Men liksom vad är poängen med att analysera och rapportera om bloggar om man inte ens analyserar vad man själv skriver?

Ibland blir jag så himla trött på Bloggkommentatorerna.
Det är verkligen en av de bloggar jag kollar oftast, för den är som en stor RSS till det som händer i de största bloggarna. De bloggarna är oftast de minst intressanta i sig, men de är intressanta ur ett större perspektiv, helheten av dem tillsammans.
Men ganska ofta känner jag att personerna som skriver Bloggkommentatorerna sällan har några vidare utvecklade analyser att komma med. Nu kan man ju fråga sig hur djupa analyser man egentligen behöver göra av Blondinbellas städvanor i köket, men de uttrycker till och från åsikter jga tycker är märkliga i förhållande till vad bloggen handlar om.
Typ svininfluensa-diskussionen hos dem i höstas. Helt förryckt.
Eller Alex Schulmans kommentarer kring att Birgitta Ohlsson inte vill vara mammaledig så länge.
Eller diskussionen kring skribenten SOLO anlitar som skrev en mycket konstig debattartikel för ett par år sedan.
Jag har fattat Bloggkommentatorerna som att de ville bereda en plattform för att diskutera det som skrivs i stora bloggar och därmed når ut till massvis med folk utan att gå via sagda bloggars ofta redigerade kommentarsfält. Jag gillar det, det är ofta mer givande än att skriva hos bloggaren själv och bara drunkna bland alla haters och spammare. Men ibland känner jag att de frångår det och bloggar om sina privata åsikter på ett sätt som inte känns vidare relaterat till bloggen. Hur bloggen ska vara uppbyggd är ju inte min sak, det är inte min blogg och jag betalar inte för att läsa den. Men varje gång de gör det så känns det som att de bevisar att de inte direkt är de skarpaste knivarna i lådan när det gäller att analysera de här bloggarna ur ett samtida medieperspektiv, de gör ofta ganska sunkiga könsstereotypa bedömningar av folk och företeelser och de är lika dåliga som vilken storbloggare som helst på att ta kritik från sina läsare eller hantera när en majoritet av deras läsare inte håller med om ett resonemang eller en slutsats.
Och det här är en sådan där typisk grej som gör mig så trött. Ja, Bloggkommentatorerna, taffligt är fan bara förnamnet. Ni gnäller alltid på unga tjejer som gör tramsiga, pinsamma grejer. Tjejer ska skämmas om de gör något töntigt, något naket, något okontrollerat, något som de EN DAG KAN KOMMA ATT ÅNGRA! Tjejer som bloggar inte får göra något som är "vågat", såvida de inte är typ knivlisa eller hanapee, för de kommer tydligen aldrig att behöva ångra sina tramsiga bilder med munnen full av korv eller inlägg om kroppsvätskor, för de är ju sådana där lite ANNORLUNDA häftiga tjejer och dessutom snygga på ett normativt, tillrättalagt, inte för irriterande, vågat och RISQUE sätt, så de kommer undan.
I princip inga killar som bloggar får samma hårda behandling hos Bloggkommentatorerna. De behöver inte på samma sätt ångra att de visar sina kroppar eller gör töntiga, pinsamma saker. Jag vet inte vad som hände för att alla skulle släppa Dennis ur blickfånget, men bara så ni vet så skriver han fortfarande konstiga bantningstips på sin blogg.
Det kanske är för att de helt enkelt inte läser några unga killar som Rahlenfeldt eller Dennis som lägger upp halvnakna bilder på sig själv, vad vet jag. Men de har många läsare och genom att skriva som de gör på en stor bloggportal bidrar de, ofrivilligt, till hur mediaklimatet formas, hur debatten kring bl a könsroller ser ut.
Inte nog med det, det räcker inte med att tjejerna borde skämmas för att de är så töntiga som visar sig halvnakna, deras MAMMOR ska också skämmas för det.
Men thank you so fucking much för att ni skuldbelägger alla morsor därute för hur barnen blir, för barn har ju bara EN förälder, eller hur?

 Liksom, way to go att gå patriarkatets ärenden genom att skuldbelägga och skambelägga andra tjejer som ni uppfattar som allt för öppet sexiga och utmanande på "fel" sätt.
På vilket sätt hjälper ni dem eller andra? Vad vinner ni själv på det?

