Ya can say these streets are rivers, ya can call these rivers streets

Alltså, jag tror jag ska börja med Yoga eller nåt. Måste typ lugna ner mitt psyke lite.

Distant thunder rumble, rumble hungry like the beast

Vad vill den här kvinnan med den här texten?
Alltså de flesta av den här Rebecka Trusers texter är helt ambivalenta och utan att riktigt komma till poängen. Den här liksom fastnade dock lite mer än texten på temat "jag vill inte träffa barn på krogen när jag äter moules frites, men det är konstigt att inte fler krogar barnanpassar sig, jag vill inte äta med ett helt dagis men jag vill inte sluta äta ute när jag får barn", även om den var ett konststycke i att vara totalt motsägelsefull.
Den här krönikan kändes helt otroligt verklighetsfrånvänd.
Alltså, jag älskar Stockholm och att bo här, men I swear to god, ibland undrar jag om inte resten av landet undrar vad fan det är för fel på en del folk här i stan.
Stureplan, det är ett jävla torg. Inte ens ett trevligt torg. Krogarna runt det är dyra och fulla av riktigt sura vakter. Ändå är det ett sådan sjujävla liv om stället varje helg.
Här serveras vi nu en massa underhållande insikter om krogkulturen.
Typ att hon aldrig skulle gå på en krog där hon inte står på gästlistan, för det är förnedrande att inte komma in och kroglivet handlar ju om ett SPÄNNINGSMOMENT, om att bli VALD.
Alltså, jag betalar ofta inträde på klubbar jag går till, men så är det också oftast klubbar där gästlistan är skrattretande liten och majoriteten av besökarna (läs 90 %) måste betala för att komma in för att klubben måste gå runt. Men så betalar jag för att få gå på en klubb där jag kan dansa till en alldeles specifik typ av musik, inte för upplevelsen att bli bekräftad och "vald". Jag känner inte igen mig i att bli nekad i dörren för att det bara är gästlista som gäller.
Och vad gäller kulturen... ja, det är ju DÄRFÖR jag betalar 100 spänn i inträde? Jag skulle alrig i hela mitt liv betala 100 spänn för att komma in på ett ställe som spelar musik jag inte gillar. Så viktigt är ändå musik för mig och jag gillar att dansa. Så att komma och säga att krogen är en viktig del i vårt kulturliv och sedan berätta att man abosut aldrig kan tänka sig att betala inträde, det får en ju att framstå som lätt rubbad.
Det jag uppfattar som själva kärnan i hennes resonemang, nämligen bekräftelsehetsen kring Stureplan, den får ingen djupare analys.
Jag gissar att om alla de här bloggerskorna som hänger på Stureplanskrogarna plötsligt avkrävdes 150-250 spänn i inträde, punkt slut, då skulle det bli ganska tomt i lokalerna. Om man nu upplever det här helg efter helg och känner sig så begränsad i sitt stackars kulturnattsliga liv för att man bara kan gå på ställen där man står på listan, varför börjar man inte gå ut någon annan stans? Det finns ju andra klubbar? Jag menar, hur fan gör man om man vill gå ut med sina polare och DE inte står på listan någonstans?

Fast vad jag väl egentligen ville komma fram till var: varför får folk skrivuppdrag? Är det för att de blir snygga på bylinebild.

The sandmans in his way, but the lil children know, they listen to the beating of their blood.

Leif GW Persson, varför har han alltid jaktkläder på sig? Sådana där jägarvästar. Det är som töntiga hobbyfotografkillar som alltid går runt i västar med en miljon fickor. Funderar för övrigt på att skaffa en sådan för att ha på mig när jag jobbar på teatern för att ha när jag ständigt behöver ha arton nålar, sax, måttband och superlim tillgängligt. Eller så syr jag in fickor och måttband på en svartkavaj istället, fåfäng som jag är. Så att det blir en superkavaj. Hmm.

You can tell yourself self your dreaming buddy, but no sleep runs this deep

Hootchy Kootchys Dia de los muertos-tema 2009.

