Tuesday, March 01, 2016

Häng med!

Nu håller jag till här istället:

Formen är lite oklar. Saker härifrån har flyttats dit. Den kanske kommer ändra lite utseende.
Mål: att den ska vara ren, men inte för "magasinig". 
OK? Jamen kom nu då! Här händer det inget mer.

Monday, February 01, 2016

horor och huliganer

Nu har jag i veckor förundrats över turerna kring fotbolls-vm i Tyskland och prostitutionsproblemet.

Jag tycker det är helt horribelt att man så iskallt kan anta att när så många män samlas på samma plats, så många fotbollsfans, då kommer det att säljas en sjuhelvetes massa sex. Det är något som tagits för givet i alla medier, och tydligen förbereder sig tyskarna inför värsta sexinvasionen. Det fixas reklamklampanjer, portabla boreller, tolkar för att kunna översätta mellan kund och säljare, gud vet allt.
Det sägs att mycket av det är för att öka de prostituerades komfort, vilket ju känns som en piss i havet. Det finns till exempel säkerhetsalarm, nödutgångar, kondomautomater etc, och så finns det ju någonstans att sitta och vänta på kunderna. Det känns som ett enda stort sex-McDonalds. Öka deras komfort? De flesta skulle ha andra jobb om de kunde. prostitution är ett sådant där yrke som folk älskar att försvara med argumentet att "Det bara är ett vanligt jobb och dessutom världens äldsta", men på frågan om de skulle vilja att deras barn också blev prostituerade säger de alla nej, det skulle de helst inte vilja. Varför då, om det nu är ett så vanligt jobb? Jo, därför att det är inget vanligt jobb. Det finns säkert många som har jobb de tycker är astråkiga och som skulle önska sina barn roligare jobb. Men det är inte många som skulle vilja skydda sina barn från att få samma yrke som de själva har. Och där finns den feta skillnaden.

JÄMO, Claes Borgström, tycker att Sverige borde bojkotta fotbolls-vm eftersom prostitution är lagligt i Tyskland.
Lars Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollsförbundet tycker att det är en politisk fråga som inte har med fotboll att göra och att alla som åker dit får ta ansvar för vad de gör på sin fritid.
Och även om jag gillar Claes Borgström av hela mitt hjärta och verkligen tycker det är asbra att prostitution inte är lagligt i Sverige, så är det inte en aktion som jag tror skulle förändra något ute i Europa.
Prostitution kommer med största säkerhet inte att bli olagligt i Tyskland för att Sverige bojkottar vm, även om det sätter debatten i fokus. Om Sverige låter bli att delta kommer inte alla de miljoner fotbollsfans som reser dit att låta bli att köpa sex. Det krävs mycket mer än så för att förhindra det.
Däremot borde man kräva av det svenska landslaget och den administration som åker med dem att de inte ska involvera sig i dylika aktiviteter och att det kommer att resultera i avstängning. Spelarna åker för att representera Sverige och i Sverige är prostitution olagligt.
Och Lagrell gör mig direkt besviken när han säger att JÄMO inte är realister och slår ifrån sig förslaget, istället för att själv komma med förslag på vad man faktiskt skulle kunna göra. Och inte en politsik fråga?
Svenska Spel är svensk fotbolls huvudsponsor som så vitt jag vet väl är statligt? De borde väl kunna ställa krav på de spelare som de sponsrar, till exempel att de inte köper sex när de representerar Sverige som ett fotbollslag?
Hela överskottet från svenska Spel tillfaller idrottsrörelser och svenska statskassan och man kan tycka att man via Svenska Spels sponsorskap skulle kunna ställa vissa krav på spelartruppen att föregå med gott exempel.
Och att de pengarna går till idrottsrörelsen är fanimej politik. Tänk om svenska staten skulle säga att det är på inga sätt okej att någon i den svenska truppen köper sexuella tjänster och gör ni det så är ni avstängda, från vm och svensk fotboll, för vi tolererar inte det här, hur bra ni än är. Det är politik när idrotten får pengar av staten och i utbyte mot dessa pengar borde man kunna kräva att de idrottare som representerar Sverige, när de gör detta, håller sig till de värderingar som är uttryckta i svensk lag.
Det är inte okej att köpa människor. Det är inte okej att stödja ett arrangemang som så säkert kommer att generera trafficking. Det är inte okej att inte inom idrotten försöka förebygga att det händer.
Så pass lite engagemang i frågan från fotbollsrörelsens sida är fanimej skrämmande.
Som en global sportorgantisation är FIFA förpliktigat att följa internationell och nationell lag. Vår uppgift är att arrangera FIFA:s tävlingar i enligthet med gällande bestämmelser. När det gäller socialt ansvarstagande arbetar FIFA sedan många år med kampanjer med FN-organisationer och NGO:s. VM 2006 i Tyskland är tillägnat barnens rättigheter, freden och kampen mot diskriminering", säger Joseph S. Blatter.
Samtidigt som det i tyskland förs stora reklamkampanjer för vart och hur man akn köpa sex när man är på fotbollssemester. DET borde fanimej inte vara okej, om FIFA nu är så måna om barnen, om nu socialt ansvar är så viktigt. FIFA borde inte blunda för att fotboll kopplas ihop med prostitution på ett så självklart sätt utan ställa till med oväsen, borde inse att det kommer att förekomma trafficking av både barn och vuxna inför ett så stort förväntat sexjippo, som tyska bordeller nu verkar vilja göra av vm.
Staten borde via Svenska Spel kunna kräva mer engagemang i frågan av Svenska Fotbollsförbundet.
Allt annat är att sätta på sig skygglapparna och hoppas att någon annan tar tag i problemet, vilket är precis vad både FIFA och Svenska fotbollsförbundet verkar göra.

