"Asså, jag har typ bara killkompisar för tjejer är så himla missunsamma!" *

Då och då dyker de där klassiska kommentarerna upp här och där, ni vet de där om att det är svårt att ha tjejkompisar, för de är så avundsjuka och misunnsamma och jante-fixerade..
De kommer ofta packade tillsammans med skrönor som att killar är "rakare och skvallrar mindre".
Det får mig alltid att undra vad fan folk håller på med.
Vaddå "tjejkompisar", det finns väl bra vänner och sugiga vänner, liksom?

Blocket, also known as Doktor Caligaris Kabinett

Alla som någonsin försökt sälja något på Blocket vet vilka freaks som dras till det stället. Skriver man "Piano bortskänkes mot avhämtning inom 3 veckor pga flytt, hiss finns ej i huset" får man frågor om vad pianot kostar, om man kan hämta det till sommaren samt om ägarna vet vilken flyttfirma som är billigast på att flytta pianon.
Iblans undrar man ju om Blocket jävlas och konverterar alla anonser till "circus freaks sökes, öppen audition på tel 070x-xxxxxx"

Förra veckan försökte jag i samarbete med fadern köpa en provdocka på Blocket. Vi ringde på en anons. Det var anonsinnehavarens svärmor som ägde dockan och hade fått hjälp att lägga ut den. Vi ringde svärmodern. Vi sa att vi med lite tur kunde hämta dockan redan samma dag om det var möjligt? Jomen det kanske det var. Jag gör upp om att min far ska ringa när han är inne i stan med bilen så att de får diskutera det. Sagt och gjort. De gör upp om att dockan ska hämtas torsdag den här veckan. Men inte förrän jag har lyssnat på en lång tirad från damen ifråga om hennes miljöstuga och pappersinsamling och att hon slutat sy. Folk tror ofta att man behöver en backgroundstory till det kan ska köpa.
Ikväll ringde tanten till mig och sa att hon hade fått ett högre "bud" på dockan.
Det var ju då ingen auktion, för det första.
Ja, och de kunde hämta dockan redan imorgon, och de betalar frakten och allt och de har gett ett högre bud och hon ville ju gärna ha mer betalt för den.
Jag sa lite kort att jag inte visste vad jag skulle svara på det.
Jomen jamen de kunde hämta den redan imorgon och hon skulle åka bort på onsdag och min far kunde ju inte hämta förrän torsdag men hon kunde inte vara hemma och passa då då det var nog bäst att det blev så här.
Åter igen använde jag en ganska kort ton, eftersom jag kände absolut noll behov av att vara trevlig mot den här ragatan, att jag inte kunde hindra henne från att sälja den till någon annan men att vi inte uppfattat att det var problem med att hämta den torsdag.
Och sedan sa jag "var det något mer?" och lade på.
Efter att ha bitit mig i tungan och låtit bli att kalla henne för en ouppfostrad, slingrig, orm. Hon ville så uppenbart att jag skulle erbjuda mer pengar för att hon skulle hålla den åt mig. Jävla kärringjävel.

För en sak ska sägas om Blocket. Där hänger det mycket folk som har svårt för det här med alla de bindande skyldigheter en auktion innebär.
Bara nu i helgen gjorde jag upp om att träffa en kvinnan för att köpa en sak, som sedan aldrig dök upp eller hörde av sig.

Vardagslyx:

Komma hem, efter att ha stått i kulisserna och pimplat vin efter att ha skapat en kostym av färgglada sopor och krypa ner i sängen med en skål krossade nachos med gräddfil, salsa och en folköl och läsa bloggar med en katt i varje armhåla.
Och försöka undvika bloggar som heter saker som "Fashion fades, Style is eternal" och "Ung mamma till Nova 3 år".

Det verkar som att det är någonslags kosmisk lag att alla unga arbetslösa tjejer som kämt ut en unge innan 20 måste blogga om skiten.

Vi tittar på Mammas Pojkar. Vissa av oss är mer engagerade än andra.

B: Men vad HAR hon på sig?!
L: Det är en slips av svarta pärlor.
B: Och en rosa paljettklänning? Herregud.
L: Mm.
B: OOOOH!, titta nu kommer hon här, hon mjölkpigan i bordsduken med silikontuttarna!

