper sojamjölk eller vegansk ost eftersom jag ju INTE ÄR VEGAN?!
Det verkar som att det uppfattas som helt orimligt att utsätta sig för plågan att äta sojaprodukter om man inte är vegan.
Men jag ser inte på mat så.
Mat är mer än så för mig, än två svartvita kategorier av köttätare eller icke-köttätare.
Jag orkar liksom inte med att FÖRKLARA mig hela tiden, att lunch ofta blir frågesport kring mina etiska värderingar och världsbild.

Onsdag:

2011-11-09T01:24:00.001-08:00

Stuff Moderaterna Didn't Do

2011-11-05T12:50:00.000-07:00

För ett tag sedan rasade en liten kommentarsdiskussion i min feed som tog avstamp i en av de mest infantila åsikterna jag vet, nämligen den att det är töntigt att vara "mot" saker, varför är man inte "för" saker istället?
Totally Mogi Style gick en tjej loss angående demonstrationen mot rasism på lördag och framförde det här argumentet. Sedan ylade hon vidare om att det var typiskt vänstervridna att vara emot saker och tycka att demonstrationer fyller en funktion.
Att man "inte ska vara emot saker" är ju ett argument som det inte går att svara på eller resonera kring. Vad för sorts kamp föds ur att ENBART vara för saker?
Det hela påminde mig om sist jag stötte på det resonemanget. Det var i ett sällskap där en tjej sa att hon skulle ut och demonstrera på första maj.
"Jaha, mot vaddå?"undrade en annan i sällskapet, varpå hon framförde att man minsann inte bör demonstrera MOT saker hela tiden, man kan demonstrera FÖR dem! "Jaha, men vad ska du demonstrera FÖR då?" undrades det vidare. Det visste hon inte riktigt, men hon visste att man demonstrerade FÖR saker på första maj.
Det är väl delvis korrekt. Om man demonstrerar för bättre arbetsvillkor demonstrrar man ju även mot något.
Jag satt där som en fisk med öppen mun och undrade hur det i samma rum kunde finnas 8 stycken 80-talister som inte visste vad första maj innebar.
Tillslut kom så frågan rakt ut "Jaha, men varför går man och demonstrerar på första maj då?"
Jag påtalade då att det traditionellt är en vänsterns och arbetarrörelsens dag. Som svar på det fick jag ett rungande "Neeeeej!"
Men alltså, JO, det är det, det är en dag när fackföreningar och arbetarrörelsen historiskt samlats för att lyssna på talare, belysa aktuella politiska frågor och känna solidaritet. Det är en högtid för arbetarrörelsen.
"Neeej, det är ingen vänsterdag!" fick jag igen och lite sura blickar. Jaha, men det är väl inte MITT FEL att första maj har den historia den har, fick jag lust att säga. Ni kan ju inte förneka det bara för att ni inte gillar det.
Jag kände för att fråga dem om de på allvar trodde att högern haft något med arbetarrörelsen att göra innan de senaste 6 åren då den försökt använda den som Kejsarens nya kläder för sin gamla politik, men höll käft.
Men det var lite på samma nivå som när folk försöker påtala att SD inte är rasister.
Nähä, men vet du något om SDs politiska historia då, vilka de vuxit ur och vilka organisationer de tagit medlemmar från?

Lille Kafka, han kommer inte att ha så roligt han

2011-11-01T17:13:00.000-07:00

När jag var yngre brukade jag känna att jag inte skulle duga som mamma och därför inte borde ha några barn.
Jag associerade det med en massa saker: min personlighet, mina intressen, mina låga perioder. Det enda som borde ha varit relevant var väl mitt ointresse för barn, men never mind.
Sedan började jag känna att jag kanske inte skulle bli en katastrofmorsa trots allt, det skulle nog kunna gå bra om det blev nödvändigt.
Nu däremot, har jag omvärderat igen.
Det GÅR inte att vara en bra mamma när den gängse attityden blad folk är att mammor, de ska jävlar i de korsfästas offentligt och jaktsäsongen är året om.
Om man inte ammar, då ska man korsförhöras om detta i tid och otid. Ammar man, då ska man sköta det ENBART bakom stängda dörrar där ingen annan behöver störas.
Låter man bli att ge sitt barn ett totalt överflöd socker, då ska man får höra hur jävla dålig mamma man är som BERÖVAR barn detta. Klär man dem inte könssereotypt ska man får höra vilken dålig mamma man är som BERÖVAR dem att få välja det själv.
Beställer man ett glas vin när man ammar riskerar man bannor från restaurangpersonalen.
Råkar man göra sin egen barnmat ska man få höra att man stressar andra mammor genom att vara så duktig och att man minsann inte vet bäst vad barn behöver, burkarna är JÄTTENOGA avvägda med vitaminer!
Ja, för alla kidsen dog ju till höger och vänster av vitaminbrist innan just burkmaten?
Det går inte att inte vara en dålig mamma eller en dålig mammaförebild.
Är man en mamma som bloggar, då ska man få all möjlig skit som bloggande pappor inte får, även om man inte är en bloggare som titulerar sig Mammabloggare.
ALLT man gör är fel.
Lille Kafka, han kommer inte att ha så roligt när han väl blir påtänkt, för han kommer att ha en konstant asförbannad morsa.
Och JA, jag tänker ha henom fastspänd i sele i barnvagnen, sedan tänker jag ha henom i sele i koppel så jag vet var jag har henom, så gjorde min morsa och det blev inget fel på mig (!).
Inte ska hen få nåt godis eller läsk heller för tro fan om jag ska laga hål i tänderna på en jävla femåring hos tandläkaren. Hen kan äta frukt. Det gjorde jag. Inga hål förrän jag var 13, minsann!!
Det här med Barbie och Stardoll kan i glömma med en gång. Jag tänker inte träna mitt bar till att bli en duktig liten anorektisk konsument som spenderar stardollars hela eftermiddagarna medan de väntar på att Ken ska komma hem från jobbet.

Så, nu har ni lite att vara arga över, vad väntar ni på, shoot!

Hej Lindex och Ewa Larsson!

2011-10-30T15:44:00.000-07:00

Kul att ni gjort en kollektion som heter Affordable Luxury! Den är snygg! Skulle gärna ha köpt en klänning därifrån. Synd att ni är idioter och bara gjorde den upp i storlek 42. Inte ens till ynka 44 går den. Jag menar, man fattade ju att ni aldrig skulle våga ta kollektionen hela vägen in i tjockisrutan, men come on. Lindex är ju ändå kedja vars framgång bygger på fula jeans för hockeymorsor och kläder för trendointresserade i storlekar den mytomspunna gruppen "vanliga kvinnor" får på sig. Bara för att ni bestämt er för att utforska det här med design lite mer kanske inte det måste gå hand i hand med att börja hata på folk som drar lite större storlekar än H&M's ungdomsavdelnings största. Det är fortfarande inte coola modebloggande teens som handlar på Lindex. Så ni kanske skulle fundera lite på hur det får kundgruppen som faktiskt frekvent fortfarande söker sig till er att känna sig när ni gör såhär.
Och PS. I England har alla kedjor kläder upp i 14, 16, 18 och 20. Vet ni vad som är bra med det? Jag som alltid varit en jättekvinna (haft skostorlek 41 sedan jag gick i sjuan och inte dragit mindre än en 42 över ryggen sedan 6:an och ständigt fått lägga ner byxor, inte hitta jackor med tillräckligt långa armar) kan faktiskt handla en kappa där! Och en skinnjacka! Som jag kan ha en kofta under!
Ni kanske skulle betänka att på reorna är det S, XS och XXS som hänger kvar på galgarna och fundera över storeksbredden i ert klädsortiment. Ni kanske skulle ta in några fler M, L och XL av en del plagg för att, jag vet inte, sälja fler av dem?
OK, det var bara det!

Fredag i London:

2011-10-23T06:31:00.001-07:00

Gör fint på jobbet:

2011-10-18T04:03:00.001-07:00

Glor på Legendary Pink Dots,

2011-10-12T14:54:00.001-07:00

Har svart läppstift.

Liten guide till suveränt sittande läppstift, the cheap way:

2011-10-09T01:49:00.001-07:00

Olika tips jag samlat ihop och kombinerat ihop till en liten rutin som funkar bra för mig. Alla produkter måste inte köpas på samma ställe och de är inte dyra. Eller ja, det beror ju på vad ditt läppstift kostar...

1. Peela läpparna! Gnugga dem med tex en tandborste eller en skrubbrondell och lite vatten (finns på apoteket för 24:-)

2. Fukta, men snålt! Annars kommer läppstiftet bara att kasa runt i allt fett. Jag gillar Carmex eller vaselin, men alla typer går bra så länge det inte är nåt skitläppsyl med ämnet Dimenthicone i. Silicon torkar bara ut läpparna på lång sikt även om det blir glatt och lent för stunden.

(3. Om du ska ha foundation är det nu den ska på! Den kan gärna blöda in en smula över läpparnas kanter, då sitter det bättre!)

