Saturday, April 22, 2006

Ring P1, I love you.

Det blir långt mellan bloggarna nu när internet måste avnjutas på 7-eleven. Ni som hade hoppats på kvalitet istället för kvantitet kommer dock att bli besvikna. I'll get to the rambling part.
Den eminenta radiostationen P1 har ett pogram som alltid är dagens höjdpunkt, nämligen ring P1. Det är som insändarsidornas insändarsida. Alla knäppon ringer dit coh grinar om allt möjligt. Jag älskar det.
I förrgår var det en kvinna som ringde in och klagade på Idol.
Jojomensan, vänta bara så ska ni få höra.
Hon och hennes dotter hade minsann åkt till Malmö och stått i kö i åtta timmar och det hade regnat och varit ruggigt och alla stod där coh sjöng coh hade sååå trevligt och frös och hennes dotter hade minsann fallit precis på målsnöret (no shit).
Och såhär kunde det ju bara nite fortgå! Med dessa väntetider! Och så kunde det ju vara lite förnedrande ibland, men väntetiderna och väderleken, detta måste åtgärdas!
Därför föreslog hon att Idol nästa gång ska servera varm soppa (om det behövs) och varm choklad och vad det nu var.
Ursäkta? Sedan när är Idol-uttagningarna obligatoriska?
Det är väl helt upp till dig och din dotter om ni vill åka och stå i åtta timmar i regn för att få göra bort er på TV? Det är väl ändå inte så att Idol har tvingat dit er och nu måste mata er? Det finns andra sätt att skaffa sig en sångkarriär.
Och om 75 % av alla som söker till Idol hade haft lite ärligare föräldrar och vänner och lite mer självinsikt så hade de inte ens gått dit.
Vilket iofs hade gjort mig ledsen eftersom jag tycker att uttagningarna är det enda som är värt att se.
Direkt efteråt var det naturligtvis en man som ringde in och sa att om man ställde sig och köade i åtta timmar inna programmet började så var man bra dum. Han var tydligen så dum att han inte fattat att man måste köa till auditions, man kan inte bara stövla före alla andra som vill få sjunga för Kishti och Clabbe mfl.
Men fyfan vad jag älskar ring P1. Min vardag skulle vara grå utan det programmet.

/L.

Thursday, April 13, 2006

Huggjärn och hudkräm.

Fortfarande inget internet hemma.
Så nu sitter ajg efter ett shopping spree på Åhléns sminkavdelning (Det är ändå skärtorsdag, min dag har förgyllts av att folk frågat om jag är på väg till Häcklefjäll, så jag BEHÖVER faktiskt ett påskägg fullt med smink) på Roberts Coffe och surfar.
Stan är full av barn i kärringkostymer. Det är ganska fint.

På tal om det här med inget internet hemma så ringde jag en tekniker på Glocalnet för att be om lite råd.
Det här är ju då en teknik-story värdig alla dem på bloggen som listar bisarra kunder som ringt in, fast på helt motsatt håll.
Samtalet gick till såhär.
- Teknisk Support, X, vad kan ajg hjälpa dig med?
- Jo det är såhär att jag väntar på att få mitt bredband överkopplat och nu har ajg en fråga om det här med "första jacket" som jag tänkte att jag kanske kunde lösa till uppkopplingen flyttas över. Jag får nämligen ton i båda jacken oavsett var splitterpluggen sitter, och det ska jag ju inte få. Så jag undrar, vad gör jag då?
- Jomen serdu, då gör du såhär: du frågar din pappa, eller pojkvän, eller granne kanske, om inte de akn hjälpa dig att koppla om jacket, för det är seriekopplat förstår du.
-Eh.. jaha... men vad innebär det? Behöver jag få hit en tekniker som kopplar om jacken? Kan ni skicka en isåfall? eller ska jag ringa telia som har ledningarna? Ska jag gå via min fastighetsskötare?
- Nej men alltså, du behöver ingen tekiner, du ber bara din pappa eller granne eller kanske pojkvän att fixa det, det är inte svårt och brukar inte bli dyrt, kanske en middag eller ett par öl, det är allt som behövs, tack och hej då!
*klick*
---------------------
Jag hoppas ni alla noterade hur fint jag dodgade hans förslag första gången, andra gången fick ajg ingen chans, plus att jag fortfarande var ganska paff över att det är år tvåtusen-jävla-sex och när ajg ahr problem med någon teknisk mackapär, så är det fråga närmsta man som gäller.
ARG!
Min pappa bor i Malmö, min pojkvän är teknisk idiot (förutom när det kommer till Playstationet) och jag känner minte mina grannar så hur fan skulle mitt hem fungera om jag inte själv lyckats lista ut hur man kopplar ihop stereon och datorn och all den andra skiten? Jag skulle befinna mig på stenåldern.
Vad var det där för jubelidiot och hur fan fick han jobb på en support? och varför skulle han inte kunna berätta för MIG vad jag skulle göra med jacket om det nu är så lätt.
Jag är så jävla trött på att folk tror att man är idiot för att man har tuttar.
När vi flyttade till nya lyan gav Alex pappa mig en låda och sa glatt "Här kommer en tjejlåda!", en fras som upprepades massvis av gånger. Alltså en lätt låda.
När vi var i Helsingborg och en massa hyllor skulle bäras in sa Pappa att det var så bra för då kunde han hjälpa till att bära in en hylla som var tung.
Nevermind me, tjejen som hjälpte honom att bära en dubbeklsäng uppför 5 trappor.
Varför tror folk att jag är svag och alex stark? Jag tränar och cyklar och väger säkert 20 kilo med än honom.
Jag tror att det magiska svaret handlar om vad han har i brallorna.
När vi vlyttade in möbler här och Pappa inte trodde att ajg orkade bära ett litet jävla sängbord uppför en trappa kände jag att FINE, då kan ni bära likkistorna och statyerna och tryckpressarna och elefanterna och alla de andra mäktiga tunga sakerna uppför trappan, så bär jag lådan med påskpynt av papper.
Det är itne så att jag älskar att bära tung skit.
Men det är inte som att jag *inte* klarar det heller.
Och ajg blir alltid lika paff över att folk tror att jag har styrkan av en kattunge. Jag ser liksom inte ut som Kate Moss, så varför tror folk av det manliga könet alltid att vi har samma fysiska förutsättningar?
Det är ett sannt mysterium.

Nu ska jag gå hem och leka med allt mitt smink och sedan ska jag planera hur man bäst river ner allt kakel i köket så snabbt som möjligt. Undrar om Claes Ohlsson har öppet så att man kan få med sig ett huggjärn hem idag?

/L.