/L.

Vatikanen vs HIV, round 10000

En fin nyhet nådde mig för ett tag sedan via P1:
Vatikanen har reviderat sin syn på kondomer och hiv/aids. Numera kan de eventuellt tänka sig att man inom ett äktenskap där den ena parten har hiv/aids använder kondom.
Dock står de fortfarande fast vid att det är bättre med avhållsamhetom man ändå inte har samlag i barnalstrande syfte.
Alltså.
Påven, you rock my world. Maken till idioti får man leta efter.
Men det är ju spännande att de tillslut har bestämt sig för att kondom över huvudtaget skyddar mot viruset. Tills alldeles nyligen hette det ju att ”kyrkans traditionella läror har visat sig vara det enda helsäkra sättet för att förhindra spridningen av hiv och aids” och att kondom inte ens skyddar, viruset tar sig igenom hålen och porerna i gummit. MYCKET spännande teori, I grant you.
Dessutom så ser ju inte verkligheten i tillexempel Afirka ut så att alla är avhållsamma fram tills de gifter sig och då förhindras hiv. Många kvinnor får hiv av sin make efter giftermålet.
På samma ämne kan man tillägga att de flesta barn i västländersom föds av en förälder med hiv/aids inte blir smittade. Man gör kejsarsnitt och de blir inte ammade utan förbröstmjölksersättning.
Detta går inte att göra i Afrika, eftersom ingen är intresserad av att bistå med pengar till läkare och utrustning och bröstmjölksersättning.
Vad ska man säga?
I-länder sucks.

/L.

Monday, January 04, 2016

Är det dags för nyårslöften?