Why the hen wont lay no egg, can't get that cock to crow, the nag is spooked and crazy

Jaha, jo, tv-kvällen, den artar sig.
För det första: det där amatörskådespelarparet i Färjan, vad var det för fel på dem? Någon slags bokstavskombination måste ju vara inblandad där.
Likaså Grannfällan. Det programmet blir ju alltid lite mer surrealistiskt när en av parterna uppenbart inte är frisk i huvudet. Jag menar, vad ska man göra när man har med en helt förryckt människa att göra? Man kan ju böla om servitut allt man vill när det står en hippie på verandratrappen och vevar med en yxa och helt solklart skulle behöva anger management eller medicin.

The beast it cometh, cometh down, wo wo-o-o, Tupelo bound

Veckans projekt: blogga varje dag och ge alla inlägg titlar från texten till "Tupelo".



Man kan vara säker på en sak, det här är inte en låt som någonsin skulle kunna spelas efter en intervju med artisten i program typ Skavlan eller Jay Leno.

Alltså rock-temat på Idol, jag har aldrig sett något sorgligare.

Inte nog med att det är rock filtrerat genom Idol, det är rock filtrerat genom Idol OCH Elin Kling.
Ja, jag vet inte, det säger väl allt?
Hittills har jag typ velat slå alla i programmet på käften med en planka, till och med sextonåringen med ben som kinapinnar som, som om det var möjligt, gjorde den magnifika skitlåten We're Not Living In America ännu sämre än originalet.
För övrigt är det alltid roligt när folk ba "Rock är en livsstil, jag försöker leva mitt liv rock" och sitter där i ljusblå skjorta och hudfärgat hår för att sedan gå på scen iförd den mest halvhjärtade utstyrsel jag nånsin sett. Hög hatt och mesig eyeliner? Alltså please, jag betackar mig.

Eller så är det PMS:en.

Har hur som helst en längre, grinig text på gång om Idol-stylingen. Den ligger i pipelinen just nu, måste typ bara sett ett avsnitt till för att verifiera mina antaganden lite.

Alltså, ÄLSKAR folk som ba "hobbyfilosoferar" om lite allt möjligt och sedan ska berätta "hur det är".

Lite som Katrin i det här inlägget.
Jamen näjemn nu hittar jag på att det funkar så här med graviditet, det handlar om inställning och då är det så!
En av hennes briljanta polare hade tydligen kläckt guldkornet ""Katrin, tjejer som du och jag får inte missfall för vi skulle inte ta det så hårt. Vi ororar oss inte." Helt rätt. Det är samma med utbrändhet. Det händer bara de svaga."
Jojomensan, De Svaga! Där har ni det!

Vad är dealen med alla jättesöta, taniga små tjejer som jobbar med media som jämt har dille på att göra en massa konstiga grimaser och miner på bilder

Det känns väldigt.... "hej, jag vill gärna verka som om jag är så söt att jag kommer undan med att göra vad som helst på bild och vill gärna synas mycket men vill samtidigt verka som om jag har en avslappnad inställning till mitt utseende och andras uppfattning av mig och varken tycker jag är snygg ELLER nojar över mitt utseende".

Blir det inte lite utstuderat ibland?
Jag menar, Hanapees blogg känns väldigt så och ett tag kunde man ju inte öppna Fridéns blogg utan att mötas av en knytnäve i munnen eller konstig min.

Och det är väl fine, stoppa gärna foten i käften för min del, men det är en av de faktorer som gör att jag tröttnar på en blogg. Helt craxy utstuderade "avslappnade" bilder av hur "crazy" blogginnehavaren är.