4. Läpp-penna! Rita konturerna

5. Get some colour on! Snåååålt, i flera lager!

Råkade äta Spongebob Squarepants till lunch:

2011-10-06T02:56:00.001-07:00

Det här är en vegansk korv från en asiatisk livsmedelsaffär. Minns ej korvens exakta ursprungsland, men känner att de som tilverkat det inte har någon relation till korv. Till att börja med är den fyrkantig:

Konsistensen inuti är som tvättsvamp. Den ser ut som tvättsvamp och smakade faktiskt rätt mycket som om man stekt en gammal scotch brite i smör.
Här ser man hela den äckliga insidan bättre:

Vad den lilla plutten mitt i är? Ingen aning.
Men det var första gången jag spottat ut mat på säkert tio år. Helt vidrigt. Varning för fyrkantig svampkorv! Köp ej! Usch. Dyr var den också.

Boring.

2011-10-05T01:10:00.001-07:00

De kränkande är de mest lättkränkta

2011-10-02T15:43:00.001-07:00

Hur kul var inte de senaste veckorna då, när allt plötsligt handlade om de som inte kände sig kränkta av en etnisk karikatyrs rätt att göra sagda karikatyr för annars skulle de själva känna sig så himla kränkta?
Det har varit en hel del tankevurpor av episka mått som vädrats i diverse media!
Det gjordes bl a en bisarrt formulerad Sifo-undersökning av SVT i sann Newsmill-anda.
Det jag är förvirrad över är det här: vad BEHÖVER vi etniska nidbilder till?
OK, fine, säger du, men humor då? Och generaliseringar, kan man komma ifrån dem helt? Får man alltså inte skoja om generaliseringar? Eller på ett generaliserande sätt?
Men det är en annan sak att se utbredda vanor hos en etnisk eller kulturell grupp, att se mönster och strukturer gällande klädsel, normer, kroppsvård, vidskeplighet, what have you not, och teoretisera om det. Man måste inte diskutera sådana generaliseringar på ett sätt som automatiskt gör att "vi" är de goda och bra och att "den andre" är lägre stående, mindre civiliserad eller obildad.
Det är inte samma sak som att ett företag använder sig av en etnisk nidbild som logga för en produkt. Kudos till företag som inser att det är förlegat.
Varsågod och jämför med Minstrels eller Golliwoggs och tänker ett godis som matchar.

Vidare: bara för att en person av annan etnisk härkomst än vit och nordeuropeisk inte känner sig kränkt av en viss nidbild så betyder det inte per automatik att bilden inte är rasistisk eller att de som känner sig kränkta bör få sina känslor helt ogiltigförklarade.
"Tintin I Kongo" var uppe på tapeten som exempel ett tag. Jag tycker "Tintin i Kongo" är problematisk. Jag tycker även den har kvalitéer utöver rasismen. Man borde kunna skriva ett förord som förklarar det som förekommer i den i relation till när den gavs ut och varför innehållet är problematiskt. Jag har en mycket spännande bok i bokhyllan, utgiven så sent som -82 i ny upplaga: "Sibyllans Handbok." Den är full av skojiga magitrick man kan göra med saker alla har hemma, hur man spår i teblad, korttrick, ec. Och så ett kapitel om frenologi i slutet. Där står teorierna som personlighetens relation till nässtorlek, ariska knölar i nacken, huvudbredd, tjuvsenor, hudfärg osv som spön i backen. Helt oförklarat och odramatiskt.
Det jag inte förstår är behovet av att freda rätten att vara rasistisk. Eller för all del, sexistisk eller homofob. Det är någon ny form av martyrskap detta, att de som kränker känner sig ofantligt kränkta när de inte oemotsagt får fortsätta kränka. Där är det inte det minsta högt i tak eller tal om att "ha lite humor". Tala om offerkofta i kvadrat.

Ojojoj, det är en LITEN LILA KANT på pojktröjan, blir han bög då?

2011-10-02T12:04:00.000-07:00

Jag skulle vilja delge er en liten bit av min vardag. Det finns en konversation jag har oftare än andra när jag står och säljer barnkläder till folk.
Det är olika varianter på den här:
- Hej, du, den här bodyn, är den till en kille eller en tjej?
-Ja, jag kan inte säga det. Den är till ett litet barn, kille som tjej. Företaget har inte en delat upp det och preciserat, man får bestämma själv.
-Jamen jag tänkte på färgerna. Om man är lite känslig, tror du man kommer att tycka att den är för tjejjig då?
- Den är röd med orangea apor på. Jag tror inte du behöver oroa dig.
- Jooo, men det är ju en liten lila kant här, det kanske blir för.... ja.

Ja, på riktigt. Ni anar inte ens själva hur ängsliga föräldrarna är. Hur det ska PÅVERKA deras barn om de har "fel" färg. Det spelar verkligen roll. Det här är till barn som är så små att de inte är kapabla att välja själv. Föräldrarna väljer.
Det kan ni tänka på i hela den här genusdagisdebatten om att flickor ska får gå i rosa om de själva vill det. Klart de ska, men om man aldrig faktiskt gett dem olika alternativ att välja mellan, olika erfarenheter att bygga valen på, vad är det då för jävla valfrihet de fått?
Den här debatten handlar ju inte ens om barnen, den handlar om ängsliga föräldrar, föräldrar som har problem med sig själva. Föräldrar som inte drar sig för att gå in på bloggar som Underbara Clara och håna henne och hennes barn för vad hon väljer att klä barnet i. Det är de här ängsliga, mobbande föräldrarna som borde vara fokuset. Varför håller man på så i vuxen ålder?

Sexism, en av grundpelarna i bra musik

2011-09-29T06:22:00.000-07:00

Hela den här debatten kring vad man får rappa och inte får rappa har fått mig att fundera en del.
Inte minst ör hur tongångarna gick omkring debatten.
Alltså, att skandera "inga smala gussar" var ju bara lika illa som att säga "inga tjocka tjejer" och om inte snubben som skrev den låten hade klart för sig att feminister inte hatar smala tjejer för att de är smala och genom sin kroppsliga varelse råkar stödja rådande kvällstidningskonsensus om hur en kvinnokropp "bör" se ut så har det väl blivit uppenbart nu. Den feministiska kritiken har aldrig gått ut på att hata på smala tjejer, den har gått ut på att kritisera ideal och en hets kring att alla kvinnor borde vara intresserade av att jobba med sina kroppar för att uppnå dem. Feminister vill inte att alla kvinnor ska vara tjocka. De vill att alla kvinnor ska ha rätt att inte ständigt bli bedömda efter hur deras kroppar ser ut. De vill se en representation av fler typer av kroppar bland skyltdockor, modeller etc för att fler ska känna igen sig och för att skapa mindre ångest.
Jag fattar att den här snubben säkert trodde att alla skulle bli jävligt pleased över hans heroiska sätt att hylla tjocka tjejer. Det var bara det att han också tog sig rätten att skandera att vissa tjejer inte är OK på grund av hur deras kroppar ser ut.
Förhoppningsvis har han och några till fått sig någonslags nyttig ögonöppnare.

Sedan har vi hela det här med att musik man gillar inte alltid uttrycker åsikter man gillar.
Alltså, det är klart att man kan gilla en LÅT som har en sunkig TEXT.
Men sedan känns det som att det ändå är skillnad. Det är skillnad på vad man kan låta passera och vad som inte får passera.
Det är allt mindre OK att homofoba artister framför homofoba låtar, t ex inom dancehallscenen. Folk protesterar.
Det är inte heller OK att lyssna på vit makt-musik med hänvisning till att låtarna är så bra att man helt kan skita i vad som sjungs. Det är väl den musik där man ser budskapet som en större del av verket än musiken, musiken är så att säga bara ett fordon för lyriken att färdas i. Lyssnar du på vit makt-musik kommer folk att tro att du är rasist/nazist eller vad det nu är för strömning som förespråkas i verket.
Men när det kommer till tjejer, då är det fortfarande OK.
Jag mindes några tidningsartiklar om just homofob dancehall och behövde bra googla för att den här utmärkta länken skulle komma upp som träff nummer 2.
När det kommer till att uttrycka förakt mot kvinnor genom musik är det däremot en annan femma. Att fundera på vad det inslaget i musiken innebär skulle tydligen innebära ett alldeles för hårt slag mot konsten.
En skribent tycker att man ska ta diskussionerna i rätt forum istället för att stoppa evenemang med artister som propagerar för våld mot homosexuella i sina texter.
Det gör mig lite trött. Alltid någon annan stans, där man stör mindre, där ska man protestera. Man ska inte protestera på den arena där det man protesterar mot verkar.

När det kommer till musik är just sexism allas vår Kina Puffs-kines. Den är tydligen en viktig del av slutprodukten och denna kan påverkas så negativt av att kritiseras för att vara sexistisk att det är allt för farligt. Ta inte bort kineskarikatyren, det är ingen som menar något illa! Ta inte illa upp när du blir kallad hora för att du säger emot en rapare, det är ingen som menar något illa!