Alltså jag vill bara grina

Såg precis Johan Klings film "Darling".
Total misär. Måste typ kolla på något lättsamt, typ Mammas Pojkar, eller något för att stå ut med att fortsätta leva. Det var liksom två filmer för 99 på Willys. Win!
B köpte På Spaning Med Bridget Jones, för han har typ kollat sönder Bridget Jones Dagbok och behöver omväxling. Sedan köpte vi två Hugh Grant-ilmer ockås att sitta och drägla över.
Jag har lagt fram Lucy Sullivan Is Getting Married (alltså boken), Sense & Sensibility (alltså filmen)och Pride & Predjudice-boxen till honom, så att han har något att göra i veckan.

Let's talk about Manolo

Jag gillar Manolo. Alltså, jag gillar verkligen Olof som skriver på Manolo. Jag gillar klassiskt herrmode, det finns så mycket intressanta detaljer som, jag hyser förbehållslöst lika stort begär efter snygga herrskor som damskor. Nu drar ju jag härliga 41-42 i skor och var i princip ställd inför valen herrskor eller handla på King Size skoavdelning som 13-åring.
När jag var tretton dinglade under samma år tandställning, fula glasögon, skor från butik för freaks och hålfotsinlägg över mitt huvud. Vilket resulterade i att jag helt förlorade förståndet och färgade håret rosa, petade ut tandställningen och låste in mig på mitt rum och sa att jag aldrig mer kom ut om jag inte fick ett par Docs och kontaktlinser. Mamma gav med sig om kontaktlinser, men vägrade Docs. Pappa köpte Docsen. Sensmoral: Tonåringar står i förbund med djävulen.
ANYHOODELS.
Manolo, det är en grym blogg. Olof gör smarta och bra guider kring allt från skor till kostymer och näsdukar, ger historisk bakgrund till plagg, berättar om olika tillverkare, mellanlägg och ifrågasätter om man verkligen måste följa alla klädmässiga etikettregler om man inte befinner sig i ett väldigt formellt sammanhang. Kan man våga bruna skor efter klockan sex, till svart kostym?
Men läsarna.
Jag brukar tycka att en blogg får de läsare den förtjänar, vilket väl skulle betyda att ni är sura bitterfittor allihop.
Det verkar vara riktiga klädnördar som dras till Manolo, med synpunkter på smått och stort (oftast smått). Och klädnördar kan ju vara trevliga och intressanta.
Men ungefär hälften av alla som kommenterar på sidan verkar helt brända i huvudet.
Till exempel blev en del människor helt hysteriskt upprörda över att det lottades ut ett par Vagabondskor på bloggen. Det var uppenbarligen inte bara att LÅTA BLI att delta i utlottningen och fortsätta med sitt liv, nejdå. Skorna var FULA och av dålig kvalitet och det behövde berättas! Varför låta någon glädjas åt ett par gratis skor inför höstmärkret? Varför låta Olof tjäna på bloggen genom lite reklam åt Vagabond? Varför bete sig som en normal, civiliserad människa?

Folk där kan verkligen gå i taket över sådana totala skitsaker att man blir helt paff.
Man undrar ju hur folk mår, när de bränner precis alla säkringar i skallen över att ett par skor det tipsas om är fula?

Men, can't live with them. Pass the beernuts

Fan var jag hatar att ringa upp och försöka vara snäll och omtänksam och fråga hur dagen varit och hur allting gått och så dryper det bara surt ur luren.
Det gör mig så jävla grinig.
Det är väl för fan inte mitt fel om det varit en dålig dag när jag inte träffat karln på hela jävla dagen, eller??

Jag ska fan byta min pojkvän mot en vandrande pinne, eller något annat lättskött som kräver minimalt med emotionellt engagemang.

Dessutom håller jag på att bli sjuk och ingen betalar mina fakturor jag skickar ut.

Allt är som ett jävla skämt.

Göran Hägglund, vad ska jag ta mig till med dig? Och hur FAN väljer du dina by line-bilder?

Jag missade liksom det här lilla stycket som kom ut i samma sväng som uttalandena om kultureliten.
Alltså hur ska karln ha det egentligen?
Det är hemskt att vi har en kulturelit som enligt Göran dikterar vad som är bra kultur, men "biblotekariernas poppighet hotar vår kulturkatt" (obs, Görans egna ord).
Ja, vad ska man med Sverigedemokraterna med när man har Kristdemokraterna?