Att vara kvinna är att vara en kamikazepilot, ständigt på sin vakt och ständigt beredd, med nycklarna mellan fingrarna i den knutna näven i fickan

Jag sprang på en en väldigt bra blogg för någon vecka sedan. Då var jag mitt uppe i en arg dust med metrobloggen och helt opeppad att skriva, men nu, NU!
Schrödingers Rapist formulerar väldigt väl saker jag många gånger tänkt och många gånger försökt förklara för män omkring mig.
Dock känner jag att den riskerar att hamna i samma fack som när Gudrun Schyman sa att alla män är talibaner. Var det någonsin någon som fattade vad hon menade med det? För den här texten tycker jag summerar det ganska bra. Alla män är inte våldtäktsmän men alla män är för mig, tills jag inhämtat informationen potentiella våldtäktsmän. Ja, tyvärr, alla. Jag vet inte om det här är en man som kommer att respektera mina gränser förrän vi kommer till en punkt där det prövas och innan dess försöker jag inhämta information som ska ge mig en fingervisning.
Så många gånger har jag undrat varför mitt "nej" inte räknas eller varför så många män bara ser sina egna behov och inte mina signaler.
Män som söker kontakt när jag är upptagen med annat på tunnelbanan, som att läsa en bok eller lyssna på musik och undviker ögonkontakt. Som försöker prata när jag svarat kort och uppenbarligen inte har lust att läsa känna nya främmande män. Som har mage att bli SURA när jag inte ger dem uppmärksamhet eller svarar mer än kort och artigt.
Helt enkelt för att deras behov är viktigare än mina.
Deras tid är mer värdefull än min.
Mitt nej är en signal att tjata vidare, inte att lägga ner.
Varför ska kvinnor alltid vara så himla intresserade av att interagera med alla män omkring sig? Jag är inte skyldig att återgälda varje komplimang eller kontaktförsök.
En man som beter sig så kommer jag att avsluta kontakten med väldigt fort.

HEJ, alla sura antifeminister som sitter redo att kommentera att tjejer minsann kan vara likadana. Ja, det finns tjejer som kan bete sig lika sunkigt. De besvarar en kort dejt med en hysterisk flod av kontaktsökande och inte kan läsa signalen "tack, men nej tack", de ringer fast du sagt till dem att sluta, de kommer med oanständiga förslag fast du sagt att du vill att de håller sig borta.
De är lika respektlösa. Men de riskerar sällan att utsätta dig som man för ett sexuellt övergrepp, för våld eller en eventuellt livshotande situation.
Jag känner igen mig exakt i beskrivningen av kvinnors säkerhets strategier som beskrivs i artikeln. Jag var en gång ute med en killkompis som när han fick ett ragg bara drog från stället utan att säga till mig, eller skicka ett sms och sedan var helt okontaktbar i 12 timmar.
Jag var inte bara sur, jag var orolig också. Hade det varit en tjejkompis hade jag ringt polisen. Jag ahr alltid berättat för någon vart jag ska och med vem, om det är någon ny. Jag har mejl och sms sparade. Jag har lämnat person och kontaktuppgifter synliga hemma. För jag kan inte veta om den här mannen är någon som ska äventyra min säkerthet. De flesta kvinnor strategiar kring sitt beteende och utseende för sin säkerhets skull. Att som man vara omedveten om det och rent av strunta i det är inte bara ignorant och intelligensbefriat, det är också respektlöst. Du är inte förstår inte kvinnor omkring dig, du kan inte relatera, därför kan du inte läsa deras signaler. Varför? För du är inte intresserad av att läsa dig förstå dem.
Därför kommer du att försöka prata med tjejen som signalerat att hon inte är intresserad, eller gå för nära henne på väg hem från tunnelbanan nattetid.
Det här är ett väldigt bra uppföljarinlägg.

Kom igen nu, jag vet att ni har saker att säga, så säg dem!

TACK! DU ÄR FINAST!

Ganska dåliga bilder på HK Bergman iförd min fantastiska couture i fredags, tillsammans med en uppstoppad räv jag hittade i teaterns syateljé:

Tillgång?

Från Orionteaterns kök:



Alltså grisen. På toaletten. Med rubriken "Tillgång" och under ett recept på fläskgryta?
Den är så JÄVLA konstig.