Värna konsten, liksom.
Kvinnorna och bögarna, dem kan vi skita i.

(Känner att det här inlägget inte var så strukturerat. Varsågod att fylla på/anmärka resonemangen, vill gärna läsa lite input)

Det börjar bli lite många nu...

2011-09-22T13:32:00.001-07:00

I your face, Pär Ström!

2011-09-18T01:52:00.001-07:00

Nu är jag inte involverad i hiphop, så jag ska hålla käften om den biten.

2011-09-14T01:02:00.000-07:00

För den förstår jag mig inte på. Så, nu har jag sagt det själv, ni slipper komma och kalla mig hora för att jag säger oinsatta saker om den här musikgenren. Vi lämnar de analyserna till de som vet vad de pratar om. Vilket inte är jag.
Men det sagt så är ju den här krönikan något av det skämmigaste jag läst på länge. Ja, skämmig är verkligen rätta ordet för nivån den ligger på. Really, i och med att åsikterna går isär i frågn kring vad som är acceptabelt att uttrycka i en låttext så "upplever feminismen sin största slitning någonsin".

Jag känner att jag måste ha missuppfattat något å det grövsta i den här debatten.
Jag trodde inte att Hedbergs text i Nöjesguiden handlade om vad tjejer får eller inte får sjunga med i för texter när de dansar på krogen. Eller andra tjejer sanktioner mot de som sjunger med i fel låtar.
Jag trodde den handlade om att män ständigt tar sig friheten att kommentera och bedöma kvinnorskroppar via olika medier, eller för all del, live ute på stan?
Just nu är det gångbart att skrika att smala tjejer ska ÄTA EN MACKA, ELLER NÅT!, vilket är precis lika illa som att kalla tjocka tjejer för Jävla Fetto!
Bara fucking håll käften och kommentera din egen jävla kropp eller nåt, jag behöver liksom inte höra vad du tycker om min kropp! Jag vill inte ÄNNU en gång få bekräftat att det är någon jävla snubbe som ska bestämma vad vi just nu får säga om kvinnokroppen, är det idag fult att vara för smal eller för tjock och hur ser det ut nästa år? Är det tvärtom då?
Att sedan komma och kalla den skribent som uttrycker det för hora, det är väl väldigt illustrerande i sammanhanget? Åh, nu gör den här tjejen inte som jag vill, alltså är hon en HORA! Trust me, jag är mer än van vid den retoriken och den hör inte hemma någonstans efter högstadiet för någonstans där borde någon ha uppfostrat bort det.

Feminismens största slitning? Inte är det interna debatter feminister emellan i alla fall!

OMG, APARTHEID!

2011-09-12T14:44:00.000-07:00

Ofta när det handlar om att "ta debatten" med SD eller att "aktivt låta bli att ta debatten med SD" så finner jag det mycket svårt att konsekvent göra vare sig det ena eller det andra.
För det första är det ju ibland svårt att låta bli att ta debatten, för att de faktiskt är rasister som kommer med rasistiska uttalanden och har en politiskt historia och grund som är minst sagt rasistisk. Bara Googla loss och kolla på gamla affischer från SD i Skåne. Och tro mig, jag är därifrån så jag minns affischerna från realtid om ni nu skulle tvivla på deras äkthet.
Så samtidigt som det enda vettiga man ibland kan göra är att just ta debatten så är det ibland så att det enda vettiga man kan göra är att garva åt dem för att de är sådan praktidioter.
Jag menar, Jimmys lilla hantlangare Brunell jämför separata grillar för nöt- och griskött på en jävla grillplats med apartheiden i Sydafrika på 50-talet.
Det är ju så man inte vet om man ska skratta eller gråta. Eller, man gör ju bägge delarna. Man skrattar för att det är så långt bortom korkat på den politiska horisonten och samtidigt är det så sorgligt. Hur kan man ens försöka diskutera politik på ett seriöst sätt med ett parti vars där en del av de mest synliga och hörda medlemmarna uttrycker sig såhär banalt och infantilt?
Det känns ju som att hon bara kommer att stampa i marken och säga "Du kan va!" och man försöker påtala varför hennes liknelse inte håller och hur bakvänd den är.
Vidare ser jag inte riktigt det stora problemet. Mitt liv begränsas inte av separata grillar för olika sorters kött. Det behöver ju absolut inte vara av religiösa skäl man inte kan äta ett visst sorts kött, det kan ju finnas andra, kanske mediciniska skäl.
Jag är tex vegetarian. Jag inser att min vegoburgare hamnar på samma stekbord som köttisburgarna. Men jag skulle uppskatta om de inte gjorde det. Om Brunell äter kött förstår jag över huvudtaget inte hur det påverkar hennes liv att människor har möjlighet att grilla olika köttsorter på olika grillar? Det kanske underlättare någon annans liv och det försvårar inte Brunells så vad fan bitchas det om?

Min stilla undran är, är det här något som Brunell kommer att göra vardagsaktivism av? Kommer hon klockan 03 en lördagnatt korsförhöra ägaren till Solgrillen om ifall de har separata stekbord för nöt och gris och vägra handla om de har det...?

Går ut, är snygg:

2011-09-10T13:54:00.001-07:00

Tredelad burk med skrivmaskinstryck:

2011-09-09T16:21:00.001-07:00

och det helt enorma habegäret:

2011-09-08T15:15:00.000-07:00

Indochine från Parfumerie Generale av Pierre Guillaume låter som den helt perfeka blandningen när man har letat efter bra träparfym, en bra rökig parfym och en bra kryddig parfym. Så ser det ut som om någon har slagit ihop en makalös blandning av alltihop, i en snygg flaska dessutom!
Nu behöver jag bara hitta en parfym som luktar tjära/gummi också, så kan jag slappna av ett tag.
Alltså PS, jag är lite trött på smink. It's all in on the perfume now!

Så vaddå, om man fick orgasm blev man inte våldtagen?

2011-09-07T03:03:00.000-07:00

Gick in på den här ljuvliga bloggen för att se vad bloggaren pysslat med sedan sist och det visade sig vara MASSOR. Jag förstår inte vad som fick mig att återvända och jag hade verkligen inte tänkt skriva något. Men det här ärkekorkade inlägget
gjorde mig för förbannad. Varför väljer jag att ta den här striden? För att jag tycker bloggaren i fråga resonerar som en idiot här.

För det första undrar jag: vet bloggaren hur en klitoris fungerar och var den sitter?
Må så vara att Freud hade sämre koll än vi har idag, men då kan jag upplysningsvis tala om att nervtrådar som har med klitoris att göra kan förgrena sig väldigt olika på olika människor och göra att man får orgasm på väldig olika sätt. Det är alltså inte bara den där lilla kvadratcentimetern som räknas. Nerverna förgrenar sig över så pass stora områden att det faktiskt inte alls är omöjligt att stimulera klitoris till att ge orgasm genom penetration istället för direkt stimulans. Att Freud påtalade att den sitter fel för att kvinnor ska kunna få orgasm under penetration är korkat. Vill minnas att ngn snubbe på Aftonbladet skrev en krönika med samma andemening i våras, typ att "Gud hatar kvinnor och beviset är att klitoris inte sitter i slidan". Helt idiotiskt.
För det andra: Bloggaren menar att inga kvinnor njuter av penetrerande sex, det enda som gör något sexuellt upphetsande värt namnet för kvinnor är klitorisstimulans som leder till orgasm. Det är det enda och allsmäktiga! Kvinnor som njuter av andra saker eller på andra sätt verkar ses som förrädare.
Well, vi är inte alla samma person. Vi njuter av olika saker. Sex som upplevs som att den andra bara runkar med hjälp av ens egen kropp, det låter inget vidare. Det låter som en sjukt självisk partner och man kan bara beklaga hans eller hennes taskiga inställning till sexpartners. Och ja, det är helt stört att man inte anses ha "förlorat" oskulden eller "haft sex" förrän man genomfört penetrerande sex. Sex är självklart så mycket mer (och annat!) än penetration och behöver för all del inte alls inbegripa penetration. Jag är med skribenten so far.
Nevertheless så finns det uppenbarligen kvinnor som tycker om att ha penetrerande sex och vill ha det Uppenbarligen även sådana som valt att inte ha sex med män eller leva med män. Bara för att de inte kommer av det betyder det inte att de inte njuter av det. Jag kommer inte av nackmassage heller, men jag älskar det, om jag får dra en lite billig parallell.
Sedan kan man ju inte heller helt bortse från att man kan tända så mycket på tanken på saker som man normalt inte skulle anses kunna få orgasm av att det ändå ger en sexuell njutning eller ökar möjligheterna för orgasm. Om man inte tänder på det man gör när man knullar, då tror jag det blir svårt att njuta av det eller ta sig orgasm. Nej, inte ta sig till, ta sig. Alla behöver inte ge en orgasmer hela tiden, man kan bestämma sig för att ta sig dem också.