Ja det är det!
Tidigare nyårslöften, dvs att klippa alla konversationer som neggar på kroppen kort, har fallit väl ut. Jag bara säger "ursäkta jag har kakor i ugnen", reser mig och går. Eller säger till folk att lägga av. Eller unfreindar/tystar dem i sociala medier.
På 12-slaget lovade jag med emfas att ha mer kläder med fransar på 2016. Det är för att komma närmre ett av mina spirit animals, Stevie Nicks. Man ska ändå lova saker man realistiskt kan hålla, när man lovar i stundens hetta. Nu när det har gått typ 4 dagar har jag några andra nyårslöften jag funderat ut. Here goes:
1. Jag ska leta efter nya jobb. Folk på mitt jobb är helt cray cray. Måste försöka hitta alternativ så jag får lite andningshål och kan gå ner i tid där.
2. Jag ska läxa upp alla som delar skit från rassetidningar på Facebook. Fy fan vad trött jag är på det, ni kan fan läsa länkarna innan ni delar dem, era mähän.
3. Jag ska inte skriva ett enda blogginlägg som består av en färdigkokt lista från någon annan blogg.
4. Jag ska skapa mer.
5. Jag ska blogga mer än förra året. Dock kanske inte allt hamnar här. En del hamnar ev på ett annat, ännu inte offentligt ställe.

Så.

Sunday, December 27, 2015

Om vem som får ha tjockångest

Det här året gick vågorna rätt höga i diskussionen kring hur man bör uttrycka sig kring ångest inför sin kropp & vikt, samt vem som "räknas" som tjock. Jag har tänkt och tänkt på de texter och argument som florerat. Snart drar en kulspruta av viktrelateradelöpsedlar igång inför nyårshelgen och inför det har jag reflekterat lite.
Av de som diskuterat under håller jag med exempelvis Lady Dahmer och Kitty på olika sätt. (Katrin Z tycker jag bara kan dra åt helvete).
Jag tycker Kitty har rätt att känna som hon gör inför sin kropp när hon pratade om sin tjockångest, för vilken människa kan man neka sina egna upplevelser av den egna kroppen? Men jag håller med Lady Damer om att det är en sådan jävla björntjänst att hela tiden klumpa ihop orden "tjock" och "äcklig". Det är som att de är oseparerbara. Känner man sig tjock, då känner man sig äcklig. Varför just äcklig? Varför beskriver man inte sig själv på andra sätt när man känner så? Man kan t ex känna sig större än vanligt om man har mens, större än innan graviditeten om den fick en att gå upp, större än när man var 14 om man vuxit upp, svullen av medicin... Att man väljer just att associera med att det är äcklig man känner sig är ett språkbruk som det verkligen är värt att fundera över om man ska reproducera. Jag tycker dessutom att det är väldigt väldigt naivt att tala om att man bara "säger vad man tycker i sin egna blogg" när ens blogg ligger på en stor portal som finansieras av annonser, där man sannolikt får ekonomisk ersättning för att blogga. Ofta är man medveten om att man har en stor läsarskara och utnyttjar det när man vill lyfta någon fråga man tycker är viktig eller göra reklam för något. Men sedan när man uttryckt sig lite klumpigt, då låter det ofta som att personen drev en anonym dagboksblogg utan annonser. Det håller inte riktigt. Har man en så stor blogg behöver man tänka på hur man uttrycker sig och vad som ska komma av att man som kändis "lyfter" vissa frågor.