"Och är litteratur en vara som skall utvecklas enligt en slags "survival of the fittest", det vill säga det som läses mest skulle per definition vara värt mer än det som läses av färre? Skall vi kasta det som inte faller de flesta i smaken på skräphögen - eller i det här fallet mala det i kvarnen?"
Men kära Göran. det är ju precis det här du har sagt att vi ska göra med den smala kultur som "kultureliten" och andra förståsigpåare gillar, t ex tavlor som man inte ser vad de föreställer.

Vi kan vända på steken.
Varje år läser en mängd studenter kurser på universitetet och har inte råd att köpa all sin litteratur. Mycket av litteraturen som finns på biblioteket finns bara i ett eller två exemplar. Trots att det bevisligen varje termin är flera klasser som har behov av den och det är långa väntetider på böcker. Det här är böcker som spenderar majoriteten av sin existens utlånade, för kortare sejourer inne på hyllorna över jul och sommar. De böckerna köps det märkligt nog inte in fler exemplar av, trots att de är populära OCH helt aparta och märkliga för folk som bara strosar förbi dem.
Är det inte det ett lysande exempel på böcker som biblioteken borde värna om och tillhandahålla? Jag menar, biblioteken ska väl inte bara vara vinstdrivande institutioner utan också vara en service till medborgarna? Låt mig gissa att det iskallt är budget och platsbrist som gör att det inte finns fler böcker och att en massa böcker nu måste malas ner för att göra platsför sådant folk lånar mer, för att dra mer folk till bibblan. Låt mig gissa att en del av lösningen på problemet stavas budget, för att skapa mer plats så att biblioteken har möjlighet att förvara böcker OCH ha annan kulturrelaterad verksamhet.
Göran, du är ju minister! Lägg ett förslag, gör något åt det, du sitter ju på en ganska fet del av makten att påverka i frågan, sluta gnälla på någon slags ogreppbar elit av kulturarbetare!

De unga hippa biblotekarierna är KNAPPAST problemet, drivnare människor finns inte! Kolla bara in Elin och Siskas blogg. Den är ett utmärkt exempel på biblotekarier som kämpar för att öka läsandet och gör ett förbannat fint jobb.

Jag fattar fan ALDRIG hur bra jag har det.

Alltså jag är så jävla frisk.
Jag vet att det låter motsägelsefullt.
Jag har migrän, jag får ofta ont i nacken, jag har ganska kasst läkkött till och från.
Men inget av det är permanenta tilltånd.
När jag inte har migrän eller ett sår som ska läka eller migrän så fungerar ALLT precis som det ska.
Jag har inga allergier, jag kan äta vad som helst. Jag har inga problem med hårbotten eller hud. Jag har inga magproblem.
Jag blir sjuk några gånger om året, kanske tre.
Och eftersom ajg är helt van vid att mitt allmäntillstånd tillåter mig att göra precis vad som helst och att prick hela kroppen fungerar helt utan problem blir jag helt chockad när den inte gör det.
När jag blir sjuk och får mycket feber blir jag helt förstörd och fattar inte vad som händer. Likaså när något plötsligt inte fungerar, går sönder. När kroppen inte hänger med allt min hjärna vill.
Fast ännu värre är när det är som nu.
Nu har jag skitit i allt min kropp försökt säga mig ett ganska bra tag, till en punkt där det enda den har kvar för att få mig att fatta är att göra så att huvudet slutar funka.
Nu börjar det hända.
Jag bara sitter och glor framför mig och känner mig helt bränd i skallen.
Så nu lägger jag av.
Om ni vill något får ni mejla eller messa. Om jag inte svarar får ni kolla här om ni vill veta vad jag håller på med. Jag svarar inte i telefon just nu. Jag tänker skala av alla mina "måsten" till minsta möjliga nivå.

Nu ska jag gå och köpa en yoga-dvd och en skiva med vågskvalp och liniment och spendera typ en månad i badet med en hög böcker.

Ååh, man ser så härligt efterbliven ut i vampyrtänder av plast!

The sandmans in his way. But the lil children know, they listen to the beating of their blood.