Men sedan kommer vi till det som verkligen irriterar mig och det är när orgasm och våldtäkt börjar blandas ihop på ett mycket störande sätt. Och på ett sjukt respektlöst sätt, för den delen.
Ett sätt att visa att en våldtäkt verkligen är en våldtäkt vore att visa på om kvinnan har stimulerat sig själv för att komma under samlaget. Om hon INTE gjort det, då är det solklart en våldtäkt, för varför skulle någon kvinna välja att ha penetrerande sex utan att stimulera sin klitoris själv?
Om nu majoriteten av kvinnor kunde få orgasm av vaginalt sex, varför skulle då våldtäkt vara något att vara rädd för, då skulle ju alla kvinnor njuta av att bli våldtagna! Dessutom kan väl kvinnor som gillar penetration knappt ens anmäla för våldtäkt, jag menar, de borde ju ha njutit av den "så kallade" våldtäkten?
Om någon annan utsätter en för den brottsliga handlingen som är våldtäkt spelar det väl ingen roll om det fysiskt inte är ytterst smärtsamt eller obehagligt? Det är ju fortfarande jobbigt rent psykiskt att bi fråntagen kontrollen över sin kropp och vad som händer med den oavsett VAD för sexuella handlingar förövaren utsätter offret för. Att ge någon en orgasm är inte brottsligt, men att som en del i en våldtäkt ge någon en orgasm är en del av brottet våldtäkt. Det är själva tvångshandlingen som är brottet, inte bara effekten av den.
Att någon tvingar sig till tillgång till någon annans kropp och att göra saker de inte godkänt med den är det centrala i begreppet våldtäkt, utöver det skadas folk ofta (både fysiskt och psykiskt, men inte nödvändigtvis). Men att säga att en kvinna som inte stimulerar sig själv under sex per definition blir våldtagen eller att en våldtäkt där offret av förövaren blir stimulerat utöver penetration inte blivit våldtagen är inte bara absurd logik.
Det är även att spotta på en hel hoper våldtäktsoffer.
Det är inte så fräscht.

wishes for fall 2011

2011-09-05T14:03:00.001-07:00

wishes for fall 2011 by trendmaven-mxlix featuring metal jewelry

Vero Moda Very coat
$220 - asos.com

Don't Think Twice - Ballerina Closet - Svart - Vardagsskor - Skor -...
nelly.com

Dr. Martens lace up shoes
$148 - asos.com

Cambridge Satchel Company satchel bag
$254 - asos.com

Mint jewelry
199 SEK - nelly.com

ASOS metal jewelry
$15 - asos.com

Asos Geometric Pyramid Necklace
£8 - asos.com

Amazon.com: MAC Lip Care - Lipstick - No. 194 Cyber; 3g/0.1oz: Beauty
$32 - amazon.com

Asos Flat Round Sunglasses
$22 - asos.com

Livsnjutarkatten 3.0

2011-09-04T08:01:00.001-07:00

"Nothing tastes as good as skinny feels", jo tjena....

2011-09-01T15:01:00.000-07:00

Gick in på en träningsblogg. Såg en bild på en tjej och min första tanke vara "Herregud, är hon sjuk?"
Hon såg... tärd ut. Insjunkna ögon. Hängande, slappa kinder. Glåmig, trött. Mager, på ett sätt som inte alls såg ut att vara av bra anledningar. Sur min.
Bildtexten?
"KOLLA jag har gått ner 25 kg, jag ser så jävla fit ut, nu börjar jag komma i närheten av att vara ungefär halvvägs till min målvikt, WOOHOO!!!"

Jag visste liksom inte vad jag skulle känna då. Kände lite sorg, kände lite medlidande.

Se hit, alla sverigedemokrater!

2011-08-23T06:50:00.001-07:00

IKEA har fixat servietter till er nästa partistämma:

Ritualhataren

2011-08-22T14:27:00.000-07:00

Jag hatar ritualer.
Ja, jag vet att det låter lite sjukt, med tanke på att jag är någon som när depressionen sticker upp sitt fula nylle då och då lider av att ett helt gäng tvångstankar och tvångshandlingar ploppar upp som svampar efter giftigt kärnnedfall.
Eventuellt är det hårt länkat till vartannat, jag har aldrig närmare utrett just en frågan med ett proffs.
Sex år i KBT lärde mig en vettig sak om dem: det blir alltid alltid alltid ALLTID värre av att ge efter.
Föreställ dig: du är en sådan som ofta dubbelkollar att dörrar är låsta, plattor av, brödrostar urdragna, strykjärn avstängda innan du går. Halvvägs hem från jobbet en stressig dag blir du bergsäker på att du glömt en platta på jobbets pentry. Frågor som varför du just den här gången skulle ha låtit bli att stänga av den blir irrelevanta. Du är helt säker på att den är på. Allt kommer att brinna ner, folk dör, du är skyldig. Du måste åka tillbaka. Du vet att 99.5 % av alla gånger du dubbelkollar har du redan stängt av. Men du är säker på att det här gången är en av de där 0.5 p%. Du åker tillbaka. Den är inte på. Den är aldrig på. Och för varje gång du ger efter och stressar tillbaka över halva stan blir det lite värre nästa gång, aknske redan samma kväll när du är hemma och plötsligt är säker på att du inte bara vred av plattan, du VRED PÅ DEN IGEN innan du gick.
Man får aldrig aldrig aldrig ge efter. Om man aldrig ger efter dör de lite, tappar kraften. Ibland när jag har dåliga perioder tar jag en bild av det jag nojjar över innan jag går hemifrån. När tvångskänslan kommer säger jag "Jag har rätt, jag kan lita på mig själv, det här är bara ett utslag av ångest. Nu tänker jag titta på bilden av raden av gasreglade på spisen i min telefon som står på 0 allihop och sedan sätta mig ner, ta ett djupt andetag och tänka på det som egentligen stressar mig."
Och då känns det som skit, men bara en stund. Kanske känns det som skit att tänka på det som gör mig deprimerad, eftersom det ofta är typ mest är tanken på att depressionen aldrig helt försvinner oavsett hur bra livet blir som gör mig deprimerad, men det är på något sätt lättare att kunna tänka rakt på DET istället för att ägas av tvångstankarna. Det är lättare att sätta sig ner och grina över att jag aldrig kan bli så lycklig utan medicinenen stund och sedan vara klar med den sorgen en stund, istället.
Do I make any sense?
OK, jag skulle komma någonstans med det här.
Jag hatar alla typer av ritualer som hör till ett visst tillfälle eftersom det blir något tvångsmässigt med dem för mig.
Jag är inte konfirmerad, jag är inte troende, jag har inte tagit studenten utan hoppat av och läst allt via komvux, jag har ordnat exakt 1 födelsedagsfest på min egen födelsedag i hela mitt liv och jag kan inte hantera årsdagar. Jag förtränger dem tills de är över. Jag hatar ritualer så intensivt.
Således har jag alltid fasat inför att behöva gifta mig.
Inte per se att knyta det juridiska bandet giftemål till någon.
Men ritualen, jag pallar inte den.
Jag önskar mig verkligen det där rena, obefläckade, krångliga pappersarbetet och underskrifterna, som inte är nedtyngt av en religion eller gamla föreställningar om vad det innebär.
Jag vill inte ha en massa tomma, rituella kärl som skramlar ihåligt runt halsen på mig och ska berätta för andra vem jag är: guldkors, studentmössa, vigselring.
Jag behöver inte berätta detta för någon annan än mig själv.
Eller kanske en dag, för en enda annan människa, som inte kommer att kräva att jag bär något med mig för att visa vad jag lovat, mer än det jag ändå alltid skulle bära i hjärtat.

And let's face it, min vigselring skulle i princip behöva vara en faktisk fotboja för att jag inte skulle tappa bort den varje dag.

Polkagrismaräng

2011-08-17T09:13:00.001-07:00

What do I have to say about it?

Så jävla gott att man får hjärnblödning. Hejdå.

Historielöshet de luxe pisses me off

2011-08-15T02:39:00.000-07:00

Jag kan ju då säga att på min topplista över bloggar jag skulle rekommendera utan att tveka ligger just nu Verklighetens Smolk högst upp.
För det första för att de är så smarta och bra. För det andra för att när jag inte håller med dem så är de en av de intressantaste bloggarna att inte hålla med! Och det triggar mig. Och nu har de skrivit det här, Vilket jag förmodar handlar om det det där kolakokeriet med vintagefeeling som drivs av ett gäng brudar med alldeles för lite verklighetsförankring kring vad de gillar att historierunka till.
Ja, jag har sagt förut att jag är mer än lovligt trött på folk som inte bara klär sig strikt i vintagekläder med särskilt årgång, vilket jag är helt okej med och tycker är fint och roligt, utan också hela tiden måste lajva den tid de klär sig enligt. Oh! Vad allt är Rart! och Kära Hjärtanes en sådan tjusig liten sockerkaka! Nu ska jag minsann Arbeta i Fabriken och sedan ta på mig mina små handskar och gå ut på Galej på Danspalatset!
Noll koppling till hur kvinnors liv såg ut på den tiden när de här vintagekläderna var i ropet.
Och man måste väl inte gå runt och deppa över hur trist situationen fortfarande var för kvinnor på 40-talet bara för att man har 40-talskläder, men då kan man ha 40-talskläder men tala och bete sig som om man levde på 2010-talet istället. För det här kolakokningsstället är faktiskt mer fantasylajv än många fantasylajv jag medverkat i.