Veckan i bilder, Niotillfem-style:

Världens minsta loppa.

 Glassen som kommer att göra mig tjock(are) i sommar.

B och en svan vid Norrmälarstrand.

 Sedan firade vi B's födelsedag innan han åkte till Paris!

När Alex Schulman var som värst, hade han lika många haters som Kissie då?

Det är liksom helt fenomenalt.
Hon kan skriva prick vad som helst och massvis av folk blir asförbannade.
Jag tänker mig att det beror på att hon ackumulerar hat hos folk genom att vara lite småvidrig hela tiden och sedan säger hon "Jag hatar Smoothis, superäckligt, UWÄ!" och alla smoothieälskare därute som klickat in för att hitta något att störa sig går i taket över det och skriver saker som "Du är en sådan fitta, bara för att du inte gillar smoothies så kan du ju respektera alla som gör det!!!"
Liksom, varför det?
Kissies blogg är inte sympatisk varken Kissie eller Alexandra verkar vidare sympatisk. Men hennes läsare tar fan alla pris. Det är ju dem man blir rädd för, inte Kissie.
Inte ens när Alex Schulman var som värst, och jag tycker verkligen inte att hans blogg var ett under av finlirad svart humor som alltid balanserade på rätt sida av gränserna, kom väl horder av människor in och kallade honom för en jävla kuk som borde döden dö och ha spö och gud vet allt?
Toleransnivån bland verklighetens folk är ibland skrämmande, när medelålders män kommer undan med att skoningslöst håna folk och bara får veta att de är komiska genier som "säger som det är" och är "skönt icke-politiskt-korrekta" medan tjejer i övre tonåren inte kommer undan med samma sak.
Fotbollsfrun kommer också undan med sina vidriga anti-queer-drapor utan några gigantiska protester i kommentarerna. Jag tror dock inte att hon får lika mycket cred för sitt hånande som Schulman fick.

Vilket alltså leder oss till slutsatsen att kvinnor aldrig någonsin kan vara "lite skönt politiskt inkorrekta" när de går över gränser för vad man får säga eller skriva om folk, de blir alltid "jävla fittor" direkt. Vilket är precis varför jag hellre skulle spendera en kväll på krogen med Kissie än Alex Schulman.

Vad är det för fel på Cafés läsare? Ja, den frågan kanske är lite väl uppenbar, men ändå...

Cafe är ju inte en tidning jag har överdriven respekt för, så att säga.
Den har gjort något slags försök att byta image från sunkig herrtidning till mer modeinriktad tidning. Nu fotograferas inte silikonstinna blondiner lika ofta som på 90-talet, nu är det mer trendiga modebloggare.
Typ Kenza. Och härremingud vad det tog eld i brallorna hos Cafés läsare då! Hon lev nämligen inte bara fotograferad, hon fick tre små frågor att svara på också, som bonus.
Här sitter ett gäng grabbar och säger att Kenza hon "kan ingenting", hon "ser ut som om hon rymt från mentalsjukhus" och de ska sluta köpa tidningen.
Varför då?
Jo, för att hon på frågorna om vad hon tycker är snyggast på killar i sommar svarat beiga chinos, vita converse och Rayban Wayfarers. Ja och för att hon tycker att killar borde undvika jeansshorts.
På detta reagerar Cafés manliga läsare med en sådan skitstorm att man blir helt perplex.
Så om man inte håller med om vad Kenza tycker är snyggt på killar, då "kan hon ingenting"?
Alltså, ibland uttrycker trendbajsnödiga människor sig så jävla obskyrt.
För att inte tala om hur killar ofta reagerar på tjejers åsikter i en fråga de inte håller med om, be it mode eller politik. Hennes kille ska tydligen "ha cred" för att han inte lyssnar på henne när det gäller kläder.
Inser ni hur överdimensionerade de reaktionerna är? Man frågar sig vad det är med Kenza som gör Cafés läsare så provocerade?
Men just där, när man får insikt i läsarkapitalet hos Café så inser jag varför jag ställt mig skeptisk tilll den till och med efter den visuella förändringen. Tonen i tidningen är fortfarande sådär läbbigt grabbig, lite lagom lysten. Man kan riktigt höra det tyska porrfilmssoundtracket mysa i bakgrunden hos killarna med trendriktiga james dean-frillor och OH MY GAWD SO TRENDY outfits.
Liksom, Kenza får väl det är snyggt om hon vill, gå ni i era jeansshorts så slipper ni bli raggade på av henne och då är väl alla i slutändan glada? Ni behöver ju inte ta hennes stiltips om ni inte gillar stilen.