Bästa kombon ever:

Jag vet, den är ett par veckor gammal, men ändå:



Helt epic.

Vill du se Malou von Sivers rappa?

Jag vet inte om jag vill det.
Men anyhoodels, här finns den omtalade sammanfattningen (eller ja, sågningen) av spektaklet.

Busniess as usual.

Äh men vet ni vad, vi SKITER i det här med Metrobloggen. Det är ett jävligt sunkigt bloggverktyg. Tänk att man kan hata något så mycket att man ger upp på en vecka.

So, business as usual.
Ni har ändå inte ändrat era RSS:er än, jag kan se det i statistiken, sölkoppar. Nu kan ni skita i det!

Min helg:

Men var fan ska man handla då?

Julia Skott skriver här om L'Oreal och det faktum att de inte är så pepp på att låta arabiska kvinnor vara återförsäljare av sina produkter eftersom de tror det säljer sämre.
Hon länkar till en lista över vad som ingår i L'Oreal-koncernen. Bl a så äger ju då Nestlé, denna ondskans axelmakt, en fjärdedel av L'Oreal.
Det är ganska spännande läsning.
L'Oreal djurtestar ju då sitt smink. Garnier ligger under L'Oreals paraply, vilken känns sorgligt eftersom jag gillar en hel del av deras produkter. Typ hudkrämerna och ögonrollern med koffein och hårfärgerna.
Sorgligt nog äger de även The Body Shop, som ju trycker mycket på att de sysslar med rättvis handel och inga djurtest osv. Det blir jävligt ironiskt, eftersom de ju inte behöver testa komponenterna i sina produkter på djur, det har ju redan moderföretaget gjort. Eller hur funkar sånt där? Tar de fram alla beståndsdelar av alla sina prdukter helt själva och tar helt egna patent? För annars blir ju The Body Shop bara som L'Oreals dåliga samvete och helt kastrerat på all betydelse.

Ägs Lush också av någon stor jätte med skitigt mjöl i påarna, eller är det fortfarande OK att handla där om man inte vill ha djurtestade saker?

Got my own ideas about the righteous kick, you can keep the rewards, i'd just as soon stay sick...

Alltså, a new day, a new fight, som jag brukar säga! Eh, eller nåt.
Anyhoodels, det HÄR kan nog vara det mest kommenterade inlägget någonsin på Madgalena Ribbings etikettblogg på DN. Den har fått nästan 230 kommentarer.
Alltså härreminguuud.
Snabb briefing: fyra vänninnor fikar varje dag på sin arbetsplats med en fet tjej. De tycker det är äckligt att se feta tjejen "trycka i sig" bullar och kakor. Finns det något korrekt sätt de kan komma undan med att utesluta henne, "för hennes egen hälsas skull", ur fikagruppen?
Magdalenas svar goes ungefär: Det vore mobbning, mobbning får inte förekomma, är det här på skämt eller? Byt till nyttigt fika allihop om ni verkligen bryr er. Over and out.

Kommentarerna på etikettsbloggen brukar ju vara värre än hos Niotillfem. Maken till hjärndöd får man fan leta efter, men här tar de priset. Då ska det sägas att det är bara två personer som varit plumpa nog att hålla med frågeställarna, resten är förbannade och tycker frågeställarna är skitstövlar. Vilket jag nog håller med om.
Det som är så priceless är att frågeställaren själv gått in och kommenterat och försvarat sin ståndpunkt. Det rörde sig inte ALLS om mobbning, de var bara BEKYMRADE. Jo, för att på många arbetsplatser är det svårt att ändra rutiner, "många tycker de har rätt till sitt fika" och att de som kritiserar agerar "moralpoliser".

Ah, men vet ni vad kärringar, I call you on your bluff.