Jag tror att droppen för mig kom när jag på någon jävla vintageblogg såg någon föreslå att man skulle gå på Etnografiskas Voudou-utställning i tropikuniform.
Way to fucking go att romantisera kolonialismen. Ska ni gå på indisk restaurang i tropikuniform och linnekostymer och låtsas att ni är på ert teplantage proppfullt med slavar i Ceylon också, eller blir det för alldeles uppenbart smaklöst?

Hustlin' Britt

2011-08-14T11:13:00.001-07:00

Kan inte förstå att jag åhörde den här diskussionen mellan två av mina närmsta vänner på WoW:

Victor: Du! Alltså, biljetterna till Rammsteins best of-turne är slut!
Björn: Nej! Vad gör vi??
Vicotr: Alltså min morsas kompis, Britt, hon ha sagt att vi ska fixa dem på Blocket!
Björn: ALLRIGHT!

Mer Fremsley:

2011-08-13T05:30:00.001-07:00

Obehagligt att det är just drinken med det namnet som är o-vegan...

2011-08-13T01:40:00.001-07:00

Fremsley

2011-08-13T01:37:00.001-07:00

Anar ett visst mönster...

2011-08-11T05:27:00.001-07:00

You can crush us, you can bruise us, but you'll have to answer to the guns of Brixton

2011-08-09T06:41:00.000-07:00

Den här tweeten, som retweetats över hundra gånger, gör mig så jävla sur:

"The Youth of the Middle East rise up for basic freedoms.The Youth of London rise up for a HD ready 42" Plasma TV #londonriots"

Ja, för det är ju SÅ LÄTT att göra en så sjukt grund analys av vad som händer i London. Det som händer är inte opolitiskt bara för att de som gör upplopp inte har en politisk agenda som de ställer sig bakom.
Som om de här upploppen började för att alla ville ha en plasma-tv. Som om alla de som snor blöjor och barnmat gör det för att de vill leva i lyx och sus och dus och bara är för lata för att skaffa sig "drömjobbet" som gör det möjigt. Det är helt fruktansvärt att folk förstör sina egna områden, förstör affärsrörelser för sina grannar, startar bränder som riskerar folks liv och rånar skadade på gatan. Det är helt fruktansvärt. Men att säga att de bara gör det för att de åtrår matriella värden till skillnad från alla "goda" upplopp som är en kamp för demokrati är att förringa det som händer.

"Riots are about power, and they are about catharsis. They are not about poor parenting, or youth services being cut, or any of the other snap explanations that media pundits have been trotting out: structural inequalities, as a friend of mine remarked today, are not solved by a few pool tables. People riot because it makes them feel powerful, even if only for a night. People riot because they have spent their whole lives being told that they are good for nothing, and they realise that together they can do anything – literally, anything at all. People to whom respect has never been shown riot because they feel they have little reason to show respect themselves, and it spreads like fire on a warm summer night. And now people have lost their homes, and the country is tearing itself apart." -Penny Red

Lyssna på den här intervjun med Darcus Howe, and pass it on, för BBC kommer aldrig at sända den här intervjun igen. Det är synd för den är det bästa jag hört i sammanhanget:

Veckan som gick:

2011-08-09T05:15:00.001-07:00

Öl i Tanto med Edina Monsoon-väskan:

Sockerkringla innan paraden:

Kulturkärringar:

Om ni bara ska läsa en sak om upploppe i London,

2011-08-09T03:17:00.000-07:00

läs det här: Panic on the streets of London.

Varje gång får jag gåshud, en klump i magen, en stolthet:

2011-08-06T06:12:00.001-07:00

Om att lägga bort titlarna

2011-08-05T03:44:00.000-07:00

Min föräldrageneration, alltså i stor utsträckning de tidiga 50-talisterna eller sena 40-talisterna var en del av du-reformen.
De ni:ar inte folk och de har lagt bort titlarna. Det är ingen som säger "Hur står det till med Advokat A?" eller "Vad har Direktör B gjort i helgen?" vid middagsbordet. Inte heller när man pratar om folk säger man "Professor C är så otrevlig" eller "Doktor D är så förstående". Man talar inte om folk som om deras yrke vore det enda som definerade dem som personer eller vilken relation man har till dem. Det sätter inte deras rang. Det utgör inte den absolut största klangbottnen för allt de gör.
De har verkligen fundamentalt lagt bort titlarna, i alla fall språkligen.
Utom när det gäller en grupp, kan jag notera, här är språket fortfarande fullt av den där sortens klumpighet titlar ger (och nu noterar jag just nu endast den här gruppen och reserverar mig för att samma beteende sträcker sig till andra grupper som för dem är "den andre").
Nämligen, surprise surprise, homosexuella.
DÄR har man verkligen inte lagt bort titlarna! Alla de känner eller har i sin bekantskapskrets har sin ständigt sin sexualitet som ett jättestort visitkort kring halsen.
"Bla bla han den där arkitetken, som är homosexuell, bla bla!"
eller
"Bla bla den där frisören, bögen, bla bla!"
Jag nämner en vän som rest till Australien och genast kommer frågan "Är det han, den homosexuelle?" och man konstaterar att ja, det är min enda vän vid namn James, den enda James jag någonsin pratar om som reste jorden runt och då den homosexuelle James är den enda James jag känner så ter det sig naturligen så att den är den homosexuelle James som rest till Australien.
När jag lyssnar hör jag också att det får tolkningföreträde före allt annat för att beskriva personen eller tolka händelser.
Vari finns behovet av att ständigt påpeka, peka ut, urskilja? Är det verkligen så exotiskt med öppet homosexuella i mångas bekantskapskretsar i den åldern? Om det är det så kan det väl ändå inte vara nyheter att det inte ser likadant ut längre ner i åldrarna?
Det är dags att lägga bort den här titeln också.
Och så idare i evighet amen. Det verkar stört omöjligt att omtala en homosexuell person utan att varje gång man talar om denne inflika att man menar just den där HOMOSEXUELLA JURISTEN JOHAN, inte någon annan jurist som heter Johan som kan tänkas finnas i bekantskapskretsen, utan just han. Och det inflikas just som en titel, helt obroende av sammanhanget. Helt utan att nöden kräver att man preciserar att den här människan är homosexuell för kontexten av anekdoten eller för att göra informationen man delger relevant.
Jag uppfattar det inte som att de gör det för att vara medvetet otrevliga eller för att peka ut. De vill inte illa. Men mekanismen ligger så djupt ner att det är som en reflex att hela tiden påtala att den här homosexuella människan är just homosexuell.

Ruby thursday

2011-08-04T15:42:00.001-07:00

Jag drack en jätteöl. Alla andra drack normalstora öl.

Treats:

2011-08-03T07:55:00.001-07:00

Så Beyonce är först och främst... brun?

2011-08-03T02:42:00.000-07:00

Alltså Bloggkommentatorerna. Jag läser den bloggen, men de är lite av ett sorgebarn. De får hela tiden sig själva att framstå som två korkade bonniga brudar. Och jag menar inte att de har ett sådär uppfriskande ohippt förhållningssätt till hypade grejer, jag menar att de uttalar sig nedlåtande om saker de är ointresserade av och inte gitter skaffa sig koll på. Typ, mode. Fair enough.
Men ibland är det mest inskränkthet som kommer ut på sätt som känns rätt ofräscha.
Ibland känns de helt enkelt precis som de tonåriga bloggare de skriver om.
Typ som när de skriver om Blondinbellas inspirationskollage.
Blondinbella gjorde ett kollage med bilder och skriver att hon vill ha starka kvinnor omkring sig och inspireras av dem. Vad skriver Bloggkommentatorerna om Bellas pysselkväll??

"En kopp te? Hon kanske skall öppna ett café?
Beyonce? Hon vill kanske bli brunare?
Filippa? Hon vill bli politiker igen?
En flott lägenhet? Skall hon flytta?"

BRUNARE? Men vad är det för fel på er? Är det den första anledningen ni kan komma på till att hon skulle vilja ha en bild av Beyonce som inspiration? I kommentarerna föreslås det att det kanske är för kruvornas skull Beyonce är md, Bella är ju kurvig? Det är ju fan lika skämmigt det. Jag kan komma på tusen andra anledningar än hennes hudfärg eller hennes kurvor.
Typ det här t ex:

Alltså... ta fan och skäms på er.

Kaka, krage, kaffe:

2011-08-02T15:30:00.001-07:00

Livsnjutarkatten 2.0

2011-08-01T17:47:00.001-07:00

D.I.S.C.O!