Igår var det en av mina vänner som frågade mig när inlägget om Vickans tilltag med att vilja bli överlämnad av sin pappa till sin make i kyrkan kommer. Här kommer det och det är nu ni blir besvikna allihop.

För det första: vad kungahuset gör och inte gör... jag ska inte säga att jag är helt ointresserad, men den mesta infon jag får plockar jag upp genom att lyssna på engagerade intressenter i ämnet. Och ja, det finns ett gäng av dem kring mig. Men jag köper inte svensk damtidning, om vi säger så. Jag är måttligt road.
 Jag är teoretisk republikan, men orkar inte engagera mig. Jojo, visst ärftliga titlar suger, men det gör ju köpta också. Jag har ju hellre ett styre som Sveriges med nuvarande monarki än t ex Italien dr Berlusconi äger nästan all media och visar tuttar på tv jämt. Folk med mycket makt eller mycket status brukar hitta sätt att få som de vill även om det går emot traditioner, till och med om det är självaste traditionen som lagt grunden för deras levebröd eller existens.
De som stöder monarkin i Sverige tycker att de ska representera Sverige genom att på något sätt förkroppsliga Sveriges hela folksjäl, samt att de oftast gör det bra. Det är OK att skattebetalarna betalar halva Vickans bröllop, för hon representerar ju Sverige. Men man glömmer att till och med kungligheter som "ska" följa vissa traditioner och regler och inte får välja religion brukar hitta sätt att få som de vill. De uttalar sig politiskt om de vill det och säger att det inte var politiskt. De har börjat skilja sig och nu har de också börjat gifta sig med ofrälse utan att behöva abdikera. De har helt enkelt börjat ta sig de friheter som de får betalt för att upprätthålla illusionen av att de inte har, utan att de bara gör det som historiska traditioner påbjuder. Det är det som är problematiskt med de här ärvda ämbetena. Man kan aldrig avsätta dem när de bryter mot regler, gör något kriminellt eller gör dålig reklam för Sverige. De bara sitter kvar och får betalt ändå.
Jag skulle vilja dra paralleller till Jurassic Park nu, men det känns lite cheesy.

Vad gäller brudöverlämning så tycker jag det är en störd tradition som vi inte behöver importera hit men jag tror också att det för de flesta som nu ber om det bara är en visuell grej, något lite romantiskt som här för oss symboliserar att bruden har en bra relation med sin pappa. Man tolkar in vad man själv vill se. (Lite som när moderater kallar sig feminister (oj, förlåt). ) Jag skyller lite på Hollywood. Men jag skyller också på att folk är ena jävla får som inte vet vad de använder sig av för symboler och ritualer. De fattar inte vad den symboliserar, men de här människorna som spenderar massvis med pengar på att gifta sig kan ju samtidigt ofta inte hantera enkla klädkodsangivelser eller förstå att man inte får döpa sin son till Lucifer i ett kristet dop och det är för att FOLK ÄR IDIOTER.

Men jag tycker det är ironiskt att folk höjer röster i just Victorias fall.
Är det verkligen ingen som ser ironin i det?
Det här är den kvinna i Sverige som faktiskt inte fått lov att välja själv vem hon skulle gifta sig med och när, hon fick vänta på pappas godkännande. Med andra ord så är det ju faktiskt så att det ÄR hennes pappa som ger bort henne. Det händer ju redan! Koncentrera er på det, inte på det tomma kärl den symboliska brudöverlämningen är! Monarkin är paternalistisk (som ju tydligen är veckans ord!) och så är det med den saken. Frågan är väl om vi ska fortsätta godkänna det för att det är mysigt med kungahuset?

Kolla in Adam Appel!

Då och då fotograferar han fantastiska människor i kläder jag gjort, pimpat eller samlat ihop på Myrorna.
Här är hans blogg!

American Gods, Twin Peaks soundtracket och en parmesanost, på en filt i skuggan.