Däremot finns det en sak jag verkligen inte håller med om, på ett filosofiskt plan, och det är att "tjock" skulle vara en form, rent objektivt, som det inte går att argumentera emot. Dvs är du inte över en viss volym i kroppen är du inte objektivt tjock och bör alltså inte kalla dig tjock.
Det mediala samhällstrycket gör nämligen inte den skillnaden. Fetthatet är en bred jävla slagsida som drabbar alla kvinnor, även de allra smalaste.
Nej, de allra smalaste, de under en viss volym, kanske inte drabbas av direkt fettrelaterad diskriminering av sin omgivning, det är korrekt. De kanske inte betraktas med samma inlärda avsky och fördomar. Men den retorik som säger att man inte kan vara smal nog, att man måste skärskåda varje kroppsdel var för sig och fokusera på varje lite krök av kroppens eventuella skavanker och anstränga sig för att åtgärda dem, den undantar ingen. Den säger aldrig att du duger, att du är bra nog och att du kan sluta vara misstänksam mot vad som händer om du äter en bulle till eller glömmer göra sit ups. Ingen får respit, inte ens de smalaste, som ständigt måste hållas i skräck för den tjocka kropp som skulle kunna finnas bara några månader av minskad träning/diet bort.
Och om vi ska vara lite krassa: det är inte 180-kiloskroppen, som vi kanske skulle kunna komma överens om är odiskutabelt "objektivt fet", som är föremål för den ständiga och minutiösa granskningen. Den kroppen är redan av livsstilsmedierna så avhumaniserad och helt bortkopplad från kvinnlighet att det inte finns någon anledning för media att dissekera den, för det finns ingen dramaturgisk twist som kan generera pengar där. Det är inte till dessa kroppar det ska krängas bantningspiller, Beach 2016 är inte en vinkel som går att applicera på den kroppen. Inte heller "går ner julkilona till nyår" eller "platt mage till midsommar" rör den kroppen. Den kroppen diskuteras knappt som kropp. Den är den hanterbart normaltjocka kroppen som hela tiden står i centrum för alla dessa projekt. Den normaltjocka kroppen GÅR att förändra, är budskapet. Det är bara lata, odisciplinerade människor som inte orkar lägga tid, energi och engagemang på projektet som förblir sådär normaltjocka och för detta borde de skammas.
Därför är det logiskt att även de som inte utsätts för diskriminering eller öppet kränkande bemötande ändå känner av trycket och det självhat som måste skapas för att hålla igång maskineriet. Utan kroppshat, ingen motivation till förändring, ingen bantningssindustri. Vem behöver veta kändisarnas bantningstips eller hur man får en beach body om vi alla är nöjda med våra kroppar oavsett storlek?
Så jag tycker man kan tala om olika upplevelser av att ha en tjock eller fet kropp men ändå komma ihåg att hatet mot den tjocka kvinnokroppen är som en bombmatta mot alla kvinnor. De som inte är tjocka ska skammas att hålla sig smala, de som är tjocka ska hånas för att motiveras att sluta vara det. Men framför allt måste alla kvinnor veta att de värderas efter hur deras kropp ser ut, så att de inte glömmer att underhålla den. Det är liksom kärnan allt annat är byggt kring.

Saturday, December 26, 2015

Lästips till Joakim Lamotte

Joakim, jag har förstått att du undrat "var alla feminister är?" när det gäller att mest ordrikt och högljutt fördöma de utdömda straffen i ett av de senast uppmärksammade våldtäktsmålen.
Jag kan berätta var vi har varit. Vi har varit här HELA JÄVLA TIDEN. Outtröttligt har vi tjatat om normer, strukturer, victimblaming, våldtäktskultur och annat trist. Inte bara när det kommer en uppmärksammad dom tragglar vi på om detta. Vi tjatar ständigt om behovet av att se strukturella problem med hur rättsväsendet använder sig av victim blaming och färgas av våldtäktskultur. 
Här är förresten en bra sida med en liten sammanfattning av begreppet våldtäktskultur.
När Pär Ström fortfarande drev sin sensationslystna, antifeministiska uthängarblogg var vi här och visade motstånd och gav mothugg.
När våldtäkterna i Steubenville och Bjästa väckte uppmärksamhet skrev kompetenta feminister om det och pekade på vilken essentiell del av våldtäktskultur victim blaming är.
Feminister har skrivit om det vidriga fenomenet hämndporr och opinionsbildningen har lett till en motion till Riksdagen om att göra det straffbart att sprida. Vi pratar om varför det inte är så jävla skönt att skoja om våldtäkt, att det inte är rimlig kritik att hota någon med våldtäkt, att kvinnor som verkar offentligt inte borde behöva ta emot den mängd hat de får, att allt detta faktiskt är ett stort jävla demokratiproblem som begränsar kvinnors utrymme. 
Här är annars hela samlingen av artiklar om våldtäktskultur från Politisms arkiv. Den är läsvärd, om du vill bilda dig en uppfattning om "var alla feminister är". (De är inte på GP i alla fall.) De är i riksdagen, i lokalpolitiken, på Feministiskt Forum, de skriver böcker, bloggar, krönikor, skriver motioner, gör satir, tecknar serier.