Jo, jag skulle ju skriva något om Idol.
Vi kan börja med en uppenbara frågan: Driver ni med oss? På riktigt? DET HÄR är det som har gått till final? Jag menar, de kunde ju i alla fall tagit med Kissie också, så hade det i alla fall funnits ett tillfälle i varje program att garva rakt ut, istället för att bara pinsamt vrida sig.
Liksom Erik. Han ser alltid ut att vara 12 och är alltid galet tråkig.
För att inte tala om Rabhis version av Amore som var så pinsam att jag kände ett behov av att våldtäktsduscha.
Och Eddie, din version var så jävla mestråkig. Man måste liksom trösta sig med det här:



Den enda man inte hatar instinktivt är Reza.

Ya can say these streets are rivers, ya can call these rivers streets

Alltså, jag tror jag ska börja med Yoga eller nåt. Måste typ lugna ner mitt psyke lite.

Distant thunder rumble, rumble hungry like the beast

Vad vill den här kvinnan med den här texten?
Alltså de flesta av den här Rebecka Trusers texter är helt ambivalenta och utan att riktigt komma till poängen. Den här liksom fastnade dock lite mer än texten på temat "jag vill inte träffa barn på krogen när jag äter moules frites, men det är konstigt att inte fler krogar barnanpassar sig, jag vill inte äta med ett helt dagis men jag vill inte sluta äta ute när jag får barn", även om den var ett konststycke i att vara totalt motsägelsefull.
Den här krönikan kändes helt otroligt verklighetsfrånvänd.
Alltså, jag älskar Stockholm och att bo här, men I swear to god, ibland undrar jag om inte resten av landet undrar vad fan det är för fel på en del folk här i stan.
Stureplan, det är ett jävla torg. Inte ens ett trevligt torg. Krogarna runt det är dyra och fulla av riktigt sura vakter. Ändå är det ett sådan sjujävla liv om stället varje helg.
Här serveras vi nu en massa underhållande insikter om krogkulturen.
Typ att hon aldrig skulle gå på en krog där hon inte står på gästlistan, för det är förnedrande att inte komma in och kroglivet handlar ju om ett SPÄNNINGSMOMENT, om att bli VALD.
Alltså, jag betalar ofta inträde på klubbar jag går till, men så är det också oftast klubbar där gästlistan är skrattretande liten och majoriteten av besökarna (läs 90 %) måste betala för att komma in för att klubben måste gå runt. Men så betalar jag för att få gå på en klubb där jag kan dansa till en alldeles specifik typ av musik, inte för upplevelsen att bli bekräftad och "vald". Jag känner inte igen mig i att bli nekad i dörren för att det bara är gästlista som gäller.
Och vad gäller kulturen... ja, det är ju DÄRFÖR jag betalar 100 spänn i inträde? Jag skulle alrig i hela mitt liv betala 100 spänn för att komma in på ett ställe som spelar musik jag inte gillar. Så viktigt är ändå musik för mig och jag gillar att dansa. Så att komma och säga att krogen är en viktig del i vårt kulturliv och sedan berätta att man abosut aldrig kan tänka sig att betala inträde, det får en ju att framstå som lätt rubbad.
Det jag uppfattar som själva kärnan i hennes resonemang, nämligen bekräftelsehetsen kring Stureplan, den får ingen djupare analys.
Jag gissar att om alla de här bloggerskorna som hänger på Stureplanskrogarna plötsligt avkrävdes 150-250 spänn i inträde, punkt slut, då skulle det bli ganska tomt i lokalerna. Om man nu upplever det här helg efter helg och känner sig så begränsad i sitt stackars kulturnattsliga liv för att man bara kan gå på ställen där man står på listan, varför börjar man inte gå ut någon annan stans? Det finns ju andra klubbar? Jag menar, hur fan gör man om man vill gå ut med sina polare och DE inte står på listan någonstans?

Fast vad jag väl egentligen ville komma fram till var: varför får folk skrivuppdrag? Är det för att de blir snygga på bylinebild.

The sandmans in his way, but the lil children know, they listen to the beating of their blood.

Leif GW Persson, varför har han alltid jaktkläder på sig? Sådana där jägarvästar. Det är som töntiga hobbyfotografkillar som alltid går runt i västar med en miljon fickor. Funderar för övrigt på att skaffa en sådan för att ha på mig när jag jobbar på teatern för att ha när jag ständigt behöver ha arton nålar, sax, måttband och superlim tillgängligt. Eller så syr jag in fickor och måttband på en svartkavaj istället, fåfäng som jag är. Så att det blir en superkavaj. Hmm.