Det är så genomvidrigt gjort. Det är ni som är moralpoliserna.
Gör ni så med rökare också?
Eller med folk ni tror är alkisar, hindrar dem från att ta en folköl till lunchen eller säger att de måste dra?
Eller är det bara när det kommer till just tjocka människor som man får hålla på och kommentera och diskutera och fördöma?
Ni vill inte byta till hälsosamt fika. Ni vill äta kakor och bullar, men ni vill slippa se en person ni anser överviktig göra samma sak, för det blir som om ert eget dåliga samvete sitter framför er och äter tårta. Ni ÄR äcklade, inte omtänksamma. Ni är precis som högstadietjejer och ni var säkert precis likadana på högstadiet. Låt mig gissa att den tjocka tjejen inte bett om er åsikt eller er hjälp med att ändra diet. Låt mig gissa att när ni plötsligt bytte fika så fattade hon vinken. Tro inte att hon inte fattar att ni pratat om henne.
Och sedan kan ni inte ens stå för att ni är moralkärringar, ni måste fortsätta slingra er.

Alltså, så kallade "vuxna", det borde fan finnas ett körkort för att få kalla sig det.

Det här med negerbollar och vad man får eller bör kalla dem. Det engagerar lite onaturligt mycket kan jag tycka?

En eminent ung man jag känner brukade en gång i tiden resa runt i den där vidsträckta biten terräng mellan Stockholm, Malmö och Göteborg som kallas "sverige" och sälja godis. På dessa marknader förekom ofta bås med t-shirtar med lustiga tryck, ofta förekommande var trycket "Bevara Negerbollen".
Man vill tro att det är på skoj, men det är det inte. Det finns en facebookgrupp, en namninsamling till Göran Persson, jag vet inte allt. En sida som heter något i stil med white nationalist something-something har till och med lagt upp ett recept, på engelska, med rubriken "Swedish Nigger Balls" ("...are traditional Swedish cookie often eaten with coffee at fika. They are quick and easy to prepare, since they require no baking."...!!!) vilket roar mig ändlöst.
Googla loss så får ni se.
För några dagar sedan fick jag höra att en livs levande människa på allvar använt argumentet "Men man får ju säga vitlök, varför får man inte säga negerboll?"
Återigen, jag trodde det här var en replik som uppfunnits för att förnedra och förlöjliga motståndarsidan, inte något folk sa på riktigt.
Vidare har vi den mest intressanta delen av debatten och det är folk som är så jävla engagerade i vad man inte får kalla dem.
Man får inte kalla dem havrebollar, för det finns redan och det är för lite havre i dem.
Man får inte kalla dem kokosbollar, för det är för lite kokos i dem.
Man får inte kalla dem chokladbollar, för det är för lite choklad i dem.

... men neger, det går bra? För att det är så mycket neger i dem, eller vaddå?
"Mmm, de här negerbollarna var helt utsäkta, jag tror det är extra mycket neger i dem, den här konditorn har känsla för kvalitet, minsann!"

Men bara lägg ner, jag blir så trött.

Äh, håll käften surdeg

Är det bara jag eller verkar alla män helt plötsligt ha blivit helt besatta av att baka komplicerat bröd, typ surdeg och valnöt och jag vet inte allt?
Det bara vimlar av en massa karlar som bloggar och twittrar bilder på sina nybakta bröd och berättar hur avancerade de är.
Jag blir påmind om när jag som ung späd tonåring försökte diskutera musik med unga män, det blev liksom bara DAT-tejper hit och MOOGFEST dit och en massa obskyra referenser som mest gjorde att samtalet blev till en rappakalja av opassionerat babbel när allt jag ville säga var "Han spelar på en Les Paul Cherry Sunburst och det är den sexigaste gitarren på planeten och man ser att han är så jävla kär i sångaren i bandet och det kommer ut i allt han gör och DET gör honom till en fantastisk gitarrist och kan vi snälla diskutera DEN intressanta spänningen som uppstår i musiken av det?"

Jag vet inte vilken parallell jag vill dra, bara att folk ofta låter lite själlösa när de skriver om sina bröd också. Det är mycket jäsningstider och olika temperaturer och ganska lite "bröd är gott". Eller jag vet inte, skjut mig, jag kanske har fel.