Joakim, hur länge har du varit feminist? För jag har varit feminist sedan jag var 14 år. Någong gång kommer jag kanske att tacka alla äckliga högstadiekillar som skrek hora och spottade efter mig i skolkorridorerna, alla lärare som låtsades att de inte såg och hörde, vuxna som sa att killars tafsande var positiv uppmärksamhet eller att man får skylla sig själv för allt möjligt om man ser "för mycket" ut. De fick mig att börja formulera mig kring vad problemet är. Att problemet är så yrket större än killen som skriker hora åt någon. Mitt feministiska uppvaknande var när jag plötsligt fick den konkreta ojämställdheten upptryckt i ansiktet. Sedan dess har jag, som många andra, tjatat på. På den här bloggen, i sociala medier, i vardagen. Jag har försökt skaffa mig vapen för att kunna bryta isär de här strukturerna och förstå dem från olika håll, för att förstå hur de bäst omintetgörs.

Du har plötsligt fått nära relationer till kvinnor du är familj med, döttrar och fru. Det är din ingång till ett feministiskt uppvaknande. Jag förstår att det är traumatiskt för dig. Du vill lära dem använda våld så de kan försvara sig, du vill visa omtanke, du rasar mot orättvisor. Och du drar förhastade slutsatser om en massa saker. T ex om "var alla feminister är". Men vi andra, vi har varit här hela tiden. Så sluta förringa allt vårt slit för att du inte orkat läsa något av det. Ta för fan och skärp dig, jag är så trött på att ständigt behöva upplysa nymornade feministmän om att det pågått saker innan deras uppvaknande. Det feministiska samtalet har inte dina upplevelser som självklar mittpunkt. Välkommen in i diskussionen, men visa för fan lite respekt.

Thursday, December 03, 2015

Utfyllnad

Alltså jag tänkte att jag skulle göra en lista, för att hålla igång bloggen lite. Men sedan när jag kollade runt så var den sist delade listan jag läste en där den som fyllde i svaren mest verkade förbannad på alla frågorna. då undrar man ju vad poängen med att fylla i den listan var...? Så nä, det blir nog inga sådana där utfyllnadslistor här. Ni får vänta tills jag har något att säga istället.

Friday, November 20, 2015

Skitjobb vs Skitvillkor

För ett tag sedan hade jag en konversation med en kollega på en av mina arbetsplatser där vi diskuterade våra olika jobb. Jag jämförde två av mina timjobb mot varandra och varför jag tyckte det ena var bättre än det andra och att jag just pga jämförelsen inte tyckte villkoren var lika dåliga som andra på arbetsplatsen tyckte. På grund av vad jag jämför med.
Jag fick då frågan "Men varför har du ett sådant skitjobb då? "
Ja, för att räkningarna ska betalas? Jag håller på med mina konstnärliga små projekt, men de betalar inte alla räkningar. Därför har jag andra jobb.
Då kom finalen: "Men du måste ju inte ha ett sånt skitjobb, du är ju smartare än så. Du behöver inte sitta i kassan! Du kan ju få något mycket bättre om du bara anstränger dig, du är smart nog för det!"
Såååå mycket klassförakt i så få ord som bara sköljde över mig. Smartare. Bättre. Ansträng dig. Skitjobb.
Det här jobbet har passat mig för att jag kan lämna det bakom mig när jag går. När jag går hem är jag fri att tänka på annat, jag behöver inte tänka på jobbet. Ingen kommer ringa och avkräva mig ansvar. Bara för att villkoren är skit betyder det inte att det är ett skitjobb. Det är inte ett oviktigt jobb som inte behöver göras, jag känner mig inte oviktig när jag gör det. JAG känner mig inte som att jag är dålig på mitt jobb. Men det har kassa villkor. Varför säger man aldrig "Varför är den här arbetsgivaren en sådan skitarbetsgivare, med skitvillkor?" Varför är det alltid arbetstagaren som ska skuldbeläggas för att de har nedlåtit sig till att ta ett skitjobb? Jag "nedlåter" mig till att ta jobb för att jag behöver tjäna pengar av den enkla anledningen att de inte ramlar från himlen, trist nog.
Och den här jävla synen på människor som gör de jobb man själv kallar skitjobb? Fy fan för den. Det här kom från en konstnär på en skola jag försöker ta mig in på och det sved. Faktum var att det fick mig att ifrågasätta om jag har lust att sätta mig i en situation där jag måste umgås med skitnödiga idioter som ser ner på folk som inte arbetar konstnärligt. Om det är någon typ av arbete som verkligen kan ha riktiga skitvillkor, så är det konstnärligt eller kreativt arbete. Man ska jobba mycket, gärna snabbt och helt gratis, för dt är ju SÅ KUL för en själv!
Absolut, det är kul att ge sig in i en förkrossande, uppslitande, kreativ process, slita ut sig jävla hjärta och presentera det för någon som säger "kan du göra det i gult istället till imorgon?". SKITKUL!
Ja, ok, och om jag då inte KAN få ett annat jobb än det här? Är det då ett kvitto på hur värdelös jag är? Att jag inte är smartare, bättre, inte kan anstränga mig?
Fan vilken jävla skitmänniskosyn.