Det kallar jag en lördag värd namnet!

Men jag orkar inte med att vara så himla "komplicerad" hela tiden.

Jag oooorkar inte!
Jag är så jävla trött på skiten.
Aldrig är man en jävla människa som kan få njuta lite av sin personlighet.
ALLT är det fanimej fel på, känns det som och är man tjej så är man inte en person, man är en KVINNOBILD. Och antingen så är man en bra en och då är man en Förebild eller så är man en dålig en och då är man en Dålig Förebild.
Och är man en Förebild måste man vara Blondbinella och havregrynsgrårötigt tråkig för att inte skada sitt Varumärke ©®, nevermind att jag ibland undrar vad det är för jävla ideal att se upp till att ständigt ympa sin personlighet för att kunna sälja den på burk till allmänheten. Ibland skiter jag i om det får pengarna rullar in, jag undrar om det verkligen är ett liv att se upp till, denna superkapitalism där illusionen av personlig perfektion är knarket alla är beredda att betala vad som helst för att få snorta lina efter lina av.
Dricker man Nutrilett är det fel på det. Rakar man benen är man en modern fri feminist, men lägger man in silikon är man dålig. Man kan inte vara kåt på på vissa sätt, som kvinna för det är problematiskt, antingen för att man går patriarkatets vägar och är kåt på sättet de fördrar, eller för att man är kåt på ett sjuttiotalsaktigt frigjort HÄRLIGT sätt och då är det fel på det, för det är också en stereotyp och det är det fel på.
ALLT är det fanimej fel på. Ibland känns det som att vara tjej är att vara en samling symptom på två ben (om ni ursäktar missbruket av ordet). Alla är lite ätstörda, har lite BDD och ingen får förhålla sig till sin kåthet eller sexualitet hur de känner för. Hur man än är som kvinna är man en stereotyp och då går man på något sätt alltid Patriarkatets ärenden och det är alltid problematiskt. Men det gäller väl alla människor, alla är väl både stereotyper och fulla av avvikelser.

Och I get it, arv och miljö, man blir som man blir som tjej av världen man lever i, bla bla bla. Men ibland blir jag så trött på att man liksom aldrig får vara en person, man är alltid någonslags bild av kvinnlighet och den bilden är alltid komplicerad.
 
Ibland önskar jag bara att jag kunde slippa vara det och bara vara en jävla människa.

Det finns ingenting jag hellre skulle klä ut mig till är det här!

Det här kan vara en av mina största idoler, ever and ever! Jag ska lätt se ut såhär när jag blir tant. Eller NU, FFS!

B, A och F var på kryssning idag.

Vid 19-tiden, i telefon från Viking Line:
-WÖÖÖÖÖH, VI SKA UT PÅ KROGEN!! Men först kommer vi hem och har förfest!!!

Nu:

Samtidigt i köket:

... och så säger de att kvinnor är det svaga könet. Bah.

Dam-dididid-dam, dam-didi-dam-dam....

Och så ett jävligt sugigt bidrag från 2003:



Apropå sugiga bigrad så verkar Sloveniens och Hollands bidrag så hemska i år att jag riktigt ser fram emot liveframträdandena!

Hur räknar man ner inför Eurovision bättre än med lite Ukrainska videos?

Varning: ät inte kattskit om du är gravid!

Magdalena Ribbings läsare har gjort det igen!
Och med "det" menar jag överträffat sig själv i kommentarsmängd och konstiga argument. Det är sådant här som gör att jag för varje dag som går tappar hoppet för mänskligheten lite mer.
Nog med nihilismen, nu kastar vi oss in i den ofantliga njutning det är att dissekera andra människors bisarra argument kring det spännande ämnet "Hundars vara eller icke vara"!
Först ut har vi de fanatiska hundälskarna, som kommer med pärlor som (komplett med särskrivningar och allt, har satt lite glad färg på dem för att liva upp idiotin lite!):

"Hej ohoj ! Alla "super hundallergiska" med resenärer!! Hur skulle det blir om ni skulle även se till att inte bära Jackor med päls runt era halsar ...ni vet väll att flesta sport och ungdoms jackors har pälsen från kinesisk HUNDPÄLS !! Och kom sen tala om att min hund ger er andnöd !!"