2011-08-01T06:39:00.000-07:00

Igen, tack till Stelly for throwing this my way!

Hade en Niotillfemsk dag:

2011-07-31T11:43:00.001-07:00

Komplett med hemlagad tomatsås, gullig frukost och kreddigt rörstrandsporslin. Ibland skrämmer jag mig själv.

"Easiest way to have a beach body? Have a body, take it to the beach"

2011-07-29T06:33:00.000-07:00

Kissie, hon är inte så dum alltid. Trots alla sina störda dieter och photoshopningar så levererar hon här mitt i den här lilla guiden kring hur man snabbt blir snygg för stranden ett guldkorn av vett:

"4. Folk kommer vara för upptagna med sina egna kroppar..
Ingen kommer helt ärligt talat bry sig om du harlite hull på benen, för alla är redan så osäkra och fixerade om hur dom själva ser ut så jag lovar – dom kommer inte ha tid att tänka på hur din kropp ser ut.
Tyvärr är männsikor väldigt osäkra på sig själva overall så det du känner om din kropp, känner nog 90 % av alla andra tjejer också om sina egna kroppar."

Ja, jag ska inte säga att jag inte kunde uttryckt det bättre själv, eftersom det är precis det jag försöker göra här. Men precis så är det ju. Ironiskt att det är Kissie som fattar det innan VeckoRevyn, att ingen hatar dig för sakerna du obsessar över i spegeln, för de är för upptagna med sina egna lårnojjor. Man kan stå där och granska sin kropp och sina hangups och sedan ser man en tjej en tycker är fantastiskt snygg och inser att hon har ungefär lika fladdriga överarmar eller knottriga lår som en själv. Sedan måste man våga tänka tanken "Så VAD är det som säger att jag inte är lika snygg, varför gör mina celluliter mig skitful medan jag knappt tänker på andras, eller ialla fall inte tycker att det gör dem motbjudande?"
Nej just det. Ingenting.
Vet ni vad mitt kroppsprojekt varit den här sommaren? Att exponera en kroppsdel jag tidigare varit obekväm med att exponera för att vänja mig vid att den faktiskt är helt okej. Att jag inte måste dölja den för att jag är "obekväm" med den. Jag kan faktiskt anstränga mig för att bli bekväm med den.
Allt det där tjatet om att "det spelar ingen roll om den ser ut som ALLA ANDRAS, det spelar roll att JAG är missnöjd med den" är sådan jävla bullshit. Om du inte är missnöjd med den för att du tror att den påverkar hur andra ser på dig, vad består då missnöjet i? Det är bara hjärnspöken. Hjärnspöken är till för att skrämmas bort och det här hjärnspöket kysser jag adjö den här sommaren!

(Rubriken är ett citat skamlöst snott från en retweet som kom min väg för några dagar sedan. Kan inte hitta ursprungstwittraren. Vet du vem det var? Berätta i kommentarerna så jag kan kredda where kredd is due!)

Saxofonen, vart tog den vägen...?

2011-07-27T04:09:00.000-07:00

Ingen aning, men nu jävlar är den tillbaka!
I give you Lady Gagas "The Edge Of Glory"

&

Katy Perrys "Last Friday Night"

Last Friday Night innehåller inte bara Kenny G utan även en blinkning till en av mina favoritfilmer, Lost Boys. Ni vet vad den episka beachparty-scenen i Lost Boys innehåller va? Allt jag håller kärt på denna jord: blonda vampyrer, 80-talskläder och en långhårig saxofonist.

Det bästa jag sett på kanske tio år:

2011-07-27T03:55:00.000-07:00

Varsgod, ni kommer inte att kunna sluta kolla på den. Jag vill ha alla hans kläder, eller kanske vara en av tanterna. Tack Stelios för tipset!
Vad jag vill veta nu är: varför är han ej bokad till Pride??

Detta:

2011-07-27T03:48:00.000-07:00

...o_O?

Idag är en utmärkt dag att försöka göra något som inte bara handlar om dig själv.

2011-07-24T11:46:00.000-07:00

Jag sitter och följer nyhetsflödet och parallelt med det följer en Facebookfeed full av twibbon.
Nu vill jag inte vara den som säger att det är dåligt att visa sitt stöd för något genom en twibbon. Men om det är det enda man tänker göra tycker jag nästan att man lika gärna kan låta bli.
Att lägga till en liten logga på sin bild är nog den mest extrema formen av slacktivism jag vet. Att köpa ett rosa band eller en mustaschpin eller ha lila på sig den där speciella dagen är inte helt meningslösa saker.
Men att bara klistra dit en liten logga och sedan skriva "Ofattbart!!! :( :(" är helt meningslöst.
För att citera min vän som blev upprörd och bitter över sin feed igår när han såg kommentarerna och twibbonsarna från folk i sin gamla hemstad:
"Var var alla de här människorna när vi ordnade antirasistiska demonstrationer och ordnade aktioner? Var var de när vi protesterade mot främlingsfientliga gruppers demonstrationer och att de fick dela ut flygblad i skolorna? Var var de när de kunde ha engagerat sig i något som hade gjort lite mer skillnad än att klistra en jävla bild på sin presentationsbild?"
Jag förstår frustrationen och jag delar den. Tänd ett ljus eller klistra dit din lilla bild eller lägg en blomma någonstans. Men gör något annat också.
Idag är, vilket påtalats från flera håll, en utmärkt dag att göra något för demokratin: Gå med i ett demokratiskt parti eller ungdomsförbund.
Alla kommer att se terroristens egna pressbilder, läsa hans sista ödesmättade facbookstatus och läsa hans bok. Han kommer delvis att lyckas med sin PR-kupp. Så hedra Norge genom att göra precis det Stoltenberg bad om: svara med mer demokrati och mer debatt.

Men bara stanna på Östermalm då.

2011-07-21T05:27:00.000-07:00

Maken till korkad krönika får man leta efter.
Jag vet inte varför jag får för mig att Anitha Schulman ska vara vettig. Jag vet inte varför jag tror att Nyheter24 ska erbjuda mig något vettigt. Men det här var ändå det töntigaste jag sett på länge.
Short story: Hennes man, den helige Calle Schulman med välgörenhetsbloggen, slog ihjäl en ofarlig, fridlyst orm på sin tomt på Gotland. Och bloggade en bild på ormen hackad i fyra bitar.
Länsstyrelsen polisanmälde. Rättmätigen. Han begick för fan ett brott och dödade en ofarlig, fridlyst art och erkända det! Liksom, sluta tjafsa om att de anmäler. De har rätt! Hade du blivit sur om du fått böter för att du körde för fort mot rött för att du tycker polisen borde fatta att du är sen på jobbet?
Alla bölar om att det var så synd om baaaaaarnen som ju befann sig på tomten. Det var det inte alls.
Real fucking easy solution:
Ta inte ut småbarn i naturen. Inse att ni inte kan döda alla djur som kan tänkas komma i närheten av er gräsmatta, be it ormar eller getingar. Eller gå därifrån med barnen och gå sedan tillbaka och skräm bort ormen. Det är inte svårt. Man stampar lite i marken, hoppar upp och ner, petar på ormen med en spade. Jag, antifriluftsmänniskan, har klarat detta.
Och att sedan efter att ha betett sig som idioter börja gnöla över att Gotland borde sopa framför egen dörr innan man klagar på "fastlänningarna" som kommer dit och förstör, det är ju bara vansinnigt. Att kommunen har större problem och borde ta hand om sin "problemgata" i Visby där de ensamma mammorna bor. Jeezus, jag behöver en skämskudde som är så stor att den inte få plats i rummet när jag läser det här!
Bara ta och stanna på Östermalm om ni är så jävla rädda för varenda litet kryp som krälar omkring på er jävla 350 kvm-tomt, det är okej.

Disco Witch

2011-07-21T03:57:00.000-07:00

Kolla min nya ring! Jag vet att jag inte ser värst glad ut på bilden, men inuti sjunger små fåglar lyckligt över hur överjävla grym den här ringen är. Slå folk på käften med den kan man också.

Nej tack, jag vill inte ha en helt oätlig ätbar present.

2011-07-20T17:08:00.000-07:00

Den här bilden:

kommer från den här artikeln om ätbara gå bort-presenter.
Nu har jag två frågor.
1. Vad ÄR det egentligen i burken till höger?
För jag tycker det ser ut som strösocker, M&Ms, sand och havregryn. Och vad i helvete ska det föreställa? Någon sorts mûsli? snacks? En installation att ha i bokhyllan?
2. Vem fan kommer på den kombinationen och går själv med på att äta den?

"Alla mina kompisar säger att jag typ är den vitaste människan de känner, hi hi!"