Wednesday, November 18, 2015

Varför är SD hela tiden vår måttstock på vad som är rimligt?

För ett tag sedan var folk så jävla pepp på att Hans Rosling absolut skulle debattera mot Jimmie Åkesson i tv.
Det lät på folk som att detta skulle kunna förändra hela världen. Om bara detta kunde få hända, då skulle ALLT genast ställas till rätta!
Jag fattar inte varför folk tycker det är så viktigt att Hans Rosling ska debattera mot Jimmie Åkesson? Jag har svårt att se vad nyttan vore med en sådan debatt? Jag har inte svårt att se vad som vore roligt med den, jag är inte helt humorbefriad.
Men varför skulle någon av dessa två vilja debattera med varandra? Jimmie Åkesson vill inte diskutera fakta och Hans Rosling har gjort klart att han inte är en politisk debattör. Den debatten kommer se ut som alla debatter Åkesson deltar i: helt frikopplad från verkligheten, men med en falsk, taktiskt spelad naivitet kring rasismen i det egna partiet från Åkessons sida. Det är för att Åkesson inte är intresserad av hur många flyktingar Sverige eller Europa egentligen tar emot per capita eller om det pågår en humanitär kris eller inte. Åkessons politiska resonemang bygger inte på siffror, forskning, statistik: fakta. De bygger på värderingar. Åkesson pekar ut problem och diskuterar lösningar utifrån en ideologisk värdegrund som vilar på en fast övertygelse om att alla människor _inte_ är lika mycket värda, kanske inte ens riktigt lika mänskliga. Alla människor förtjänar inte lika mycket rättigheter, lika mycket medlidande eller rätt frihet. Alla "lösningar" på alla "problem" Sverigedemokraterna pekar ut blommar ur den onda roten. 
Vad ska Rosling och Åkesson prata om? Hur media väljer att felaktigt framställa stora delar av världen som primitiva i jämförelse med västs i-länder, för att det är ett gångbart narrativ? Hur Åkesson har fel om hur många som kommer hit och om vi "har råd" med det? Hur Sveridgedemokraterna visst är rasister?
Det känns som att ingen fakta eller forskning är riktigt validerad om den inte ställts mot en Sverigedemokrat i en debatt och gått segrande ur den. Det är ju isåfall för sorgligt. Varför är Sverigedemokraterna en lämplig måttstock på om fakta håller eller ett resonemang är vettigt? Vi vet ju redan vad deras resonemang bygger på och att de sällan håller när de prövas. Vi vet också att deras resonemang väcker mer upprörda känslor än vad fakta i frågan gör. Det går inte att "vinna" en debatt mot Sverigedemokraterna, eftersom det inte går att ändra deras värderingar med siffror eller forskning. Det spelar ingen roll hur debatten går, så länge SD får tv-tid är de den enda vinnaren i situationen. De är rasister. Det enda vettiga att göra är att påtala hur fundamentalt människofientlig och vidrig deras politik är. 
Så har tillslut Sverigedemokraterna blivit alla politiska diskussioners absoluta mittpunkt vi ständigt kretsar kring och förhåller oss till. Är det inte hög tid att vi slutar med det?
Rosling behöver verkligen inte ställas mot Åkesson för att vara intressant att lyssna på. Åkesson har jag däremot hört nog från.