Jo, för död päls ger ofta allergiska reaktioner, det har ingen med djurets urin och körtlar att göra...? Här är det även tjockt kryddat med folk som tycker att allergiker "kan ta taxi".

Sedan har vi de obligatoriska katthatarna, som måste framhålla deras vidrighet jämfört med hundarna:

"Trots att lagen i vår stad säger att katter måste hållas under uppsikt av sina ägare. Varför är det bara hundägarna som är bovar i denna spalt? Kattskit kan ju t.o.m. vara farligt för gravida."

Jag vet att gravida har konstiga cravings, men jag visste inte att de plockade upp och åt saker från marken eller katters bajslådor? Tänk vad man lär sig! Katter bajsar ju dessutom inte så ofta på trottoarer, eller?

Och tillslut, barnhatarna, som gärna jämför hund som ger allergibesvär med barn som gråter högt:

"Jag tycker inte om barn, men inte kan jag be någon förälder avlägsna sig ur bussen/tåget med sin avkomma. Jag får bara försöka härda ut."

"Och sen kan ju alla småbarnsföräldrar hålla i sina äckliga, snoriga, elaka dvärgar också! Småbarnsföräldrar är nog det mest egoistiska som finns (slår hundägare med hästlängder) och förutsätter att alla ska älska deras skrikande illbattingar. Uppfostra era ungar!"

"En unge kan också vara blöt och lerig, stå med fötterna på sätet eller sparka på medresenärerna med leriga stövlar. Troligen vanligen förekommande än att en hund beter sig så. Vilken vagn ska man hänvisa dem till?"

Ååååh, det är så jävla epic! Jag kan höra samma människor dra det lite längre: Jag gillar inte judar, kan inte de sitta i en annan vagn? Jag gillar inte invandrare, svarta, kvinnor och handikappade, jag är faktiskt allerrgisk mot deras existens, kan de inte ha egna vagnar?
Men är det KONSTIGT att SD kommer att komma in i riksdagen? Det känns som om vi lever i en tid av total intolerans.

Jag har åkt mycket kommunalt och tåg med djur. Det är svårt att hitta de tillåtna vagnarna, men man gör sitt allra bästa och om jag varit tvungen att gå på i fel vagn har jag frågat de i närheten om de har besvär av djuret för att kolla om jag behöver flytta mig tills jag kan byta vagn. Och man låter bli att peta på eller gulla med andras djur utan att fråga först. Du vet inget om det djuret, så låt bli det.

Dear Playgirl Magazine,

Denna eviga källa till insikt om mänskligheten och manligheten (eller i alla fall den Hollywoodska uppfattningen om dem) Två och en halv män, den verkar innehålla en oändlig räcka inte bara horor, utan även män som inte kan släppa tanken på att deras flickvän "experimenterat" med sin bästa vän.
Det noteras att kvinnor kan "experimentera i college" utan att vara gay, men inte män. Och det är, ständigt, ett evigt spekulerande i detta "experimenterande" som alla väntas ha gjort med sin roommate på college.
Har deras flickvän en bästa vän, då kan man inte sluta tänka på en trekant med dem båda. Allt män verkar ha i present är en trekant och snälla flickvänner ordnar en, med en tjej de känner. Aldrig med en kille.
Spännande det här, att så många män drömmer om en trekant med två tjejer när så många av dem inte verkar kunna hantera en? Alltså, ursäkta att jag blev lite elak nu, men det är ganska bökigt att knulla tre personer ihop, till och med när alla inblandade är bisexuella. Det är mycket fram och tillbaka och ingen ska sitta och vänta och är det en kille ska han väl kunna ha lite action med båda brudarna, osv. BÖKIGT!
Ändå så eftertraktat och totalt orealistiskt porträtterat. Ricki Lake har lärt mig att det enda en trekant meden kille och hans tjejs bästa vän är, är ett tillfälle att knulla tjejens snygga kompis med hennes medgivande. That's all it is, folks!
Och det ingen av killarna någonsin verkar ha tänkt på är att det antagligen finns tjejer därute som föreställer sig samma typ av "experimenterande". Alltså, jag menar att din tjej kolalr på dig och din snygga kompisr och funderar på hur det hade sett ut om ni hade got it on i gymnasiet, eller för den delen förra veckan.
Nom nom nom!