2011-07-19T05:59:00.000-07:00

För några veckor sedan skrev Charlotta på Chic en sjukt korkad liten text där hon hånade Rumer Willis för hennes bleka hy.
Den kan ju Charlotta ta och skämmas för. Nice way of making a thousand teenage girls feel like freaks! Alla som kommenterat artikeln säger att de "inte har något emot Chic-tidninginen..."
Nä, men vet ni, det har jag. Jag gillar att läsa modetidningar. Vad jag gärna undanber mig är allt det hjärndöda tjafs om vems ben som är för bleka eller om Jessica Simpson är fet som alltid verkar följa med konceptet. Har därför helt övergett alla "damtidningar" och köper bara catwalk-katalogerna. Det är fanimej lättare att kolla på anorektiker i haute couture utan att få komplex när man slipper en jävla sideorder av idioti serverad av den redaktion som tycker att man bör se ut som dem. Tack men nej tack.
Men det var inte min egentliga huvudrant.
Min huvudrant var om det osm hände sedan, när en massa indignerade bleknosar blev irriterade. DET ÄR FAKTISKT JOBBIGT ATT VARA BLEK OCKSÅ! BOO-FUCKING-HOO!
Och låt mig bara for the jävla record state att jag i princip året om har en hud i kulören Minimjölk. Men är blåvitgrå. Vid extrem kyla blåvitgrå med röda kinder.
Jag har bränt mig illa för en sådär tio år sedan och har sedan dess inte solat eftersom jag får exem av solbränna. Jag har solfaktor 50 från April varje år. Nu är det inte ett stort problem, förutom det där snedsteget med monsterbrännan har jag hållit mig på den bleka sidan sen jag var sisådär 14. Jag gillar att vara blek och jag vill inte få hudcancer. Och jag vill inte se ut som en skrynklig handväska när jag är 50. För att undvika att få hjärnblödningar umgås jag inte med folk som behandlar mig illa eller är taskiga. De "taskiga" kommentarerna om min blekhet har alltså varit få och oftast vänligt retsamma. Jag umgås med andra indiebrudar, så det skulle bli lite väl mycket sten i glashus annars.
I övrigt har kommentarerna om min blekhet varit få och lätta att avfärda. Det kommer inte fram horder av brats till mig på Stureplan och förundras över min blekhet. Allmänheten kommenterar mig inte.
Det är helt enkelt inte ett så jävla stort problem för mig. Plus att jag ju eftersträvar blekheten själv.
Det verkar även de här tjejerna göra, för de säger att de är såååå nöjda med sin hudton, de bara vill slippa kommentarer! Jag förstår det. Jag är med Maggan Ribbing här. Folk säger dumma saker för att de inte tänker sig för. Förslagsvis påpekar man att det inte var så trevligt sagt och att man undanbeder sig kommentarer om sitt utseende.
Men sedan kommer det absolut dummaste.
Kommentarer i stilen "Tänk om man sa så om svarta människor, 'gud vad svart du är?' Va, det vore inte okej, va, va?!"
Tillåt mig att dunka huvudet i bordet några gånger.
Ni menar på fullt allvar att ni inte förstått att människor som är icke-vita ständigt får kommentarer om sitt utseende, hudfärg och ursprung? Ni har inte läst om folk som blir arga för att deras barn omnämns som "små chokladbarn!" ? Ni har inte heller noterat att t ex modevärlden i princip gärna vill hålla sig kritvit? De flesta skyltdockrona ser ut som det vi uppfattar som vitt och västerländskt. Kolla visningarna på Style.com. Det finns produkter som gör att folk blir mer solbrända. Men det finns även produkter som ska bleka huden, främst i ansiktet. Trust me, de riktar sig inte i första hand till vita människor. De flesta damtidningar har sminkreportage med vita kvinnor i produkter för vita kvinnor, trots att det rimligtvis borde finnas ganska många icke-vita konsumenter att nå via dem, istället för specialiserade tidningar?
Det må vara trendigt att vara solbränd, men det har ju ingenting att göra med att vara icke-vit.
DET HÄR, mina vänner, är en av de få gånger jag tycker ordet offer-kofta är jävligt på sin plats.
När man inte hittar något annat att gnälla över, då koketterar man över att man är så vit att andra vita människor kommenterar ens extrema vithet. Man är så jävla clueless kring att man ÄR normen att man är helt blind för att denna vithet ger en så jävla många privilegier att det är helt absurdt att ens jämföra den med kommentarer kring icke-vitas hudfärger.
Det gör mig så jävla irriterad.

Way to go Casino Cosmopol!

2011-07-16T01:49:00.000-07:00

Men vad är det här? Världens suraste brudtärna är full och grinig för att tvingats ha en sjukt ful klänning som får henne att känna sig som en stor present, en frisyr som uppenbarligen inte ska ta uppmärksamheten från bruden och nu förlorar hon dessutom på rouletten? Ingen bra kväll.

En typ av hjärndöd kommentar jag verkligen fått nog av:

2011-07-13T10:20:00.000-07:00

"Men hallå, alla ni som bryr er om djurrätt och är vegetarianer, slår ni aldrig ihjäl myggor eller??"

Jo, vet du vad, det gör jag.
Men jag fångar inte myggor i miljontal och plågar ihjäl dem för att jag tycker jag har rätt till det och för att det är roligt och skönt och gott. Jag gör inte en sport av att döda dem.
Och jag föredrar att använda myggmedel så de håller sig borta från mig istället för att hålla på att döda dem, det är mycket vilsammare.
Så om du i självförsvar slog ihjäl ett djur som attackerade dig för att det var enda utvägen skulle jag sympatisera. Ja, även om det vore mitt husdjur och det skulle göra mig ledsen.
Men folk som slår ihjäl djur de hade kunnat skrämma bort, släpar ut sina ungar i skogen och slår ihjäl djur som bor där bara för att de råkar komma i närheten, skaffar husdjur som de håller på ett sätt som är bekvämt för dem men plågsamt för djuret de låtsas att de bryr sig om, eller letar reda på djur som aldrig stört dem och dödar dem, er har jag ingen sympati för.
Högt på den här listan över saker jag hatar är folk som fiskar "som sport".
Att hålla på och dra up fisk, kroka av den och slänga tillbaka den för att det "är kul" får min mage att vända sig.
De här argumenten är liksom dumma på pin kiv. Det är som att de som säger det bara brinner av en längtan att få visa hur korkade de är.
Kommer antagligen från samma människor som inte drar sig för att kläcka ur sig "Öhöhö, varför är det ok att säga vitlök men ej negerboll?"

Stammisen

2011-07-13T04:47:00.001-07:00

Man kommer till ett fik.
Så ställer personalen bara fram en kaffekopp på disken när man kliver in och konstaterar "bryggkaffe".
Det är då man vet att man är ett vanedjur, helt förutsägbar och helt ointressant.

Man gillar ju ändå killar!

2011-07-06T03:31:00.000-07:00

Håller med Gustav i hans sågning av DNs artikelserie om Mannen.
Alltså, killar, man gillar ju dem. Jag gillar killar. Jag gillar att hänga med dem, ligga med dem, you name it. Inte "trots" att jag är feminist. Jag gillar killar! Men fan, jag gillar tjejer också, av samma anledningar.
Men det är sorgligt när manlig frigörelse ska bli det som är allra mest fel med den Kvinnliga Frigörelsen™.
Det är "frigörelse" med ett sådant totalt intresse för "brukaren". Vi är fria att raka benen och förstora läpparna utan att någon ska få komma och döma oss för det! Jag ser ingen poäng i att döma folk för deras val av piffande eller personlighetsutveckling, men jag vet inte om jag definerar friheten att göra dem som en frigörelserörelse för könet? Ens för enskilda människor? Det är ju en frigörelse på den punkten att man är fri att ta till extrema åtgärder för att tillåta sig själv att uppfylla alla de rådande idealen och snabbt kunna byta spår när de ändras, vilket ju kan ge fördelar. Men det är knappast så att man är helt fri att slippa? Och tillåter man sig att slippa så har man ju inte nödvändigtvis friheten att slippa sanktioner för de sätt på vilka man bryter med rådande kvinnoideal. Det är inte en typ av manlig frigörelse jag önskar män.
Svd har liksom mage att ställa sig frågan "Har mannen blivit överflödig?" Jag ser den formuleringen lite då och då och den stör mig alltid som fan. Hur fan ska det kännas att läsa den om och om igen?

Är inte det självklara svaret på den frågan NEJ? Har en viss typ av mansroll helt förlorat sin plats i samhället? Troligtvis, ja.
Som Gustav skrev:
"Den enda frigörelsen är att sluta våndas över hur man ska vara som man."
Eller kvinna för den delen.
Ja, män vill veta vad kvinnor finner attraktivt, kvinnor vill veta vad män finner attraktivt. En massa kvinnor vill även veta vad kvinnor finner attraktivt och en massa män vill veta vad män finner attraktivt. Med ett sådant könsseparatistiskt synsätt på vilken "brukare" man ska rikta sig till blir det ju ändå bara pannkaka av alltihop i slutändan. Plus, räkna in alla olika preferenser män och kvinnor emellan. Jag tror det är lugnt att bara vara den man man vill vara.
Fine, du kommer inte att attrahera alla kvinnor.
Men det kommer du inte ändå.