Tuesday, November 17, 2015

Om konsekvenser

Lite nice är det allt, det här med Kringlan Svensson och allt hallå som följt av att han, packad som en glad jävla räkmacka, sagt en massavidriga saker på twitter och i några sköna snubbars pod.
Det som är nice är inte att han sagt vidriga saker, det är bara vidrigt.
Det som är nice är inte att några sköna killar garvat åt honom när han sa dem, det är bara vidrigt.
Nej, det sköna är att äntligen, ÄNTLIGEN, verkar poletten ha trillat ner. Hos tidningar, företag, kulturinstitutioner. Det här är helt oacceptabelt. Att reagera på kritik som Kringlan Svensson gjorde, det kan man göra ensam, hemma i sitt vardagsrum, för att "lätta på trycket" (eller vad ni nu vill kalla vilt skenande kvinnohat). Sen får man samla ihop sig och vara lite mer nyanserad när man ska prata med andra människor. Man behöver iallafall inte hota med våld, död och våldtäkt när man blir förbannad på någon.
Men det extra sköna, det är att den andra poletten också fucking finally verkar ha trillat ner. Det är den om att något borde drabba även de sköna killarna som inte hejdar den jävligt osköne killen när han börjar med sitt skenande kvinnohat. De där snubbarna som garvar lite skönt åt hur craaazy det här är, har de inget ansvar att säga "Hallå, vänta nu här, tänker du på vad du säger nu?"
Jag vet, det är så jävla svårt det där, med civilkurage grabbar emellan. Man vill väl inte vara den där oskönt mesiga pk-killen som inte har humor, va.
Därför är det lite skönt att samarbetspartners inte bara tar avstånd från Kringlan, utan även från snubbarna i Alla Dina Kamrater som så ansvarslöst lät honom hållas, som trodde det skulle bli lite nice podradio av kvinnohatet istället för att säga "Du är full, var tyst, gå ut, vad gör du?" och sedan klippt bort skiten INNAN de sände. Som haft lite omdöme och ryggrad. Det är skönt att skiten som träffat fläkten nu hamnar på dem med, det är nämligen fullt rimligt. Det är nämligen snubbar som de som möjliggör att kvinnohat frodas som ogräs.
Jag är glad att det äntligen verkar finnas någon slags konsensus om att det inte går att komma undan med det här längre.
Tillslut: lite jävla rimlighet.

Tuesday, September 22, 2015

Allt utom självhat "riskerar att uppmuntra fetma".