Äh men nu ska jag fortsätta ha lördag och gå på sponken. So long!

Från livet, en fredagskväll i Aspudden:

"Kom fort, det är en tysk man på Discovery, han slänger mat i ansiktet på en trädgårdstomte samtidigt som han skäller ut honom! Kom, kom fort, du missar det!"

Jag har det i blodet, så att säga.

Den här intressanta texten kom precis upp På Vi som Aldrig Sa Sexist.

Om man vill lämna blod i Sverige så får man bland annat inte vara en man som har sex med män. Det fanns planer på att ändra det förra året, så att män som haft sex med män efter 6 månaders celibat ändå kunde få lämna blod.
Jag har en gång försökt lämna blod. Då gick frågestunden till såhär:
När tatuerade du dig senast?
Ett år sedan.
När piercade du dig senast?
Ett år sedan.
Alltså, jag har ett negativt hiv-test som är ett taget för tre månader sedan.
Jamen det spelar ingen roll.
Om jag hade en fast relation sedan tre månader där vi varit EXKLUSIVA (dvs, det gjorde inget om vi inte använde kondom, för vi väntades in bli smittade eftersom vi var HETEROSEXUELLA och trogna, då var det ok att lämna blod, nevermind att min partner ju kunde ha ljugit för mig och knullat någon på jobbet varje dag, I could never know and neither could Anita på Blodcentralen).
Sedan kom den, kanonkulan:
Har du haft sex med män som haft sex med män? 
Svar: Ja.
När var det då? Ja, den som jag garanterat vet om har haft sex med andra män hade väl det antagligen precis innan han träffade mig. Det var för ett år sedan.
Jaha, men hade jag haft fler partners som var män som hade sex med män?
Ja, potentiellt, antagligen, jag är inte hundra procent säker, jag vet inte exakt alla de legat med, men vi använde skydd och jag har ett tre månader gammalt negativt HIV-test och ni testar väl ändå blodet som länas?
Jo, men du får ändå inte lämna blod som det ser ut just nu för du tillhör en riskgrupp.
Man kan inte helgardera med kryss för att alla som ät heterosexuella har ett riskfritt sexuellt beteende.  Man kan även tänka sig att en del människor ljuger om sin celibatstatus eller hur länge sedan det var man tatuerade/piercade sig och gud vet allt. Poängen är väl att alla människor, även om de inte väntas göra det, kan ljuga om de här sakerna och ingen kan kolla dem. Jag kunde ha hållit tyst om att jag hade sex med män som har sex med män och då hade jag fått lämna blod.
Men nu gjorde jag inte det och förvandlades till detta Andra, det som är förutbestämt smutsigt och besmittat.
Jag blev guilty by association, helt enkelt.

Det här är mitt favorit-trainwreck, ever and ever:

Jag kan titta på den här många gånger i rad och vrida mig av skäms och fniss. Man behöver en skämskudde stor som Australien för att överleva.

Ibland undrar jag hur jag kunnat framleva så många år som bisexuell vegetarian utan att bli tokig. Men det kanske förklarar mitt väl utvecklade människoförakt.

Vi diskuterade igår att som vegetarian känns det ofta som att man får skit från alla hålla.
Köttätarna ba "Ååååh, men kan vi inte ha kött i kaffet och kött på glassen, jag måste ha kött JÄMT. Hur kan du leva utan kött, jag fattar inte, och vaddå tänka på miljön och djuren, djur är till för att dö och miljön dör inte av att jag äter köttbullar, tänk själv på t ex BARNEN I AFRIKA!"
(obs, sammandrag av senaste veckans kött-kommentars-skörd).
Å andra sidan händer det även rätt ofta att veganer med lika dålig känsla för etikett klämmer ur sig att man är dum i huvudet om man inte är vegan, efterbliven för att man inte "fattat" eller ondskefull för att man inte lever precis som de gör.
Det är lite som samma knipa man tenderar att hamna i mellan totalhetron och homosexuella. Jag har oftare än jag skulle vilja tillstå fått kommentarer om att min sexualitet bara är på låtsas för att jag inte kunnat välja sida.

Över hudvudtaget så känner jag att vad andra har på tallriken eller knullar med är deras privata ställningstagande och oavsett vad det innebär så kan man diskutera det respektfullt.