Ska spendera sommaren med att analysera det fantastiska programmet The Hunks på 3:an. Återkommer med ingående recension av hur det står till md manligheten där.

Livsnjutarkatten:

2011-07-04T16:11:00.001-07:00

Lite politisk action för att hjälpa istället för att stjälpa, tack!

2011-06-30T11:16:00.000-07:00

Tänk att man bara visste att det skulle ta noll tid innan några reaktionära jävla rötägg från Sverigedemokraterna kom och gastade om att kvinnors rättigheter bör inskränkas med det där jävla nonsensargumentet att kvinnor "använder abort som preventivmedel".
NEWSFLASH: Det gör de inte! Det är inte så kul eller lätt att genomgå en abort och det är nog många medvetna om.
Har ni som sitter där och bräker om att aborträtten borde begränsas någonsin
1. Blivit utsatte för ett övergrepp och undrar om ni var gravida?
2. Blivit oönskat gravida, av vilken anledning som helst, och tvingats fundera över det?
För det låter inte så! Det låter som att ni lever i en liten jävla bomullsfodrad bubbla utan att alls kunna relatera till det problem ni moraliserar över.
Liksom, grattis till alla er som aldrig gjort ett misstag eller tagit ett dumt beslut och alltså aldrig behövt fundera över konsekvenserna av det beslutet! Det måste vara skönt att vara så jävla perfekta.
Tydligen har Magnus Betnér släppt citatet "Om det var män som behövde göra abort skulle det finnas drop in-aborter".
Well, jag vill inte vara gnällig nu, jag förstår poängen han vill göra, men när man väl får en tid så är det jävligt mycket drop in-tid hos frisören över det hela. På ett dåligt sätt.
När jag fick min sjukhustid sa de att jag bara behövde vara där en halvdag och att jag kunde jobba dagen efter. Jag behövde bara vara där i fyra timmar och sedan kunde jag gå hem. De krävde inte att jag skulle ha sällskap med mig. Allt det var nys. Jag var där i sex timmar och var knappt redo att gå hem då. Man fick ligga i en sal andra i samma sits. När man har blött och kräkts i fyra timmar och fått skitstarka värktabletter är man rätt trött kan jag meddela. Jag hade känt mig tryggare med att få stanna tills jag kände att jag mådde bra, men det fanns inte möjlighet. Jag kunde knappt gå. Jag somnade på Apoteket, på busshållplatsen, på bussen, och på tunnelbanan på vägen hem. Hade jag inte haft sällskap hade jag inte klarat mig hem själv. Att jag skulle gå till jobbet dagen efter var helt otänkbart. Jag sov i 48 timmar. Kroppen är inte en maskin.
Om ni vill måna om att aborter görs så tidigt som möjligt, då är det inte en inskränkning av aborträtten som behövs, det är en satsning på sjukvården däromkring.
Så här borde det ha gått till efter att jag ringt sjukvårdsupplysningen:
Jag borde inom några dagar ha fått en tid för att göra en bekräftande undersökning och graviditetstest hos läkare. Sedan borde de ha remitterat mig till en abortklinik med en gång, vilken borde ha hört av sig till mig inom ett par dagar med en tid. Man har rätt till behandling inom tio dagar.
Så här gick det till: Jag fick själv sitta och ringa runt till de mottagningar i Stockholm som gör aborter för att försöka få en tid, under deras telefontider och sitta och höka över telefonen i väntan på besked. Det fanns fyra, kommunala och privata inräknade, öppna mitt i sommaren. De var alla fullbokade och underbemannade. Tillslut fick jag en tid hos en av dem. Jag fick vänta i 30 dagar på mitt första läkarbesök. SEDAN fick jag en tid för abort.
Hur har ni mage att fråga er varför kvinnor inte gör abort tidigare eller skuldbelägga dem för det? Det är ofta inte möjligt att få tid så fort som man skulle önska! Gör något åt DET istället för att skrämma upp kvinnor med skräckhistorier om foster som rör sig efter att de aborterats. Tidsgränserna behöver inte sänkas, för det är så otroligt få aborter som görs nära den övre tidsgränsen och de görs av skäl som är lika goda och giltiga som de tidiga aborterna. Den är två veckor efter det ultraljud där man kan se om barnet har några livshotande skador som gör att det inte ens skulle överleva en förlossning. De kvinnor som behöver den möjligheten ska inte förvägras den för att folk som inte har med deras beslut att göra ska kunna sova gott om nätterna.

Varsågod att läsa mina andra inlägg i frågan:
Nolltolerans?
Förra sommaren, del 1
Förra sommaren, del 2

Så vad är målet, nolltolerans mot aborter?

2011-06-28T09:21:00.000-07:00

Så det här med aborter och vilken vecka man ska få göra dem i, det var väldigt vad det varit på tapeten på senare tid. I det här kommentarsfältet hos Underbara Clara flockas pro-life:arna. Clara själv kommer undan på vad jag tycker är ett lite fult sätt genom att "bara vilja ställa frågan" för att lista ut vad hon egentligen tycker.

Jämförelsen att om man förlorar ett barn i vecka 21 blir man hjärtekrossad och att det därför är fel att det går bra att abortera samma vecka är helt absurd. Det håller jag verkligen inte med om.

Jag skulle vilja påtala att den enorma skillnaden mellan att förlora ett önskat barn och göra en abort. Det är en för mig helt absurd jämförelse som görs i båda de här texterna och i kommentarsfälten. För den som önskar sig ett barn är cellklumpen aldrig en graviditet, den är ditt barn från dagen du får beskedet. För den som inte önskar sig ett barn är det inte det. Det finns inget som säger att den som är efterlägtat gravid inte blir lika förkrossad över sin förlust i vecka 12, 15 eller 18, oavsett om barnet har perfekta små öron eller inte. Det finns heller inget som säger att det inte innebär sorg för den som bedömer abort som det rätta beslutet.
Gränsen är satt där den är satt för att inte ens ett fullt friskt foster är livsdugligt utanför livmodern i vecka 22. Det är också lika sannolikt som osannolikt att ett friskt foster som räddas och lyckas överleva när det fötts vecka 22 utvecklas normalt utan komplikationer. Barn föds senare än så och överlever inte. Man påtalar att neonatalvården gått framåt och att man därför ska flytta gränserna. Men vad ska det generera i det långa loppet? Att när ägg tekniskt sett kan befruktas artificiellt och växa i akvarium i 9 månader utan kvinnokroppar inblandade bör alla kvinnor förlora rätten till abort helt eftersom alla foster tekniskt sett kan räddas?
Det är väl ändå inte det det handlar om men det känns som att det är där den här debatten kommer att hamna med den argumentation som förs.
Vi har av skäl jag tycker är jävligt uppenbara tagit kvinnans perspektiv i den svenska lagstiftningen. Den som ska upplåta sin kropp till graviditeten har den yttersta bestämmanderätten. Jag tycker det är vettigt, till och med så långt fram som i vecka 22.
Det inte alltid upp till kvinnan när det är möjligt att genomföra en abort. Jag fick vänta en månad på att få läkartid för undersökning, efter att jag tagit testet som bekräftade graviditeten. Jag var alltså jävligt nära den vecka då man kan berätta för alla att man verkligen är gravid. Det var inte roligt.
Jag hade hellre avslutat den mycket mycket tidigare men det var inte upp till mig, det var upp till sjukvården. Jag ville inte gå runt i en månad och tänka på de tio små tår som kanske snart skulle kunna tänkas börja ta form på den där lilla cellmassan. Det var plågsamt. Jag ville inte ha barn. Jag ville göra en abort så tidigt som möjligt.
Jag fattar inte det här plötsliga behovet av att "se över abortlagen" och bla bla bla. Nej, det finns inget sådant behov. Det är extremt få aborter som är så sena varje år. Det är inte massvis med slarviga tonåringar som aborterar i vecka 22. Alla skräckexempel på hur kvinnor använder abort som preventivmedel är så fruktansvärt överdrivna.
Om det är något vi behöver så är det att utöka antalet vårdplatser för att göra abort så att folk kan få hjälp så snabbt som möjligt istället så att vi slipper våndas över hur sena aborterna är.

Läs även Verklighetens Smolk, de säger typ det jag försöker säga.

Kaffe, Mapplethorpe, Macbride...

2011-06-28T04:36:00.001-07:00

Det är inte bara jag som är glad att vinylspelaren är inkopplad...

2011-06-28T01:06:00.001-07:00

Nueva Estockholmo? Las Palmas? ...Slussen?

2011-06-27T14:00:00.001-07:00

you make my shitlist

2011-06-26T13:33:00.000-07:00

Dagens soundtrack:

 Hade jag varit en lite bättre bloggare

Hade jag varit en lite bättre bloggare hade jag även bloggat bilder på min mat och mina nya kläder. Men ni kommer inte tycka det är kul att se bilder på ännu en jävla sojakorv och en svart sammetskjol så vi skiter i det. Vi tar bara dagens soundtrack.

The dress, the hair, the awesomeness:

2011-06-24T05:20:00.001-07:00