TV4, detta hycklandes högborg till kanal, ni gör mig så jävla trött. Ni slår på stora trumman med en "antirasistisk vecka" varje år och anlitar sedan tränare som upprepat och helt öppet använder rasistiska tillmälen. Och nu, en temavecka om "bodypositivityrörelsen", där man öppnar med att bjuda in Katrin Zytomierska för att prata om hur mkt hon hatar tjocka människor och helt köra över en av gästerna som faktiskt har ngt vettigt att säga (ni får googla klippet själv, jag vägrar ge klick dit).
Wow. *slow clap* Well done! Med vänner som Katrin Z på sin sida behöver den som har ett komplicerat förhållande till sin kropp inga fiender. Är det här ngt slags skevt försök att verka objektiva genom att visa "alla sidor av myntet"? Är det här ett sätt att verka sköna och avslappnade?
Jag kan sia om vad som kommer att hända om Katrin Z skulle hitta den här bloggposten: först skulle hon leta reda på en bild av mig och lägga upp på sin jävla mobbarblogg och berätta hur oattraktiv och tjock jag är (som hon gjorde med tjejen från träningsaffischen, remember?). Sedan skulle hon berätta att all min frustration och ilska beror på att jag är fet och avundsjuk på alla smala, t ex henne själv.
Sedan skulle hon sannolikt berätta att hon och hennes vidriga bantningsklubb kommer att "vara där för mig" när jag vill komma ut ur tjockishelvetet och bli smal som dem, smt tipsa om lite överprissatta LCHFprodukter jag kan köpa, så att jag liksom kan konsumera bort kroppsskammen. Det är för att hela Katrins varumärke går ut på att hänga och dingla mittemellan mobbare och pick up artist.

Det allra tröttaste av alla argument när det pratas om kroppsstorlekar är att "det är farligt att uppmuntra fetma". 
Eftersom det är farligt att uppmuntra fetma får ingen över storlek 38 vara nöjd med sin kropp. Alla som säger att de är det måste motas i grind med ett vaggande pekfinger och en förmaning om hur "FARLIGT DET ÄR ATT UPPMUNTRA FETMA" och att måttfullhet är sätta vägen. Som om bantningen innebar att äta lagom eller måttfullt? Det handlar ju alltid om att äta för lite. Precis så mycket för lite att du överlever men ändå går ner. Huruvida DET är hälsosamt diskuteras inte med samma vigör. Ingen över storlek 38 får lov att strunta i att träna för att trimma kroppen eller tänka på vad de äter. Om man köper en jävla klänning man är nöjd med och är över en 38, då "uppmuntrar man fetma" om man visar en bild på sig själv. Om man inte bantar, då "uppmuntrar man fetma". Om man säger att man kanske skulle fundera över hur man känner inför sin kropp om man jämt går på olika dieter och nojjar över sin kropp, då "uppmuntrar man fetma". Om man frågar efter kläder från de mer exklusiva H&M-kollektionerna i större än storlek 40, då "uppmuntrar man fetma". För tjocka människor, de behöver skämmas över sig själva så mycket som möjligt och veta att alla hatar dem, så att de tar tag i "problemet". Det var därför Kitty Jutbring fick så mycket stöd när hon "kom ut som tjock" för ett tag sedan, eftersom hon skämdes så föredömligt mycket över det. Som kontrast får Lady Damer inga sådana floder av sympati när hon visar en bild på sig själv. Det är för att hon inte skäms eller ber om ursäkt. Det är ok att vara lite tjock om man bara har vett att skämmas rejält för det och uppvisa en lagom dos självhat. Lady Dahmer "riskerar att uppmuntra livsfarlig fetma" medan Kitty är en duktig martyr som skäms.
Men mitt problem är inte någon av mina kroppsdelars omfång. Mitt problem är alla de smala människor som måste kanalisera sitt självhat genom att hata mig för att jag inte gör samma sak som de gör. Jag vill inte att du dumpar ditt jävla kroppshat och självförakt på mig i form av en hög pekpinnar. Du har uppenbarligen bantat ner dig till en storlek som fortfarande inte räcker till och nu är du så jävla frustrerad över att andra inte gör det. Du är så jävla frustrerad över att medan du av ditt självhat tvingas slita som ett djur med träning och skitlite mat så gör inte jag det och för det hatar du mig.
Jag är inte fri från andra människors tjockishat. Men jag är iaf fri från mitt självhat och den friheten är så mycket mer kraftfull är friheten av att vara en storlek 36.
Om jag vore mogen skulle jag säga något om att jag önskade Katrin den friheten någon dag. Men det gör jag inte. Jag önskar inte Katrin något annat än att hon håller käften.